Finlex - Till startsidan
Lagstiftning

820/1987

Uppdaterad lagstiftning

Uppdaterade författningstexter där ändringar i lagen eller förordningen ingår i författningstexten.

Författningar följda till och med FörfS 59/2025.

Äktenskapsförordning

Uppdaterad
Författningsöversättningar
Ämnesord
Äktenskap
Typ av författning
Förordning
Förvaltningsområde
Justitieministeriet
Meddelats
Ikraftträdande
ELI-kod
http://data.finlex.fi/eli/sd/1987/820/ajantasa/2019-12-19/swe

På föredragning av justitieministern stadgas med stöd av 16 § 2 mom. äktenskapslagen av den 13 juni 1929 (234/29) , sådant detta lagrum lyder i lag av den 16 april 1987 (411/87) , och 16 § lagen den 13 juni 1929 angående införande av äktenskapslagen (235/29) :

1 kap.Prövning av hinder mot äktenskap

1 § (14.2.1997/134)

Hinder mot äktenskap prövas med användning av de uppgifter om de förlovade som fås ur befolkningsdatasystemet. (28.7.1999/832)

Om den som prövar hinder mot äktenskap inte har tillgång till de uppgifter som avses i 1 mom., skall han på tjänstens vägnar begära de uppgifter som behövs vid prövningen av den som prövar hinder mot äktenskap och har tillgång till uppgifterna.

2 § (21.2.2002/139)

Om sådana uppgifter om den förlovade som behövs vid hindersprövning inte finns i befolkningsdatasystemet, skall den förlovade till den som prövar hinder mot äktenskap lämna ett av en främmande stats behöriga myndighet utfärdat intyg för prövning av hinder mot det äktenskap som skall ingås.

Om den förlovade visar att sådan utredning som avses i 1 mom. inte kan erhållas, kan den som prövar hinder mot äktenskap, om den andra av de förlovade samtycker till det, pröva hinder mot äktenskap på grundval av någon annan skriftlig utredning som kan anses vara tillförlitlig. Den som prövar hinder mot äktenskap kan vid behov inhämta utrikesministeriets eller utlänningsverkets utlåtande om sådana omständigheter som påverkar utredningens tillförlitlighet och tillräcklighet samt huruvida det går att få uppgifter som behövs för hindersprövningen från den främmande staten i fråga.

3 § (21.2.2002/139)

Om en förlovads rätt att ingå äktenskap är beroende av att äktenskapet är tillåtet enligt en främmande stats lag, skall den förlovade till den som prövar hinder mot äktenskap lämna ett av den främmande statens behöriga myndighet utfärdat intyg över att den förlovade inte lever i äktenskap och att det inte enligt den statens lag finns hinder mot det äktenskap som skall ingås.

I stället för det intyg som nämns i 1 mom. kan den i 1 mom. avsedda förlovade till den som prövar hinder mot äktenskap lämna

1) ett av den främmande statens behöriga myndighet utfärdat intyg över vad som föreskrivs i den främmande statens lag angående förutsättningar för och hinder mot äktenskap,

2) ett i 2 § 1 mom. avsett intyg.

Ett intyg som avses i 2 mom. 1 punkten behövs dock inte, om den som prövar hinder mot äktenskap vet att det enligt den främmande statens lag inte finns hinder mot äktenskapet.

Om det av det intyg som avses i 2 mom. 1 punkten framgår att det för äktenskap krävs tillstånd av en myndighet, någon annan persons samtycke, avvittring av egendomen efter ett tidigare äktenskap, iakttagande av bestämmelser om väntetid eller något annat motsvarande, skall också en utredning över att ett sådant krav har uppfyllts läggas fram.

4 § (19.12.2019/1322)

Om den som prövar hinder mot äktenskap med stöd av 108 § 3 mom. äktenskapslagen (234/1929) anser att hinder mot äktenskap kan prövas enligt finsk lag, tillämpas 2 § på den utredning som en förlovad skall lämna till den som prövar hinder mot äktenskap.

5 § (21.2.2002/139)

Ett intyg som avses i 2 § 1 mom. och 3 § är i kraft i fyra månader från att det utfärdades, om inte någon annan giltighetstid angetts i intyget.

Är intyget utfärdat på ett språk som den som prövar hinder mot äktenskap inte är skyldig att förstå, kan han kräva att en officiellt bestyrkt översättning fogas till intyget.

Om inte annat följer av en överenskommelse med en främmande stat, skall på det intyg som avses i 1 mom. finnas ett bevis av en diplomatisk eller konsulär tjänsteman i Finlands eller den främmande statens tjänst om att intyget har utfärdats av en behörig myndighet. Ett bevis behövs dock inte, om den som prövar hinder mot äktenskap vet att handlingen utfärdats av en behörig myndighet eller om det är fråga om ett i 3 § 1 mom. eller 2 mom. 1 punkten avsett intyg som utfärdats av den främmande statens i Finland verksamma diplomatiska eller konsulära tjänsteman.

5 a § (21.2.2002/139)

Om en förlovads rätt att ingå äktenskap är beroende av att äktenskapet är tillåtet enligt en främmande stats lag, skall den förlovade lämna den som prövar hinder mot äktenskap

1)

en skriftlig försäkran om att det varken enligt äktenskapslagen eller enligt den främmande statens lag finns några hinder mot det äktenskap som skall ingås, och

2)

en i 12 § 2 mom. äktenskapslagen avsedd anmälan.

5 b § (21.2.2002/139)

Den som begär ett intyg som avses i 111 § äktenskapslagen skall lämna den som prövar hinder mot äktenskap en sådan försäkran och en sådan anmälan som avses i 12 § äktenskapslagen.

5 c § (21.2.2002/139)

Vid begäran om hindersprövning, skall den som prövar hinder mot äktenskap lämna de förlovade en skriftlig redogörelse för äktenskapets rättsliga verkningar.

6 § (14.2.1997/134)

Den som prövar hinder mot äktenskap skall samla alla handlingar som gäller prövning av hinder mot ett visst äktenskap till en akt. Akterna skall förses med ett årligen löpande nummer.

Den som prövar hinder mot äktenskap skall föra en förteckning över hindersprövningar. Förteckningen sammanställs av de intyg som avses i 13 § 1 mom. äktenskapslagen (234/1929) .

2 kap.Vigsel

6 a § (14.2.1997/134)

De förlovade är vid behov skyldiga att för vigselförrättaren styrka sin identitet.

7 § (14.2.1997/134)

Den som förrättar borgerlig vigsel är skyldig att förrätta vigsel oberoende av var de förlovade har sin hemkommun eller till vilket religiöst samfund de hör.

8 § (25.9.2008/613)

När borgerlig vigsel förrättas av en vigselförrättare som avses i 17 a § 1 mom. i äktenskapslagen ska den förrättas i vigselförrättarens tjänstelokal. Den får också förrättas i hemmet eller på någon annan lämplig plats, om vigselförrättaren och de förlovade har kommit överens om det.

Om borgerlig vigsel förrättas av en person som enligt 17 a § 2 mom. i äktenskapslagen har fått vigselrätt av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller av Statens ämbetsverk på Åland, ska vigseln förrättas i hemmet eller på någon annan lämplig plats och vid en tidpunkt som vigselförrättaren och de förlovade har kommit överens om. (19.12.2019/1322)

9 § (9.2.2017/98)

Borgerlig vigsel förrättas så, att vigselförrättaren i närvaro av vittnen riktar följande ord till dem som ska vigas till äktenskap:

”Syftet med äktenskapet är att bilda en familj för familjemedlemmarnas gemensamma bästa och för samhällets bestånd. Äktenskapet är avsett att vara bestående, så att familjemedlemmarna tillsammans ska kunna skapa ett lyckligt hem.”

”I dessa vittnens närvaro frågar jag Er (personens namn): Vill Ni ta (personens namn) till Er äkta make att älska i nöd och lust?” (Svar: ja)

”I dessa vittnens närvaro frågar jag Er (personens namn): Vill Ni ta (personens namn) till Er äkta make att älska i nöd och lust? (Svar: ja)

”Då Ni nu båda svarat jakande på den fråga jag har ställt Er, konstaterar jag Er vara äkta makar.”

”Mottag till tecken på ert förbund denna ring.” (Denna mening utelämnas om ingen ring ges.)

”Ni har nu blivit vigda till äktenskap. Som makar är Ni jämställda. Visa varandra kärlek och ömsesidigt förtroende i ert äktenskap och verka tillsammans för familjens bästa.”

10 §

Sedan vigseln skett skall vigselförrättaren på begäran ge makarna ett bevis om detta.

Vigselförrättaren skall utan dröjsmål lämna ett meddelande om vigseln till befolkningsdatasystemet. (14.2.1997/134)

11 § (14.2.1997/134)

Vigselförättaren skall föra en förteckning över förrättade vigslar.

11 a § (21.2.2002/139)

Bestämmelserna i 10 och 11 § tillämpas också på den som med stöd av ett i 112 § äktenskapslagen avsett tillstånd har förrättat en vigsel i en främmande stat.

3 kap.Särskilda stadganden

12 §

När tillstånd söks hos justitieministeriet till äktenskap som avses i 9 § äktenskapslagen, skall justitieministeriet vid behov upplysa sökandena om till buds stående ärftlighetsrådgivning samt var sådan ges.

13 §

När behandlingen av ett ärende som gäller äktenskapsskillnad skjuts upp med stöd av 29 § äktenskapslagen, skall domstolen skriftligen meddela vardera maken hur ärendet skall kunna upptas till fortsatt behandling efter betänketiden. Dessutom skall skriftlig information ges om medling i familjefrågor och om var medlarna i familjefrågor har mottagning.

Vardera maken skall ges ett skriftligt meddelande om att domstolen har dömt till äktenskapsskillnad mellan makarna. (29.8.2002/776)

14 § (17.3.2005/169)

14 § har upphävts genom F 17.3.2005/169 .

15 § (17.3.2005/169)

15 § har upphävts genom F 17.3.2005/169 .

16 § (17.3.2005/169)

Får det enligt 17 c § i äktenskapslagen tas ut avgift för en borgerlig vigsel, är den avgift som ska tas ut till staten

1)

150 euro, om vigseln förrättas under den öppettid som anges i 1 § i förordningen om öppethållandet av statens ämbetsverk (332/1994) ,

2)

250 euro, om vigseln förrättas vid någon annan tid än den som avses i 1 punkten.

(10.11.2016/951)

Avgift ska dock inte tas ut för en vigsel som under den öppettid som avses i 1 mom. 1 punkten förrättas på ett sjukhus från vilket någondera av de förlovade inte kan avlägsna sig utan att äventyra sin hälsa, eller i en sluten anstalt. (25.9.2008/613)

I fråga om arvode till en präst som tillhör den evangelisk-lutherska kyrkan eller det ortodoxa samfundet samt om lösen föreskrivs särskilt.

16 a § (10.11.2016/951)

Den ersättning för resekostnader som enligt 17 c § i äktenskapslagen tas ut vid förrättande av borgerlig vigsel bestäms enligt statens resereglemente. Ersättning för resekostnader tas också ut om vigseln förrättas i vigselförrättarens tjänstelokal vid någon annan tid än den öppettid som avses i 16 § 1 mom. 1 punkten.

17 § (14.2.1997/134)

Vid hindersprövning och vid vigsel skall följande handlingar upprättas på blankett:

1)

begäran som avses i 11 § 1 mom. äktenskapslagen samt försäkran som avses i 12 § 1 mom. och uppgift som avses i 2 mom.,

2)

intyg enligt 13 § 1 mom. äktenskapslagen om verkställd hindersprövning, samt

3)

meddelande enligt 10 § 2 mom. om vigsel.

Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata fastställer formulär för blanketterna samt utfärdar föreskrifter om användningen av formulären och blanketterna. (19.12.2019/1322)

De som prövar hinder mot äktenskap och vigselförrättarna får i 2 mom. avsedda formulär och blanketter avgiftsfritt från Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller den myndighet som sköter Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas uppgifter. De som prövar hinder ska hålla sådana blanketter som avses i 1 mom. 1 punkten tillgängliga för de förlovade. (19.12.2019/1322)

18 § (19.12.2019/1322)

Utrikesministeriet och undervisnings- och kulturministeriet ska anmäla vigselrätter som de gett med stöd av 112 eller 113 § i äktenskapslagen och återkallelse av sådana vigselrätter till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata som, vid sidan om Statens ämbetsverk på Åland, för det vigselrättsregister som avses i lagen om vissa personregister vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (1156/2019) . Anmälan ska innehålla de uppgifter som enligt 7 § i den lagen ska antecknas i vigselrättsregistret.

18 a § (25.9.2008/613)

18 a § har upphävts genom F 25.9.2008/613 .

4 kap.Ikraftträdande

19 §

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988.

Genom denna förordning upphävs:

1)

förordningen den 22 november 1929 angående tillämpning av äktenskapslagen och lagen om dess införande (368/29) jämte ändringar samt

2)

6 § 1 b punkten förordningen den 26 mars 1982 om avgifter inom folkbokföringens lokalförvaltning (222/82) , sådant detta lagrum lyder i förordning av den 21 november 1986 (848/86) .

Åtgärder som verkställigheten av denna förordning förutsätter kan vidtas innan förordningen träder i kraft.

20 §

Över handlingar som avses i 26 § förordningen angående tillämpning av äktenskapslagen och lagen om dess införande, sådant detta lagrum lyder i förordning av den 30 november 1979 (852/79) , skall dock inte som bilaga till Officiella tidningen publiceras ett register för år 1987, utan motsvarande uppgifter skall före den 31 mars 1988 införas i det register över äktenskapsförordsärenden som nämns i 15 § i denna förordning.

Ikraftträdelsestadganden

15.2.1991/334:

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1991.

26.4.1991/770:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992.

7.5.1993/422:

Denna förordning träder i kraft den 1 november 1993.

27.5.1994/392:

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994.

Om en handling har givits in till domstolen för registrering innan denna förordning har trätt i kraft, tillämpas de stadganden som gäller när denna förordning träder i kraft.

14.2.1997/134:

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1997.

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

28.7.1999/832:

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1999.

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.

21.2.2002/139:

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2002.

29.8.2002/776:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2003.

20.2.2003/147:

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2003.

På de ärenden som är anhängiga vid en domstol när denna förordning träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.

17.3.2005/169:

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2005.

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

25.9.2008/613:

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2008.

10.11.2016/951:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2017.

9.2.2017/98:

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2017.

19.12.2019/1322:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2020.

Till början av sidan