Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

807/2001

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Social- och hälsovårdsministeriets förordning om grunderna för klassificering samt märkning av kemikalier

Typ av författning
Förordning
Meddelats
Ursprunglig publikation
Häfte 118/2001 (Publicerad 1.10.2001)

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med social- och hälsovårdsministeriets beslut föreskrivs med stöd av 19 § 2 mom. kemikalielagen av den 14 augusti 1989 (744/1989), sådant detta lagrum lyder i lagen 720/1994:

1 §Tillämpningsområde

I denna förordning meddelas föreskrifter enligt 19 § kemikalielagen samt 5 och 16 § kemikalieförordningen (675/1993) om grunderna för klassificering av kemikalier, kemikaliernas emballage, varningspåskrifter och märkning av kemikalierna.

Med varningspåskrifter avses varningssymboler och deras namn samt standardfraser som anger fara (R-fraser) och standardfraser som anger skyddsåtgärder (S-fraser) samt andra speciella märkningskrav.

Denna förordning tillämpas på sådana preparat som innehåller minst ett ämne som har klassificerats som farligt och som klassificeras som farligt enligt 3, 4 eller 5 §.

Denna förordning tillämpas också på sådana preparat som inte klassificeras men för vilka det enligt 17 § kemikalielagen skall utarbetas ett skyddsinformationsblad eller vilkas emballage skall förses med en säkerhetsförslutare, en varningssymbol för synskadade eller påskrifter enligt bilaga 3.

När ett preparat klassificeras som farligt skall alla farliga ämnen tas i beaktande, i synnerhet följande:

- ämnen som ingår i förteckningen över farliga ämnen (ämnesförteckningen)

- farliga ämnen som ingår i förteckningen över nya ämnen

- sådana farliga ämnen som tillverkaren, importören eller distributören själv klassificerar i enlighet med 6 § kemikalieförordningen

- sådana farliga nya ämnen för vilka det har gjorts anmälan men som ännu inte införts i förteckningen över nya ämnen

- sådana farliga nya ämnen för vilka det har gjorts reducerad anmälan

- sådana farliga nya ämnen som har klassificerats och märkts enligt 8 § social- och hälsovårdsministeriets beslut om förfarandet vid anmälan om nya ämnen (1642/1993).

2 §Testmetoder

Då egenskaperna hos en kemikalie bestäms för klassificering, skall kemikalien testas enligt fastställda testmetoder 1 sådan den är när den introduceras på marknaden. De växtskyddsmedel som avses i lagen om bekämpningsmedel kan testas för klassificering också enligt andra internationellt erkända metoder på det sätt som föreskrivs i lagstiftningen om bekämpningsmedel.

3 §Klassificering av brand- och explosionsfarliga kemikalier

En kemikalies brand- och explosionsfarlighet bedöms för klassificering genom att de brand- och explosionsfarliga egenskaperna fastställs med hjälp av de tester som avses i 2 § eller genom andra motsvarande undersökningar. Kemikalien klassificeras utgående från testresultaten och andra undersökningsresultat på det sätt som föreskrivs i bilaga 1.

Preparatet (blandningen) behöver inte testas i fråga om brand- och explosionsfarlighet, om

1)

preparatet inte innehåller brand- eller explosionsfarliga ämnen och man utgående från de uppgifter som tillverkaren har till sitt förfogande kan dra slutsatsen att preparatet inte är förenat med en sådan risk; eller

2)

preparatet har introducerats på marknaden som en aerosol och aerosolen enligt tillverkarens bedömning inte medför risk för antändning enligt vad som föreskrivs i lagstiftningen om aerosoler.

Undantag vid tillämpningen av testmetoderna fastställs i bilaga 2.1 punkt 1 i denna förordning.

I de fall där tester inte kan användas för fastställandet av brand- och explosionsfarligheten tillämpas för klassificeringen av preparatet de beräkningsmetoder som ingår i bilaga 2.1 punkt 2 i denna förordning.

4 §Klassificering av hälsofarliga kemikalier

Hälsorisken med en kemikalie (ämne eller preparat) bedöms för klassificering genom att de hälsofarliga egenskaperna fastställs med hjälp av de testmetoder som avses i 2 § eller genom andra motsvarande undersökningar. Kemikalien klassificeras utgående från testresultaten och andra undersökningsresultat på det sätt som föreskrivs i bilaga 1.

Preparat klassificeras i första hand enligt den konventionella metod som beskrivs i bilaga 2.2. Om det emellertid har fastställts koncentrationsgränser för klassificering i ämnesförteckningen skall dessa användas i stället för koncentrations1gränserna i bilaga 2.2.

När ett preparat har testats i fråga om hälsorisker används testresultaten vid klassificeringen förutom om det är fråga om cancerframkallande, mutagena eller reproduktionsstörande effekter. I så fall skall den konventionella metoden som beskrivs i bilaga 2.2 tillämpas vid klassificeringen.

Ett preparat kan testas för klassificering med sådana djurförsök som avses i 2 § endast då den som introducerar preparatet på marknaden vetenskapligt kan bevisa att preparatets hälsofarliga egenskaper inte på ett ändamålsenligt sätt kan påvisas med hjälp av den konventionella metoden eller redan befintliga resultat från djurförsök. Djurförsöken måste vara välgrundade och tillåtna enligt bestämmelserna om försöksdjursverksamhet i djurskyddslagstiftningen. Lagstiftningen om bekämpningsmedel innehåller bestämmelser om sådana testningskrav för växtskyddsmedel som avses i lagen om bekämpningsmedel.

Alla de hälsorisker med ett preparat som avses i bilaga 1 måste bedömas antingen på basis av testresultat eller enligt den konventionella metoden.

Man kan avvika från klassificering enligt testresultat eller den konventionell metoden och klassificera ett preparat utgående från de hälsofarliga effekter som förorsakas människor, om effekterna på människor kan påvisas på basis av

1)

resultat från epidemiologiska undersökningar eller fallbeskrivningar enligt bestämmelserna för enskilda fall i bilaga 1 eller

2)

statistik från giftinformationscentralen eller statistik över yrkessjukdomar.

Den konventionella metoden används inte för klassificering när de förstärkande och försvagande effekter som ämnen har på varandra är bekanta. Preparatet klassificeras då genom att de effekter som tidigare nämnts i detta moment tas i beaktande.

5 §Klassificering av miljöfarliga kemikalier

Miljörisken med en kemikalie bedöms för klassificering genom att de miljöfarliga egenskaperna fastställs med hjälp av de tester som avses i 2 § eller genom andra motsvarande undersökningar. Kemikalien klassificeras utgående från testresultaten och andra undersökningsresultat på det sätt som föreskrivs i bilaga 1.

Preparat klassificeras i första hand enligt den konventionella metod som beskrivs i bilaga 2.3. Om det emellertid har fastställts koncentrationsgränser för klassificering i ämnesförteckningen skall dessa användas i stället för koncentrationsgränserna i bilaga 2.3.

När ett preparat har testats i fråga om miljörisker skall testresultaten användas vid klassificeringen enligt bestämmelserna i bilaga 2.3.

Djurförsök måste vara välgrundade och tillåtna enligt bestämmelserna om försöksdjursverksamhet i djurskyddslagstiftningen. Lagstiftningen om bekämpningsmedel innehåller bestämmelser om sådana testningskrav för växtskyddsmedel som avses i lagen om bekämpningsmedel.

6 §Förnyad bedömning av klassificeringen av testade farliga preparat

Då ett preparat vars sammansättning är bekant har bedömts och klassificerats som brand- och explosionsfarligt på basis av testresultat behöver preparatet inte testas på nytt för klassificering fastän sammansättningen har ändrats om det vetenskapligt kan motiveras att klassificeringen som brand- och explosionsfarligt inte ändrar för preparatet i fråga.

När ett till sin sammansättning bekant preparat har bedömts och klassificerats som hälso- eller miljöfarligt på basis av testresultat skall hälso- eller miljöriskerna bedömas på nytt antingen på basis av nya testresultat eller med en konventionell metod, om

- tillverkaren ändrar koncentrationen av en eller flera farliga beståndsdelar som ursprungligen har ingått i sammansättningen mer än vad som bestäms i följande tabell:

Beståndsdelens

Tillåten variation för

ursprungliga

beståndsdelens ursprungliga

koncentration

koncentration

Koncentration ≤ 2,5 %

± 30 %

2,5 % < koncentration ≤ 10 %

± 20 %

10 % < koncentration ≤ 25 %

± 10 %

25 % < koncentration ≤ 100 %

± 5 %

- tillverkaren ändrar sammansättningen genom att ersätta eller tillägga en eller flera beståndsdelar, oberoende av ämnets klassificering.

Förnyad bedömning av ett till sin sammansättning ändrat preparat kan utelämnas endast i det fall att man vetenskapligt kan påvisa att en ny testning inte skulle leda till en ändring av klassificeringen.

Den här bestämmelsen tillämpas inte på de växtskyddsmedel som avses i lagen om bekämpningsmedel.

7 §Hälso- och miljöfarliga ämnens minimikoncentrationer i preparat

Hälso- och miljöfarliga ämnen beaktas vid klassificeringen av ett preparat när deras minimikoncentrationer är enligt följande tabell. Ämnena beaktas också då de förekommer som tillsatsämnen eller orenheter i preparat.

Ämnets farlighetskategori

Koncentrationer som skall beaktas

i gasformiga preparat

i övriga preparat

volym/volym- %

vikt/vikt-%

Mycket giftig

≥ 0,02

≥ 0,1

Giftig

≥ 0,02

≥ 0,1

Cancerframkallande, kategori 1 eller 2

≥ 0,02

≥ 0,1

Mutagen, kategori 1 eller 2

≥ 0,02

≥ 0,1

Reproduktionsstörande, kategori 1 eller 2

≥ 0,02

≥ 0,1

Hälsoskadlig

≥ 0,2

≥ 1

Frätande

≥ 0,02

≥ 1

Irriterande

≥ 0,2

≥ 1

Sensibiliserande

≥ 0,2

≥ 1

Cancerframkallande, kategori 3

≥ 0,2

≥ 1

Mutagen, kategori 3

≥ 0,2

≥ 1

Reproduktionsstörande, kategori 3

≥ 0,2

≥ 1

Miljöfarlig N

≥ 0,1

Miljöfarlig

≥ 0,1

≥ 0,1

Ozon

Miljöfarlig

≥ 1

Om det i ämnesförteckningen eller i bilaga 2.2, 2,3 eller 3 till denna förordning föreskrivs att det skall tillämpas lägre koncentrationer än de som anges i tabellen skall de beaktas i stället för koncentrationsgränserna i ovanstående tabell.

8 §Beaktande av farliga egenskaper

Alla farliga egenskaper hos de ämnen som ingår i ett preparat skall tas i beaktande när preparatet klassificeras och varningspåskrifterna för preparatet väljs. Preparatets klassificering och varningspåskrifter väljs utgående från de allvarligaste farliga egenskaperna

9 §Innehållet i påskrifter på emballage

Bestämmelser om vilka påskrifter som skall göras på emballage för farliga kemikalier finns i 16 § kemikalieförordningen.

Varningssymbolerna, deras namn, R-fraser, S-fraser samt andra speciella påskrifter väljs för emballaget på basis av klassificeringen av kemikalien enligt 3, 4 och 5 § och på basis av urvalskriterierna i bilaga 1, 2.1, 2.2, 2.3, 3 och 4.

I påskrifterna på ett preparats emballage beaktas namnet på de ämnen som för klassificering överskrider följande koncentrationsgränser i ämnesförteckningen eller bilaga 2.2.

- koncentrationsgränserna i tabell 1 och 1a för akut toxicitet (inklusive den nedersta gränsen för Xn-klassificering)

- koncentrationsgränserna i tabell 4 och 4a för frätande verkan (inklusive den nedersta gränsen för Xi-klassificering).

I påskrifterna på ett emballage skall dock alltid anges namnet på de ämnen, på grund av vilka preparatet har klassificerats till en eller flera av följande farlighetskategorier:

- cancerframkallande ämne som hör till kategori 1, 2 eller 3

- mutagent ämne som hör till kategori 1, 2 eller 3.

- reproduktionsstörande ämne som hör till kategori 1, 2 eller 3

- ämne som p.g.a. irreversibla, dock inte dödliga effekter är mycket giftigt, giftigt eller hälsoskadligt vid engångsexponering

- giftigt eller hälsoskadligt ämne som till följd av upprepad eller långvarig exponering orsakar allvarliga irreversibla effekter

- sensibiliserande ämne.

Ämnets namn på emballaget skall vara det namn som anges i ämnesförteckningen. Om ämnet inte ingår i ämnesförteckningen skall någon internationellt godkänd kemisk benämning användas.

På emballaget behöver inte antecknas sådana ämnens namn p.g.a. vilka preparatet klassificeras i följande farlighetsklasser:

- explosiv

- oxiderande

- extremt brandfarlig

- mycket brandfarlig

- brandfarlig

- irriterande

- miljöfarlig

om preparatet inte klassificeras som farligt på basis av andra egenskaper hos ämnet.

Emballaget för stark parfym avsedd för parfymindustrin får märkas med enbart namnet på det allergena ämne som bedöms vara det huvudsakliga allergenet i ett preparat som innehåller parfym.

På emballaget för produkter som härrör från naturen får det kemiska namnet anges i sådan form att produktens ursprung framgår.

På ett emballage anges i regel namnet på högst fyra hälsofarliga ämnen som ingår i preparatet.

På ett emballage anges i allmänhet högst sex R-fraser. Kombinerade fraser anses utgöra en fras. Fler än sex R-fraser skall likväl användas på ett emballage om kemikaliens olika farliga egenskaper inte framgår på annat sätt.

R-fraserna R12 "Erittäin helposti syttyvä. Extremt brandfarligt." eller R11 "Helposti syttyvä. Mycket brandfarligt." behöver inte antecknas på emballaget om de upprepar varningssymbolens namn.

På ett emballage anges i allmänhet högst sex S-fraser. Kombinerade fraser anses utgöra en fras.

Till emballaget skall fogas en särskild skyddsanvisning, om märkning av S-fraser på emballaget eller den övriga förpackningen är omöjlig på grund av förpackningens form eller storlek eller av någon annan särskild orsak.

Varningssymbolerna och deras namn fastställs i bilaga 2 till social- och hälsovårdsministeriets förordning om en förteckning över farliga ämnen. R-fraserna finns angivna i bilaga 3 och S-fraserna i bilaga 4 i social- och hälsovårdsministeriets förordning om ämnesförteckningen.

10 §Kemikalier med flera farliga egenskaper

Om en kemikalie har flera farliga egenskaper på grund av vilka emballaget bör förses med flera varningssymboler, märks endast de symboler som betecknar den allvarligaste faran och deras namn så att faran för hälsan, faran för miljön eller brand- och explosionsfaran anges. Övriga farliga egenskaper anges med R-fraser.

Om en hälsofarlig kemikalie märks med varningssymbolen

1)

T+, kan symbolerna T, Xn, C och Xi utelämnas,

2)

T, kan symbolerna Xn, C och Xi utelämnas, om det inte finns andra bestämmelser i ämnesförteckningen

3)

Xn, kan symbolen Xi utelämnas, eller

4)

C, kan symbolerna Xi och Xn utelämnas.

Om en brand- och explosionsfarlig kemikalie märks med varningssymbolen

1)

E, kan symbolerna O, F+ och F utelämnas.

11 §Märkning av små förpackningar

Om emballaget för ett farligt ämne rymmer högst 125 ml, och om ämnet klassificeras som irriterande, mycket brandfarligt, brandfarligt eller oxiderande behöver emballaget inte märkas med R- och S-fraser. Det här gäller också samma mängd av ett hälsoskadligt ämne som inte säljs för allmän konsumtion.

Om emballaget för ett farligt preparat rymmer högst 125 ml, och

- om preparatet klassificeras tillsammans med varningssymbolen N som miljöfarligt, mycket brandfarligt, oxiderande eller irriterande, med undantag av irriterande preparat som är märkta med R-frasen 41, behöver emballaget inte märkas med R- och S-fraser.

- om preparatet klassificeras som brandfarligt eller miljöfarligt utan varningssymbolen N skall det märkas med R-fraser, men S-fraser får lämnas bort.

Övriga påskrifter måste göras på emballaget oberoende av förpackningens storlek.

12 §Avvikelser från krav i fråga om påskrifter och emballage

Bilaga 4 i denna förordning innehåller bestämmelser om sådana preparat som enligt denna förordning klassificeras som farliga men för vilka det på basis av en riskbedömning inte tillämpas krav i fråga om emballagets säkerhet eller påskrifter.

Emballaget för ett preparat kan enligt 16 § kemikalieförordningen och denna förordning lämnas omärkt eller märkas på ett annat lämpligt sätt om ett hälsoskadligt, extremt brandfarligt, mycket brandfarligt, brandfarligt, irriterande eller oxiderande preparats emballage innehåller en så liten mängd att det inte är skäl att förmoda att preparatet kan orsaka fara för hälsan då det hanteras.

Emballaget för ett preparat kan märkas på något annat ändamålsenligt sätt om emballaget för ett explosivt, mycket giftigt, giftigt, sensibiliserande, cancerframkallande, mutagent, reproduktionsstörande eller miljöfarligt preparat är alltför litet för påskrifter enligt 16 § kemikalieförordningen och denna förordning förutsatt att det vid hantering av preparatet inte finns skäl att förmoda att det orsakar fara för hälsan eller miljön.

Om ett preparat märks på ett avvikande sätt är det inte tillåtet att använda andra varningssymboler och namn på dem samt R- och S-fraser än de som avses i denna förordning.

De krav på emballagets säkerhet och märkning som avses i denna förordning tillämpas inte i fråga om explosiva varor.

13 §Särskilda märkningsföreskrifter

Bilaga 3 innehåller föreskrifter om särskilda varningspåskrifter på emballage för kemikalier.

14 §Märkning av emballage

Påskrifterna enligt 16 § kemikalieförordningen skall göras på en etikett som kan fästas eller tryckas på emballaget.

Etiketten skall fästas hårt på minst en sida av emballaget så att påskrifterna på etiketten kan läsas vågrätt när emballaget är i normalläge.

Etiketten skall ha följande mått:

Emballagets volym

Mått (mm)

Högst 3 l

minst 52 x 74

Större än 3 l, men högst 50 l

minst 74 x 105

Större än 50 l, men högst 500 l

minst 105 x 148

Större än 500 l

minst 148 x 210

Varje varningssymbol skall täcka minst en tiondel av etikettens yta, men symbolen får inte vara mindre än 1 cm 2 . Etiketten skall fästas så att hela dess yta finns på kemikaliens emballage.

Utöver de uppgifter som avses i 16 § kemikalieförordningen kan andra tilläggsuppgifter som gäller fara och skydd vid behov anges på etiketten.

Etiketten skall utformas så att varningssymbolen och dess bakgrund lätt kan särskiljas. Varningssymbolen skall tryckas i svart på orange-gul botten. Etikettexten skall avteckna sig tydligt mot bakgrunden och till sin storlek och placering vara sådan att den lätt kan läsas. Texten skall skrivas på finska och svenska. Den kan dessutom, förutsatt att kraven på etikettens storlek och form uppfylls, förekomma på andra språk.

Påskrifterna uppfyller kraven enligt denna förordning, om

1)

den yttre förpackningen, som innehåller en eller flera separata kemikalieförpackningar, har försetts med märkning enligt föreskrifterna om transport av farliga ämnen, och de inre förpackningarna har försetts med märkning enligt denna förordning,

2)

kemikaliens emballage har märkts enligt föreskrifterna om transport av farliga ämnen och med de uppgifter som avses i 16 § kemikalieförordningen, med undantag av de varningssymboler och de namn på varningssymboler som avses i denna förordning, och mängden av preparatet som är avsett för minutförsäljning; emballage för preparat som klassificeras som miljöfarliga skall också märkas med varningssymbolen och dess namn i det fall att en motsvarande symbol inte krävs enligt transportföreskrifterna.

3)

påskrifterna på gasbehållare som transporteras uppfyller kraven enligt punkt 7.1 och 7.2 i bilaga 1 till denna förordning.

De varningspåskrifter som bestämts för kemikalieförpackningar för genomförande av Europeiska gemenskapens kemikalielagstiftning och som gäller i Sverige kan vid behov användas i stället för de varningspåskrifter på svenska med samma betydelse som gäller i Finland.

15 §Bevarande av uppgifter för tillsyn

Den som tillverkar eller importerar en kemikalie eller den som svarar för att kemikalien introduceras på marknaden eller överlåts för ibruktagande skall för tillsynen bevara de uppgifter som har använts

1)

när preparatet klassificerats och dess påskrifter valts

2)

när skyddsinformationsbladet har utarbetats

3)

när emballagets säkerhet har fastställts.

16 §Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2001. Bestämmelserna i förordningen skall tillämpas senast den 1 augusti 2002. Förordningens 2 § om testmetoder skall dock tillämpas från och med den 1 oktober 2001.

Med avvikelse från 1 mom. skall bestämmelserna i förordningen emellertid tillämpas för det växtskyddsmedel som avses i lagen om bekämpningsmedel och det biocidpreparat som avses i kemikalielagen senast den 1 augusti 2004.

Genom denna förordning upphävs social- och hälsovårdsministeriets beslut om grunderna för klassificering samt märkning av kemikalier av den 28 oktober 1997 (979/1997) samt social- och hälsovårdsministeriets beslut av den 24 november 1999 om ändring av social- och hälsovårdsministeriets beslut om grunderna för klassificering samt märkning av kemikalier (1058/1999) med undantag av de bestämmelser i besluten 979/1997 och 1058/1999 som kan tillämpas under en övergångstid till dess övergångstiden för den nya förordningen tar slut. När övergångstiden är slut upphävs de ovan-nämnda besluten.

1 Kommissionens direktiv 88/302/EEG; EGT nr L 133, 30.5.1988, s. 1

Kommissionens direktiv 92/69/EEG; EGT nr L 383, 29.12.1992, s. 113; EGT nr L 383 A, 29.12.1992, s. 1, kommissionens direktiv 93/21/EEG; EGT nr L 110, 4.5.1993, s. 20; EGT nr L 110 A, 4.5.1993, s. 1, kommissionens direktiv 96/54/EG; EGT nr L 248, 30.9.1996, s. 1, kommissionens direktiv 98/73/EG; EGT nr L 305, 16.11.1998, s. 1, kommissionens direktiv 2000/32/EG; EGT nr L 136, 8.6.2000, s. 1, kommissionens direktiv 2000/33/EG; EGT nr L 136, 8.6.2000, s. 90, kommissionens direktiv 2001/59/EG; EGT nr L 225, 21.8.2001, s. 1

Kommissionens direktiv 88/302/EEG ; EGT nr L 133, 30.5.1988, s. 1, kommissionens direktiv 92/69/EEG ; EGT nr L 383, 29.12.1992, s. 113; EGT nr L 383 A, 29.12.1992, s. 1, rådets direktiv 92/32/EEG ; EGT nr L 157, 5.6.1992, s. 1, kommissionens direktiv 93/21/EEG ; EGT nr L 110, 4.5.1993, s. 20; EGT nr L 110 A, 4.5.1993, s. 1, kommissionens direktiv 96/54/EG ; EGT nr L 248, 30.9.1996, s. 1, kommissionens direktiv 98/73/EG; EGT nr L 305, 16.11.1998, s. 1, kommissionens direktiv 98/98/EG; EGT nr L 355, 30.12.1998, s. 1, rättelse till kommissionens direktiv 98/98/EG; EGT nr L 293, 15.11.1999, s. 1, europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG; EGT nr L 200, 30.7.1999, s. 1, kommissionens direktiv 2000/32/EG; EGT nr L 136, 8.6.2000, s. 1, kommissionens direktiv 2000/33/EG; EGT nr L 136, 8.6.2000, s. 90, kommissionens beslut 2000/368/EG; EGT nr L 136, 8.6.2000, s. 108, kommissionens direktiv 2001/59/EG; EGT nr L 225, 21.8.2001, s. 1, kommissionens direktiv 2001/60/EG; EGT nr L 226, 22.8.2001, s. 5

Helsingfors den 26 september 2001

Omsorgsminister Osmo SoininvaaraKonsultativ tjänsteman Juha Pyötsiä

Bilagar 1 - 4

Till början av sidan