235/1929

Äktenskapslagen träder i kraft den 1 januari 1930. Genom densamma upphävas giftermålsbalken i 1734 års lag, såvitt den ännu är gällande, 1–6 §§ 8 kap. ärvdabalken, lagen om makars egendoms- och gäldsförhållanden av den 15 april 1889 samt förordningen den 2 november 1917 om ingående av äktenskap inför borgerlig myndighet ävensom övriga bestämmelser, vilka strida mot stadgandena i äktenskapslagen. Dock sker ej någon ändring av vad i 1 § 13 kap. och 7 § 17 kap. rättegångsbalken stadgas angående jäv för domare och vittnen på grund av släktskap eller svågerlag, varom nämnes i 2 kap. av giftermålsbalken.

2 mom. har upphävts genom L 23.9.2005/779 . (23.9.2005/779)

Å rättsförhållandet mellan makar, som ingått äktenskap före äktenskapslagens trädande i kraft, skall äldre lag fortfarande tillämpas, såvitt ej nedan i 3 och 4 §§ annorlunda sägs.

Sedan äktenskapslagen trätt i kraft, skall även i äktenskap, som därförinnan ingåtts, mannens målsmanskap anses upphävt. Dock råde mannen, såvitt ej nedan annorlunda sägs i samma omfattning som härintills över makarnas egendom med rätt att ensam kära och svara för egendom, varöver han råder; och må sådan egendom icke användas till betalning av hustrus gäld i större utsträckning än vad i äldre lag är stadgat.

Makarna må ej sluta avtal med varandra rörande andra frågor än dem, som avses i 46–48, 51, 79 och 80 §§ av äktenskapslagen eller i 4 momentet av denna paragraf.

Över egendom, som hustrun efter det äktenskapslagen trätt i kraft förvärvar genom arv, gåva eller testamente, samt över avkomsten av sådan egendom äge hon råda, även om egendomen jämlikt äldre lag skolat stå under mannens förvaltning.

Makarna må genom äktenskapsförord avtala, att egendom, som ena maken i ägo bekommer, skall tillhöra honom enskilt, så ock att hustrun skall råda över sitt enskilda fasta gods. I fråga om sådant förord skall tillämpas vad i 42–44 och 66 §§ av äktenskapslagen sägs.

Stadgandena i 39, 40, 40 a och 46–51 §§ samt i III och V avdelningen av äktenskapslagen skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse jämväl beträffande makar, som ingått äktenskap innan densamma trädde i kraft. Vid bedömandet av vardera makens förmåga att bidraga till familjens underhåll skall därvid hänsyn tagas till storleken av den egendom, varöver han råder. (13.3.1964/140)

Vill hustru föryttra eller med inteckning för gäld belasta i 38 § äktenskapslagen avsedd egendom, som hon efter det äktenskapslagen trätt i kraft förvärvat genom arv, gåva eller testamente och i vilken andra maken äger giftorätt, lände till efterrättelse vad i nämnda lagrum samt 40 § äktenskapslagen är stadgat.

Hava makar vunnit boskillnad, skall, efter det med domen förfarits såsom i 43 § av äktenskapslagen om äktenskapsförord stadgas och skifte ägt rum, i fråga om dem sagda lag i dess helhet tillämpas; dock njute den ena ej giftorätt i den andras egendom, där ej genom förord annorlunda bestämmes. Makarna äge förutom i fall, då boskillnad härförinnan kunnat dem medgivas, vinna boskillnad jämväl, när de äro ense därom.

Vad i 3 § 9 kap. strafflagen, 13 § konkursstadgan eller eljest i allmän lag är stadgat om hustru eller änka, skall i tillämpliga fall gälla även om man eller änkling.

1 mom. har upphävts genom L 5.9.1975/701 . (5.9.1975/701)

På de barn, vilka avlats innan äktenskapslagen trädde i kraft, tillämpas tidigare gällande stadganden rörande barns rättsliga ställning.

För barn, vilka avlats före äktenskapslagens trädande i kraft och vilkas föräldrar icke äro förenade i äktenskap genom kyrklig eller borgerlig vigsel, vare modern lagbestämd förmyndare, även om lagen om barn utom äktenskap ej är tillämplig. Finner rätten henne olämplig, skall annan förmyndare utses.

Sedan tre år förflutit, efter det äktenskapslagen trätt i kraft, må ej man eller kvinna i stöd av 9 eller 10 § 3 kap. eller 1 § 5 kap. giftermålsbalken väcka talan på grund av hävd, som skett före nästsagda tidpunkt, ej heller eljest på sådan grund göra gällande någon rätt, för vilken ej kan åberopas före utgången av sagda tid väckt talan eller ett därförinnan tillkommet fastställande.

Vill någon inom den i 1 momentet sagda tid i stöd av där nämnda lagrum göra gällande hinder mot äktenskap och har det förhållande, som åberopas såsom hinder, icke blivit fastställt, skall i saken förfaras såsom i äldre lag är sagt.

Den, som efter äktenskapslagens trädande i kraft av rätten förklarats för någons äkta make, äge vid avvittring samma rätt som om vigsel skett.

Förbindelse, varom talas i 9 och 10 §§ 3 kap. samt i 1 § 5 kap. giftermålsbalken och som icke blivit fastställd genom kyrklig eller borgerlig vigsel, må, där skäl finnes, av republikens president på ansökan av endera parten upplösas i dispensväg.

10 § har upphävts genom L 16.4.1987/411 .

11 § har upphävts genom L 16.4.1987/411 .

Mål angående äktenskaps upplösning, vilka voro vid rätten anhängiga, då äktenskapslagen trädde i kraft, skola handläggas och avgöras enligt den nya lagen; likväl bör, om käromålet enligt äldre lag bort godkännas, men enligt den nya lagen förkastas, den förra lagen tillämpas i detta avseende.

Ansökningar om äktenskapsskillnad i dispensväg, vilka vid äktenskapslagens trädande i kraft voro oavgjorda, skola anses förfallna.

Straff för ingivande av osant intyg till myndighet bestäms i 16 kap. 8 § strafflagen.

Arbetsgivare, vilken underlåter att lämna utmätningsman uppgifter, som erfordras för innehållande av avlöning, eller lämnar falska uppgifter, dömes till högst tjugu dagsböter.

15 § har upphävts genom L 16.4.1987/411 .

Närmare stadganden därom, huru hinderlöshet till äktenskap skall utredas samt lysning och borgerlig vigsel ske, så ock övriga för tillämpningen av äktenskapslagen samt denna lag erforderliga bestämmelser meddelas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1930.