329/1999

Syftet med denna lag är att utveckla landsbygden, främja näringsverksamheten på landsbygden och göra den mångsidigare, främja ett hållbart nyttjande av förnybara naturtillgångar, stödja utvecklingen av områden med glesbebyggelse och av samhällen samt förbättra gårdsbrukets struktur och verksamhetsbetingelser. I samband med åtgärder enligt denna lag skall de mål som uppställts för Europeiska gemenskapens gemensamma jordbrukspolitik samt för regional- och strukturpolitiken beaktas.

I samband med åtgärder enligt denna lag skall särskild vikt fästas vid

Denna lag tillämpas på åtgärder som finansieras med medel som ställts till jordoch skogsbruksministeriets förfogande för uppnående av de syften som anges i denna lag.

För att de mål som nämns i denna lag skall uppnås är det möjligt att använda såväl nationella strukturpolitiska, programbaserade och andra stödsystem som hänför sig till jordbruk, företagsverksamhet på landsbygden samt landsbygden eller närområdessamarbetet som sådana motsvarande stödsystem som helt eller delvis finansieras med medel ur Europeiska gemenskapens (EG) strukturfonder eller med andra medel från Europeiska unionen (EU).

För åkerbeskogningsåtgärder och andra skogsbruksåtgärder som delvis finansieras av Europeiska unionen gäller vad som i lagen om finansiering av hållbart skogsbruk (1094/1996), lagen om iståndsättning av underproduktiva skogar i Lappland (1057/1982) och lagen om fastighetssamägares deltagande i åtgärder enligt lagstiftningen om skogsbruksfinansiering (1349/1996) bestäms om understöd och bidrag, om inte något annat följer av 7 § 1 och 2 mom., 8 §, 24 § 2 mom., 51 § och 58 § 2 mom. i denna lag. Dessutom iakttas bestämmelserna i 4 §, 11 § 1 och 4 mom., 13 §, 23 § 1 mom., 41, 44, 45, 47 §, 55 § 1 och 3 mom., 57 §, 64 § 1 och 3 mom. och 66 §, 69 § 1, 2 och 4 mom., 70, 74 och 75 § i denna lag.

Dessutom gäller vad som bestäms i lagen om stöd för nyskiften (24/1981), lagen om understödjande av samhällenas vatten- och avloppsåtgärder (56/1980) och lagen om stödjande av grundtorrläggning (947/1997).

Lagens 1―4, 6―9, 12, 23, 41, 44―46, 49―56, 58, 63―64, 67, 69, 74 och 76 § tillämpas även på det stöd enligt rådets förordning (EG) nr 951/97 som beviljats inom handels- och industriministeriets förvaltningsområde för förädling och marknadsföring av jordbruksprodukter.

Denna lag tillämpas inte på stöd för åtgärder som omfattas av Europeiska gemenskapens gemensamma fiskeripolitik eller på sådana andra åtgärder som finansieras med medel ur Fonden för fiskets utveckling.

I denna lag avses med

Statsrådet utfärdar närmare bestämmelser om vad det gårdsbrukskomplex som avses i 1 mom. 6 punkten omfattar.

Vid beräkningen av företagsvisa stöd enligt denna lag skall såsom ett avdrag beaktas annat offentligt finansieringsstöd som beviljats för projektet.

Stödet får inte överskrida det maximala stöd som bestäms i Europeiska gemenskapens förordningar eller kommissionens beslut.

Stöd kan beviljas en fysisk person eller flera fysiska personer, privaträttsliga och offentligrättsliga sammanslutningar och stiftelser, om inte något annat bestäms nedan. Stöd kan också beviljas de ovan nämnda gemensamt.

Stöd får beviljas ett sådant landsbygdsföretag som skall anses ha förutsättningar för lönsam verksamhet och som främjar landsbygdsnäringarnas verksamhetsbetingelser och som med beaktande av syftena med denna lag kan anses vara sådant att det är ändamålsenligt att stöda det. Vid bedömningen av ändamålsenligheten med stöd skall beträffande stöden enligt 10 § 1 mom. 1―4 punkten och 4 kap. samt kompensationsbidraget enligt 11 § förutsättas att stödtagaren är bosatt på den ort där landsbygdsföretaget är beläget eller på ett sådant avstånd därifrån att företaget blir skött på lämpligt sätt med beaktande bland annat av bestämmelserna i djurskyddslagen (247/ 1996).

Stöd enligt denna lag beviljas inte den som inte har fyllt 18 år eller den som fyllt 65 år.

Statsrådet kan besluta att de inkomster som andra jordbrukare än de som avses i artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 950/97 om förbättring av jordbruksstrukturens effektivitet, nedan EG:s strukturförordning, har av annat yrke än av i denna lag avsedd näringsverksamhet inte får överstiga ett genom beslut av statsrådet fastställt belopp.

Genom statsrådsbeslut bestäms om de fall då undantag kan göras från de förutsättningar som anges i denna paragraf.

Statsrådet beslutar enligt de anslag som anvisats i statsbudgeten och de medel som anvisats i dispositionsplanen för gårdsbrukets utvecklingsfond om ibruktagandet av de stödsystem som avses i denna lag och vid behov om tillämpningstiden.

Statsrådet beslutar närmare om stödformerna, grunderna för beviljande av stöd, stödens maximibelopp och de allmänna villkoren för stöd som grundar sig på avtal. Stödet kan differentieras regionalt.

Jord- och skogsbruksministeriet handhar styrningen av de medel som står till förfogande för ändamål enligt denna lag genom att meddela närmare föreskrifter om användningen av medlen än Europeiska gemenskapens bestämmelser, lagbestämmelser, statsrådsbeslut och dispositionsplanen för gårdsbrukets utvecklingsfond.

Jord- och skogsbruksministeriet kan meddela föreskrifter om styrningen av medlen med hänsyn till belopp, region, bransch och målgrupp.

Jord- och skogsbruksministeriet beslutar på de grunder som det bestämmer om användningen av medel ur gårdsbrukets utvecklingsfond för undersökningar och utredningar som gäller utvecklande av landsbygdsföretagen enligt vad som närmare bestäms genom statsrådsbeslut. Jord- och skogsbruksministeriet meddelar också närmare föreskrifter än denna lag och ett med stöd av den utfärdat statsrådsbeslut om byggande som skall stödas enligt denna lag och fastställer till behövliga delar de kostnader per enhet som skall godkännas i samband därmed.

Jord- och skogsbruksministeriet är det ministerium ( fondansvarsministerium ) som svarar för förvaltningen av medel som Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket beviljar och ställer medel till förfogande även för andra ministeriers förvaltningsområden för verkställande av program som fonden finansierar, oberoende av om medlen från ovan nämnda fond beviljas staten direkt eller staten för att förmedlas vidare. Jord- och skogsbruksministeriet sköter också ansökan om den delfinansiering som gemenskapen står för, intäktsföringar av medlen i statsbudgeten eller gårdsbrukets utvecklingsfond och redovisningen av medlen till kommissionen samt den övriga bokföringen av medlen. Jord- och skogsbruksministeriet skall likaså ge nödvändiga utredningar samt vara företrädare i Europeiska gemenskapens institutioner då ärenden som avses i denna lag behandlas.

De ministerier som ansvarar för förvaltningen av medel som Europeiska regionalutvecklingsfonden och Europeiska socialfonden beviljat Finland skall ställa medel till förfogande för jord- och skogsbruksministeriet för genomförande av sådana program som avses i denna lag.

De medel som beviljas ur Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket för stöd enligt denna lag intäktsförs i regel via statsbudgeten i statsverket. Medel som annars borde intäktsföras via statsbudgeten i statsverket kan intäktsföras i gårdsbrukets utvecklingsfond, om de fås på grundval av ett stöd enligt 13 § 1 mom. 2 och 3 punkten beviljat ur gårdsbrukets utvecklingsfond. Medlen från fondens utvecklingssektion för stöd enligt 10 § intäktsförs i gårdsbrukets utvecklingsfond, om det inte är fråga om stöd som beviljas som räntestöd för räntestödslån.

Vid beviljande av stöd som Europeiska unionen delfinansierar, nedan av EU delfinansierade stöd, iakttas bestämmelserna i denna lag till den del saken inte regleras i Europeiska gemenskapens förordningar eller i beslut eller bestämmelser som utfärdats med stöd av dem.

Av stöd som avses i EG:s strukturförordning kan beviljas

Gårdsbruksidkare och annan som är berättigad till stöd kan beviljas sådant kompensationsbidrag som avses i EG:s strukturförordning, sådant miljöstöd för jordbruket som avses i rådets förordning (EEG) nr 2078/92 om produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven samt det stöd för beskogning av åker och för övriga skogsbruksåtgärder som avses i rådets förordning (EEG) nr 2080/92 om en gemenskapsordning för stöd till skogsbruksåtgärder inom jordbruket. Bestämmelser om stödberättigade i fråga om den egentliga beskogningsåtgärden och andra skogsbruksåtgärder i anslutning till åkerbeskogning finns i lagen om finansiering av hållbart skogsbruk och i lagen om iståndsättning av underproduktiva skogar i Lappland.

Statsrådet beslutar om kompensationsbidragets maximibelopp samt om övriga allmänna villkor, dock så att miljöministeriet först hörs i miljöfrågor.

Jord- och skogsbruksministeriet svarar för verkställigheten av systemet för jordbrukets miljöstöd. Jord- och skogsbruksministeriet bereder också de miljöprogram för jordbruket som avses i nämnda förordning och verkställigheten av dem i samarbete med miljöministeriet. Statsrådet beslutar om de allmänna villkoren för och maximibeloppen av miljöstöd för jordbruket. Jord- och skogsbruksministeriet meddelar närmare föreskrifter och anvisningar om verkställigheten av systemet för jordbrukets miljöstöd efter att ha hört miljöministeriet.

Jord- och skogsbruksministeriet uppgör det program som avses i rådets förordning (EEG) nr 2080/92. Statsrådet beslutar om de förutsättningar under vilka en åker godkänns för beskogning samt om maximibeloppen av arvodet för vård av beskogad åker och kompensationen för inkomstbortfall i samband med åkerbeskogning och de allmänna villkoren. Jord- och skogsbruksministeriet meddelar vid behov närmare anvisningar om verkställigheten av stödsystemet efter att ha hört miljöministeriet.

De stöd som avses i rådets förordning (EG) nr 951/97 om förbättring av villkoren för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, i rådets förordning (EEG) nr 867/90 om förbättring av villkoren för bearbetning och avsättning av skogsbruksprodukter, i rådets förordning (EG) nr 2200/96 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker och i rådets förordning (EG) nr 952/97 om producentgrupper och sammanslutningar av dessa, får beviljas

Utöver vad som bestäms ovan i denna lag kan stöd beviljas för följande ändamål för uppnående av de mål som nämns i 1 §:

Lagen tillämpas på både gemenskapens finansieringsandel och den nationella finansieringsandelen, om inte något annat följer av EG-rättsakterna eller av beslut som utfärdats med stöd av dem. Den nationella finansieringsandelen kan vara både av staten och av något annat offentligt samfund beviljat stöd.

Statsrådet kan besluta närmare om de godtagbara kostnaderna för åtgärder som stöds.

Stöd enligt detta kapitel skall i första hand beviljas för sådana åtgärder och projekt som styr nyttan till så många landsbygdsföretagare som möjligt, gemensamt till landsbygdsföretagare och andra som bedriver företagsverksamhet på landsbygden eller som annars i betydande grad bidrar till en ökad välfärd och en balanserad utveckling inom regionen. Stöd kan också beviljas för utvecklings- och investeringsprojekt företagsvis. Då stöd beviljas skall åtgärdens eller projektets ekonomiska, sociala och kulturella verkningar samt verkningar i fråga om jämlikhet, miljöeffekter och inverkan på sysselsättningen beaktas.

Stöd som avses i detta kapitel kan anvisas även sådana projekt inom staten, en kommun eller en samkommun där föremålet för projektet förblir i det offentliga samfundets ägo och det inte är ändamålsenligt att uppbära kostnaderna av de övriga nyttohavarna på grund av projektets natur, kostnadernas storlek eller svårigheterna att rikta nyttan och kostnaderna. I sådana projekt kan stödet också täcka kostnaderna i sin helhet.

Utöver vad som bestäms i lagen om understödjande av samhällenas vatten- och avloppsåtgärder kan stöd beviljas även för genomförande av statens vatten- och avloppsarbeten samt vattendragsåtgärder med anslag som beviljats enligt statsbudgeten. Det kan avtalas att det färdigställda arbetet överlåts till kommunen eller en annan samarbetspart. Härvid skall också avtalas om de villkor som mottagaren skall iaktta efter överlåtelsen.

Statsrådet beslutar närmare om förutsättningarna för beviljande av stöd och om det beviljade stödets maximibelopp.

För landsbygdsföretags produktiva investeringar och för sådana investeringar i miljövård och arbetarskydd som produktionsverksamheten förutsätter kan beviljas stöd i enlighet med artikel 12 i EG:s strukturförordning och i övrigt i den mån medlemsstatens rätt att bevilja stöd inte begränsats i Europeiska gemenskapens lagstiftning.

Stöd kan dessutom beviljas för svin- och fjäderfähushållning eller äggproduktion under en övergångsperiod fram till den 31 december 1999 så som överenskommits i anslutningsakten i fördraget om Finlands anslutning till Europeiska unionen, ( anslutningsakten ), samt kompletterande stöd enligt vad som bestäms i artikel 12 i EG:s strukturförordning eller i ett beslut av kommissionen.

Utöver bidrag för byggnads- och investeringskostnader kan bidrag beviljas för planeringskostnaderna för investeringsprojekt.

För gårdsbruk och stöd till unga jordbrukare kan förhöjt stöd, på grunder som fastställs närmare genom statsrådsbeslut, beviljas som följer:

Stöd som avses i 1 mom. beviljas inte personer vars gårdsbruksenhet är belägen inom det nordliga område som avses i 6 § lagen om nationella stöd till jordbruket och trädgårdsodlingen (1059/1994). I övrigt kan stöd beviljas endast om de investeringar som skall finansieras inte ökar den totala produktionskapaciteten inom produktionsinriktningen i fråga. När sökandens ekonomiska ställning som avses i 5 § bedöms beaktas inte inkomster utanför jordbruket.

För utvecklande av landsbygdsföretag kan stöd beviljas för projekt som syftar till att utveckla produkter, produktionsmetoder, marknadsföring, ledningen av företag och förbättringen av miljön, för den utbildning som behövs inom företagen eller för utredande av verksamhetsbetingelserna för ny företagsverksamhet.

För inledande av småföretagarverksamhet på landsbygden kan beviljas startbidrag för de löne- eller övriga arbetskraftskostnader som föranleds av att företaget inleder eller utvidgar sin verksamhet. Startbidrag beviljas under högst tre startår omfattande 12 kalendermånader. Till den del det gäller företagaren själv beviljas i startbidrag ett belopp så som närmare bestäms genom statsrådsbeslut.

Då stöd för småföretagarverksamhet utanför jordbruket som bedrivs i landsbygdsföretag beviljas enligt 16, 18 och 19 § i form av stöd i syfte att göra småföretagarverksamheten mångsidigare får sökanden beviljas stöd till ett belopp som tillsammans med företagsstöd som under de tre åren före beviljandet av stöd beviljats sökanden för andra ändamål än jordbruk uppgå till högst sammanlagt 570 000 mark. För utbildning som behövs för att produktionen skall kunna göras mångsidigare kan utöver detta beviljas utbildningsbidrag som uppgår till högst 5 700 mark per sökande.

Markköpslån kan beviljas för

I det anskaffningspris för vilket lån skall beviljas kan även inkluderas de godtagbara kostnaderna för sådana jordbruksinventarier som anskaffats i detta sammanhang. Markköpslån kan också beviljas en blivande övertagare av gårdsbruk.

Markköpslånet uppgår till högst 80 procent av det godtagbara anskaffningspriset, utjämningen, inlösningen eller utfyllnaden av en laglott.

Jord- och skogsbruksministeriet meddelar vid behov närmare föreskrifter om hur det godtagbara anskaffningspriset skall bestämmas.

Stöd kan beviljas för byggande, utbyggnad och grundlig reparation av gårdsbruksenheters bostadshus samt för förvärv av bostadsfastigheter, om för nämnda ändamål inte beviljas något annat stöd av offentliga medel.

Stöd kan också beviljas för förbättring av boendemiljön eller för iståndsättande av en kulturhistoriskt eller arkitektoniskt värdefull byggnad.

En förutsättning för att stöd skall beviljas är att den bostad som är föremål för stödet används för varaktigt boende av stödtagaren, av hans familjemedlemmar, av dem som har sytning på lägenheten eller av lantbruksavbytare.

Statsrådet beslutar närmare om förutsättningarna för beviljande av stöd och om stödets maximibelopp.

För finansieringsstöd enligt denna lag kan i fråga om åtgärder som avses i statsbudgeten och i 65 § användas de medel som anvisats i dispositionsplanen för gårdsbrukets utvecklingsfond samt övriga medel som anvisats av EU.

Finansieringsstöd enligt denna lag kan beviljas som bidrag, ränteförmån för statliga lån, räntefrihet för statliga lån och friår i fråga om amorteringar på statliga lån samt som räntestöd för lån som beviljats av kreditinstitutens medel. Stöd enligt 3 kap. kan även beviljas så att kostnaderna för ett projekt som staten först bekostat lämnas helt eller delvis oindrivna av övriga delägare i projektet eller av nyttohavarna.

Hos låntagaren uppbärs ingen ränta för den tid för vilken han har beviljats räntefrihet i fråga om betalningen av räntorna.

För ett statligt lån skall när det lyfts finnas en säkerhet av det slag som används allmänt i bankverksamhet, om inte befrielse från ställande av säkerhet har beviljats av arbetskrafts- och näringscentralen.

Om den som ansöker om annat stöd än stöd i anslutning till lån är någon annan än ett offentligrättsligt samfund, kan den myndighet eller skogscentral som beviljar stödet vid behov kräva att sökanden ställer säkerhet. Den myndighet som beviljar stödet beslutar om formen för säkerheten. Statsrådet utfärdar vid behov närmare bestämmelser om när ställande av säkerhet är nödvändigt.

Kreditinstituten kan bevilja lån av medel ur gårdsbrukets utvecklingsfond vilka anvisats av jord- och skogsbruksministeriet ( statliga lån ).

Räntan ( totalräntan ) på lån som beviljats av medel ur gårdsbrukets utvecklingsfond bestäms på grundval av den genomsnittliga räntan på krediter för jordbruksändamål som beviljats på marknadsvillkor. Låntagaren skall på lånet betala en ränta som är fem procentenheter lägre än nämnda ränta, dock minst en årlig ränta på två procent. Om bestämmandet av räntan, om omvandlingen av ränteförmånen och räntefriheten liksom om bidragets maximibelopp samt det maximala antalet friår och den maximala räntefriheten bestäms genom statsrådsbeslut.

Staten svarar för ett kreditinstituts slutliga förluster av kapital och ränta på statliga lån som har beviljats enligt denna lag, om förlusterna beror på gäldenärens insolvens, till den del de medel som fås av säkerheterna för lånet inte täcker de obetalda amorteringarna och räntorna på det statliga lånet.

För att statens ansvar skall gälla krävs att kreditinstitutet sköter lånet och säkerheterna för det enligt denna lag samt de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den samt iakttar god banksed. Det kreditinstitut som har beviljat lånet är även skyldigt att bevaka statens intressen och iaktta de föreskrifter som jord- och skogsbruksministeriet har meddelat när den egendom som utgör säkerhet för lånet förvandlas i pengar genom frivillig skuldsanering, exekutiv auktion eller konkursförfarande.

Frivillig skuldsanering eller andra därmed jämförbara arrangemang eller en frivillig realisering av den egendom som utgör säkerhet för lånet så att åkerkrav av lånet äventyras får genomföras endast med samtycke av arbetskrafts- och näringscentralen.

Jord- och skogsbruksministeriet beslutar om den gottgörelse för kapital och räntor som på basis av statens ansvar skall betalas till kreditinstitutet. Innan gottgörelse fastställs skall ministeriet klarlägga att den slutliga förlusten till följd av gäldenärens och en eventuell borgensmans insolvens har konstaterats och att förlusten inte har kunnat täckas med medel från försäljningen av den egendom som utgör säkerhet. Försäljning av säkerheten krävs dock inte när gäldenären eller en tredje person som ansvarar för lånet vid företagssanering eller skuldsanering för privatpersoner eller vid en annan liknande reglering eller vid reglering av säkerhetsansvaret får behålla säkerheten. Jord- och skogsbruksministeriets informationstjänstcentral skall betala gottgörelsen till kreditinstitutet med medel ur gårdsbrukets utvecklingsfond.

Om kreditinstitutet efter betalningen av gottgörelsen kan driva in utestående amorteringar och räntor hos låntagaren, skall institutet betala de indrivna beloppen till jordoch skogsbruksministeriet för att intäktsföras i gårdsbrukets utvecklingsfond. Jord- och skogsbruksministeriet kan av låntagaren återkräva den gottgörelse som har betalts till kreditinstitutet.

En årlig ränta enligt den räntefot som avses i 4 § 3 mom. räntelagen kan uppbäras hos låntagaren på gottgörelse som avses i den sista meningen i 2 mom. Anteckning om detta skall göras i stödbeslutet.

Jord- och skogsbruksministeriet skall behandla en ansökan om gottgörelse som gäller statliga lån inom tre månader efter att kreditinstitutets ansökan har inkommit till jord- och skogsbruksministeriet och den slutliga förlusten till följd av gäldenärens och en eventuell borgensmans insolvens har konstaterats. Om avgörandet av ansökan om gottgörelse förutsätter att kreditinstitutet lämnar en tilläggsutredning, räknas tiden om tre månader från det att de tilläggsutredningar som jord- och skogsbruksministeriet begärt har lämnats in till ministeriet. Om tiden överskrids, är staten skyldig att betala dröjsmålsränta för den överskridna tiden enligt den räntefot som avses i 4 § 3 mom. räntelagen.

Gottgörelsen för förlusterna kan lämnas obetald eller beloppet av gottgörelsen sänkas, om denna lag eller de bestämmelser som har utfärdats med stöd av den inte har iakttagits vid skötseln av lånet.

Kreditinstitutet är skyldigt att till staten betala de förfallna amorteringarna och räntan på det statliga lånet efter hand och till det belopp som låntagarna är skyldiga att betala sina skulder till kreditinstitutet. Avräkningarna skall göras inom sju bankdagar efter att lånet har förfallit för gäldenärens del eller gäldenären har betalt en extra amortering.

Betalningarna enligt jord- och skogsbruksministeriets beslut med anledning av kreditinstitutets ansökan om gottgörelse skall göras inom sju bankdagar efter att kreditinstitutet har tagit del av beslutet.

Den totalränta som kreditinstitutet bär upp för ett räntestödslån får vara högst lika stor som den ränta som banken uppbär för lån med normal ränta vilka beviljas för liknande ändamål förhöjda med de extra kostnader som beviljandet och skötseln av räntestödslånen medför. Jord- och skogsbruksministeriet har rätt att inte godkänna ett lån som räntestödslån, om totalräntan på lånet avviker från den ovan nämnda räntan.

Det räntestöd som betalas på lånet är fyra procentenheter. Låntagaren skall dock på lånet betala en årlig ränta som är åtminstone två procent. Räntestöd betalas även under den tid en ansökan om företagssanering och skuldsanering för privatpersoner är anhängig. Räntestöd betalas inte för sådana merkostnader för kredit i utländsk valuta som beror på förändringar i valutakurserna.

Vid företagssanering, skuldsanering för privatpersoner, frivillig skuldsanering och vid en med dessa jämförbar reglering fastställd sänkning av den ränta som låntagaren betalar påverkar inte räntestödets belopp.

Om omvandling av ränteförmånen till bidrag samt om bidragets maximibelopp bestäms genom statsrådsbeslut.

Lånetiden är högst 30 år.

Genom statsrådsbeslut bestäms närmare om utlåtanden som krävs för ansökan om lån, lyftandet av lånemedlen, tiden för arbetets utförande, betalningslättnader, uppbörden av amorteringar och ränta, tidpunkten för betalningarna, låneöverföringar, extra amorteringar och deras inverkan på amorteringar som förfaller, betalning av en fordran vars kapitalbelopp är litet, konstaterande av statens ansvar för statliga lån, förfarandet för ändring av lånevillkoren samt om övriga förfaranden och villkor för beviljande av lånen och i anslutning till skötseln av dem.

Lånet får lyftas även om det myndighetsbeslut varigenom stödet beviljats ännu inte har vunnit laga kraft. Om stödets belopp eller stödvillkoren ändras till följd av att besvär anförs över beslutet, skall lånebeloppet och villkoren ändras i överensstämmelse med villkoren i beslutet med anledning av besvären. Kreditinstitutet är dock inte skyldigt att ändra lånebeloppet så att det överskrider det belopp som institutet förordade när stödet söktes. Villkoren för ett räntestödslån får inte ändras på grund av besvär utan kreditinstitutets samtycke.

Det centrala finansiella institut som avses i 3 § 1 mom. 8 punkten

De ändringar i statliga lån som gjorts vid frivillig skuldsanering enligt denna lag, vid reglering enligt lagen om företagssanering (47/1993) samt vid reglering enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993) görs även i lån mellan ett kreditinstitut och staten.

Genom jord- och skogsbruksministeriets beslut kan bestämmas i vilka fall kreditinstituten kan utföra ovan nämnda uppgifter utan ett centralt finansiellt institut.

Jord- och skogsbruksministeriet eller en arbetskrafts- och näringscentral med fullmakt av jord- och skogsbruksministeriet får på statens vägnar ställa borgen som säkerhet för kapital och ränta på lån med normala villkor och räntestödslån som beviljats landsbygdsföretag för anläggningstillgångar och driftskapital samt för andra betalningar enligt kreditvillkoren. Kapital på borgenskrediter får samtidigt vara obetalda till ett belopp av högst 200 miljoner mark. Låntagaren skall för statsborgen betala en borgensavgift som intäktsförs i gårdsbrukets utvecklingsfond. Kreditinstitutet ser till att avgiften redovisas till staten. Om avgiftens belopp och uppbärandet av den bestäms genom statsrådsbeslut.

Som säkerhet för statsborgen skall ställas en motsäkerhet som inte behöver vara betryggande. Borgen kan ställas utan krav på motsäkerhet, om borgen är ändamålsenlig med tanke på företagets verksamhet.

Den förlust som borgen orsakar staten betalas med medel ur gårdsbrukets utvecklingsfond. De ersättningar som tillfaller staten på basis av motborgen eller som på annat sätt fås av låntagaren redovisas till gårdsbrukets utvecklingsfond.

På borgen som ställs med stöd av denna lag tillämpas inte vad som i förordningen om preskription i fordringsmål och om offentlig stämning på borgenärer (32/1868) bestäms om preskription av borgen. Bestämmelsen i 4 § förordningen angående närmare bestämmande av löftesmans ansvarsskyldighet (7/1873) tillämpas inte heller på sådana amorteringar av lån, räntor och andra avgifter som staten har beviljat borgen för med stöd av denna lag.

Jord- och skogsbruksministeriet kan besluta att lånekapital, räntor och borgensavgift för ett lån som på grundval av borgen har betalts till kreditinstitutet av statens medel skall lämnas oindrivna hos den som på grund av bestående arbetsoförmåga, långvarig arbetslöshet, vårdnadsskyldighet eller av annan härmed jämförbar orsak inte rimligen kan väntas klara av betalningarna.

För de kostnader som skötseln av statliga lån medför betalas till ett kreditinstitut en ersättning om vars storlek och betalningsvillkor bestäms genom statsrådsbeslut.

Jord- och skogsbruksministeriet kan besluta att de ersättningar enligt 1 mom. som betalts till kreditinstitutet för skötseln av statliga lån helt eller delvis skall återkrävas av kreditinstitutet, om det inte har skött ett statligt lån så som bestäms i denna lag eller med stöd av den. Utan hinder av 46 § kan ersättningarna återkrävas under hela lånetiden.

Utan hinder av vad som annars bestäms kan för att underlätta den ekonomiska situationen för en låntagare som har råkat i bestående ekonomiska svårigheter statliga lån och statens försäljningsprisfordringar saneras frivilligt.

En låntagare kan anses ha råkat i bestående ekonomiska svårigheter, om han har blivit eller löper uppenbar risk att bli insolvent och om betalningsförmågan inte kan återställas varaktigt genom beviljande av uppskov med amorteringar på räntestödslån och statliga lån eller genom beviljande av räntefrihet för statliga lån eller med hjälp av sådana medel som står att få utan att sökandens företagskapital minskas i skadlig mån.

En förutsättning är att skuldsaneringen förväntas förbättra låntagarens ekonomiska situation på ett väsentligt sätt. Skulderna för en låntagare som upphört eller håller på att upphöra med sin företagsverksamhet kan saneras frivilligt endast om bibehållandet av låntagarens bostad inte annars kan tryggas. Frivillig skuldsanering utgör inget hinder för samtycke till det förfarande som avses i 97 § lagen om företagssanering eller 78 § lagen om skuldsanering för privatpersoner.

Vid frivillig skuldsanering kan återbetalningstiden för statliga lån och för statens försäljningsprisfordringar förlängas, räntan sänkas samt befrielse från betalning av amorteringar och ränta beviljas. Fram till den 31 december 2001 kan dessutom beviljas uppskov med amorteringarna enligt vad som bestäms närmare genom statsrådsbeslut. Av synnerligen vägande skäl kan lånetiden förlängas över den lånetid som nämns i 30 § 1 mom.

Ändringar i skuldvillkoren som görs vid frivillig skuldsanering gäller även borgensmän, andra ansvariga för skulden samt de personer som ställt säkerhet för lånet. Ställningen för dessa får dock inte försämras utan samtycke av den som saken gäller.

Vid frivillig skuldsanering får befrielse från betalning av amortering på statliga lån inte beviljas, om realsäkerheten för lånet eller borgen genom affärsverksamhet eller därmed jämförlig verksamhet tryggar betalningen av amorteringen. Av synnerligen vägande skäl kan befrielse från betalning dock beviljas så som bestäms närmare genom statsrådsbeslut. I sådana fall skall ansökan tillställas jord- och skogsbruksministeriet för avgörande.

Om låntagaren har upphört med jordbruksproduktionen, kan befrielse från betalning utan hinder av 1 mom. dock beviljas, om

Om borgenärer som har beviljat en låntagare räntestödslån eller annan kredit inte för sin del samtycker till frivillig skuldsanering, kan statliga lån saneras enbart av särskilda skäl och om det utestående beloppet i fråga om statliga lån och fordringar utgör minst 75 procent av låntagarens samtliga skulder.

Räntestödslån som med stöd av denna lag eller andra författningar eller statsrådsbeslut har beviljats landsbygdsföretag kan frivilligt saneras i enlighet med 36 §.

Reglering av räntan på räntestödslån sänker den ränta som låntagaren betalar. Räntestödets belopp beräknas utgående från en ränta i enlighet med villkoren i skuldebrevet. Skuldsanering kan genomföras, om låntagaren och det kreditinstitut som har beviljat lånet är ense om villkoren för skuldsaneringen och om arbetskrafts- och näringscentralen har samtyckt till en reglering av räntestödslånen.

Arbetskrafts- och näringscentralen samt gäldenären och kreditinstitutet undertecknar tillsammans ett avtal om genomförande av frivillig skuldsanering i fråga om statliga lån och räntestödslån. Avtalet åsidosätter skuldebrevsvillkoren och villkoren i stödbeslutet.

Om förutsättningarna för, förfarandet vid och uppföljningen av frivillig skuldsanering bestäms vid behov närmare genom statsrådsbeslut.

Arbetskrafts- och näringscentralen kan bestämma att en frivillig skuldsanering skall förfalla, om

Den frivilliga skuldsaneringen förfaller också när domstolen fastställer ett betalningsprogram för låntagaren enligt lagen om företagssanering eller enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner. När domstolen fastställer programmet skall den beakta de lån och fordringar som ingår i den frivilliga skuldsaneringen enligt de villkor som hade bort iakttas utan den frivilliga skuldsaneringen.

Om det har bestämts att skuldsaneringen förfaller, har borgenären rätt att av gäldenären kräva betalning för sin fordran enligt de villkor som skulle gälla utan skuldsanering. Gäldenären skall dock inte betala dröjsmålsränta till borgenären för den tid skuldsaneringen varat, om inte arbetskrafts- och näringscentralen beslutar något annat på grund av orsaken till att skuldsaneringen förfaller.

Den myndighet som beviljat stöd och skogscentralen är skyldiga att med hjälp av uppgifter om användningen av medlen och kontrolluppgifter samt inspektioner övervaka att förutsättningar för beviljande och betalning av stöd har funnits och att villkoren för beviljande och utbetalning av stöd iakttas.

Vid administrationen och övervakningen av stöd enligt 11 § 1 mom. skall i tillämpliga delar iakttas rådets förordning (EEG) nr 3508/92 om ett integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem inom gemenskapen och kommissionens förordning (EEG) nr 3887/92, som utfärdats med stöd av den. Det integrerade systemet för administration och kontroll tillämpas dock inte på stöd som beviljas för egentliga beskogningsåtgärder och andra skogsbruksåtgärder som hänför sig till åkerbeskogning.

Statsrådet utfärdar närmare bestämmelser om övervakningen av influtet statligt stöd som beviljats andra företag än gårdsbruksenheter som idkar egentligt gårdsbruk.

För att användningen av de bidrag, räntestöd och statliga lån som beviljats för byggnadsverksamhet skall kunna övervakas och förutsättningarna för utbetalning skall kunna konstateras skall, utöver vad som bestäms i 44 §, på byggplatsen förrättas inspektioner som anses behövliga.

Inspektionerna utförs på byggherrens bekostnad så som bestäms om inspektioner i byggnadslagen (370/1958) eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den. För övervakning enligt denna lag kan inspektioner utföras även av någon annan behörig person som godkänts av arbetskrafts- och näringscentralen.

Byggnadstillsynsmyndigheten eller någon annan myndighet som kommunen anvisat för uppgiften är skyldig att även i andra fall inom kommunens område bistå vid verkställigheten av denna lag genom att på bekostnad av den som ansöker om en förmån utföra värderingar av byggnader, inspektioner och andra uppgifter som hör till myndighetens verksamhetsområde.

De kreditinstitut som beviljar lån enligt denna lag skall övervaka att lånen lyfts enligt det stödbeslut som getts av landsbygdsnäringsmyndigheten.

Det kreditinstitut som beviljat lånet är skyldigt att på en specificerad begäran ge jord- och skogsbruksministeriet sådana uppgifter som är nödvändiga för att utreda om den sökande varit i behov av stöd eller inte. Institutet är också skyldigt att ge jord- och skogsbruksministeriet eller en person som detta bemyndigat de uppgifter och för granskning de handlingar som behövs för att konstatera om lånevillkoren samt Europeiska gemenskapens regelverk, denna lag samt de författningar och föreskrifter som utfärdats med stöd av den har iakttagits i övrigt. Den ovan nämnda skyldigheten att lämna uppgifter gäller även sekretessbelagda uppgifter.

Jord- och skogsbruksministeriet, arbetskrafts- och näringscentralerna, i fråga om förädling och marknadsföring av jordbruksprodukter handels- och industriministeriet samt i fråga om stöd för åkerbeskogning och andra skogsbruksåtgärder skogscentralerna liksom beträffande sådana avtal om specialstöd inom miljöstödet vilka baserar sig på planer även de regionala miljöcentralerna har rätt att låta bemyndigade personer utan förhandsmeddelande utföra inspektioner i anslutning till att bidrag, lån och andra stöd beviljas, utbetalas och används.

Stödtagaren är skyldig att utan ersättning för dessa framlägga alla behövliga räkenskapshandlingar och andra behövliga handlingar samt att även i övrigt bistå vid inspektionen. De ovan nämnda personerna har rätt att i den omfattning som tillsynsuppgiften förutsätter inspektera stödtagarens husdjursbyggnader, odlingar, produktions- och förädlingsanläggningar, lager, försäljningsoch marknadsföringsutrymmen samt övriga omständigheter som är en förutsättning för att stöd skall beviljas och betalas. Inspektionen kan gälla såväl den egentliga stödtagaren som den som förmedlar stödet. Inspektion får dock inte utan samtycke av den som saken gäller utföras i bostadsutrymmen som omfattas av hemfriden.

Statsrådet kan vid behov utfärda närmare föreskrifter om den inspektionsrätt för olika myndigheter som avses i 1 och 2 mom.

Polisen skall ge behövlig handräckning utan ersättning vid övervakning som avses i 1 mom. samt 41―43 §.

På utlämnande och hemlighållande av uppgifter tillämpas 9 § lagen om förfarandet vid skötseln av stöduppgifter i fråga om landsbygdsnäringar (1336/1992).

Utan hinder av vad som annars bestäms om hemlighållande av uppgifterna om enskild rörelse eller yrkesutövning, bokföring eller en enskilds ekonomiska ställning eller uppgifter som getts för beskattningen eller skydd för personuppgifter har de myndigheter som verkställer denna lag och skogscentralerna rätt att av andra myndigheter få de uppgifter om personerna i fråga som behövs för handläggningen av stödärenden enligt denna lag. Rätten att erhålla uppgifter gäller också de uppgifter om enskild rörelse och yrkesutövning, bokföring, beskattning eller en enskilds ekonomiska ställning som annars skall hållas hemliga. Den myndighet som beviljar stöd kan kräva att den sökande eller stödtagaren ger en utredning om sitt hälsotillstånd till den del hälsotillståndet är av betydelse för näringsutövningen och det annars finns anledning att begära en sådan utredning i det föreliggande fallet.

En myndighet som deltar i verkställigheten av denna lag och skogscentralen har utan hinder av tystnadsplikten rätt att till jordoch skogsbruksministeriet, handels- och industriministeriet samt miljöministeriet lämna en sådan i övrigt sekretessbelagd uppgift för vidareförmedling till vederbörande institution inom Europeiska gemenskapen som behövs för övervakningen av att Europeiska gemenskapens lagstiftning har iakttagits då ett stöd beviljats med delfinansiering av Europeiska gemenskapen.

Utbetalningen av ett stöd som beviljats med stöd av denna lag upphör och stödet skall helt eller delvis återkrävas, om det har använts för andra ändamål än de för vilka det har beviljats eller om stödtagaren har lämnat felaktiga uppgifter som väsentligt inverkat så att stödet beviljats eller betalts eller om stödtagaren i övrigt förfarit svikligt.

Ett statligt lån kan på samma grunder sägas upp till omedelbar återbetalning helt eller delvis.

Utöver vad som bestäms i 1 mom. kan betalningen av ett stöd eller ett statligt lån inställas eller krav ställas på en omedelbar återbetalning av dem helt eller delvis, om

Vederbörande ministerium beslutar om återkrav och indragning av de bidrag som det har beviljat. I övrigt beslutar arbetskrafts- och näringscentralen om återkrav och indragning av stöd. Statsrådet beslutar vid behov om den tid inom vilken stödet skall återkrävas. Stöd får inte återkrävas efter att tio år har förflutit från utbetalningen av den sista stödposten.

Ett kreditinstitut kan säga upp ett räntestödslån till omedelbar återbetalning, om det har beslutats att räntestödet skall dras in på de grunder som nämns i 1 mom. Ett kreditinstitut skall säga upp ett statligt lån när arbetskrafts- och näringscentralen på ett lagakraftvunnet sätt har bestämt att lånet skall sägas upp. Ett kreditinstitut kan säga upp både ett statligt lån och ett räntestödslån om det föreligger förutsättningar enligt 3 mom. 9―11 punkten.

I fråga om sådant stöd för förädling och marknadsföring av jordbruksprodukter som beviljas inom handels- och industriministeriets förvaltningsområde iakttas vad som i lagen om företagsstöd (1136/1993) bestäms om grunderna och förutsättningarna för återkrav av stöd.

Om staten med stöd av det ansvar för en medlemsstat som avses i Europeiska gemenskapens lagstiftning om den gemensamma jordbrukspolitiken och strukturfonderna är skyldig att till Europeiska gemenskapens kommission återbetala medel från Europeiska gemenskapen, är stödförmedlaren skyldig att till staten till fullt belopp inklusive kostnader betala det belopp som staten betalt till kommissionen, om återbetalningen av medlen har orsakats av förmedlarens felaktiga förfarande eller om förmedlaren med stöd av programdokumentet är direkt ansvarig gentemot kommissionen för användningen av medlen. Om återbetalning av medel beslutar vederbörande ministerium.

Vid indragning och återkrav av stöd enligt 11 § 1 mom. vilket beviljats för någon annan än den egentliga beskogningsåtgärden eller andra skogsbruksåtgärder skall iakttas vad som i rådets förordning (EEG) nr 3508/92 och kommissionens förordning (EEG) nr 3887/92, som utfärdats med stöd av den, bestäms om bidrag per hektar och djur som beviljats på felaktiga grunder. Stöd kan indras eller ett utbetalt stöd återkrävas även med stöd av 7 § lagen om förfarandet vid skötseln av stöduppgifter i fråga om landsbygdsnäringar. Nämnda förfarande tillämpas dessutom på bidrag för underhåll av beskogad åker och på kompensation för inkomstbortfall i samband med åkerbeskogning.

Ett beslut om återkrav kan verkställas genom utsökning i enlighet med lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961) innan beslutet har vunnit laga kraft.

Stödtagaren skall omedelbart underrätta den som beviljat stödet om sådana förändringar i omständigheterna som kan orsaka återkrav eller indragning av stödet eller uppsägning av ett statligt lån.

Stödtagaren kan på begäran meddelas ett bindande förhandsbesked om en åtgärd orsakar en påföljd enligt 1 mom. eller inte. Ett motsvarande förhandsbesked kan meddelas också i fråga om statliga lån och försäljningsprisfordringar samt räntestödslån, bidrag och övriga stöd i enlighet med den lagstiftning som föregår denna lag. I ansökan skall individualiseras den fråga i vilken förhandsbesked söks och framläggas den utredning som behövs för avgörande av ärendet. Förhandsbesked meddelas inte om ansökan i ärendet är anhängigt eller om myndigheten har avgjort ärendet. Förhandsbeskedet meddelas av den myndighet som skall bevilja stödet.

Om stödtagaren har förfarit enligt 46 § 1 mom., kan det belopp som skall återkrävas höjas med högst 20 procent eller, då förfarandet är synnerligen grovt, med högst 100 procent. Denna paragraf tillämpas dock inte på de stöd som avses i 11 §.

Om stödet har beviljats flera gemensamt, svarar alla stödtagare solidariskt för att stödet återbetalas till staten. Mellan stödtagarna fördelas ansvaret i det förhållande i vilket stödtagaren har deltagit i den verksamhet som utgör grund för skyldigheten att betala tillbaka stödet.

På bidrag som skall återkrävas, räntegottgörelse och ersättning för låneskötselkostnader samt uppsagt statligt lån skall betalas ränta enligt i 3 § 2 mom. räntelagen (633/1982) avsedd räntefot, förhöjd med tre procentenheter från den dag då betalningen erlagts fram till den dag då den återbetalas. Om återbetalningen inte sker på utsatt förfallodag skall på beloppet betalas årlig dröjsmålsränta enligt den räntefot som avses i 4 § 3 mom. räntelagen.

Jord- och skogsbruksministeriet kan av särskilda skäl besluta att den i 1 mom. avsedda räntan lämnas helt eller delvis ouppburen.

De grunder för betalning och återkrav av stöd som anges i denna lag skall intas som villkor i stödbeslutet. I stödbeslutet kan dessutom intas även andra nödvändiga villkor för betalning och återkrav av stöd i enlighet med vad som förutsätts i Europeiska gemenskapens förordningar eller kommissionens beslut eller bestäms genom statsrådsbeslut.

Ett beslut om återkrav kan verkställas i utsökningsväg efter det att beslutet har vunnit laga kraft.

Verkställigheten av denna lag handhas av jord- och skogsbruksministeriet, jord- och skogsbruksministeriets informationstjänstcentral, arbetskrafts- och näringscentralerna, skogscentralerna och de kommunala landsbygdsnäringsmyndigheterna. Till den del det är fråga om stöd för förädling och marknadsföring av jordbruksprodukter handhas verkställigheten av denna lag även av handels- och industriministeriet. Verkställigheten av miljöstödet för jordbruket handhas av jord- och skogsbruksministeriet i samarbete med miljöministeriet. Genom statsrådsbeslut bestäms närmare hur behörigheten fördelas mellan ministerierna.

På stöd för projekt som gäller vatten och avlopp, vattendrag och miljövård tillämpas bestämmelserna om myndigheternas behörighet i lagen om understödjande av samhällenas vatten- och avloppsåtgärder eller vad som i övrigt bestäms om myndigheternas behörighet i dessa ärenden. Genom statsrådsbeslut bestäms närmare om fördelningen av uppgifterna mellan de myndigheter som sköter verkställighetsuppgifter och andra organisationer, såsom lokala aktionsgrupper.

Statsrådet kan besluta att länsstyrelserna, de regionala miljöcentralerna, skogscentralerna samt även andra kommunala myndigheter än jordbruksmyndigheterna samt av Kera Abp och rådgivningsorganisationer i branschen skall bistå vid skötseln av uppgifter enligt denna lag. I fråga om ärenden som hör till handels- och industriministeriets förvaltningsområde skall beslut fattas på framställning av ministeriet i fråga.

Jord- och skogsbruksministeriet beslutar när kontrollcentralen för växtproduktion, anstalten för veterinärmedicin och livsmedel samt andra anstalter som lyder under jordoch skogsbruksministeriet kan anlitas för ifrågavarande uppgifter.

Verkställigheten av ett program eller ett projekt som avses i 3 kap. kan ges i uppdrag åt en kommun eller samkommun eller något annat regionalt organ med rättshandlingsförmåga så som bestäms närmare genom ett statsrådsbeslut. Det regionala organet svarar inför staten för genomförandet av programmet eller projektet samt för användningen av de medel som beviljats för ändamålet.

De kostnader som orsakas kommunerna vid skötseln av uppgifter enligt denna lag betalas inte av statsmedel utom i fråga om den ersättning som bestäms i lagen om statsandelar till kommunerna (1147/1996).

Om betalningar till rådgivningsorganisationerna bestämmer jord- och skogsbruksministeriet.

I fråga om uppgifter i anslutning till övervakning och återkrav av stöd som gäller enskilda fall är de statliga myndigheterna skyldiga att utan ersättning biträda jord- och skogsbruksministeriet samt i fråga om stöd enligt 12 § 1 punkten även handels- och industriministeriet och myndigheter som lyder under detta.

Vid verkställigheten av denna lag iakttas i tillämpliga delar 2 § 3 mom., 4 § och 6 § 1 mom. lagen om förfarandet vid skötseln av stöduppgifter i fråga om landsbygdsnäringar. Dessutom tillämpas 3 § samt 6 § 2 och 3 mom. i den ovan nämnda lagen på det stöd som avses i 11 § i denna lag.

I ett beslut som arbetskrafts- och näringscentralen fattat med stöd av denna lag får parten söka ändring genom besvär hos landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd inom 30 dagar efter att han har fått del av beslutet.

På avgöranden som fattas om miljöstöd för jordbruket, kompensationsbidrag för varaktiga naturbetingade nackdelar och stöd för beskogning av åker tillämpas 10 § lagen om förfarandet vid skötseln av stöduppgifter i fråga om landsbygdsnäringar.

På ett beslut av handels- och industriministeriet som gäller stöd som beviljas för förädling och marknadsföring av jordbruksprodukter tillämpas lagen om företagsstöd.

I ett beslut av jord- och skogsbruksministeriet får ändring sökas enligt förvaltningsprocesslagen (586/1996).

I ett beslut som gäller stöd enligt 12 § 2 punkten får ändring sökas enligt förvaltningsprocesslagen.

I de fall som avses i 58 och 59 § kan besvärsskriften tillställas besvärsmyndigheten eller den arbetskrafts- och näringscentral vars beslut överklagas. Arbetskrafts- och näringscentralen skall sända besvärsskriften samt de handlingar som uppkommit i ärendet och sitt utlåtande över besvären till landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd.

I beslut som landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd fattat i ett ärende som gäller återkrav eller indragning av bidrag eller annat stöd, uppsägning av lån eller förfall av frivillig skuldsanering får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som bestäms i förvaltningsprocesslagen. Annars får ändring i ett beslut av landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Besvärstillstånd kan beviljas, om

Ett beslut av arbetskrafts- och näringscentralen som gäller en ansökan om bidrag eller något annat stöd eller betalningslättnad får delges sökanden per post som vanligt brev. Om inte något annat visas, anses delgivningen härvid ha skett den sjunde dagen efter att beslutet postades.

I fråga om delgivning av ett beslut av arbetskrafts- och näringscentralen iakttas i övriga fall lagen om delgivning i förvaltningsärenden (232/1966).

För beslut som har fattats med stöd av denna lag uppbärs avgift enligt vad som särskilt bestäms om uppbärande av avgifter. Arbetskrafts- och näringscentralens beslut angående skuldsanering och andra betalningslättnader för krediter samt beviljande av bidrag och annat stöd är dock avgiftsfria. Även beslut av landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd angående skuldsanering och andra betalningslättnader är avgiftsfria.

Statsrådet utfärdar vid behov närmare bestämmelser om de omständigheter som enligt Europeiska gemenskapens förordningar har överförts på medlemsstaten att bestämma. Statsrådet kan dessutom meddela föreskrifter om ansökan, beviljande och betalning av stöd samt om förfarandet vid återkrav av stöd. Vidare kan statsrådet meddela procedurföreskrifter om hur bestämmelserna om konstaterande av stödtagares insolvens och slutliga förlust enligt 27 och 32 §, om betalningstidpunkt, betalning och återkrav i fråga om gottgörelse enligt 27 och 71 § samt om skuldsanering skall tillämpas på lån som beviljats med stöd av tidigare lagstiftning.

Jord- och skogsbruksministeriet meddelar föreskrifter som är noggrannare än lagen och statsrådsbeslut om hur behövliga likviditetsoch lönsamhetskalkyler samt andra kalkyler, utvecklingsplaner för landsbygdsföretag och avtal om skuldsanering skall uppgöras. Jordoch skogsbruksministeriet fastställer likaså köpe- och skuldebrevsformulären, ansöknings-, avtals- och beslutsformulären samt fastställer den sökandes självkostnadsandel i skuldsaneringsplanen och meddelar närmare bestämmelser om förfarandet vid ersättning av kostnaderna.

Jord- och skogsbruksministeriet kan också meddela närmare föreskrifter om förfarandet vid ansökan och beviljande av stöd. Även handels- och industriministeriet kan meddela närmare föreskrifter om dessa omständigheter till den del det är fråga om stöd för marknadsföring och förädling av jordbruksprodukter inom dess förvaltningsområde.

Gårdsbrukets utvecklingsfonds medel får, utöver vad som ovan bestäms om användningen av dem, användas för

Medel ur gårdsbrukets utvecklingsfond får även användas för utredande och utvecklande av verksamhetsbetingelserna för företagarverksamhet som främjar en mångsidigare näringsverksamhet på landsbygden samt för utbildning av småföretagare och sådana som ämnar bli småföretagare. För detta ändamål kan medel även anvisas arbetskrafts- och näringscentralerna, som kan vidarefördela dem till kommunerna.

Av medel ur gårdsbrukets utvecklingsfond får betalas arvode och ersättning för kostnader i anslutning till det förfarande som avses i 36 och 38 §.

Till den del ett ärende hör till landskapet Ålands lagstiftningsbehörighet tillämpas i stället för denna lag vad som med stöd av självstyrelselagen för Åland (1144/1991) bestäms om saken.

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning.

Genom denna lag upphävs landsbygdsnäringslagen av den 28 december 1990 (1295/1990) och lagen den 22 december 1994 om strukturpolitiska åtgärder inom jord- och skogsbruket (1303/1994) jämte ändringar.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

Egendom som har anskaffats för ändamål som nämns i landsbygdsnäringslagen eller erhållits på något annat sätt skall efter att denna lag trätt i kraft användas för sådana ändamål som anges i 3 § lagen om gårdsbrukets utvecklingsfond (657/1966).

Medel ur gårdsbrukets utvecklingsfond får fortfarande användas för sådana projekt som skall slutföras enligt landsbygdsnäringslagen och enligt den tidigare lagstiftningen och som de har kunnat användas för enligt de bestämmelser som gäller när denna lag träder i kraft.

Ärenden som då denna lag träder i kraft är anhängiga med stöd av landsbygdsnäringslagen och lagen om strukturpolitiska åtgärder inom jord- och skogsbruket skall slutbehandlas enligt de nämnda lagarna.

I fråga om verkställigheten av landsbygdsnäringslagen, lagen om strukturpolitiska åtgärder inom jord- och skogsbruket samt annan tidigare lagstiftning samt i fråga om statens, en kommuns och ett kreditinstituts fordran som har uppkommit med stöd av nämnda lagstiftning iakttas de bestämmelser och avtalsvillkor enligt dem som gäller när denna lag träder i kraft.

Efter att denna lag har trätt i kraft skall bestämmelserna i landsbygdsnäringslagen tillämpas även på ärenden som anhängiggörs med stöd av naturnäringslagen (610/1984) och renhushållningslagen (161/1990), till den del det i de nämnda lagarna hänvisas till landsbygdsnäringslagen. På redovisning av statliga lån tillämpas dock 28 § i denna lag.

Genom statsrådsbeslut kan sådana bestämmelser om förfarandet utfärdas som avviker från den lagstiftning som avses i 1―3 mom.

I fråga om beviljande, betalning och övervakning av samt övriga förfaringssätt som gäller sådana av EU-delfinansierade programbaserade bidrag och andra stöd enligt tidigare lagstiftning som avses i 11―13 och 15 § iakttas till programperiodens slut de bestämmelser som gäller när denna lag träder i kraft, om inte något annat följer av Europeiska gemenskapens bestämmelser.

I fråga om statens ansvar för statliga lån som med stöd av tidigare lagstiftning beviljats av medel ur gårdsbrukets utvecklingsfond iakttas de bestämmelser som gäller när denna lag träder i kraft.

Lagens 31 § tillämpas även på lån som beviljats enligt tidigare lagstiftning.

Den frivilliga skuldsanering som avses i 6 kap. i denna lag kan även med stöd av landsbygdsnäringslagen, lagen om strukturpolitiska åtgärder inom jord- och skogsbruket, lagen om gårdsbruksenheter (188/1977), lagen om främjande av näringsverksamhet i liten skala på landsbygden (1031/1986) samt annan lagstiftning som föregår dem eller, efter att lagen om landsbygdsnäringar stiftades, statsrådsbeslut, med iakttagande i tillämpliga delar av 6 kap., genomföras i fråga om statliga lån och räntestödslån som beviljats för jordbruk, trädgårdsodling och företagsverksamhet i liten skala på landsbygden samt i fråga om statens försäljningsprisfordringar enligt ovan nämnda lagstiftning.

Avtal om frivillig skuldsanering undertecknas på statens vägnar av arbetskrafts- och näringscentralen.

Denna lags 29 § 3 mom. tillämpas även på lån enligt de i 1 mom. nämnda lagarna.

För skötsel av statliga lån som beviljats med stöd av lagen om strukturpolitiska åtgärder inom jord- och skogsbruket samt landsbygdsnäringslagen och annan lagstiftning som föregår den betalas till ett kreditinstitut ersättning för skötselkostnader och andra kostnader så som bestäms genom statsrådsbeslut.

I fråga om indragning, uppsägning och återkrav av stöd och statliga lån som baserar sig på tidigare lagstiftning iakttas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.

När denna lag har trätt i kraft söks ändring i beslut som arbetskrafts- och näringscentralen, skogscentralen och landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd har fattat i ärenden enligt landsbygdsnäringslagen och enligt lagen om strukturpolitiska åtgärder inom jord- och skogsbruket så som bestäms i 58―61 § i fråga om motsvarande ärenden, utan hinder av vad som tidigare har bestämts om sökande av ändring.

När det på något annat ställe i lag hänvisas till landsbygdsnäringslagen eller lagen om strukturpolitiska åtgärder inom jord- och skogsbruket skall motsvarande bestämmelse i denna lag iakttas, om inte något annat bestäms ovan.