474/1995

1. Riktlinjernas mål och syfte

1.1. Dessa riktlinjer gäller produkter som avses i lagen (242/90, 197/95), förordningen (409/95) och försvarsministeriets beslut (470/95) om export och transitering av försvarsmateriel liksom kunnande, tillverkningsrättigheter, tillverkningsanordningar och programvara som avses i 1 § lagen om export och transitering av försvarsmateriel, nedan försvarsmateriellagen.

1.2. Riktlinjerna gäller i tillämpliga delar även sådana vapen och skjutförnödenheter av civil karaktär som avses i lagen (33/33) och förordningen (34/33) angående skjutvapen och skjutförnödenheter.

1.3. Handels- och industriministeriet har i författningar och publikationer framlagt riktlinjer och föreskrifter för export och transitering av produkter (produkter med dubbel användning) som kan främja utvecklande och tillverkning av massförstörelsevapen.

1.4. Avsikten med dessa riktlinjer är att ur utrikes- och säkerhetspolitisk synvinkel framlägga preciserande, riktgivande regler för tillämpning av anvisningen i 3 § försvarsmateriellagen, enligt vilken paragraf exporttillstånd inte beviljas om tillståndet äventyrar Finlands säkerhet eller strider mot Finlands utrikespolitiska linje.

1.5. Dessa nationella utrikes- och säkerhetspolitiska tillämpningsregler kompletterar och preciserar samtidigt fullgörandet av internationella avtal och åtaganden som gäller Finland vid export av försvarsmateriel.

1.6. Bilagorna till dessa riktlinjer godkänns medelst beslut av utrikesministeriet. Utrikesministeriet ansvarar för att bilagorna hålls à jour med den internationella utvecklingen. Bilagorna och ändringarna i dem utges i utrikesministeriets föreskriftssamling.

2. Internationella avtal och åtaganden

2.1. I tillståndsbeslutet beaktas följande:

2.1.1. gällande internationella avtal (förteckning i bilagan till denna punkt);

2.1.2. de ekonomiska sanktioner och förbud mot vapenexport som FN:s säkerhetsråd utfärdat genom bindande beslut. Gällande sanktioner, förbud och rekommendationer nämns i bilagan till denna punkt. De ekonomiska sanktionerna inbegriper i allmänhet ett förbud mot export av försvarsmateriel;

2.1.3. de vapenexportförbud Europeiska unionen fattat beslut om och som ingår i bilagan till denna punkt;

2.1.4. de gällande restriktioner som bestämts av OSSE eller andra säkerhetsorganisationer eller genom internationella exportkontrollarrangemang då de är multilateralt bindande.

2.2. Dessutom beaktas i tillståndsbeslutet följande internationellt överenskomna principer och kriterier för vapenexport:

2.2.1. Europeiska unionens kriterier för vapenexport som medföljer som bilaga;

2.2.2. OSSE:s principer om överföring av konventionella vapen som medföljer som bilaga;

2.2.3. motsvarande principer som godkänts multilateralt vid andra mellanstatliga förhandlingsfora;

2.2.4. de riktlinjer som godkänts i multilaterala exportkontrollarrangemang där Finland är avtalspart och som rör export av försvarsmateriel.

3. Tillståndsprövning och tillståndsbeslut

3.1. Klassificering av försvarsmateriel

3.1.1. För att underlätta tillståndsprövningen har försvarsmaterielen i försvarsmaterielförordningen (409/95) delats in i fyra produktklasser utgående från dess egenskaper, användning och militära betydelse.

3.1.2. Klassificeringen utgör ett redskap för fattandet av tillståndsbeslut såtillvida, att i den första produktklassen ingår förstörelsebringande materiel avsett att användas i strid, i den andra lavetter, i den tredje transportmedel och i den fjärde hjälputrustning.

3.1.3. Utanför denna klassificering står en specialklass som utgörs av kunnande och tillverkningsrättigheter som avses i 1 § försvarsmateriellagen samt i tillämpliga delar också vapen och skjutförnödenheter av civil karaktär. De regler som gäller export av komponenter finns under punkt 5.

3.2. Helhetsbedömning

3.2.1. Vid helhetsbedömningen av tillståndsansökan tas dessutom hänsyn till följande:

- utrikes- och säkerhetspolitiska aspekter som innefattar eventuella, av de orsaker som nämns i punkterna 2.1. och 2.2., följande hinder för export;

- en bedömning av situationen i mottagarlandet, i synnerhet en analyserande bedömning av situationen i fråga om de mänskliga rättigheterna inbegripet hur andra länder förhåller sig till mottagarlandet;

- vilka egenskaper, vilket användningssyfte och vilken militär betydelse den försvarsmateriel har som skall exporteras;

- vilken betydelse försvarsmaterielen har för Finlands försvarsmaterielberedskap och utvecklingen av den inhemska försvarsindustrin.

3.2.2. Vid behandlingen av problematiska tillståndsärenden är grundinställningen restriktiv.

3.2.3. Om de produkter man önskar exportera till sina egenskaper eller till sin betydelse är sådana att de inte kan eller med stor sannolikhet inte kommer att användas för kränkande av de mänskliga rättigheterna, offensiv militär verksamhet eller annan motsvarande icke godtagbar verksamhet i mottagarlandet eller utanför dess gränser, kan tillstånd beviljas om övriga faktorer i helhetsbedömningen talar för detta och om inget annat hinder framkommer vid behandlingen av tillståndsansökan.

3.3. Oförhindrad export

3.3.1. Utrikes- eller säkerhetspolitiska hinder för export föreligger inte om exporten riktar sig till någon av de stater som nämns i bilagan till denna punkt och om förhållandena i mottagarlandet inte ger anledning till en annan bedömning.

3.3.2. Inte heller föreligger något hinder för exporten i det fall att den anknyter till fullföljandet av ett avtal om försvarsmaterielsamarbete (MOU) med mottagarlandet.

3.3.3. Inga hinder föreligger heller om de produkter man önskar exportera är avsedda att användas för fredsbevarande åtgärder eller krishantering på FN:s eller OSSE:s initiativ eller med dessa organisationers fullmakt.

4. Behandling av tillståndsansökan

4.1. Utrikesministeriet ansvarar för framläggandet av utrikes- och säkerhetspolitiska aspekter i anslutning till tillståndsansökan eller förhandsutlåtandet i enlighet med 4 § 2 mom. försvarsmateriellagen.

4.2. Utlåtanden avseende definieringen av försvarsmateriel, förhandsutlåtanden och tillståndsansökningar behandlas i en arbetsgrupp som tillsätts av försvarsministeriet och i vilken också vederbörande myndigheter kan delta. Arbetsgruppen samarbetar med den rådgivande exportkontrolldelegationen som tillsätts av handels- och industriministeriet. Om arbetsgruppen bestäms närmare i dess uppdrag.

4.3. Avsikten med ett förhandsutlåtande är att, innan exportanbud ges eller marknadsföringen inleds, ge exportören vetskap om huruvida exportprojektet är godtagbart i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende. Utlåtandet skall sedan jämsides med övriga faktorer som inverkar på helhetsbedömningen beaktas då det slutliga tillståndsbeslutet fattas.

4.4. När det har konstaterats att det inte föreligger några utrikes- eller säkerhetspolitiska hinder för exporten, kontrolleras före det slutliga tillståndsbeslutet med stöd av de utredningar som inbegärts till försvarsministeriet slutanvändare, slutlig användning samt att varan verkligen når det destinationsland som har uppgetts vara det slutliga (förbud mot vidareexport samt efterkontroll med importintyg).

5. Export av komponenter

5.1. Med stöd av 4 § 3 mom. försvarsmateriellagen graderas intygsförfarandet som gäller slutanvändningen enligt hur stor och hur dominerande den finländska andelen och identiten är i den slutliga produkten. Skalans ändpunkter utgörs härvid av en självständig produkt som i sin helhet är framställd i Finland och ett fristående, osjälvständigt delsystem eller enskilda komponenter som används vid monteringen av den slutliga produkten i mottagarlandet.

5.2. En eventuell vidareexport av ovan nämnda delsystem eller komponenter varöver finns intyg över användning i mottagarlandets egen produktion är underställd det ifrågavarande landets exportkontroll.

5.3. Med export av komponenter jämställs också export av krut i sådana fall då krutet är avsett att användas som råmaterial i patroner eller ammunition.

5.4. I tillståndsprövningen beaktas den exportpolitik som mottagarlandet bedriver.

5.5. Då man följer de principer för helhetsbedömning som nämns i avsnitt 3.2. differentieras bedömningen utgående från komponentens betydelse i förhållande till den färdiga produkt den utgör en del av.

6. Beviljande och återkallande av tillstånd

6.1. Då det gäller sådan export av försvarsmateriel som avses i lagen och riktlinjerna, som är utrikes- och säkerhetspolitiskt godtagbar och som är underställd vederbörlig kontroll, är utgångspunkten den att tillståndet beviljas och exporten förordas i förhandsutlåtandet om inget hinder för beviljandet eller förordandet kan påvisas.

6.2. Att tillstånd beviljas är utgångspunkten också i det fall att en ny leverans till sin natur motsvarar en tidigare exportleverans, är en tilläggsleverans eller på annat sätt anknyter till den. Det samma gäller reservdelar eller kompletterande leverenser till leveranser för vilka tidigare beviljats exporttillstånd.

6.3. Ett sådant återkallande av ett redan beviljat exporttillstånd som avses i 6 § försvarsmateriellagen och som kan komma i fråga om det enligt prövning finns skäl för detta, kan ske t.ex. på följande grunder:

- en bindande sanktion från en i punkt 2.1. nämnd internationell organisation, t.ex. ett förbud mot vapenexport, träder för mottagarlandets del i kraft för de produkters del som tillståndet gäller;

- en fundamental ändring av situationen i mottagarlandet som kunde leda till att försvarsmateriel som exporteras från Finland enligt det beviljade tillståndet används för kränkande av de mänskliga rättigheterna, i offensiv militär verksamhet eller i annat icke godtagbart syfte;

- om någon vid exporten gjort sig skyldig till exportbrott eller exportförseelse enligt 7 § försvarsmateriellagen.

6.4. Vid övervägandet att återkalla ett tillstånd beaktas också redan gjorda leveransåtaganden inklusive åtaganden som gäller underhåll och reservdelsleveranser i anslutning till redan gjorda eller pågående leveranser av försvarsmateriel.

Detta beslut träder i kraft den 1 april 1995.