1343/1988

Med yrkessjukdom för vilken skadestånd skall betalas enligt lagen om olycksfallsförsäkring (608/48) , lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/81) eller lagen angående innehavares av statstjänst och -befattning rätt till skadestånd vid olycksfall (154/35) förstås en sjukdom som sannolikt i huvudsak har orsakats av fysikaliska, kemiska eller biologiska faktorer i ett arbete som utförts på grundval av ett arbets- eller tjänsteförhållande eller en lantbruksföretagarverksamhet som avses i nämnda lagar.

Vad 1 mom. stadgar om yrkessjukdom tillämpas även när en skada eller sjukdom som inte skall anses vara ett olycksfall i arbetet eller en yrkessjukdom har förvärrats väsentligt under den tid då detta tillstånd varar.

Genom förordning kan stadgas att ett orsakssammanhang mellan en i 1 § 1 mom. nämnd sjukdom och en fysikalisk, kemisk eller biologisk faktor i arbetet anses föreligga då en i förordningen angiven faktor har förekommit i arbetet i så hög grad att den kan vara den huvudsakliga orsaken till en sjukdom som avses i förordningen.

Angående skadeståndsskyldighet, skadestånd och behandlingen av skadeståndsärenden gäller vad som stadgas i lagen om olycksfallsförsäkring, lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare och lagen angående innehavares av statstjänst och -befattning rätt till skadestånd vid olycksfall.

Den tidpunkt då ett olycksfall inträffat motsvaras härvid av den tidpunkt då yrkessjukdomen framträtt. Om inte annat följer av särskilda skäl, anses som den tidpunkt då yrkessjukdomen framträtt den tidpunkt då den insjuknade första gången besökte läkare för undersökning på grund av den sjukdom som då eller senare konstaterats vara en yrkessjukdom. Den tid inom vilken skadestånd skall sökas räknas dock alltid från den tidpunkt då sjukdomen konstaterades eller arbetsoförmågan inträdde.

Är en arbetstagare, lantbruksföretagare eller tjänsteman när sjukdomen framträder inte i det arbete som kan ha orsakat sjukdomen, bestäms skadeståndsskyldigheten i enlighet med det arbets- eller tjänsteförhållande eller den lantbruksföretagarverksamhet på grundval varav det arbete har utförts som senast kunnat orsaka sjukdomen.

Om en yrkessjukdom framträder under en tid för vilken arbetstagaren har rätt till pension på grund av arbetsoförmåga, ålderdom eller arbetslöshet enligt den tidigare lagstiftning som avses i lagen om pension för arbetstagare (395/2006) eller i 1 § 2 mom. i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare (396/2006) eller till arbetslöshetspension enligt den tidigare lagstiftning som avses i 1 § 3 mom. i lagen om införande av folkpensionslagen (569/2007) fastställs årsarbetsförtjänsten, med avvikelse från 28 § i lagen om olycksfallsförsäkring, enligt den årsarbetsförtjänst som arbetstagaren hade innan det arbete avslutades för vilket arbetstagaren fick nämnda pension, och genom att den sålunda erhållna årsarbetsförtjänsten justeras till indexnivån det år yrkessjukdomen framträtt med den lönekoefficient som anges i 96 § i lagen om pension för arbetstagare. Nedsättning av arbetsförmågan på grund av yrkessjukdom fastställs på motsvarande sätt utan hinder av 17 § 3 mom. och 18 § i lagen om olycksfallsförsäkring genom att man bedömer arbetstagarens förmåga att efter yrkessjukdomen utföra det arbete för vilket han eller hon fick nämnda pension. Härvid beaktas inte vad som föreskrivs i andra meningen i 28 § 6 mom. i lagen om olycksfallsförsäkring. (21.12.2007/1360)

I de fall som avses i 1 mom. fastställs dagpenningen även för den tid av fyra veckor som avses i 16 § 1 mom. 1 punkten enligt samma grunder som för tiden efter det.

Genom förordning av statsrådet kan närmare föreskrivas om

Senskideinflammation och epikondylit i överarmen ersätts som en yrkessjukdom som har orsakats av en fysikalisk faktor, om arbetstagarens arbete innan symtomen framträder har inneburit ofta upprepade och ensidiga eller för arbetstagaren ovana rörelser.

Karpaltunnelsyndrom ersätts som en yrkessjukdom orsakad av en fysikalisk faktor, om arbetstagarens arbete innan symtomen framträder under en lång tid har inneburit handledsrörelser som avviker från handledens normalställning och belastar handleden.

Arbetsgivaren skall hålla denna lag och den förordning som ges med stöd av den framlagda och tillgängliga på arbetsplatsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Genom den upphävs lagen den 29 december 1967 om yrkessjukdomar (638/67) jämte ändringar.