807/2001

I denna förordning meddelas föreskrifter enligt 19 § kemikalielagen samt 5 och 16 § kemikalieförordningen (675/1993) om grunderna för klassificering av kemikalier, kemikaliernas emballage, varningspåskrifter och märkning av kemikalierna.

Med varningspåskrifter avses varningssymboler och deras namn samt standardfraser som anger fara (R-fraser) och standardfraser som anger skyddsåtgärder (S-fraser) samt andra speciella märkningskrav.

Denna förordning tillämpas på sådana preparat som innehåller minst ett ämne som har klassificerats som farligt och som klassificeras som farligt enligt 3, 4 eller 5 §.

Denna förordning tillämpas också på sådana preparat som inte klassificeras men för vilka det enligt 17 § kemikalielagen skall utarbetas ett skyddsinformationsblad eller vilkas emballage skall förses med en säkerhetsförslutare, en varningssymbol för synskadade eller påskrifter enligt bilaga 3.

När ett preparat klassificeras som farligt skall alla farliga ämnen tas i beaktande, i synnerhet följande:

Då egenskaperna hos en kemikalie bestäms för klassificering, skall kemikalien testas enligt fastställda testmetoder 1 sådan den är när den introduceras på marknaden. De växtskyddsmedel som avses i lagen om bekämpningsmedel kan testas för klassificering också enligt andra internationellt erkända metoder på det sätt som föreskrivs i lagstiftningen om bekämpningsmedel.

En kemikalies brand- och explosionsfarlighet bedöms för klassificering genom att de brand- och explosionsfarliga egenskaperna fastställs med hjälp av de tester som avses i 2 § eller genom andra motsvarande undersökningar. Kemikalien klassificeras utgående från testresultaten och andra undersökningsresultat på det sätt som föreskrivs i bilaga 1.

Preparatet (blandningen) behöver inte testas i fråga om brand- och explosionsfarlighet, om

Undantag vid tillämpningen av testmetoderna fastställs i bilaga 2.1 punkt 1 i denna förordning.

I de fall där tester inte kan användas för fastställandet av brand- och explosionsfarligheten tillämpas för klassificeringen av preparatet de beräkningsmetoder som ingår i bilaga 2.1 punkt 2 i denna förordning.

Hälsorisken med en kemikalie (ämne eller preparat) bedöms för klassificering genom att de hälsofarliga egenskaperna fastställs med hjälp av de testmetoder som avses i 2 § eller genom andra motsvarande undersökningar. Kemikalien klassificeras utgående från testresultaten och andra undersökningsresultat på det sätt som föreskrivs i bilaga 1.

Preparat klassificeras i första hand enligt den konventionella metod som beskrivs i bilaga 2.2. Om det emellertid har fastställts koncentrationsgränser för klassificering i ämnesförteckningen skall dessa användas i stället för koncentrations1gränserna i bilaga 2.2.

När ett preparat har testats i fråga om hälsorisker används testresultaten vid klassificeringen förutom om det är fråga om cancerframkallande, mutagena eller reproduktionsstörande effekter. I så fall skall den konventionella metoden som beskrivs i bilaga 2.2 tillämpas vid klassificeringen.

Ett preparat kan testas för klassificering med sådana djurförsök som avses i 2 § endast då den som introducerar preparatet på marknaden vetenskapligt kan bevisa att preparatets hälsofarliga egenskaper inte på ett ändamålsenligt sätt kan påvisas med hjälp av den konventionella metoden eller redan befintliga resultat från djurförsök. Djurförsöken måste vara välgrundade och tillåtna enligt bestämmelserna om försöksdjursverksamhet i djurskyddslagstiftningen. Lagstiftningen om bekämpningsmedel innehåller bestämmelser om sådana testningskrav för växtskyddsmedel som avses i lagen om bekämpningsmedel.

Alla de hälsorisker med ett preparat som avses i bilaga 1 måste bedömas antingen på basis av testresultat eller enligt den konventionella metoden.

Man kan avvika från klassificering enligt testresultat eller den konventionell metoden och klassificera ett preparat utgående från de hälsofarliga effekter som förorsakas människor, om effekterna på människor kan påvisas på basis av

Den konventionella metoden används inte för klassificering när de förstärkande och försvagande effekter som ämnen har på varandra är bekanta. Preparatet klassificeras då genom att de effekter som tidigare nämnts i detta moment tas i beaktande.

Miljörisken med en kemikalie bedöms för klassificering genom att de miljöfarliga egenskaperna fastställs med hjälp av de tester som avses i 2 § eller genom andra motsvarande undersökningar. Kemikalien klassificeras utgående från testresultaten och andra undersökningsresultat på det sätt som föreskrivs i bilaga 1.

Preparat klassificeras i första hand enligt den konventionella metod som beskrivs i bilaga 2.3. Om det emellertid har fastställts koncentrationsgränser för klassificering i ämnesförteckningen skall dessa användas i stället för koncentrationsgränserna i bilaga 2.3.

När ett preparat har testats i fråga om miljörisker skall testresultaten användas vid klassificeringen enligt bestämmelserna i bilaga 2.3.

Djurförsök måste vara välgrundade och tillåtna enligt bestämmelserna om försöksdjursverksamhet i djurskyddslagstiftningen. Lagstiftningen om bekämpningsmedel innehåller bestämmelser om sådana testningskrav för växtskyddsmedel som avses i lagen om bekämpningsmedel.

Då ett preparat vars sammansättning är bekant har bedömts och klassificerats som brand- och explosionsfarligt på basis av testresultat behöver preparatet inte testas på nytt för klassificering fastän sammansättningen har ändrats om det vetenskapligt kan motiveras att klassificeringen som brand- och explosionsfarligt inte ändrar för preparatet i fråga.

När ett till sin sammansättning bekant preparat har bedömts och klassificerats som hälso- eller miljöfarligt på basis av testresultat skall hälso- eller miljöriskerna bedömas på nytt antingen på basis av nya testresultat eller med en konventionell metod, om

Förnyad bedömning av ett till sin sammansättning ändrat preparat kan utelämnas endast i det fall att man vetenskapligt kan påvisa att en ny testning inte skulle leda till en ändring av klassificeringen.

Den här bestämmelsen tillämpas inte på de växtskyddsmedel som avses i lagen om bekämpningsmedel.

Hälso- och miljöfarliga ämnen beaktas vid klassificeringen av ett preparat när deras minimikoncentrationer är enligt följande tabell. Ämnena beaktas också då de förekommer som tillsatsämnen eller orenheter i preparat.

Om det i ämnesförteckningen eller i bilaga 2.2, 2,3 eller 3 till denna förordning föreskrivs att det skall tillämpas lägre koncentrationer än de som anges i tabellen skall de beaktas i stället för koncentrationsgränserna i ovanstående tabell.

Alla farliga egenskaper hos de ämnen som ingår i ett preparat skall tas i beaktande när preparatet klassificeras och varningspåskrifterna för preparatet väljs. Preparatets klassificering och varningspåskrifter väljs utgående från de allvarligaste farliga egenskaperna

Bestämmelser om vilka påskrifter som skall göras på emballage för farliga kemikalier finns i 16 § kemikalieförordningen.

Varningssymbolerna, deras namn, R-fraser, S-fraser samt andra speciella påskrifter väljs för emballaget på basis av klassificeringen av kemikalien enligt 3, 4 och 5 § och på basis av urvalskriterierna i bilaga 1, 2.1, 2.2, 2.3, 3 och 4.

I påskrifterna på ett preparats emballage beaktas namnet på de ämnen som för klassificering överskrider följande koncentrationsgränser i ämnesförteckningen eller bilaga 2.2.

I påskrifterna på ett emballage skall dock alltid anges namnet på de ämnen, på grund av vilka preparatet har klassificerats till en eller flera av följande farlighetskategorier:

Ämnets namn på emballaget skall vara det namn som anges i ämnesförteckningen. Om ämnet inte ingår i ämnesförteckningen skall någon internationellt godkänd kemisk benämning användas.

På emballaget behöver inte antecknas sådana ämnens namn p.g.a. vilka preparatet klassificeras i följande farlighetsklasser:

om preparatet inte klassificeras som farligt på basis av andra egenskaper hos ämnet.

Emballaget för stark parfym avsedd för parfymindustrin får märkas med enbart namnet på det allergena ämne som bedöms vara det huvudsakliga allergenet i ett preparat som innehåller parfym.

På emballaget för produkter som härrör från naturen får det kemiska namnet anges i sådan form att produktens ursprung framgår.

På ett emballage anges i regel namnet på högst fyra hälsofarliga ämnen som ingår i preparatet.

På ett emballage anges i allmänhet högst sex R-fraser. Kombinerade fraser anses utgöra en fras. Fler än sex R-fraser skall likväl användas på ett emballage om kemikaliens olika farliga egenskaper inte framgår på annat sätt.

R-fraserna R12 "Erittäin helposti syttyvä. Extremt brandfarligt." eller R11 "Helposti syttyvä. Mycket brandfarligt." behöver inte antecknas på emballaget om de upprepar varningssymbolens namn.

På ett emballage anges i allmänhet högst sex S-fraser. Kombinerade fraser anses utgöra en fras.

Till emballaget skall fogas en särskild skyddsanvisning, om märkning av S-fraser på emballaget eller den övriga förpackningen är omöjlig på grund av förpackningens form eller storlek eller av någon annan särskild orsak.

Varningssymbolerna och deras namn fastställs i bilaga 2 till social- och hälsovårdsministeriets förordning om en förteckning över farliga ämnen. R-fraserna finns angivna i bilaga 3 och S-fraserna i bilaga 4 i social- och hälsovårdsministeriets förordning om ämnesförteckningen.

Om en kemikalie har flera farliga egenskaper på grund av vilka emballaget bör förses med flera varningssymboler, märks endast de symboler som betecknar den allvarligaste faran och deras namn så att faran för hälsan, faran för miljön eller brand- och explosionsfaran anges. Övriga farliga egenskaper anges med R-fraser.

Om en hälsofarlig kemikalie märks med varningssymbolen

Om en brand- och explosionsfarlig kemikalie märks med varningssymbolen

Om emballaget för ett farligt ämne rymmer högst 125 ml, och om ämnet klassificeras som irriterande, mycket brandfarligt, brandfarligt eller oxiderande behöver emballaget inte märkas med R- och S-fraser. Det här gäller också samma mängd av ett hälsoskadligt ämne som inte säljs för allmän konsumtion.

Om emballaget för ett farligt preparat rymmer högst 125 ml, och

Övriga påskrifter måste göras på emballaget oberoende av förpackningens storlek.

Bilaga 4 i denna förordning innehåller bestämmelser om sådana preparat som enligt denna förordning klassificeras som farliga men för vilka det på basis av en riskbedömning inte tillämpas krav i fråga om emballagets säkerhet eller påskrifter.

Emballaget för ett preparat kan enligt 16 § kemikalieförordningen och denna förordning lämnas omärkt eller märkas på ett annat lämpligt sätt om ett hälsoskadligt, extremt brandfarligt, mycket brandfarligt, brandfarligt, irriterande eller oxiderande preparats emballage innehåller en så liten mängd att det inte är skäl att förmoda att preparatet kan orsaka fara för hälsan då det hanteras.

Emballaget för ett preparat kan märkas på något annat ändamålsenligt sätt om emballaget för ett explosivt, mycket giftigt, giftigt, sensibiliserande, cancerframkallande, mutagent, reproduktionsstörande eller miljöfarligt preparat är alltför litet för påskrifter enligt 16 § kemikalieförordningen och denna förordning förutsatt att det vid hantering av preparatet inte finns skäl att förmoda att det orsakar fara för hälsan eller miljön.

Om ett preparat märks på ett avvikande sätt är det inte tillåtet att använda andra varningssymboler och namn på dem samt R- och S-fraser än de som avses i denna förordning.

De krav på emballagets säkerhet och märkning som avses i denna förordning tillämpas inte i fråga om explosiva varor.

Bilaga 3 innehåller föreskrifter om särskilda varningspåskrifter på emballage för kemikalier.

Påskrifterna enligt 16 § kemikalieförordningen skall göras på en etikett som kan fästas eller tryckas på emballaget.

Etiketten skall fästas hårt på minst en sida av emballaget så att påskrifterna på etiketten kan läsas vågrätt när emballaget är i normalläge.

Etiketten skall ha följande mått:

Varje varningssymbol skall täcka minst en tiondel av etikettens yta, men symbolen får inte vara mindre än 1 cm ² . Etiketten skall fästas så att hela dess yta finns på kemikaliens emballage.

Utöver de uppgifter som avses i 16 § kemikalieförordningen kan andra tilläggsuppgifter som gäller fara och skydd vid behov anges på etiketten.

Etiketten skall utformas så att varningssymbolen och dess bakgrund lätt kan särskiljas. Varningssymbolen skall tryckas i svart på orange-gul botten. Etikettexten skall avteckna sig tydligt mot bakgrunden och till sin storlek och placering vara sådan att den lätt kan läsas. Texten skall skrivas på finska och svenska. Den kan dessutom, förutsatt att kraven på etikettens storlek och form uppfylls, förekomma på andra språk.

Påskrifterna uppfyller kraven enligt denna förordning, om

De varningspåskrifter som bestämts för kemikalieförpackningar för genomförande av Europeiska gemenskapens kemikalielagstiftning och som gäller i Sverige kan vid behov användas i stället för de varningspåskrifter på svenska med samma betydelse som gäller i Finland.

Den som tillverkar eller importerar en kemikalie eller den som svarar för att kemikalien introduceras på marknaden eller överlåts för ibruktagande skall för tillsynen bevara de uppgifter som har använts

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2001. Bestämmelserna i förordningen skall tillämpas senast den 1 augusti 2002. Förordningens 2 § om testmetoder skall dock tillämpas från och med den 1 oktober 2001.

Med avvikelse från 1 mom. skall bestämmelserna i förordningen emellertid tillämpas för det växtskyddsmedel som avses i lagen om bekämpningsmedel och det biocidpreparat som avses i kemikalielagen senast den 1 augusti 2004.

Genom denna förordning upphävs social- och hälsovårdsministeriets beslut om grunderna för klassificering samt märkning av kemikalier av den 28 oktober 1997 (979/1997) samt social- och hälsovårdsministeriets beslut av den 24 november 1999 om ändring av social- och hälsovårdsministeriets beslut om grunderna för klassificering samt märkning av kemikalier (1058/1999) med undantag av de bestämmelser i besluten 979/1997 och 1058/1999 som kan tillämpas under en övergångstid till dess övergångstiden för den nya förordningen tar slut. När övergångstiden är slut upphävs de ovan-nämnda besluten.