Beaktats t.o.m. FörfS 1003/2019.

23.5.1975/349

Lag om skyldighet att i vissa fall inställa sig vid domstol i annat nordiskt land

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut, tillkommet på sätt 67 § riksdagsordningen föreskriver, stadgas:

1 §

Allmän domstol kan inkalla person, som fyllt aderton år och som är bosatt i Danmark, Island, Norge eller Sverige och som vistas i något av dessa länder, att höras såsom vittne i mål som är anhängigt i Finland, om vittnesutsagan kan antagas vara av väsentlig betydelse för sakens utredning och personens hörande inför finsk domstol prövas vara av särskild vikt. Vid bedömandet av frågan huruvida vittne skall kallas beaktas målets vikt och de olägenheter vittnet kan komma att orsakas genom resvägens längd eller eljest.

Kallelse till annan domstol än den vid vilken målet är anhängigt får ske endast om synnerligen viktigt skäl därtill föreligger.

2 §

Kallelse utfärdas av domstolen eller dess ordförande.

I kallelsen skall angivas den dag, då kallelsen senast skall delgivas, samt erinras om påföljderna för förfallolös utevaro.

3 § (12.6.2015/748)

Om ett vittne uteblir utan laga hinder, tillämpas vad som föreskrivs i 17 kap. 62 § i rättegångsbalken. Vittnet får dock inte förordnas att hämtas till domstolen, om han eller hon inte befinner sig i Finland.

4 § (12.6.2015/748)

Ett vittne får inte åläggas att vittna, om detta skulle strida mot bestämmelserna i 17 kap. i rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelser i det land där vittnet är bosatt.

5 § (12.6.2015/748)

Om den som ska kallas att höras som vittne innehar en skriftlig handling som kan antas ha betydelse som bevis i saken, är han eller hon skyldig att visa upp handlingen för domstolen, om inte detta strider mot bestämmelserna i 17 kap. i rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelser i det land där vittnet är bosatt. Ett vittne som har förelagts att visa upp en handling ska ges tillfälle att yttra sig om föreläggandet innan handlingen visas upp.

Om ett vittne som har förelagts att visa upp en handling underlåter att fullgöra sin skyldighet, kan domstolen vid vite förplikta honom eller henne till detta.

6 § (9.7.1976/604)

Den som efter kallelse enligt denna lag inställt sig för att höras såsom vittne, får icke under den tid han med anledning härav vistas i Finland åtalas eller straffas, ej heller utlämnas till annan stat än den, som han kommer ifrån, på grund av brott som förövats före inresan, med mindre han inför domstol samtycker därtill eller stannar i landet utöver en tid av femton dagar efter det utresa obehindrat kunnat ske.

7 §

Till vittne som kallats enligt denna lag erlägges av statens medel ersättning för ekonomisk förlust samt för kostnader för resa och uppehälle enligt de grunder som stadgas i lagen om bestridande av bevisningskostnader med statens medel (666/72).

Vittne skall i samband med kallelsen tillställas förskott på ersättning för kostnader för resa och uppehälle.

Den slutliga ersättningen fastställes av domstolen. Ersättningen skall, med avdrag för erlagt förskott, betalas till vittnet omedelbart efter avslutat vittnesförhör.

Närmare stadganden om erläggande av i denna lag avsedda bevisningskostnader utfärdas genom förordning.

8 §

Har vittne kallats på begäran av enskild part eller i tvistemål av domstolen självmant, skall domstolen besluta, huruvida part till staten skall återbetala enligt 7 § erlagd ersättning antingen helt eller delvis eller huruvida staten slutligt skall svara för sagda ersättning.

Har vittne kallats på begäran av åklagaren eller i annat mål än tvistemål av domstolen självmant, skall i fråga om återbetalning av bevisningskostnader till staten iakttagas stadgandena i lagen om bestridande av bevisningskostnader med statens medel.

Om en part har beviljats rättshjälp, iakttas i fråga om återbetalning av bevisningskostnaderna till staten vad som föreskrivs i rättshjälpslagen (257/2002). (12.6.2015/748)

9 §

Vad i 1, 2 och 4–8 § stadgas gäller i tillämpliga delar även målsägande, i brottmål samt, med undantag av 7 och 8 §, även part i mål som rör vårdnaden om barn eller faderskap. (9.7.1976/604)

Om en målsägande eller part som avses i 1 mom. uteblir från domstolen, iakttas vad som föreskrivs i 8 och 12 kap. i rättegångsbalken och i 8 kap. i lagen om rättegång i brottmål (689/1997). En part får dock inte förordnas att hämtas till domstolen, om han eller hon inte befinner sig i Finland. (12.6.2015/748)

10 §

Vad i 4, 5 och 6 § stadgas skall i tillämpliga delar iakttagas beträffande person, som är bosatt i Danmark, Island, Norge eller Sverige och vistas i något av dessa länder och som utan i 1 § avsedd kallelse frivilligt inställer sig vid allmän domstol att höras såsom vittne, målsägande eller i 9 § avsedd part.

11 §

Den som är bosatt i Finland och vistas i Finland eller annat nordiskt land är skyldig att efterkomma kallelse eller föreläggande, som domstol i Danmark, Island, Norge eller Sverige utfärdat i enlighet med de stadganden i vederbörande lands lag, vilka i huvudsak motsvarar stadgandena i denna lag. Detsamma gäller beträffande person som är bosatt i annat nordiskt land men vistas i Finland.

12 §

Beslut, varigenom domstol i Danmark, Island, Norge eller Sverige för utevaro eller annan försummelse dömt den som avses i 11 § till böter eller vite eller ålagt honom att ersätta rättegångskostnad, skall på begäran verkställas här i landet.

Böter och vite verkställes på sätt som stadgas i lagen om samarbete mellan Finland och de övriga nordiska länderna vid verkställighet av domar i brottmål (326/63).

Beslut att ersätta rättegångskostnad och beslut om återbetalning till staten av förskott, som utbetalts till vittne, målsägande eller part, verkställes på sätt som stadgas i lagen om erkännande och verkställighet av nordiska domar angående privaträttsligt anspråk (588/77). (21.7.1977/591)

13 §

Närmare stadganden om tillämpningen av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

14 §

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

Genom förordning stadgas särskilt för varje i 1 § nämnt land, från vilken tidpunkt denna lag skall tillämpas mellan Finland och sagda land.

Ikraftträdelsestadganden:

9.7.1976/604:

Denna lags 6 § träder i kraft den 1 september 1976 och 9 § 1 mom. den 1 oktober 1976.

21.7.1977/591:

Denna lag träder i kraft i förhållande till Danmark, Island, Norge och Sverige vid tidpunkt, varom särskilt stadgas genom förordning. (L 591/1977 trädde i kraft enligt F 1034/1977 den 1.1.1978.)

Lagen skall ej äga tillämpning på beslut, som givits före dess ikraftträdande.

12.6.2015/748:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

RP 46/2014, LaUB 19/2014, RSv 274/2014

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.