771/2013

Inom tvåspråkiga förundersökningsmyndigheters ämbetsdistrikt används vid förundersökning den misstänktes språk, antingen finska eller svenska. Om de misstänkta har olika språk eller om den misstänktes språk är varken finska eller svenska, ska förundersökningsmyndigheten med beaktande av parternas rätt och fördel bestämma vilket handläggningsspråk som ska användas. Om språket inte kan väljas på den grunden, används majoritetsspråket i förundersökningsmyndighetens ämbetsdistrikt. Vid förundersökning som görs av en enspråkig förundersökningsmyndighet används språket i myndighetens ämbetsdistrikt, om inte myndigheten med beaktande av parternas rätt och fördel bestämmer att det andra språket ska användas.

Oavsett 1 mom. har var och en dock rätt att vid förundersökning använda finska eller svenska så som bestäms i 10 § i språklagen (423/2003). Förundersökningsmyndigheten ska sköta tolkningen eller på statens bekostnad skaffa en tolk, om myndigheten inte behöver använda det språk som personen i fråga talar.

Bestämmelser om rätten att använda samiska vid förundersökning finns i samiska språklagen (1086/2003).

Personer som inte är finsk-, svensk- eller samiskspråkiga har rätt att vid förundersökning använda ett språk som de förstår och kan tala tillräckligt bra. Teckenspråkiga har rätt att använda teckenspråk. Förundersökningsmyndigheten ska ta reda på om en part behöver tolkning. Förundersökningsmyndigheten ska se till att en part får den tolkning som han eller hon behöver. Som tolk får anlitas en redbar och annars för detta uppdrag lämplig person som har den skicklighet som krävs för uppdraget. Förundersökningsmyndigheten ska utse en ny tolk för uppdraget, om en parts rättsskydd kräver det. Förundersökningsmyndigheten kan utse en ny tolk för uppdraget också när det finns andra vägande skäl.

I de fall som avses i 2 och 4 mom. ska tolkning ordnas också när det behövs på grund av att den som ska höras har en syn-, hörsel- eller talskada.

Handlingar eller delar av handlingar som ingår i förundersökningsmaterialet och är väsentliga med tanke på saken ska inom skälig tid skriftligt översättas till det språk som avses i 37 § och som en part använder, om översättningen behövs för att bevaka partens rättigheter.

Med avvikelse från 1 mom. får väsentliga handlingar eller delar av eller ett sammandrag av dem översättas muntligt för en part, om inte partens rättsskydd kräver att handlingarna översätts skriftligt.

Förundersökningsmyndigheten ska se till att en part får tillräcklig information om sin rätt till en översättning av handlingar och vid behov försäkra sig om huruvida parten vill ha en översättning av handlingar som avses i denna paragraf. Om en part avstår från sin rätt till en översättning av handlingar, behöver ingen översättning ges till parten.

Översättning enligt denna paragraf görs på statens bekostnad, om inte förundersökningsmyndigheten själv sköter översättningen. Som översättare får anlitas en redbar och annars för detta uppdrag lämplig person som har den skicklighet som krävs för uppdraget. Förundersökningsmyndigheten ska utse en ny översättare för uppdraget, om en parts rättsskydd kräver det. Förundersökningsmyndigheten kan utse en ny översättare för uppdraget också när det finns andra vägande skäl.

I fråga om översättning gäller dessutom vad som i språklagen och samiska språklagen bestäms om översättning.

Om en part har hörts eller förhörts via tolk eller om en i 37 a § avsedd väsentlig handling eller delar av eller ett sammandrag av handlingen har översatts muntligt för en part eller om parten har avstått från sin rätt till en översättning av handlingar, ska detta antecknas i förundersökningsprotokollet eller någon annan handling.