373/2008

Syftet med denna lag är att förhindra att narkotika importeras till eller exporteras från Finland olagligt samt att narkotika tillverkas, sprids och används olagligt.

Denna lag tillämpas på kontrollen av narkotika. Lagen tillämpas även på kontrollen av narkotikaprekursorer utöver vad som om denna kontroll föreskrivs i förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen, förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer och förordningen om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer.

I denna lag avses med

Närmare bestämmelser om vilka ämnen, preparat och växter som anses som narkotika enligt 1 mom. 5 punkten utfärdas genom förordning av statsrådet.

För narkotika och för narkotikaprekursorer som utgör läkemedel gäller dessutom vad som särskilt föreskrivs om dem i läkemedelslagen (395/1987) och på annat ställe i lag.

Bestämmelser om förebyggande av narkotikamissbruk och vård av narkotikamissbrukare finns i lagen om nykterhetsarbete (828/1982) och i lagen om missbrukarvård (41/1986).

Produktion, tillverkning, import till och export från Finlands territorium, transport, transitering, distribution, hantering, innehav och användning av samt handel med narkotika är förbjudet. Undantag från förbudet kan göras av medicinska skäl, forskningsskäl eller kontrollskäl enligt vad som särskilt föreskrivs i denna lag eller någon annanstans i lag.

Det är tillåtet att utan mellanlagring transportera narkotika genom Finlands territorium till ett annat land, om aktören har ett beslut om exporttillstånd från ursprungslandets behöriga myndighet och ett importtillstånd som beviljats av mottagarlandets behöriga myndighet.

En aktör som transporterar narkotika med stöd av 1 mom. ska anmäla transiteringen av narkotika till tullmyndigheterna och lägga fram export- och importtillstånd för narkotikapartiet innan partiet anländer till landet.

Odling av kat (Catha edulis), Psilocybesvampar och kokabuske är förbjuden.

Odling av opiumvallmo, hampa och kaktusväxter som innehåller meskalin för att användas som narkotika eller vid tillverkning eller produktion av narkotika är förbjuden.

Den som har kommit i besittning av narkotika utan att vara berättigad att inneha den är skyldig att utan dröjsmål överlämna den till polis-, tull- eller gränsbevakningsmyndigheterna.

Läkemedelsverket kan bevilja tillstånd för tillverkning av narkotika, import av narkotika till Finland, export av narkotika från Finland och för hantering.

Tillstånd får beviljas enskilda näringsidkare, juridiska personer, universitet och andra forskningsinstitut

En innehavare av tillstånd enligt denna lag, personalen vid ett verksamhetsställe enligt tillståndet i de fall då de utför sina arbetsuppgifter samt den som fullgör uppdrag åt en myndighet som är berättigad till tillstånd har rätt att inneha en sådan mängd narkotika som preciseras i tillståndet och att genomföra nödvändiga transporter av narkotikan.

Ett tillstånd enligt denna lag befriar inte tillståndshavaren från att iaktta de krav och därtill hörande föreskrifter som ställs på verksamheten någon annanstans i lag.

När det gäller narkotika som nämns i förteckningarna I och II i 1961 års allmänna narkotikakonvention får tillstånd dock inte beviljas för en större mängd narkotika än vad som enligt nämnda konvention har anmälts till internationella nämnden för kontroll av narkotika att kommer att användas för nämnda ändamål under året i fråga.

Närmare bestämmelser om uppställande av kvoter som avses i 3 mom. och om uppfyllande av konventionens förpliktelser kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

För att ett tillstånd som avses i 9 § 1 mom. ska beviljas krävs följande:

Läkemedelsverket kan anse att den tillståndssökande uppfyller villkoren i 1 mom. utan att särskilt utreda detta, om den som söker tillstånd regelbundet ansöker om tillstånd enligt 12―15 § av Läkemedelsverket, och Läkemedelsverket under de senaste sex månaderna har konstaterat att den tillståndssökandes verksamhet uppfyller villkoren enligt 1 mom.

Tillverkningstillstånd för narkotika kan beviljas för högst ett år i sänder. Tillverkningstillstånd krävs inte för tillverkning av läkemedelspreparat som avses i läkemedelslagen. Tillverkningstillstånd för narkotika som inte används för medicinskt bruk får inte beviljas.

Universitet och andra forskningsinstitut kan utan hinder av 1 mom. beviljas tillstånd att tillverka narkotika för vetenskaplig forskning, om institutet har ett giltigt hanteringstillstånd enligt 15 §. Tillverkningstillstånd kan inte beviljas för längre tid än hanteringstillståndet är i kraft.

Till tillverkningstillstånd kan fogas villkor som gäller lagring, förvaring, transport, övervakning och förstöring av ämnena samt vid behov andra motsvarande omständigheter.

Närmare bestämmelser om tillståndvillkorens detaljer kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Importtillstånd för narkotika beviljas för högst sex månader. Importtillstånd beviljas särskilt för varje leveransparti, med undantag av tillstånd som gäller ämnen, preparat och testsystem som innehåller narkotika och som används för konstaterande av narkotika.

Till importtillstånd kan fogas villkor som gäller importsättet, narkotikamängder, lagring, förvaring, transport, övervakning och förstöring.

Vid sidan av varje beslut om importtillstånd ges den sökande ett importintyg för att kunna söka exporttillstånd hos den behöriga myndigheten i det land från vilket narkotikan importeras. Tillståndshavaren ska underrätta tullmyndigheten om att narkotikan anlänt till landet och visa upp importintyget för myndigheten. Tullmyndigheten ska göra nödvändiga anteckningar på intyget och vid behov bifoga andra utredningar i anslutning till förtullningen.

Tillståndshavaren ska återsända intyget till Läkemedelsverket omedelbart efter att den import till Finland som avses i tillståndet har skett, dock senast när giltighetstiden för tillståndet upphör.

Närmare bestämmelser om detaljerna i de tillståndsvillkor som avses i 2 mom. och om importintygens detaljerade innehåll och anteckningarna i dem kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Exporttillstånd för narkotika beviljas för högst sex månader. Tidsfristen får inte vara längre än giltighetstiden för importtillståndet från det land till vilket exporten från Finland sker. Exporttillstånd beviljas särskilt för varje leveransparti, med undantag av tillstånd som gäller ämnen, preparat och testsystem som används för konstaterande av narkotika.

Vid ansökan om exporttillstånd ska den sökande visa upp ett importtillstånd av den behöriga myndigheten i det land till vilket exporten från Finland sker eller något annat motsvarande intyg över att det parti som den sökande avser exportera får importeras till landet i fråga.

Till exporttillstånd kan fogas villkor som gäller exportsättet, narkotikamängder, lagring, förvaring, transport, övervakning och förstöring.

Vid sidan av varje beslut om exporttillstånd ges den sökande ett exportintyg. Tillståndshavaren ska underrätta tullmyndigheten om att narkotikan förts ut ur landet och visa upp exportintyget för myndigheten. Tullmyndigheten ska göra nödvändiga anteckningar på intyget och vid behov bifoga andra utredningar i anslutning till förtullningen.

Tillståndshavaren ska återsända intyget till Läkemedelsverket omedelbart efter att den export från Finland som avses i tillståndet har skett, dock senast när giltighetstiden för tillståndet upphör.

Närmare bestämmelser om detaljerna i de tillståndsvillkor som avses i 3 mom. och om exportintygens detaljerade innehåll och anteckningarna i dem kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Hanteringstillstånd för narkotika beviljas för högst tre år i sänder för vetenskaplig forskning eller för forskning i medicinskt syfte, för forskning som gäller kvalitetskontroll och för produktutveckling.

Tillstånd för hantering av narkotika krävs inte för hantering och innehav av läkemedel som klassificerats som narkotika, när detta sker i medicinskt syfte enligt bestämmelserna i läkemedelslagen, lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) eller lagen om utövning av veterinäryrket (29/2000) eller i en förordning som utfärdats med stöd av dem.

Till hanteringstillstånd kan fogas villkor som gäller narkotikaslag, narkotikamängder, hanteringssyfte, lagring, förvaring, transport, övervakning och förstöring.

Närmare bestämmelser om tillståndsvillkorens detaljer kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Varje verksamhetsställe som utövar tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag ska ha en ansvarig person och ett tillräckligt antal ställföreträdare för denna. Dessa personer utses av tillståndshavaren. Den ansvariga personen och ställföreträdarna ska ha uppnått myndighetsålder och vara lämpliga för uppgiften. De ska också ha de befogenheter som uppgiften kräver och genom utbildning eller erfarenhet förvärvad tillräcklig yrkesskicklighet.

Olämplig för uppgiften som ansvarig person och ställföreträdare är den som på grund av missbruk av narkotika eller andra rusmedel, på grund av att han eller hon under de tio senaste åren begått ett narkotikabrott eller på grund av förseelser mot eller försummelser i strid med denna lag under de tre senaste åren uppenbart inte kan sköta uppgiften. Som olämplig för uppgiften anses även en person som är försatt i konkurs eller vars handlingsbehörighet annars har begränsats.

Läkemedelsverket godkänner de ansvariga personer och ställföreträdare som vid sidan av tillståndshavaren ska se till att denna lag och bestämmelserna i tillståndsvillkoren iakttas på verksamhetsstället.

Den som söker tillstånd ska i samband med tillståndsansökan hos Läkemedelsverket ansöka om godkännande av den ansvariga person och de ställföreträdare som den tillståndssökande utsett. Den tillståndspliktiga verksamheten får inte inledas förrän en ansvarig person och dennes ställföreträdare har godkänts för verksamheten i fråga.

När en ansvarig person eller en ställföreträdare avgår eller annars upphör att sköta sin uppgift ska en ny ansvarig person eller ställföreträdare utses och en ansökan om godkännande av denne göras inom sju dagar.

Läkemedelsverket ska återkalla godkännandet av en ansvarig person eller dennes ställföreträdare, om tillståndshavaren begär det.

Godkännandet av en ansvarig person eller dennes ställföreträdare kan återkallas helt eller för en viss tid, om den ansvariga personen eller ställföreträdaren

Läkemedelsverket kan i de fall som avses i 2 mom. i stället för att återkalla godkännandet tilldela den ansvariga personen eller ställföreträdaren en varning, om ett återkallande av godkännandet hade varit oskäligt med beaktande av omständigheterna.

Läkemedelsverket ska underrätta den tillståndshavare som den ansvariga personen eller ställföreträdaren tjänstgör hos, om godkännandet återkallats eller en varning tilldelats.

En ansökan om tillstånd enligt denna lag ska innehålla uppgift om

En aktör behöver i samband med tillståndsansökan inte lämna uppgifter som avses i 1 mom. 2 och 3 samt 5―7 punkten, om aktören

Tillståndshavaren ska underrätta Läkemedelsverket om sådana ändringar i de uppgifter som i enlighet med 1 mom. lämnats i samband med tillståndsansökan och som påverkar förutsättningarna för beviljande av tillstånd.

Närmare bestämmelser om innehållet i den utredning som ska fogas till tillståndsansökan kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

En tillståndshavare får överlämna narkotika endast till en annan tillståndshavare eller någon som annars har rätt att anskaffa, inneha eller hantera de ämnen som överlåts.

Mottagaren ska ge överlåtaren en redogörelse för användningsändamålet för den narkotika som överlåts. Användningsändamålet ska vara det som avses i 9 § 2 mom.

Läkemedelsverket ska återkalla ett tillstånd enligt denna lag om

Läkemedelsverket kan återkalla ett med stöd av denna lag beviljat tillstånd för viss tid eller helt och hållet, om

Om det inte är fråga om ett brådskande fall ska Läkemedelsverket i situationer som avses i 2 mom. innan ett tillstånd återkallas ge en skriftlig varning och sätta ut en tid inom vilken tillståndshavaren ska avhjälpa eller undanröja bristerna i verksamheten.

Läkemedelsverket kan också ge tillståndshavare en anmärkning eller en skriftlig varning, om de brister, förseelser eller försummelser som har framkommit kan rättas till eller är ringa.

Ett återkallat tillstånd ska återlämnas till Läkemedelsverket.

Tillstånd enligt denna lag behövs inte för import och export av sådana läkemedelspreparat innehållande narkotika som är avsedda för användning vid första hjälpen och som ingår i läkemedelsförråd ombord på fartyg och luftfartyg i internationell trafik och i ambulanser och fordon som används i humanitär biståndsverksamhet.

Läkemedelspreparat som avses i 1 mom. ska förvaras i en förseglad förstahjälpslåda i ett låst medicinskåp. På fartyg är befälhavaren ansvarig för dessa preparat och i luftfartyg, ambulanser och fordon som används i humanitär biståndsverksamhet den person som ansvarar för läkemedelsförrådet.

Tillstånd för import eller export enligt denna lag behövs inte för sådana i förteckning III i 1961 års allmänna narkotikakonvention nämnda läkemedelspreparat innehållande narkotika eller för ämnen, preparat och testsystem innehållande narkotika som används vid konstaterande av narkotika, om de innehåller narkotika endast i ringa mängder eller narkotikan är i svårligen avskiljbar form, och risken för missbruk med tanke på ämnets omfattande medicinska användning kan anses som liten.

Tillstånd för import eller export enligt denna lag behövs inte för sådana kombinationspreparat som innehåller andra psykotropa ämnen än de som nämns i förteckning I i 1971 års konvention om psykotropa ämnen, om de innehåller narkotika endast i ringa mängder eller narkotikan är i svårligen avskiljbar form, och risken för missbruk med tanke på ämnets omfattande medicinska användning kan anses som liten.

Närmare bestämmelser om ämnen, preparat och testsystem som är befriade från tillståndsplikt kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Denna lags bestämmelser om import till och export från Finland av narkotika tillämpas inte på sådana läkemedelspreparat som innehåller ämnen som avses i förteckningarna I―III i 1961 års allmänna narkotikakonvention eller i förteckningarna II―IV i 1971 års konvention om psykotropa ämnen, om de används av passagerare för personlig medicinering. Då ska 19 § i läkemedelslagen och de bestämmelser som utfärdas med stöd av den iakttas.

Den som tillverkar, importerar till Finland, exporterar från Finland eller deltar i transport och förvaring av narkotika ska se till att import- och exporthandlingarna och de förpackningar i vilka ämnen eller preparat överlåts har nödvändiga identifieringsuppgifter.

Närmare bestämmelser om de identifieringsuppgifter som avses i 1 mom. kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Narkotika ska lagras eller annars förvaras på en särskild, låst plats som utomstående inte har tillträde till.

Närmare bestämmelser om lagring och förvaring av narkotika som avses i 1 mom. och om vilka läkemedelspreparat som inte behöver förvaras på det sätt som nämns i 1 mom. kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Vid transport av narkotika och vid därtill hörande andra åtgärder ska det iakttas tillräcklig omsorgsfullhet och försiktighet med hänsyn till det ämne som transporteras, dess mängd samt transportform.

De som deltar i transport och förvaring av narkotika ska se till att tillgrepp och annan olaglig användning av narkotikan förhindras.

Närmare bestämmelser om transport och därtill hörande hantering av narkotika som avses i 1 mom. kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

De som har rätt att hantera narkotika är skyldiga att låta förstöra alla läkemedel som betraktas som narkotika samt annan narkotika för vilken det inte längre finns sådan användning som är tillåten enligt denna lag.

Ämnen och preparat som avses i 1 mom. får endast förstöras i en problemavfallsanläggning. Då ska avfallslagens (1072/1993) och miljöskyddslagens (86/2000) bestämmelser om förstöring av problemavfall iakttas.

Närmare bestämmelser om förstöring av ämnen och preparat som avses i 1 mom. kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

En tillståndshavare ska utan dröjsmål underrätta Läkemedelsverket när

En innehavare av tillstånd enligt denna lag och en aktör som avses i 15 § 2 mom. är skyldig att föra bok över narkotika som de tillverkar, exporterar, importerar och hanterar. Redovisningsskyldigheten gäller inte för personlig medicinering föreskrivna läkemedel som betraktas som narkotika. Redovisningsmaterialet ska förvaras minst sex år från utgången av det år då de upprättades. Läkemedelsverket har rätt att ta del av det redovisningsmaterial om narkotika som avses i detta moment. Livsmedelssäkerhetsverket och länsstyrelserna har rätt att få veterinärers narkotikaredovisning till påseende.

Förstöring av narkotika ska antecknas i redovisningen av narkotika. I fråga om förstöringen av och skyldigheten att föra bok över läkemedel som kunder lämnar in till apotek iakttas vad som särskilt föreskrivs om detta.

Närmare bestämmelser om den redovisning av narkotika och om det redovisningsmaterial om narkotika som avses i denna paragraf samt om dess förvaring kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Varje tillståndshavare ska årligen före utgången av januari i en anmälan lämna Läkemedelsverket

Dessutom ska tillståndshavarna kvartalsvis anmäla till Läkemedelsverket om sådana till Finland importerade och från Finland exporterade ämnen som ingår i förteckningarna i 1961 års allmänna narkotikakonvention och förteckningarna I―III i 1971 års konvention om psykotropa ämnen.

Genom förordning av statsrådet kan det utfärdas närmare bestämmelser om den anmälningsskyldighet som avses i denna paragraf.

Läkemedelsverket kan vid behov meddela närmare föreskrifter om detaljer i samband med anmälningarna.

Apoteken ska kontrollera och föra bok över expedieringen från apoteken av de ämnen och preparat som ingår i förteckningarna I, II och IV i 1961 års allmänna narkotikakonvention och i förteckningarna I och II i 1971 års konvention om psykotropa ämnen samt över expedieringen av pentazocin och buprenorfin från apoteken.

Apoteken ska månatligen lämna Läkemedelsverket uppgifter om övervakning av läkemedel som betraktas som narkotika.

De övervaknings- och redovisningsuppgifter som avses i 1 mom. är sekretessbelagda.

Närmare bestämmelser om övervakning av läkemedel som betraktas som narkotika, förstörande av övervakningsuppgifter och apotekens skyldighet att lämna övervakningsuppgifter till Läkemedelsverket kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Vid utsläppande på marknaden enligt förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen och vid import, export och verksamhet av mellanhänder enligt förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer gäller i fråga om aktörernas skyldigheter vad som bestäms i dessa förordningar och i förordningen om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer.

Social- och hälsovårdsministeriet svarar för den högsta ledningen och styrningen i fråga om efterlevnaden av denna lag samt de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den.

Tillstånds- och övervakningsmyndighet enligt denna lag samt den behöriga myndighet som avses i förordningarna om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen och med tredjeländer samt i förordningen om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer är Läkemedelsverket, om inte annat föreskrivs.

Läkemedelsverket ska dessutom

Veterinärerna övervakas även av Livsmedelssäkerhetsverket och länsstyrelserna.

Närmare bestämmelser om Läkemedelsverkets uppgifter enligt 3 mom. kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården har till uppgift att

Närmare bestämmelser om de informationsinsamlingsuppgifter enligt denna lag som Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården har kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

En av Läkemedelsverket utsedd inspektör som är anställd vid verket har rätt att inspektera lokaler och utrymmen där narkotika eller narkotikaprekursorer produceras, tillverkas, lagras, förvaras eller på annat sätt hanteras. Inspektionsrätten innefattar även förhandsinspektioner som ingår i Läkemedelsverkets tillstånds- och kontrollåtgärder och som utförs för konstaterande av att villkoren för beviljande av tillstånd uppfylls.

En inspektör som avses i 1 mom. ska ges tillträde till verksamhetsställets alla lokaler och utrymmen. En inspektion som avses i denna paragraf får inte verkställas i lokaler och utrymmen som omfattas av hemfriden.

Läkemedelsverket har rätt att få handräckning av polisen och tull- och gränsbevakningsmyndigheterna för att utföra en uppgift som med stöd av denna lag ankommer på det.

Utöver vad som i förvaltningslagen (434/2003) föreskrivs om inspektion, ska vid en inspektion alla handlingar och övrigt material som en inspektör som avses i 36 § 1 mom. begär och som behövs för inspektionen läggas fram. Inspektören ska utan kostnad och utan hinder av sekretessbestämmelserna på begäran få kopior av de handlingar som behövs för inspektionen.

Inspektören har i samband med inspektionen rätt att för närmare separata undersökningar utan kostnad ta prover av ämnen och preparat som finns på verksamhetsstället. Inspektören har dessutom rätt att göra för genomförandet av inspektionen nödvändiga bildupptagningar under inspektionen.

Utan hinder av vad som föreskrivs om hemlighållande av uppgifter har Läkemedelsverket rätt att utan kostnad få för utförandet av tillstånds- och kontrolluppgifter enligt denna lag nödvändig information av näringsidkare och andra aktörer som avses i denna lag och i läkemedelslagen samt av statliga och kommunala myndigheter.

Utan hinder av vad som föreskrivs om hemlighållande av uppgifter har Läkemedelsverket rätt att av de aktörer som avses i förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen och i förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer få de uppgifter om verksamhet avseende narkotikaprekursorer som är nödvändiga för tillsynen över att bestämmelserna i nämnda förordningar följs.

Utan hinder av vad som föreskrivs om hemlighållande av uppgifter har Läkemedelsverket rätt att av tullmyndigheterna få för fullgörandet av uppgifter enligt denna lag nödvändiga uppgifter om import till och export från Finland av narkotika och narkotikaprekursorer som finns i registren över utrikeshandeln. Dessa uppgifter får inte utan Tullstyrelsens tillstånd användas för andra ändamål än de uppgifterna har lämnats för.

Läkemedelsverket har rätt att ur det bötesregister som avses i 46 § i lagen om verkställighet av böter (672/2002) få de uppgifter som är nödvändiga för verkställande av den övervakning som avses i denna lag och för beviljande av tillstånd som avses i denna lag och i gemenskapslagstiftningen om narkotikaprekursorer.

Bestämmelser om rätten att få uppgifter ur straffregistret finns i straffregisterlagen (770/1993).

Utan hinder av vad som föreskrivs om hemlighållande av uppgifter har Läkemedelsverket rätt att på eget initiativ lämna ut uppgifter om kontroll enligt denna lag till polisen, tull- och gränsbevakningsmyndigheterna och Rättsskyddscentralen för hälsovården, när uppgifterna är nödvändiga för att myndigheterna ska kunna fullgöra sina lagstadgade uppgifter.

Folkhälsoinstitutet, polisen, tullmyndigheterna, gränsbevakningsmyndigheterna, övriga myndigheter som hanterar narkotika och myndigheter som vidtar åtgärder för förhindrande av olaglig användning av narkotika samt utrikesministeriet och justitieministeriet ska ge Läkemedelsverket samt Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården de uppgifter som behövs för överlämnande av uppgifter till internationella kontrollmyndigheter och informationsinsamlingsinstanser, om inte annat följer av skyldigheten att hålla uppgifter hemliga.

Behöriga myndigheter är förutom Läkemedelsverket polisen när det gäller brottsbekämpning i fråga om narkotika och tull- och gränsbevakningsmyndigheterna när det gäller import, export och transitering av narkotika samt alla nämnda myndigheter i ärenden om vilka föreskrivs i artikel 8.1 i förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen, i artiklarna 8, 9.1, 14 och 26 i förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer samt i artiklarna 12.2, 13, 16 och 23.2 i förordningen om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer.

En anhållningsberättigad tjänsteman ska beslagta narkotika som i enlighet med 8 § har överlåtits till polisen, tullmyndigheterna eller gränsbevakningsmyndigheterna eller som annars inte får innehas enligt denna lag, men vars innehav inte är straffbart. Beslag ska verkställas i enlighet med bestämmelserna om protokoll och intyg i 4 kap. 9 § i tvångsmedelslagen (450/1987) och om hävning av beslag i 4 kap. 11 § i nämnda lag.

En anhållningsberättigad tjänsteman ska bevisligen förstöra eller låta förstöra narkotika som har beslagtagits eller dömts förverkad till staten. Vid förstöringen och redovisningen av den ska 28 och 30 § iakttas. Ämnet som ska förstöras eller en del av det ska dock förvaras så länge det kan behövas som bevis vid rättegång.

En anhållningsberättigad tjänsteman får bevisligen förstöra eller låta förstöra råvaror, andra ämnen, anordningar eller tillbehör som är avsedda för olaglig produktion, odling, tillverkning eller användning eller för olagligt innehav av narkotika och som kan beslagtas, om det är sannolikt att de kommer att dömas förverkade till staten.

Genom skriftligt beslut av chefen för centralkriminalpolisen och cheferna för de enheter vid Tullstyrelsen som ansvarar för brottsbekämpningen kan myndigheter som arbetar med förebyggande, avslöjande och utredning av narkotikabrott i enskilda fall beviljas tillstånd för import av narkotika till Finland, export av narkotika från Finland eller transitering av narkotika.

Genom skriftligt beslut av en i 1 mom. nämnd chef kan narkotika och ämnen, anordningar eller tillbehör som avses i 44 § 2 mom. och som har beslagtagits eller dömts förverkade till staten överlämnas till en myndighet för användning för förebyggande, avslöjande och utredning av narkotikabrott och myndigheten beviljas tillstånd att inneha narkotika för detta ändamål.

Läkemedelsverket ska omedelbart underrättas om beslut som avses i denna paragraf.

Läkemedelsverket kan förbjuda den som bryter mot bestämmelserna i denna lag, förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen eller förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer att fortsätta med eller upprepa det lagstridiga förfarandet. Läkemedelsverket kan också bestämma att den som bryter mot bestämmelserna ska fullgöra sin skyldighet på något annat sätt.

Läkemedelsverket kan förena ett förbud eller föreläggande som har meddelats med stöd av denna lag med vite eller med hot om att en åtgärd som lämnats ogjord utförs på den försumliges bekostnad eller att verksamheten avbryts. Bestämmelser om återkallande av tillstånd finns i 21 §.

Vite i anslutning till ett förbud döms ut av länsstyrelsen på begäran av Läkemedelsverket. I ärenden som gäller vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande tillämpas i övrigt viteslagen (1113/1990).

Skyldigheten enligt denna lag att lämna uppgifter får i fråga om en fysisk person dock inte förenas med vite när det finns anledning att misstänka personen för brott och uppgifterna hänför sig till det ärende som är föremål för brottsmisstanke.

Den som uppsåtligen eller av oaksamhet

ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för förseelse mot narkotikalagen dömas till böter.

Den som bryter mot ett förbud som har utfärdats med stöd av denna lag och förenats med vite behöver inte dömas till straff för samma gärning.

Bestämmelser om narkotikabrott finns i 50 kap. i strafflagen (39/1889).

Beslut som Läkemedelsverket fattat på basis av denna lag, förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen eller förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer får överklagas på det sätt som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Läkemedelsverkets beslut ska iakttas trots att det har överklagats, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

Denna lag, nedan den nya lagen , träder i kraft den 1 september 2008.

Genom denna lag upphävs narkotikalagen av den 17 december 1993 (1289/1993), nedan den gamla lagen , jämte ändringar.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

Om det någon annanstans i lag hänvisas till den gamla lagen eller dess bestämmelser, ska hänvisningen anses avse den nya lagen eller dess motsvarande bestämmelser.

Ett tillstånd som har beviljats med stöd av den gamla lagen anses vara beviljat med stöd av den nya lagen och upphör att gälla det datum som angetts i tillståndsbeslutet.

Ärenden som är anhängiga vid Läkemedelsverket vid den nya lagens ikraftträdande och som anhängiggjorts enligt den gamla lagen handläggs och avgörs enligt den gamla lagen.

En tillståndshavare ska för varje verksamhetsställe som är föremål för detta tillstånd utse en sådan ansvarig person som avses i 16 § och anmäla personen i fråga till Läkemedelsverket för godkännande inom sex månader från denna lags ikraftträdande.

Med ämnen som ska innefattas i kontrollen i enlighet med rådets beslut 2005/387/RIF om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen jämställs de ämnen som i enlighet med rådets beslut vilka fattats med stöd av den genom ovannämnda beslut upphävda gemensamma åtgärden om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll av syntetiska droger (97/396/RIF) ska innefattas i kontrollen. I fråga om dessa ämnen kan närmare bestämmelser vid behov utfärdas genom förordning av statsrådet, på motsvarande sätt som i fråga om de ämnen som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt c.