411/1987

En kvinna och en man som har kommit överens om att ingå äktenskap med varandra är förlovade.

Äktenskap skall ingås genom vigsel.

Före vigseln skall det utredas att hinder mot äktenskapet inte föreligger.

Makarna är sinsemellan likställda. De bör i äktenskapet visa varandra förtroende och i samråd verka för familjens bästa.

Vardera maken har rätt att själv besluta om sitt deltagande i förvärvsarbete samt i samhällelig och annan verksamhet utanför familjen.

Äktenskapet upplöses när den ena maken avlider eller dödförklaras eller när domstol dömer till äktenskapsskillnad mellan makarna.

Den som är under aderton år får inte ingå äktenskap.

Justitieministeriet kan likväl av särskilda skäl ge den som inte har fyllt aderton år tillstånd att ingå äktenskap. Innan ärendet avgörs skall sökandens vårdnadshavare beredas tillfälle att bli hörd, om hans vistelseort genom skäliga åtgärder kan redas ut.

Den som förklarats omyndig får inte ingå äktenskap utan förmyndarens samtycke.

Domstolen kan på ansökan ge en omyndigförklarad tillstånd att ingå äktenskap, om förmyndaren inte har givit sitt samtycke och domstolen finner att det inte finns någon giltig orsak att vägra samtycke.

Ingen får ingå nytt äktenskap, om hans tidigare äktenskap ännu är i kraft.

Ingen får ingå äktenskap med sin far eller mor eller med deras föräldrar eller med annan släkting i rätt uppstigande led, ej heller med sitt barn eller barnbarn eller med annan släkting i rätt nedstigande led.

Syskon och halvsyskon får inte ingå äktenskap med varandra.

Adoptivförälder och adoptivbarn får inte ingå äktenskap med varandra. Justitieministeriet kan likväl på synnerligen vägande skäl ge tillstånd till sådant äktenskap.

Personer av vilka den ena är avkomling till den andras bror eller syster får inte ingå äktenskap med varandra, om inte justitieministeriet av särskilda skäl ger tillstånd till detta.

Befolkningsregisterföraren skall undersöka om det föreligger något i lag stadgat hinder mot ett äktenskap (hindersprövning).

Hindersprövning sker hos den befolkningsregisterförare i vars register de förlovade eller den ena av dem är införd. Om båda är utlänningar och ingen av dem stadigvarande bor i Finland, prövas hindren av den befolkningsregisterförare inom vars verksamhetsområde de förlovade eller den ena av dem vistas.

De förlovade skall tillsammans begära hindersprövning hos den befolkningsregisterförare som avses i 10 § 2 mom.

Om tillstånd av justitieministeriet, samtycke av förmyndaren eller tillstånd av domstol krävs för ingående av äktenskapet, skall tillståndet eller samtycket samtidigt inges till den som prövar hinder mot äktenskapet.

Har någondera av de förlovade högst fyra månader tidigare fått intyg över hindersprövning, skall också detta intyg i original inges till den som prövar hindren.

De förlovade skall till den som prövar hinder mot äktenskap lämna en skriftlig försäkran om att det inte föreligger något sådant hinder som avses i 7-9 §§.

De förlovade skall dessutom skriftligen uppge om de tidigare har ingått äktenskap. Framgår det inte av befolkningsregistret att tidigare äktenskap har upplösts, skall den förlovade till den som prövar hinder mot äktenskapet inge ett intyg eller annan särskild utredning över detta.

Finner den som prövar hinder mot äktenskap att det inte föreligger något i lag stadgat hinder mot äktenskapet, skall han utfärda ett intyg om detta.

Intyg får utfärdas tidigast den sjunde dagen från det hindersprövningen begärdes. Intyget får dock utfärdas tidigare, om det föreligger vägande skäl.

Vigsel förrättas i närvaro av släktingar eller andra vittnen, antingen genom kyrklig eller genom borgerlig vigsel.

Kyrklig vigsel förrättas inom den evangelisk-lutherska kyrkan eller ortodoxa kyrkosamfundet eller inom annat religionssamfund som undervisningsministeriet har beviljat rätt att förrätta vigsel.

Vid vigseln skall de förlovade vara samtidigt närvarande. Då vardera har svarat jakande på vigselförrättarens fråga om han eller hon vill ingå äktenskap med den andra, skall vigselförrättaren konstatera att de är äkta makar.

Utöver vad som stadgas om vigsel i 15 § bestäms övriga villkor och former för kyrklig vigsel av det religionssamfund inom vilket vigseln förrättas.

Om förrättande av borgerlig vigsel stadgas genom förordning.

Kyrklig vigsel får förrättas

Skyldig att förrätta borgerlig vigsel är

Vigsel får inte förrättas, om vigselförrättaren känner till någon omständighet som hindrar äktenskapet eller om vigselförrättaren finner att någondera av de förlovade till följd av rubbat sinnestillstånd uppenbarligen inte förmår inse äktenskapets betydelse.

Vigselförrättaren skall före vigseln förvissa sig om att hindersprövning har utförts enligt 11-13 §§. Om en längre tid än fyra månader har förflutit från det intyg enligt 13 § utfärdades, får vigsel inte förrättas på grundval av intyget.

Vigsel är ogiltig, om den inte har förrättats enligt 15 § eller om den har förrättats av någon som inte haft rätt att förrätta vigsel.

Republikens president kan likväl på synnerligen vägande skäl besluta att vigsel som enligt 1 mom. är ogiltig skall anses vara giltig. Ansökan om detta kan göras av vardera av de vigda eller, om någondera har avlidit, av hans eller hennes arvinge.

Konflikter och rättsliga frågor inom familjen skall i första hand såvitt möjligt redas ut genom förhandlingar mellan parterna och avgöras genom avtal.

Medlarna i familjefrågor skall på begäran ge hjälp och stöd när det förekommer konflikter inom familjen.

Medlaren skall försöka få till stånd en förtroendefull och öppen diskussion mellan familjemedlemmarna. Han skall försöka åstadkomma samförstånd om hur konflikterna inom familjen skall kunna lösas på ett sätt som är det bästa möjliga för alla parter.

Medlaren skall fästa särskilt avseende vid att de minderåriga barnens ställning blir tryggad.

Medlaren skall bistå parterna med att uppgöra avtal samt i fråga om andra åtgärder som behövs för att lösa konflikter.

Den allmänna planeringen, styrningen och övervakningen av medlingen i familjefrågor ankommer på socialstyrelsen som i dessa frågor är underställd social- och hälsovårdsministeriets tillsyn.

I en kommun skall socialnämnden ombesörja anordnandet av medling i familjefrågor. Medling kan dessutom handhas av sådana samfund, sammanslutningar och stiftelser samt enskilda som av länsstyrelsen har beviljats tillstånd att bedriva dylikt verksamhet.

Tillstånd att medla i familjefrågor kan på ansökan beviljas ett samfund, en sammanslutning eller en stiftelse som anses kunna sköta medlingen med yrkesskicklighet. Tillstånd kan på ansökan även beviljas den som är förtrogen med barnskydds- eller familjerådgivningsarbete eller med familjerätt, och som på grundval av tidigare erfarenhet samt sina personliga egenskaper har tillräckliga förutsättningar att verka som medlare.

Tillstånd meddelas för viss tid, högst fem år åt gången. Tillståndet kan dras in, om detta anses befogat.

Då länsstyrelsen beviljar tillståndet, kan den samtidigt utfärda närmare bestämmelser om verksamhetsområdet och uppgifterna samt om skyldighet att till länsstyrelsen lämna sådana uppgifter som är nödvändiga för övervakningen.

På en medlares tystnadsplikt tillämpas 57 § 1 mom. och 58 § 1 och 3 mom. socialvårdslagen (710/82). På medlaren skall inte tillämpas vad som i 56 § socialvårdslagen stadgas om skyldighet att lämna upplysningar och rätt att erhålla uppgifter.

Domstol kan på gemensam ansökan av makar eller på ansökan av någondera maken

Har makarna eller den ena av dem hyrt en lägenhet för att användas som makarnas gemensamma hem kan domstolen, då den förordnar att samlevnaden skall upphöra, berättiga den av makarna som har större behov av bostaden att fortsätta hyresförhållandet samt befria den andra maken från detta. Den andra maken får dock inte befrias från hyresförhållandet om hyresvärden gör sannolikt att förordnandet skulle vara till skada för honom.

Domstolens beslut kan verkställas omedelbart även om det inte har vunnit laga kraft, såvida inte annat bestäms i beslutet.

Beslutet är i kraft tills vidare. På yrkande av någondera maken kan det ändras eller återkallas genom nytt beslut av domstolen, om förhållandena har förändrats efter det att beslutet gavs. Beslut och åläggande som avses i 1 mom. förfaller när avvittring eller avskiljande av egendomen har verkställts mellan makarna och åtgärden har vunnit laga kraft. Beslutet och åläggandet förfaller dock när två år förflutit från det beslutet gavs, även om avvittring eller avskiljande inte har verkställts.

Makarna har rätt till äktenskapsskillnad efter en betänketid.

Makarna har dock rätt till äktenskapsskillnad utan betänketid, om de utan avbrott har bott åtskils de två senaste åren.

Betänketiden räknas från det att makarnas gemensamma ansökan om upplösning av äktenskapet inlämnades till domstolen eller dess kansli eller från det att den ena makens ansökan delgavs den andra.

Sedan minst sex månader har förflutit av betänketiden skall domstolen döma till äktenskapsskillnad mellan makarna, om de tillsammans eller den ena av dem yrkar det. Yrkandet skall framställas inom ett år från betänketidens början.

Mellan makarna skall domstolen utan betänketid döma till äktenskapsskillnad,

Allmän åklagare skall föra talan om äktenskapsskillnad mellan makarna med stöd av 1 mom.

Har äktenskapet ingåtts medan ett tidigare äktenskap var i kraft, har båda makarna i det tidigare äktenskapet utan betänketid rätt till äktenskapsskillnad.

Ett ärende som gäller äktenskapsskillnad eller samlevnadens upphörande anhängiggörs genom ansökan av makarna gemensamt eller av den ena maken ensam.

Har ansökan gjorts av den ena maken ensam, skall domstolen bereda den andra tillfälle att bli hörd. Domstolen skall delge den andra maken kallelsen och ansökan på det sätt som stadgas om delgivning av stämning.

Kan ärendet inte avgöras genast på grund av att domstolen kan döma till äktenskapsskillnad mellan makarna först efter betänketid, skall domstolen skjuta upp behandlingen av ärendet till den del det gäller äktenskapsskillnaden. Domstolen skall samtidigt meddela hur ärendet skall kunna upptas till fortsatt behandling efter betänketiden. Vidare skall meddelas att en sådan medling i familjefrågor som avses i 20 § står till buds för makarna och deras familj.

Det ärende som gäller äktenskapsskillnad upptas efter betänketiden till fortsatt behandling vid domstolen på ansökan av makarna eller den ena av dem enligt 28 §.

I samband med ett ärende som gäller äktenskapsskillnad eller samlevnadens upphörande kan framställas yrkande på underhållsbidrag och vårdnaden om barn eller umgängesrätten samt annat yrkande som sammanhänger med det ärende som gäller äktenskapsskillnaden eller samlevnadens upphörande.

I ett ärende som gäller äktenskapsskillnad eller samlevnadens upphörande kan domstolen meddela ett interimistiskt förordnande på yrkande som avses i 1 mom. samt om samlevnadens upphörande.

Ändring får inte sökas i ett interimistiskt förordnande.

Ett interimistiskt förordnande är i kraft till dess domstolen meddelar sitt beslut i ärendet, om inte förordnandet dessförinnan återtas eller ändras.

I ärenden som gäller äktenskapsskillnad eller samlevnadens upphörande skall domstolen på eget initiativ uppta frågan om hur vårdnanden av makarnas barn och umgängesrätten skall ordnas med hänsyn till barnets bästa.

Vid behandling av frågan om vårdnaden av barn och umgängesrätten skall domstolen särskilt fästa parternas uppmärksamhet vid att syftet med vårdnaden och umgängesrätten är att trygga positiva och nära kontakter mellan barnet och båda föräldrarna.

På yrkande av barnets förälder eller socialnämnden skall domstolen fatta beslut om vårdnaden och umgängesrätten på det sätt som stadgas i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/83).

En make får inte utan den andra makens skriftliga samtycke överlåta, hyra ut eller upplåta rätt att nyttja eller besitta fast egendom som är avsedd att enbart eller huvudsakligen användas som makarnas gemensamma hem.

En rättshandling som en make företagit i strid med 1 mom. skall förklaras ogiltig, om den andra maken väcker talan därom inom tre månader från det han fick vetskap om rättshandlingen. En överlåtelse av fast egendom blir dock giltig, om talan inte har väckts inom ett år från det lagfart på fastigheten första gången efter överlåtelsen meddelades.

En make får inte utan den andra makens samtycke överlåta eller till annan överföra

I fråga om egendom som avses i 1 mom. 3-5 punkten är den andra makens samtycke dock inte nödvändigt, om det på grund av hans frånvaro eller annat därmed jämförbart hinder skulle orsaka oskäligt men och dröjsmål att inhämta hans samtycke.

En rättshandling i strid med 1 och 2 mom. skall förklaras ogiltig och mottagaren skall förpliktas att avstå från besittningen av egendomen, om den andra maken väcker talan därom inom tre månader från det han fick vetskap om rättshandlingen. Denna skall dock anses giltig, om mottagaren har fått bostaden eller den lösa egendomen i sin besittning och han vid den tidpunkten hade grundat skäl att anta att

Vad som ovan stadgas om överlåtelse skall även tillämpas på avtal om upplåtelse till tredje man av nyttjande- eller besittningsrätt till det gemensamma hem som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten samt av egendom som avses i 3-5 punkten. Om makes rätt att säga upp hyresavtal stadgas i 35 § hyreslagen (82/61).

Vägrar den andra maken att ge sitt samtycke eller har samtycke inte av annan orsak kunnat inhämtas, kan domstolen på ansökan ge tillstånd till överlåtelse eller annan rättshandling som avses i 38 och 39 §§.

Vardera maken skall efter förmåga bidra till familjens gemensamma hushåll och makarnas underhåll. Makarnas underhåll omfattar tillgodoseende av deras gemensamma samt vardera makens personliga behov.

Beloppet av underhållsbidrag till make och betalningssättet kan fastställas genom avtal eller domstols beslut.

Om barnens rätt till underhåll av sina föräldrar stadgas i lagen om underhåll för barn (704/75).

Om en make försummar sin underhållsskyldighet eller om makarna bor åtskils, kan domstolen ålägga den ena maken att betala underhållsbidrag till den andra i enlighet med de grunder som stadgas i 46 §.

Då domstolen dömer till äktenskapsskillnad och den ena maken anses behöva underhållsbidrag, kan domstolen ålägga den andra maken att betala underhållsbidrag i enlighet med vad som prövas skäligt med hänsyn till hans förmåga och övriga omständigheter.

Det kan fastställas att underhållsbidrag skall betalas antingen tills vidare eller så, att betalningen upphör efter den tid som har satts ut i beslutet. Underhållsbidraget kan likväl fastställas till ett engångsbelopp, om den underhållsskyldiges förmögenhetsförhållanden och övriga omständigheter ger anledning till detta.

Skyldighet att betala periodiskt underhållsbidrag upphör, om den som har rätt till bidraget ingår nytt äktenskap.

Skyldighet att betala underhållsbidrag kan med stöd av 47 och 48 §§ åläggas retroaktivt högst för ett år innan talan väcktes.

Domstolens beslut om betalning av underhållsbidrag kan verkställas omedelbart trots att det inte har vunnit laga kraft, om inte annat bestäms i beslutet.

Makarna kan inbördes ingå avtal om underhållsbidrag som enligt 47 eller 48 § skall betalas till den andra maken. Avtalet skall ingås skriftligen samt för fastställelse föreläggas socialnämnden i den kommun där makarna eller den ena av dem har sin hemort.

Innan avtalet fastställs skall socialnämnden pröva om avtalet kan anses skäligt med hänsyn till makens behov av underhåll, den andra makens betalningsförmåga och övriga omständigheter som inverkar på saken.

Ett avtal som socialnämnden har fastställt kan verkställas så som laga kraft vunnet utslag av domstol.

Domstolens beslut eller ett avtal som makar har ingått om betalning av underhållsbidrag kan ändras, om detta skall anses befogat till följd av förändrade förhållanden. Ett beslut eller avtal, genom vilket det har bestämts att underhållsbidrag skall betalas med ett engångsbelopp, kan likväl inte ändras efter det underhållsbidraget har betalts.

När ett underhållsbidrag ändras, kan också de förhållanden beaktas som har rått under de senaste sex månaderna före talans väckande.

Ett avtal som makar har ingått om underhållsbidrag kan ändras, om avtalet skall anses oskäligt.

Ändras ett beslut eller avtal om underhåll till make eller upphävs beslutet eller förklaras avtalet ogiltigt, skall domstolen pröva om den andra maken helt eller delvis skall få tillbaka vad han har betalt.

När ett äktenskapsskillnadsärende är anhängigt eller när äktenskapet har upplösts skall avvittring förrättas, om en make eller en avliden makes arvinge kräver det.

Har ingendera maken giftorätt i den andra makens egendom, skall i stället för avvittring endast avskiljande av makarnas egendom äga rum.

Har makarna gemensam egendom, skall egendomen på yrkande delas vid avvittring eller avskiljande av egendom.

Den efterlevande maken får under den tid som är i fråga ensam råda över sin egendom. Om den efterlevande maken önskar vidta en överlåtelse- eller annan åtgärd, till vilken den andra makens samtycke enligt 38 eller 39 § vore nödvändigt, skall han dock till åtgärden inhämta domstolens tillstånd eller alternativt, om arvingarna är myndiga, deras skriftliga samtycke enligt 66 §. Den efterlevande maken skall vid avvittringen redovisa för förvaltningen av egendomen och avkastningen av denna under tiden efter dödsfallet.

Har domstolen dömt till äktenskapsskillnad, får en make till dess avvittring har skett fortfarande råda över sådan egendom som tillhörde honom när äktenskapet upplöstes, som om äktenskapet fortfarande vore i kraft. Vad som i 2 mom. stadgas om redovisningsskyldighet vid avvittring tillämpas på motsvarande sätt.

Vid avvittring skall såsom egendom i vilken den andra maken inte har giftorätt anses

Har då behållningen av en makes egendom fastställts enligt 99 § från dess värde avdragits gäld som nämns i 2 eller 3 mom. i samma paragraf, skall till den andra maken eller den avlidna makens arvingar utges vederlag av behållningen av egendom i vilken någondera maken har giftorätt.

Vederlag skall likaså utges, så som det stadgas i 94 §, om en make har använt egendom, i vilken den andra maken har giftorätt, till förvärv eller förkovran av egendom som är undandragen giftorätt eller till betalning av gäld som avses i 99 § 2 eller 3 mom.

Sedan makarnas egendom har åtskilts och det vederlag som en make enligt 92 § kan ha rätt till har beaktats, fastställs behållningen av den egendom, i vilken makarna har giftorätt, särskilt för sig i fråga om vardera makens egendom, så att från egendomens värde avdras en makes enskilda gäld, som har uppkommit före den tidpunkt som avses i 90 § 1 och 2 punkten, samt av gäld för vilken makarna svarar solidariskt så mycket som belöper sig på respektive make.

Sedan så har förfarits som det stadgas i 99 § och åtskiljande enligt 91 § har skett på en makes yrkande ges vardera parten, utöver det vederlag som enligt 93, 94 eller 95 § kan tillkomma honom, hälften av återstoden av den egendoms värde, i vilken någondera maken har giftorätt, om inte annat följer av 59 § eller 103 § 2 mom. eller av att den andra parten skall få ett tillskott med stöd av 101 eller 102 §.

Ett underhållsbidrag som den ena maken skall betala till den andra och som har förfallit till betalning skall erläggas vid avvittringen, till den del den underhållsskyldiga maken vid avvittringen får eller annars har egendom som inte behövs för täckning av gäld.

Avvittring kan jämkas, om den annars skulle leda till ett oskäligt resultat eller till att den ena maken skulle få en obehörig ekonomisk fördel. När jämkning av avvittring övervägs, skall särskilt beaktas äktenskapets längd, makarnas verksamhet för den gemensamma ekonomin samt för förkovran och bibehållande av egendomen ävensom vid andra därmed jämförliga omständigheter som hänför sig till makarnas ekonomi.

Vid jämkning av avvittring kan det bestämmas

Yrkande på jämkning av avvittring kan framställas antingen vid eller efter avvittringen. När jämkning yrkas efter avvittringen skall tillämpas vad som stadgas om klander och om ogiltigförklarande av avvittring.

Har ingendera maken giftorätt i den andras egendom, skall vid avskiljande av egendom i tillämpliga delar iakttas 89, 98, 101, 102, 103 b, 104, 105 och 106 §§.

Sedan avvittring verkställts har ingendera maken giftorätt i den andras egendom, om inte annat bestäms genom äktenskapsförord efter avvittringen.