425/2007

Kreditinstituten kan bevilja lån av de medel i gårdsbrukets utvecklingsfond som anvisats av jord- och skogsbruksministeriet ( statliga lån ). Landsbygdsverket beslutar om beviljande av lån till kreditinstitut för statlig långivning som genomförs med medel ur fonden.

För att statens ansvar skall gälla krävs att kreditinstitutet sköter lånet och säkerheterna för det enligt denna lag samt de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den samt iakttar god banksed. Det kreditinstitut som har beviljat lånet är även skyldigt att bevaka statens intressen. Landsbygdsverket kan meddela närmare föreskrifter om hur den egendom som utgör säkerhet för lånet förvandlas till pengar genom frivillig skuldsanering, exekutiv auktion eller konkursförfarande.

Landsbygdsverket beslutar om den gottgörelse för kapital och räntor som på basis av statens ansvar skall betalas till kreditinstitutet. Innan gottgörelse fastställs skall Landsbygdsverket klarlägga att den slutliga förlusten till följd av gäldenärens och en eventuell borgensmans insolvens har konstaterats och att förlusten inte har kunnat täckas med medel från försäljningen av den egendom som utgör säkerhet. Försäljning av säkerheten krävs dock inte när gäldenären eller tredje man som ansvarar för lånet vid företagssanering eller skuldsanering för privatpersoner eller vid en annan liknande reglering eller vid reglering av säkerhetsansvaret får behålla den egendom som utgör säkerhet. Landsbygdsverket skall betala gottgörelsen till kreditinstitutet med medel ur gårdsbrukets utvecklingsfond.

Om kreditinstitutet efter betalningen av gottgörelsen kan driva in utestående amorteringar och räntor hos låntagaren, skall institutet betala de indrivna beloppen till Landsbygdsverket för intäktsföring i gårdsbrukets utvecklingsfond. Landsbygdsverket kan av låntagaren återkräva den gottgörelse som har betalts till kreditinstitutet.

Landsbygdsverket skall behandla en ansökan om gottgörelse som gäller statliga lån inom tre månader efter det att kreditinstitutets ansökan har inkommit till Landsbygdsverket och den slutliga förlusten till följd av gäldenärens och en eventuell borgensmans insolvens har konstaterats. Om avgörandet av ansökan om gottgörelse förutsätter att kreditinstitutet lämnar en tilläggsutredning, räknas tiden om tre månader från det att de tilläggsutredningar som Landsbygdsverket begärt har lämnats in till verket. Om tiden överskrids är staten skyldig att betala dröjsmålsränta för den överskridande tiden enligt den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982).

Betalningarna enligt Landsbygdsverkets beslut med anledning av kreditinstitutets ansökan om gottgörelse skall göras inom sju bankdagar efter det att kreditinstitutet har fått del av beslutet.

Den totalränta som kreditinstitutet tar ut för ett räntestödslån får vara högst lika hög som den ränta som banken tar ut för de lån med normal ränta som beviljas för liknande ändamål förhöjd med de extra kostnader som beviljandet och skötseln av räntestödslånen medför. Landsbygdsverket har rätt att inte godkänna ett lån som räntestödslån, om totalräntan på lånet avviker från den ovan nämnda räntan.

Genom förordning av statsrådet bestäms närmare om utlåtanden som krävs för ansökan om lån, lyftandet av lånemedlen, tiden för genomförande av projektet, betalningslättnader, uppbörden av amorteringar och ränta, tidpunkten för betalningarna, låneöverföringar, extra amorteringar och deras inverkan på amorteringar som förfaller, betalning av en fordran vars kapitalbelopp är litet och konstaterande av statens ansvar för statliga lån samt om övriga villkor i anslutning till beviljande av lånen och skötseln av dem. Landsbygdsverket kan meddela närmare föreskrifter än vad som bestäms i lag och förordning om förfaranden i anslutning till beviljande av lånen och skötseln av dem samt om förfarandet för ändring av lånevillkoren.

Landsbygdsverket kan meddela föreskrifter om de fall där kreditinstituten kan utföra ovan nämnda uppgifter utan ett centralt finansiellt institut. Landsbygdsverket undertecknar de i 1 mom. 3 punkten avsedda skuldebreven på statens vägnar.

Landsbygdsverket eller en arbetskrafts- och näringscentral med årlig fullmakt av Landsbygdsverket kan på statens vägnar ställa borgen som säkerhet för kapital och ränta på lån med normala villkor och räntestödslån som beviljats landsbygdsföretag och andra stödberättigade sammanslutningar för anläggningstillgångar och driftskapital samt för andra betalningar enligt kreditvillkoren. Kapital på borgenskrediter får samtidigt vara obetalt till ett belopp av högst 80 miljoner euro. Bestämmelser om när borgen innehåller stöd och hur stödbeloppet skall beräknas utfärdas genom förordning av statsrådet. Låntagaren skall för statsborgen betala en borgensavgift som intäktsförs i gårdsbrukets utvecklingsfond. Kreditinstitutet ser till att avgiften redovisas till staten. Bestämmelser om avgiftens belopp och avgiftsuttaget utfärdas genom förordning av statsrådet. Landsbygdsverket kan meddela närmare föreskrifter om hur borgensavgiften tas ut.

Landsbygdsverket kan besluta att lånekapital, räntor och borgensavgift för ett lån som på grundval av borgen har betalts till kreditinstitutet av statens medel skall lämnas oindrivna hos den som på grund av bestående arbetsoförmåga, långvarig arbetslöshet, underhållsskyldighet eller av annan härmed jämförbar orsak inte rimligen kan väntas klara av betalningarna.

Landsbygdsverket skall besluta att de ersättningar enligt 1 mom. som betalts till kreditinstitutet för skötseln av statliga lån helt eller delvis skall återkrävas hos kreditinstitutet, om kreditinstitutet inte har skött ett statligt lån så som bestäms i denna lag eller med stöd av den. Utan hinder av det som bestäms i 46 § kan ersättningarna återkrävas under hela lånetiden.

Vid frivillig skuldsanering får befrielse från betalning av amorteringar på statliga lån inte beviljas, om realsäkerheten för lånet eller borgen genom affärsverksamhet eller därmed jämförbar verksamhet tryggar betalningen av amorteringarna. För bibehållande av gäldenärens bostad, tryggande av företagets fortsatta verksamhet eller av andra synnerligen vägande skäl kan betalningsbefrielse dock beviljas. I sådana fall skall ansökan föras till Landsbygdsverket för avgörande.

Jord- och skogsbruksministeriet ser till att övervakningen av användningen av medel har ordnats på behörigt sätt. Landsbygdsverket genomför övervakningen av användningen av medel så att det med hjälp av nödvändiga uppgifter om användningen av medlen och kontrolluppgifter kan fastställas om förutsättningarna för beviljande och betalning av stöd har funnits och om villkoren för beviljande och betalning av stöd har iakttagits. Handels- och industriministeriet bär dock det primära ansvaret för övervakningen och inspektionen av användningen av stöd för förädling och marknadsföring i fråga om delfinansierat stöd som avses i artiklarna 25―28 i EG:s förordning om utveckling av landsbygden. Landsbygdsverket kan meddela tekniska föreskrifter om övervakningen och uppföljningen av användningen av lån och stöd. I fråga om övervakning av stöd för vilka handels- och industriministeriet ansvarar kan motsvarande bestämmelser av teknisk natur utfärdas genom förordning av handels- och industriministeriet.

Det kreditinstitut som beviljat lånet är skyldigt att på en specificerad begäran ge jord- och skogsbruksministeriet och Landsbygdsverket sådana uppgifter som är nödvändiga för att utreda om den sökande varit i behov av stöd eller inte. Institutet är också skyldigt att ge jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket eller en person som dessa bemyndigat de uppgifter som behövs för att konstatera om lånevillkoren samt berörda gemenskapsrättsakter, denna lag samt de författningar och föreskrifter som utfärdats med stöd av den har iakttagits i övrigt. Den ovan nämnda skyldigheten att lämna uppgifter gäller även sekretessbelagda uppgifter.

Jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket och arbetskrafts- och näringscentralerna samt, i fråga om delfinansierat stöd enligt artiklarna 25―28 i EG:s förordning om utveckling av landsbygden för förädling och marknadsföring av jordbruksprodukter, handels- och industriministeriet samt, i fråga om stöd för beskogning eller andra skogsbruksåtgärder, skogscentralerna liksom beträffande sådana avtal om miljöspecialstöd som baserar sig på planer även de regionala miljöcentralerna har rätt att utan förhandsmeddelande låta sina tjänstemän utföra de inspektioner som behövs för övervakningen av att förutsättningarna och villkoren i anslutning till beviljande, betalning och användning av bidrag, lån och andra stöd som avses i denna lag iakttas.

För att övervakningen och inspektionerna skall kunna utföras på ett ändamålsenligt sätt kan jord- och skogsbruksministeriet och Landsbygdsverket bemyndiga en annan myndighet eller en utomstående revisor att utföra inspektioner som gäller dem som förmedlar och beviljar stöd samt stödtagarna och vilka har samband med användningen av de stödformer som nämns i 1 mom. Revisorn skall vara en sådan godkänd revisor eller revisionssammanslutning som avses i revisionslagen (936/1994) eller i lagen om revisorer inom den offentliga förvaltningen och ekonomin (467/1999). Revisionssammanslutningen skall utse en ansvarig revisor för inspektionen. På revisorer och revisionssammanslutningar som bemyndigats att utföra inspektionsuppdrag tillämpas förvaltningslagen, språklagen (423/2003) samt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på revisorn när han eller hon utför inspektionsuppdraget. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).

En myndighet som deltar i verkställigheten av denna lag och skogscentralen har utan hinder av tystnadsplikten rätt att till jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket, handels- och industriministeriet samt miljöministeriet lämna en sådan i övrigt sekretessbelagd uppgift för vidareförmedling till vederbörande institution inom Europeiska gemenskapen som behövs för övervakningen av att Europeiska gemenskapens lagstiftning har iakttagits då stöd beviljats med delfinansiering av gemenskapen.

Vederbörande ministerium och Landsbygdsverket beslutar om återkrav och indragning av de bidrag som de har beviljat. I övrigt beslutar arbetskrafts- och näringscentralen om återkrav och indragning av stöd. Stödet skall återkrävas inom en skälig tid med beaktande av grunden för återkravet och personens betalningsförmåga. Tiden för återbetalning av bidrag får vara högst ett år och tiden för återbetalning av statligt lån högst två år. När lån och bidrag sägs upp och när stöd återkrävs skall det samtidigt beslutas om det kapital som skall betalas skall betalas i en eller flera poster. Stöd får inte återkrävas efter det att tio år har förflutit från utbetalningen av den sista stödposten.

Landsbygdsverket kan av särskilda skäl besluta att man helt eller delvis låter bli att ta ut den i 1 mom. avsedda räntan, om inte något annat följer av Europeiska gemenskapens lagstiftning.

Verkställigheten av denna lag sköts av jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket, arbetskrafts- och näringscentralerna, skogscentralerna och de kommunala landsbygdsnäringsmyndigheterna. När det gäller stöd för förädling och marknadsföring av jordbruksprodukter sköts verkställigheten av denna lag även av handels- och industriministeriet. Verkställigheten av miljöstödet för jordbruket sköts av jord- och skogsbruksministeriet och Landsbygdsverket i samarbete med miljöministeriet. Genom förordning av statsrådet bestäms närmare hur behörigheten fördelas mellan ministerierna.

I ett beslut som Landsbygdsverket och arbetskrafts- och näringscentralen fattat med stöd av denna lag får en part söka ändring genom besvär hos landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd inom 30 dagar efter det att han har fått del av beslutet.

I de fall som avses i 58 § kan besvärsskriften tillställas besvärsinstansen eller den arbetskrafts- och näringscentral vars beslut överklagas. Om ändring söks i ett beslut som Landsbygdsverket fattat med stöd av denna lag kan besvärsskriften också tillställas Landsbygdsverket. Landsbygdsverket och arbetskrafts- och näringscentralen skall sända besvärsskriften samt handlingarna i ärendet och sitt utlåtande över besvären till landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd.

För beslut som har fattats med stöd av denna lag tas avgift ut enligt vad som särskilt bestäms om uttag av avgifter. Landsbygdsverkets och arbetskrafts- och näringscentralens beslut om skuldsanering och andra betalningslättnader för krediter samt beviljande av bidrag och annat stöd är dock avgiftsfria. Även beslut av landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd angående skuldsanering och andra betalningslättnader är avgiftsfria.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet bestäms närmare om de godtagbara kostnaderna för åtgärder som stöds, om de maximala totalinvesteringar som stöds, om tiden för genomförande av projekt och åtgärder och om överföring av stöd. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet kan också bestämmas om förfarandet vid ansökan om samt beviljande och betalning av stöd.

Landsbygdsverket meddelar närmare föreskrifter än vad som bestäms i lag och förordning om sökandens självkostnadsandel, skuldsaneringsplanen och förfarandet vid ersättning av kostnader i samband med skuldsanering. Landsbygdsverket meddelar föreskrifter om hur behövliga likviditets- och lönsamhetskalkyler samt andra kalkyler, utvecklingsplaner för landsbygdsföretag och avtal om skuldsanering skall göras upp. Dessutom meddelar Landsbygdsverket föreskrifter om köpe- och skuldebrevsformulären, om ansöknings-, avtals- och beslutsformulären och om detaljer i lagrings-, uppföljnings- och övervakningssystem som hänför sig till skötseln av lån och stöd. Även handels- och industriministeriet kan genom förordning utfärda närmare bestämmelser om dessa frågor till den del det är fråga om stöd för marknadsföring och förädling inom dess förvaltningsområde.

Gårdsbrukets utvecklingsfonds medel får, utöver vad som ovan bestäms om användningen av dem, användas för

Utan hinder av vad som i 68, 69 och 71―74 § föreskrivs om bestämmelser, föreskrifter och avtalsvillkor som skall tillämpas på rättsförhållanden som uppkommit innan denna lag trätt i kraft sköts de uppgifter som hört till jord- och skogsbruksministeriets informationstjänstcentral av Landsbygdsverket, om inte annat föreskrivs särskilt genom lag.