1119/2000

Denna lag tillämpas på järnvägstransport som ett järnvägsföretag har förbundit sig att utföra och på sådan annan transport som järnvägsföretaget har arrangerat i direkt anslutning till järnvägstransport. Denna lag tillämpas dock inte till den del något annat följer av internationella konventioner som är förpliktande för Finland.

Med järnvägsföretag avses i denna lag ett sådant järnvägsföretag som avses i 4 § 34 punkten i spårtrafiklagen (1302/2018) .

Ett avtalsvillkor som avviker från bestämmelserna i denna lag till nackdel för en passagerare eller den som har rätt till gods eller resgods är ogiltigt, om inte något annat bestäms nedan.

En avvikelse från bestämmelserna om godstransport kan dock göras i ett avtal som ingås med någon annan än med en konsument som avses i 1 kap. 4 § konsumentskyddslagen (38/1978) , om avvikelsen är skälig med beaktande av avtalsparternas ställning, godsets eller transportens exceptionella art eller andra särskilda omständigheter.

Ett järnvägsföretag och den vars förfarande järnvägsföretaget ansvarar för har rätt att åberopa bestämmelserna om ansvarsbegränsning och ansvarsbefrielse i denna lag också när ett ersättningsanspråk inte grundar sig på denna lag, om ersättning hade kunnat krävas med stöd av den.

Har ett järnvägsföretag eller någon vars förfarande järnvägsföretaget ansvarar för uppsåtligen eller av grov oaktsamhet förorsakat skada, kan järnvägsföretaget eller skadevållaren inte åberopa bestämmelserna om ansvarsbegränsning eller ansvarsbefrielse i denna lag.

Villkoren för transport av passagerare och resgods skall hållas tillgängliga på de verksamhetsställen där avtal om sådana transporter ingås.

Beträffande en passagerares skyldighet att ersätta den skada som handbagage eller resgods förorsakar ett järnvägsföretag gäller 2, 5 och 6 kap. skadeståndslagen (412/1974) .

En godsavsändare är skyldig att ersätta ett järnvägsföretag för den skada som förorsakats av godsets bristfälliga förpackning eller en lastning som avsändaren har utfört på ett felaktigt sätt. Är godsets avsändare konsument, är han eller hon dock skyldig att ersätta skadan endast till den del som den har förorsakats av hans eller hennes fel eller försummelse.

Har skadan förorsakats av en bristfällighet som hade kunnat upptäckas eller som järnvägsföretaget visste om när godset togs emot för transport, är godsets avsändare dock inte ersättningsskyldig enligt 2 mom., om inte bristfälligheten antecknades i transportdokumentet eller anmäldes till avsändaren när godset togs emot för transport.

Skadestånd som bestäms med stöd av denna lag kan när det anses vara skäligt jämkas om den skadelidande har medverkat till skadan eller någon annan omständighet som inte hörde till den skadevållande handlingen också har bidragit till skadans uppkomst. Den ersättningsskyldighet som godsets avsändare har enligt 7 § 2 mom. kan dessutom jämkas på de grunder som föreskrivs i 2 kap. 1 § 2 mom. skadeståndslagen.

Bestämmelser om järnvägsföretags verksamhet finns dessutom i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/782 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer, nedan förordningen om järnvägars ansvar .

Förordningen om järnvägars ansvar tillämpas inte inom den direkta internationella järnvägstrafiken mellan Finland och Ryssland. Förordningen om järnvägars ansvar tillämpas inte heller på sådan järnvägstrafik som uteslutande bedrivs för historiska ändamål, med undantag för förordningens artikel 13 om skadeståndsansvar avseende resenärer och resgods och artikel 14 om försäkring och skadeståndsansvar.

Artikel 19 om ersättning och artikel 20.2 a och b om skyldigheten att tillhandahålla måltider och inkvartering i förordningen om järnvägars ansvar tillämpas inte på förbindelsesträckor inom närtågstrafiken som anges genom förordning av statsrådet.

Beträffande ersättningsanspråk som grundar sig på att en passagerare har avlidit eller skadats eller på att handbagage har förkommit eller skadats tillämpas lagen om ansvar i spårtrafik (113/1999) .

På transport av farliga ämnen tillämpas utöver denna lag lagen om transport av farliga ämnen (541/2023) .

Gods har tagits emot för transport när det har överlämnats till ett järnvägsföretag på det sätt som avsändaren och järnvägsföretaget har kommit överens om.

Om godsets avsändare eller järnvägsföretaget så kräver, skall transportavtalet innan godset tas emot för transport bekräftas genom en fraktsedel som järnvägsföretaget har godkänt.

Ett järnvägsföretag skall på avsändarens order avbryta transporten eller på bestämmelseorten överlämna godset till en annan mottagare än den som tidigare har angetts. Avsändarens rätt att förfoga över godset upphör när godset har överlämnats i mottagarens besittning. Järnvägsföretaget och avsändaren kan komma överens om att rätten att förfoga över godset övergår från avsändaren till mottagaren eller någon annan person innan godset överlämnas i mottagarens besittning.

Den som har gett ordern är skyldig att ersätta kostnader och skada som förorsakas järnvägsföretaget för att det följer ordern.

Järnvägsföretaget är inte skyldigt att följa en order, om företaget eller en avsändare eller mottagare av en annan godsförsändelse skulle förorsakas skada om ordern följdes. Detta gäller också en order som skulle leda till att försändelsen delas. Följer järnvägsföretaget inte en order, skall det omedelbart meddela detta till den som gett ordern.

Ett järnvägsföretag skall lämna ut godset till mottagaren på bestämmelseorten mot kvittering och betalning av de fordringar järnvägsföretaget har enligt transportavtalet, om inte något annat har överenskommits.

Mottagaren har rätt att vägra ta emot godset, om järnvägsföretaget inte utför en granskning som mottagaren kräver för att en skada som har förorsakats godset skall kunna konstateras.

Ett järnvägsföretag ansvarar från den tidpunkt vid vilken gods tas emot för transport tills godset lämnas ut för den skada som förorsakas av dröjsmål med godsets utlämnande eller av att godset helt eller delvis har förkommit eller skadats.

Järnvägsföretaget befrias från det ansvar som avses i 1 mom., om företaget visar att skadan har förorsakats av

Ett järnvägsföretag befrias från det ansvar som avses i 13 § 1 mom., om företaget visar att en i 2 mom. avsedd särskild risk kan ha lett till att godset har gått förlorat eller skadats och något annat inte visas.

Särskilda risker vid godstransport är

Har en exceptionellt stor del av det gods som har transporterats i en öppen vagn eller ett kolli som har transporterats i en öppen vagn förkommit, skall järnvägsföretaget för att befrias från ansvar med stöd av 2 mom. 4 punkten dock visa att skadan har förorsakats av den särskilda risk som avses i nämnda bestämmelse.

Gods anses som förlorat, om det inte har lämnats ut inom 14 dagar efter utgången av den tid som har överenskommits för utlämnande av godset. Har tiden för utlämnande av godset inte avtalats, anses godset som förlorat 28 dagar efter att godset togs emot för transport.

Kommer förlorat gods senare till rätta, skall järnvägsföretaget underrätta ersättningstagaren om detta, om inte denne vid mottagandet av ersättningen skriftligen har samtyckt till att en underrättelse inte behöver göras.

Ersättningstagaren har rätt till det gods som återfunnits, om denne

Ersättningstagaren har rätt att från den ersättning som enligt 3 mom. skall återbetalas till järnvägsföretaget dra av den dröjsmålsersättning som ersättningstagaren med stöd av 18 § har rätt till.

Är järnvägsföretaget inte skyldigt att anmäla att godset har återfunnits eller kräver ersättningstagaren inte att godset lämnas ut, har järnvägsföretaget rätt att förfoga över godset med de begränsningar som följer av tredje mans rätt.

Har gods gått förlorat, skall järnvägsföretaget betala den som har rätt till godset ersättning för det värde godset hade när det togs emot för transport, dock högst 25 euro per kilogram av det förlorade godsets bruttovikt.

Järnvägsföretaget skall utöver den ersättning som avses i 1 mom. återbetala transportavgifterna och ersätta andra utgifter som transporten av godset har orsakat.

Har bara en del av godset gått förlorat, skall järnvägsföretaget betala en mot den förlorade mängden svarande del av de ersättningar som avses i 1 och 2 mom.

Har gods skadats, skall järnvägsföretaget betala den som har rätt till godset en ersättning som svarar mot minskningen av godsets värde, dock högst det belopp som avses i 16 § 1 mom. samt en mot värdeminskningen svarande del av de kostnader som avses i 16 § 2 mom.

Har utlämnande av gods fördröjts, skall järnvägsföretaget ersätta den skada som dröjsmålet med utlämnandet av godset har orsakat den som har rätt till godset, dock högst fyra gånger transportavgiftens belopp.

Har gods gått förlorat, betalas endast ersättning för förlorat gods enligt 16 §.

Har gods som lämnas ut för sent skadats eller delvis gått förlorat, skall järnvägsföretaget betala ersättning både för att godset har skadats eller delvis gått förlorat och för dröjsmålet med utlämnandet av godset, dock högst en ersättning som bestäms enligt 16 §.

Ett järnvägsföretag som idkar persontrafik är skyldigt att transportera passagerare och deras handbagage.

Transportskyldighet föreligger dock inte, om

En passagerare får avgiftsfritt ta med sig en skälig mängd handbagage i tåget. För levande djur som transporteras som handbagage får järnvägsföretaget dock ta ut en avgift.

Ett järnvägsföretag är skyldigt att ersätta den skada som en försening av en tågtur orsakar en passagerare, dock högst 5 000 euro per passagerare. Ersättningsskyldighet föreligger dock inte vid en sådan försening för vilken en passagerare på grund av transportens natur, väderleksförhållanden, den tid som behövs för byte av transportmedel eller andra omständigheter som ansluter sig till transporten skäligen kan förväntas ha berett sig på.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas likaså om en tågtur inställs eller tåget inte stannar på en trafikplats som anges i tidtabellen.

Järnvägsföretaget befrias från den ersättningsskyldighet som avses i 1 och 2 mom., om företaget visar att det har vidtagit alla de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra skadan.

Med resgods avses gods som järnvägsföretaget har tagit emot för transport i samband med transport av passagerare och över vilket företaget har utfärdat ett särskilt bevis ( resgodsbevis ).

Ett järnvägsföretag skall lämna ut resgods mot resgodsbevis och betalning av de fordringar som järnvägsföretaget har enligt transportavtalet, om inte något annat har överenskommits. Järnvägsföretaget får inte lämna ut resgods, om det finns grundad anledning att misstänka att den som visar upp ett resgodsbevis inte har rätt att få resgodset i sin besittning.

Den som har ett resgodsbevis och inte får ut sitt resgods har rätt att få tidpunkten för begäran om utlämnande antecknad i resgodsbeviset.

Om ett resgodsbevis inte visas upp, är järnvägsföretaget skyldigt att lämna ut resgodset enbart till den som visar att den har rätt till det. Anses denna rätt inte vara tillräckligt klar, skall den som avhämtar resgodset på yrkande av järnvägsföretaget ställa säkerhet.

Beträffande ett järnvägsföretags ansvar för resgods gäller vad som i 13 § samt 14 § 1 mom. och 2 mom. 1 och 2 punkten föreskrivs om järnvägsföretagets ansvar för gods.

Resgods anses som förlorat, om det inte har lämnats ut inom sju dagar efter att utlämnande begärdes.

Kommer resgodset senare till rätta, gäller på motsvarande sätt vad som i 15 § 2–5 mom. föreskrivs om gods.

Har resgods helt eller delvis gått förlorat, skall järnvägsföretaget betala den som har rätt till resgodset

Har bara en del av kollit gått förlorat och skadans belopp inte har visats, skall järnvägsföretaget betala en mot den förlorade mängden svarande del av de ersättningar som avses i 1 mom. 2 och 3 punkten.

För förlust av ett motorfordon som avses i 3 § trafikförsäkringslagen (279/1959) eller en farkost skall som ersättning betalas dess gängse värde, dock högst 10 000 euro. För förlust av gods som har lämnats i ett fordon eller fortskaffningsmedel eller på dess tak under transport skall som ersättning betalas godsets gängse värde, dock högst 1 700 euro.

Har resgods skadats, skall ett järnvägsföretag betala den som har rätt till resgodset en ersättning som svarar mot minskningen av resgodsets värde, dock högst det belopp som bestäms i 26 § 1 mom. 1 punkten eller 3 mom.

Har utlämnandet av resgods fördröjts, skall ett järnvägsföretag betala den som har rätt till resgodset

Har resgods gått förlorat, betalas endast ersättning för förlust av resgods enligt 26 §.

Har resgods som lämnas ut för sent skadats, skall järnvägsföretaget betala den som har rätt till resgodset ersättning både för skadan på godset och för dröjsmålet med utlämnandet av godset, dock högst en ersättning som bestäms enligt 26 §.

Handbagage, resgods och gods som tagits emot för transport får undersökas om det föreligger grundad anledning att misstänka att det förorsakar fara för människors hälsa, för miljön eller för egendom.

Undersökningen får göras av en med stöd av lag därtill berättigad tjänsteman eller en person som med stöd av 8 § i polislagen (493/1995) , sådan paragrafen lyder i lag 498/2009, har getts särskilda polisbefogenheter att göra undersökningar. (22.7.2011/888)

Undersökningen skall göras i närvaro av ett vittne och däröver skall uppsättas ett protokoll som den som gjort undersökningen och vittnet skall underteckna. En kopia av protokollet skall utan dröjsmål tillställas den som har rätt till det undersökta handbagaget, resgodset eller godset.

Förorsakar handbagage, resgods eller gods fara för människors hälsa, för miljön eller för egendom, får den som med stöd av 29 § 2 mom. har undersökningsrätt avlägsna det från tåget eller, om en skada inte kan förhindras eller begränsas genom lindrigare åtgärder, oskadliggöra eller förstöra det. Lämnas inte det handbagage, resgods eller gods som har avlägsnats från tåget ut till den som har rätt till det, skall järnvägsföretaget utan dröjsmål upplysa den tillsynsmyndighet som avses i lagen om transport av farliga ämnen om det farliga godsets art och den plats där godset förvaras samt vidta behövliga åtgärder för att förhindra skada.

Överlämnar en passagerare inte på uppmaning handbagage som avses i 29 § 1 mom. för undersökning, har järnvägsföretaget rätt att avlägsna passageraren från tåget.

Ett järnvägsföretag har rätt att på det sätt som bestäms i lagen om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har avhämtats (688/1988) sälja gods och resgods som inte har avhämtats.

Har två eller flere järnvägsföretag utfört en del av en järnvägstransport som har överenskommits genom ett enda transportavtal, ansvarar de solidariskt för skada som ansluter sig till transporten och som skall ersättas med stöd av denna lag.

Det järnvägsföretag som har betalat ersättningen har rätt att få det belopp företaget betalat av det järnvägsföretag som förorsakade skadan. Har skadan förorsakats av två eller flere järnvägsföretag, skall beträffande deras inbördes ersättningsskyldighet tillämpas vad som bestäms i 6 kap. 3 § skadeståndslagen.

Kan det inte klarläggas vilket järnvägsföretag som förorsakat skadan, fördelas ersättningsskyldigheten mellan de solidariskt ansvariga järnvägsföretagen på basis av hur lång var och ens transportsträcka varit. Ett järnvägsföretag som kan visa att det inte har förorsakat skada är dock inte skyldigt att betala ersättning enligt detta moment.

Kan inte det belopp som avses i 2 mom. eller den andel av ersättningen som avses i 3 mom. indrivas hos något järnvägsföretag, ansvarar de övriga solidariskt ansvariga järnvägsföretagen enligt 3 mom. för det belopp som fattas. Detsamma gäller i fråga om den ersättning som ett järnvägsföretag enligt 3 mom. inte är skyldigt att betala.

Har gods eller resgods skadats eller delvis gått förlorat, skall vid äventyr att talerätten går förlorad en reklamation framställas till järnvägsföretaget när godset eller resgodset tas emot, om det då är möjligt att utvändigt upptäcka skadan eller den partiella förlusten. I övriga fall skall en reklamation framställas inom tio dagar efter att godset eller resgodset togs emot. En konsument har dock alltid rätt att framställa en reklamation inom skälig tid efter att gods eller resgods har mottagits.

Talerätten går dock inte förlorad enligt 1 mom. om järnvägsföretaget eller den vars förfarande järnvägsföretaget ansvarar för uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har förorsakat att gods eller resgods skadats eller delvis gått förlorat.

Vid beräkning av de tidsfrister som föreskrivs i 15, 25 och 33 § beaktas inte den dag från vilken tidsfristen räknas.

Om den sista dagen av den tidsfrist som föreskrivs i 15 § 3 mom. 1 punkten eller 33 § 1 mom. är en helgdag, självständighetsdagen, första maj, jul- eller midsommaraftonen eller en helgfri lördag, får kravet eller reklamationen framställas den första vardagen därefter.

Rätten till ersättning med stöd av denna lag går förlorad om inte ett skriftligt anspråk framställs till järnvägsföretaget inom ett år eller, då skadan har vållats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, inom tre år

Talan som gäller transport enligt denna lag kan, utöver vad som bestäms någon annanstans i lag, prövas vid tingsrätten på bestämmelseorten eller vid tingsrätten på den ort där godset eller resgodset togs emot för transport.

Maximibeloppet av det ansvar som järnvägsföretagen har på basis av denna lag kan justeras genom förordning av statsrådet så att det motsvarar förändringen i penningvärdet.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2001.

Genom denna lag upphävs förordningen den 5 september 1975 om befordran på järnväg (714/1975) jämte ändringar.

Denna lag tillämpas inte på avtal som ingåtts före lagens ikraftträdande.