86/2000

Syftet med denna lag är att

Denna lag tillämpas på verksamhet som orsakar eller kan orsaka förorening av miljön enligt vad som bestäms nedan. Dessutom tillämpas lagen på verksamhet som ger upphov till avfall samt på återvinning och på behandling av avfall.

Denna lag tillämpas inte på verksamhet som regleras i lagen om förhindrande av vattnens förorening, förorsakad av fartyg (300/1979) eller på verksamhet som avses i havsskyddslagen (1415/1994). Denna lag tillämpas inte heller på förebyggande av skadeverkningar orsakade av strålning till den del det bestäms om detta i kärnenergilagen (990/1987) eller strålskyddslagen (592/1991) och inte heller på förebyggande av vattenförorening till den del det bestäms om detta i gränsälvsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige (FördrS 54/1971).

Genom förordning kan bestämmas om undantag från tillämpningen av denna lag, om det är påkallat med hänsyn till rikets säkerhet, försörjningsberedskapen eller särdragen i försvarsmaktens verksamhet.

Vid tillämpningen av denna lag skall iakttas vad som bestäms i internationella havsskyddsfördrag som är bindande för Finland. I fråga om hindrade av förorening av miljön skall dessutom iakttas vad som bestäms i någon annan lag.

I denna lag avses med

En teknik är tekniskt och ekonomiskt genomförbar då den kan tas i allmänt bruk och till skäliga kostnader kan tillämpas inom branschen i fråga. Genom förordning utfärdas närmare bestämmelser om vilka omständigheter som skall beaktas vid fastställandet av bästa tillgängliga teknik.

Inom verksamhet som medför risk för förorening av miljön gäller följande principer:

Den som bedriver verksamhet som medför risk för förorening av miljön svarar för att förebyggande åtgärder vidtas samt för att den olägenhet för miljön som verksamheten orsakar undanröjs eller begränsas så långt som möjligt ( principen om förorenarens ansvar ).

Verksamhetsutövaren skall tillräckligt väl känna till verksamhetens konsekvenser och risker för miljön samt möjligheterna att minska verksamhetens negativa miljöpåverkan ( skyldighet att vara konsekvensmedveten ).

I verksamhet som medför risk för förorening av miljön skall dessutom beaktas de allmänna skyldigheter som följer av 4 och 6 § avfallslagen (1072/1993).

Verksamhet som medför risk för förorening av miljön skall om möjligt placeras så att verksamheten inte orsakar förorening eller risk för förorening samt så att förorening kan motverkas.

Vid bedömningen av platsens lämplighet skall beaktas

På eller i marken får inte lämnas eller släppas ut avfall eller andra ämnen som försämrar markkvaliteten så att därav kan följa risk eller olägenhet för hälsan eller miljön, avsevärd minskning av trivseln eller annan därmed jämförbar kränkning av allmänt eller enskilt intresse ( förbud mot förorening av mark ).

Ämnen eller energi får inte deponeras på eller ledas till ett sådant ställe eller behandlas på ett sådant sätt att

Såsom åtgärder som avses i 1 mom. anses också åtgärder som särskilt anges i förordning samt genom förordning förbjudna utsläpp av miljö- eller hälsofarliga ämnen i grundvattnet. En sådan förordning kan gälla endast åtgärder som avses i Europeiska gemenskapens direktiv i saken.

Inom Finlands territorium, insjöområden eller territorialvatten får inte vidtas åtgärder som kan orsaka i havsskyddslagen avsedd havsförorening utanför Finlands territorialvattengräns.

I Finlands territorialvatten får avfall eller andra ämnen i sänkningssyfte eller annat bortskaffningssyfte inte dumpas från finska eller utländska fartyg, från fordon på isen, från luftfartyg eller från i 4 § 2 punkten havsskyddslagen avsedda havstekniska enheter, inte heller får fartyg, havstekniska enheter eller luftfartyg sänkas eller överges, med beaktande av vad som i 7 § 3 mom. havsskyddslagen föreskrivs om motsvarande åtgärder utanför territorialvattengränsen. Detsamma gäller också utstjälpning i havet från stranden av ämnen i sänknings- eller bortskaffningssyfte.

Det i 2 mom. nämnda förbudet gäller inte utstjälpning av snö i havet. I vattenlagen finns bestämmelser om deponering av muddermassa i vattenområde.

Statsrådet kan, enligt vad som bestäms nedan i detta kapitel, genom förordning utfärda behövliga bestämmelser om hindrande och minskning av förorening av miljön.

Vid utfärdandet av de förordningar som avses i detta kapitel skall 4―6 § beaktas.

Vid beredningen av förordningarna skall de myndigheter och intressegrupper vilkas verksamhet eller fördel ärendet särskilt berör ges tillfälle att avge utlåtande.

Statsrådet kan genom förordning utfärda bestämmelser om

Statsrådet kan utöver vad som bestäms i 11 § genom förordning utfärda bestämmelser om

Statsrådet kan genom förordning utfärda bestämmelser om

I en förordning som avses i 1 mom. 2 punkten kan föreskrivas att den som släpper ut en arbetsmaskin eller anordning på marknaden skall utverka typgodkännande för denna eller så som närmare anges i förordningen visa att arbetsmaskinen eller anordningen uppfyller de krav som anges i förordningen.

En förordning enligt 1 mom. 2 punkten och 2 mom. i denna paragraf kan utfärdas endast om detta förutsätts i Europeiska gemenskapens rättsakter.

Statsrådet kan genom förordning utfärda bestämmelser om

Statsrådet kan utfärda förordningar enligt 1 mom. som i tillämpliga delar även gäller avlagringar på bottnen av vattendrag.

Om användningen av ett bränsle eller ett ämne, ett preparat eller en produkt som negativt påverkar atmosfären orsakar utsläpp som med fog kan antas medföra olägenhet för hälsan eller risk för förorening av miljön, kan statsrådet genom förordning utfärda bestämmelser om

Bestämmelser om begränsningar och förbud som gäller kemikalier ingår dessutom i kemikalielagen (744/1989). Om produktsäkerhet föreskrivs i produktsäkerhetslagen (914/1986).

Statsrådet kan dessutom, för genomförande av Europeiska gemenskapens rättsakter eller för uppfyllande av Finlands internationella förpliktelser, genom förordning utfärda bestämmelser om miljötillstånds giltighet samt om justering av miljötillstånd och om tillståndsvillkor eller om sådana krav som behövs för hindrande av miljöförstöring och som kan jämföras med kraven i 11―15 §.

Miljöministeriet kan bevilja undantag från bestämmelserna i en förordning som har utfärdats med stöd av 11―16 §, på de grunder som anges i den.

Ministeriet kan dessutom bevilja undantag från bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 3093/94 om ämnen som bryter ned ozonskiktet, på de grunder som anges i förordningen.

Undantag beviljas på ansökan. Innan undantag beviljas skall miljöministeriet ge den regionala miljöcentralen, kommunen och en i 92 § avsedd registrerad sammanslutning tillfälle att bli hörda med anledning av ansökan. Beslutet skall delges i enlighet med lagen om delgivning i förvaltningsärenden (232/1966).

Om undantag i samband med gemensamt genomförande bestäms i 111 §.

Miljöministeriet kan i fråga om avloppsvatten från vattenklosetter och annat hushållsavloppsvatten genom förordning utfärda bestämmelser om reningsanläggningar och reningsmetoder, samlingsbrunnar, användning och underhåll av sådana anläggningar samt om infiltrationsområden och avlägsnande av slam, särskilt med beaktande av målen för det riksomfattande vattenskyddet.

Kommunfullmäktige kan, med avseende på kommunen eller någon del av den, för verkställigheten av denna lag utfärda av de lokala förhållandena påkallade allmänna föreskrifter om annat än sådan verksamhet som är tillståndspliktig enligt denna lag, sådan verksamhet som är anmälningspliktig enligt 61, 62 eller 78 § eller försvarsmaktens verksamhet ( kommunala miljöskyddsföreskrifter ).

Föreskrifterna kan gälla

Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan bevilja undantag från en miljöskyddsföreskrift på de i föreskriften angivna grunderna.

Innan miljöskyddsföreskrifter utfärdas skall den regionala miljöcentralen samt arbetskrafts- och näringscentralen ges tillfälle att avge utlåtande. Beslut om godkännande av miljöskyddsföreskrifter skall delges så som kommunala tillkännagivanden offentliggörs i kommunen. Beslutet anses ha delgivits då kungörelsen har blivit offentligt framlagd. På samma sätt skall det kungöras att miljöskyddsföreskrifterna träder i kraft. Föreskrifterna skall sändas till den regionala miljöcentralen för kännedom.

Miljöministeriet svarar för den allmänna styrningen, uppföljningen och utvecklingen av verksamhet som avses i denna lag.

Den regionala miljöcentralen skall inom sitt område styra och främja skötseln av de uppgifter som avses i denna lag och i författningar som har givits med stöd av den, övervaka att författningarna iakttas samt för sin del föra talan för att tillvarata det allmänna miljöskyddsintresset vid sådant beslutsfattande som avses i denna lag.

Den i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/1986) avsedda kommunala miljövårdsmyndigheten skall sköta de tillstånds- och tillsynsuppgifter som enligt denna lag ankommer på kommunen, samt för sin del föra talan för att tillvarata det allmänna miljöskyddsintresset vid sådant beslutsfattande som avses i denna lag.

Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan delegera behörighet enligt denna lag till en tjänsteinnehavare så som anges i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning. Behörighet kan dock inte delegeras till en tjänsteinnehavare i ärenden som gäller utövande av förvaltningstvång.

Tillsynsmyndigheter enligt denna lag är den regionala miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten.

Arbetarskyddsmyndigheterna och hälsoskyddsmyndigheterna övervakar iakttagandet av en i 13 § 1 mom. 2 punkten avsedd förordning enligt vad som närmare bestäms i denna.

Tullverket och gränsbevakningsväsendet övervakar, vardera inom sitt behörighetsområde, iakttagandet av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Statliga tillståndsmyndigheter enligt denna lag är miljötillståndsverken och de regionala miljöcentralerna. Särskilda bestämmelser utfärdas om antalet miljötillståndsverk, deras administrativa ställning och organisation, behandlingen av ärenden, personalens behörighetsvillkor och tillsättningen av tjänster. Särskilda bestämmelser utfärdas också om organiseringen av beslutsfattandet i tillståndsärenden vid de regionala miljöcentralerna.

Kommunal miljötillståndsmyndighet är den kommunala miljövårdsmyndigheten.

Statliga myndigheter och forskningsanstalter kan vara sådana sakkunnigmyndigheter eller sakkunniginrättningar som avses i denna lag, enligt vad som vid behov bestäms genom förordning. Miljöministeriet kan utse en sakkunniginrättning att vara nationellt referenslaboratorium i miljöfrågor.

Sådant typgodkännande som avses i 13 § 2 mom. ges av Fordonsförvaltningscentralen, enligt vad som närmare bestäms genom förordning.

Miljöministeriet kan förordna en inrättning som avses i 1 mom. eller någon annan inrättning som uppfyller de krav som anges i förordning att sköta uppgiften som besiktningsorgan eller motsvarande inrättning i anslutning till typgodkännandet enligt 13 § 2 mom. Ministeriet kan återkalla förordnandet om inrättningen inte uppfyller kraven enligt förordningen. Genom förordning föreskrivs närmare om de krav som ställs på inrättningen och om övervakningen av att de uppfylls.

Kommunen skall inom sitt område i nödvändig omfattning följa miljöns tillstånd, på det sätt som de lokala förhållandena kräver. Särskilda bestämmelser utfärdas om Finlands miljöcentrals och de regionala miljöcentralernas uppgifter när det gäller att följa miljöns tillstånd.

Uppföljningsinformationen skall offentliggöras och ges behövlig publicitet.

Statsrådet godkänner de i Europeiska gemenskapens rättsakter avsedda riksomfattande miljöskyddsplanerna och miljöskyddsprogrammen. När planerna och programmen utarbetas skall de myndigheter och intressegrupper vilkas rätt eller fördel ärendet särskilt berör ges tillfälle att bli hörda.

Bestämmelser om den riksomfattande avfallsplanen och regionala avfallsplaner finns i avfallslagen.

De regionala miljöcentralerna och Finlands miljöcentral upprätthåller datasystemet för miljövårdsinformation, vilket innehåller behövliga uppgifter om

Kommunen skall utan hinder av tystnadsplikten enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) till datasystemet för miljövårdsinformation sända sådana i 1 mom. avsedda uppgifter som den förfogar över. Den kommunala miljövårdsmyndigheten har utan hinder av sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt få använda de uppgifter i datasystemet som den behöver för tillsynen och uppföljningen.

Om de registrerades rätt till insyn gäller personuppgiftslagen (523/1999).

Tillstånd krävs för verksamhet som medför risk för förorening av miljön ( miljötillstånd ). Närmare bestämmelser om tillståndspliktig verksamhet utfärdas genom förordning.

Miljötillstånd behövs dessutom för

I fråga om verksamhet som erhållit tillstånd krävs nytt tillstånd för ändringar som ökar utsläppen eller deras konsekvenser och för andra väsentliga ändringar av verksamheten. Sådant tillstånd behövs emellertid inte om ändringen inte ökar miljöpåverkan eller riskerna och om tillståndet inte behöver justeras på grund av ändringen av verksamheten.

Genom förordning kan bestämmas om tillståndsplikt för utsläpp i vatten eller allmänt avlopp, oberoende av om utsläppet orsakar sådan förorening som avses i denna lag. Förordningen kan gälla endast utsläpp som avses i Europeiska gemenskapens direktiv.

Genom förordning kan dessutom bestämmas att utsläpp direkt eller indirekt i havet av ett visst skadligt ämne kräver miljötillstånd oberoende av konsekvenserna, om det är nödvändigt för verkställigheten av internationella havsskyddsfördrag som är förpliktande för Finland. Förordningen kan gälla hela landet, även om det internationella fördraget gäller endast en del av Finlands territorium.

Bestäms det genom förordning om verksamheter som avses i 12 § 2 eller 3 punkten eller med stöd av 18 § avfallslagen om behandling av annat avfall än problemavfall på den plats där det uppkommit eller om sådan återvinning som sker i en anläggning eller yrkesmässigt, kan det samtidigt föreskrivas att det under de i förordningen angivna förutsättningarna inte behövs miljötillstånd för verksamheten. Genom förordning kan dessutom bestämmas om undantag från tillståndsplikten för sådan verksamhet som avses i 28 § 2 mom. 4 punkten.

Tillstånd behövs inte heller för kortvarig verksamhet av försöksnatur, vars syfte är att testa råvaror eller bränslen, tillverkningseller förbränningsmetoder eller en reningsanordning, eller att återvinna eller att behandla avfall i en anläggning eller yrkesmässigt för att klarlägga verkningarna, användbarheten eller någon därmed jämförbar omständighet som gäller sådan verksamhet.

Miljötillstånd skall emellertid alltid sökas för verksamhet som avses i 28 § 2 mom. 1―3 och 5 punkten samt i 29 §.

Miljötillståndsverket skall avgöra en ansökan om miljötillstånd, om

Den regionala miljöcentralen avgör andra tillståndsansökningar än sådana som avses i 1 mom., om

Den kommunala miljövårdsmyndigheten avgör andra tillståndsansökningar än sådana som avses i 1 eller 2 mom.

Närmare bestämmelser om verksamheter som avses i 1 mom. 1 punkten och 2 mom. 1 punkten utfärdas genom förordning.

Tillståndsansökningar som gäller ändringar i verksamheten avgörs av den myndighet som är behörig att avgöra ansökningar om tillstånd för en motsvarande ny verksamhet.

Om en tillståndsansökan har anhängiggjorts hos den kommunala miljövårdsmyndigheten och det i samband med utredningen av ärendet framgår att verksamheten kan orsaka förorening av vattendrag, skall ärendet överföras till den regionala miljöcentralen för avgörande. Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan i enskilda fall överföra ett till dess beslutanderätt hörande tillståndsärende till den regionala miljöcentralen för avgörande, om ärendet kräver sådan särskild utredning som inte kan fås i kommunen. Ett tillståndsärende kan överföras till den regionala miljöcentralen också av andra särskilda skäl.

Den regionala miljöcentralen kan av särskilda skäl i enskilda fall överföra ett till dess beslutanderätt hörande tillståndsärende till miljötillståndsverket för avgörande.

En tillståndsansökan avgörs av den enligt 31 § behöriga tillståndsmyndighet inom vars verksamhetsområde verksamheten placeras. Om verksamheten innefattar nyttjande av ett område och den bedrivs inom flera än en tillståndsmyndighets verksamhetsområde, skall tillståndsansökan avgöras av den myndighet inom vars verksamhetsområde merparten av den verksamhet som orsakar utsläpp är placerad.

Om fiskerihushållningsvillkor som ingår i tillstånden för flera verksamheter som belastar samma vattendrag skall justeras samtidigt och det är ändamålsenligt att besluta om dem som en helhet, skall ärendet avgöras av det miljötillståndsverk som är behörigt enligt 1 mom.

Tillståndsansökan skall tillställas den behöriga tillståndsmyndigheten. Ett tillståndsärende som skall avgöras av en statlig tillståndsmyndighet anses ha blivit anhängigt när ansökan har tillställts vederbörande regionala miljöcentral eller miljötillståndsverk.

Till ansökan skall fogas för tillståndsprövningen behövlig utredning om verksamheten och dess konsekvenser, om parterna samt om andra relevanta omständigheter, enligt vad som närmare föreskrivs genom förordning.

Om ansökan gäller verksamhet som avses i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (468/1994), skall till ansökan före beslutsfattandet fogas en sådan miljökonsekvensbeskrivning som avses i den nämnda lagen. Till ansökan skall dessutom vid behov fogas en sådan bedömning som avses i 65 § naturvårdslagen (1096/1996).

Tillståndsmyndigheten skall begära utlåtande om ansökan av de kommunala miljövårdsmyndigheterna i de kommuner där den i ansökan avsedda verksamhetens miljökonsekvenser kan uppträda. Miljötillståndsverket skall begära utlåtande av den regionala miljöcentral inom vars verksamhetsområde verksamhetens miljökonsekvenser kan uppträda.

Utöver vad som bestäms i 1 mom. skall tillståndsmyndigheten begära utlåtande av andra myndigheter som bevakar annat allmänt intresse i saken samt begära andra utlåtanden som behövs för tillståndsprövningen. Miljötillståndsverket och den regionala miljöcentralen skall begära utlåtande av den kommun där den i ansökan avsedda verksamheten skall placeras samt vid behov av kommunerna inom det område som påverkas av verksamheten.

Tillståndsmyndigheten kan även inhämta andra behövliga utlåtanden och utredningar i saken.

Tillståndsmyndigheten skall innan den avgör ett ärende ge dem vilkas rätt eller fördel saken kan beröra ( parterna ) tillfälle att framställa anmärkningar med anledning av tillståndsärendet.

Andra än parterna skall ges tillfälle att framföra sin åsikt.

Tillståndsmyndigheten skall informera om en tillståndsansökan genom att under minst 30 dagar kungöra den på de berörda kommunernas anslagstavlor så som anges i lagen om offentliga kungörelser (34/1925). Den regionala miljöcentralen och miljötillståndsverket skall likaså kungöra tillståndsansökan på sina anslagstavlor. Av kungörelsen skall framgå de omständigheter som närmare anges i förordning. Om offentliggörandet av kungörelsen skall annonseras i minst en tidning med allmän spridning inom det område som påverkas av verksamheten, om inte ärendet är av ringa betydelse eller annonsering annars är uppenbart onödig.

Kungörelsen skall särskilt för sig delges de parter som saken speciellt berör.

I fråga om hörande och i fråga om tillkännagivande av ärendets anhängighet gäller i övrigt lagen om förvaltningsförfarande (598/1982) och lagen om delgivning i förvaltningsärenden. När det gäller en samfällighets icke konstituerade delägarlag skall på delgivningen tillämpas 16 kap. 8 § vattenlagen.

En miljötillståndsansökan som gäller förorening av vatten samt en beträffande samma verksamhet gjord tillståndsansökan enligt vattenlagen och en ansökan om nyttjanderätt som avses i 31 § 1 mom. 2 punkten skall behandlas tillsammans och avgöras genom samma beslut, om detta inte av särskilda skäl skall anses vara onödigt. Gemensam behandling behövs inte om verksamheten utöver miljötillstånd kräver enbart i 9 kap. vattenlagen avsett tillstånd att avleda vatten för användning såsom vätska, förutsatt att det inte finns något direkt vattenhushållningssamband mellan avledandet av vatten och återledandet av det till vattendraget.

Om det vid behandlingen av ett tillståndsärende framgår att det för verksamheten behövs tillstånd också enligt vattenlagen, skall sökanden inom en av tillståndsmyndigheten utsatt skälig tid lämna in en tillståndsansökan enligt vattenlagen. I annat fall avvisas den anhängiga tillståndsansökan utan prövning.

De ärenden som avses i 1 mom. skall behandlas enligt det förfarande som anges i vattenlagen, med beaktande av vad som i denna lag eller med stöd av den bestäms om tillståndsansökans och beslutets innehåll.

Behövliga avvikelser från skyddsområdesbestämmelser som avses i 9 kap. 19 eller 20 § vattenlagen skall avgöras genom samma beslut som ett anhängigt miljötillståndsärende.

Om olika verksamheter som medför risk för förorening av miljön har en från till-ståndsprövningens synpunkt avsevärd samfälld effekt och miljötillståndsärendena som gäller dessa verksamheter är anhängiga hos samma tillståndsmyndighet, skall ärendena behandlas och avgöras samtidigt, om detta inte av särskilda skäl skall anses vara onödigt.

Miljötillstånd skall beviljas om verksamheten uppfyller de krav som ställs i denna lag och i avfallslagen samt i de förordningar som har utfärdats med stöd av dem.

Tillståndsmyndigheten skall pröva utlåtandena och anmärkningarna i ärendet samt förutsättningarna för beviljande av tillstånd. Tillståndsmyndigheten skall också annars beakta vad som föreskrivs om bevakande av allmänt eller enskilt intresse.

Vid avgörandet av ett tillståndsärende skall dessutom iakttas naturvårdslagen och vad som bestäms med stöd av den.

För att tillstånd skall kunna beviljas krävs att verksamheten, med beaktande av tillståndsvillkoren och verksamhetens placering, inte i sig eller tillsammans med andra verksamheter

Verksamheten får inte placeras i strid med detaljplanen. Vid placeringen skall dessutom iakttas 6 §.

En verksamhetsidkare som återvinner eller som behandlar avfall skall dessutom ställa en med beaktande av verksamhetens omfattning och natur samt de villkor som meddelas i fråga om verksamheten tillräcklig säkerhet eller föreslå andra motsvarande arrangemang för att säkerställa en behörig avfallshantering. Den som idkar annan verksamhet än avstjälpningsplatsverksamhet eller återvinning eller behandling av problemavfall behöver inte avkrävas säkerhet eller motsvarande arrangemang om idkaren är tillräckligt solvent och annars kan ordna behörig avfallshantering eller om återvinningseller behandlingsverksamheten bedrivs i liten skala. Genom förordning utfärdas vid behov närmare bestämmelser om säkerhet eller annat motsvarande arrangemang som avkrävs den som bedriver avstjälpningsplatsverksamhet.

En verksamhetsidkare som återvinner eller som behandlar avfall skall dessutom ha tillgång till tillräcklig sakkunskap med beaktande av verksamhetens art och omfattning.

Tillstånd skall förenas med behövliga villkor om

Om det inom annan verksamhet än industriell verksamhet eller energiproduktion genom villkor som avses i 1 mom. på grund av verksamhetens natur inte är möjligt att i tillräcklig utsträckning hindra eller minska miljöolägenheter, kan tillståndet förenas med behövliga villkor om produktionskapacitet, inom produktionen förekommande födoämnen eller energiformer.

När tillståndsvillkoren meddelas skall beaktas verksamhetens natur, egenskaperna hos det område där verksamhetens konsekvenser uppträder, verksamhetens sammantagna miljöpåverkan, betydelsen av åtgärder för att hindra förorening av miljön som en helhet samt de tekniska och ekonomiska förutsättningarna att genomföra åtgärderna. Tillståndsvillkor som avser att hindra och begränsa utsläpp skall vara baserade på bästa tillgängliga teknik. Dessutom skall vid behov beaktas energianvändningens effektivitet samt beredskapen att förebygga olyckor och begränsa verkningarna av sådana.

Om utsläpp av avloppsvatten eller andra ämnen kan ha verkningar som avses i 2 kap. 22 § vattenlagen, skall miljötillståndet förenas med behövliga villkor om fiskevårdsskyldighet eller fiskerihushållningsavgift. På villkoren tillämpas 2 kap. 22 och 22 b § vattenlagen.

Tillståndet skall dessutom förenas med behövliga villkor om avfall och avfallshantering, för iakttagande av avfallslagen och med stöd av den utfärdade bestämmelser, samt om ställande av säkerhet eller annat motsvarande arrangemang som avses i 42 § 3 mom. i denna lag. På verkställigheten av villkoren tillämpas denna lag.

Tillstånd för återvinning eller för behandling av avfall som sker i en anläggning eller yrkesmässigt kan begränsas till att gälla återvinning eller behandling av en viss typ av avfall. I tillståndet kan behandlingen av avfall från ett visst område prioriteras.

Tillståndet skall förenas med behövliga villkor om driftskontroll, kontroll av verksamhetens utsläpp, avfall och avfallshantering, verksamhetens miljöpåverkan samt om kontroll av miljöns tillstånd efter avslutad verksamhet. Verksamhetsutövaren kan också åläggas att lämna uppgifter som behövs för tillsynen.

Tillståndsmyndigheten kan vid behov ålägga flera tillståndshavare att gemensamt kontrollera sina verksamheters miljöpåverkan.

En verksamhetsutövare kan åläggas att utverka tillståndsmyndighetens eller en av denna förordnad myndighets godkännande för sin kontrollplan i så god tid att kontrollen kan inledas samtidigt som verksamheten inleds eller vid någon annan tidpunkt som är ändamålsenlig med tanke på verksamhetens miljöpåverkan. Kontrollvillkoren och den godkända kontrollplanen kan vid behov ändras trots att tillståndet är i kraft.

I sådana fall som avses i 2 och 3 mom. skall beslut fattas med iakttagande av lagen om förvaltningsförfarande, om inte beslutet fattas i samband med att tillståndet beviljas eller ändras. Beslutet kan ändras på tjänstens vägnar eller på yrkande av tillståndshavaren, tillsynsmyndigheten, en myndighet som bevakar allmänt intresse, kommunen eller en part som orsakas olägenhet. Beslutet delges efter anslag och ändring kan sökas i beslutet enligt vad som bestäms i denna lag.

Om industriavloppsvatten leds till ett reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse, skall miljötillståndet vid behov förenas med villkor om förbehandling av avloppsvattnet, enligt vad som närmare bestäms genom förordning.

Om avledande av avloppsvatten till en bädd som avses i 1 kap. 2 § vattenlagen förorenar denna, skall i tillståndet samtidigt föreskrivas om bädden helt eller delvis skall betraktas som ett avlopp enligt 10 kap. 2 § vattenlagen.

Tillståndet skall vid behov, i enlighet med vattenlagen, förenas med villkor om byggande av en utloppsledning och om den nyttjanderätt som behövs för ändamålet. På ersättning för skada, olägenhet och annan förlust av förmån tillämpas 11 kap. vattenlagen. På nyttjanderätten tillämpas 12 kap. och 21 kap. 8 § vattenlagen.

Verksamheten får inte strida mot sådana för verksamhetsutövaren bindande förpliktelser som följer av riksomfattande planer och program som avses i 26 § 1 mom. I ett tillstånd som gäller en tillståndspliktig återvinnings- och behandlingsplats för avfall skall beaktas de avfallsplaner som avses i 40 § avfallslagen. I tillståndet skall dessutom i tillräcklig utsträckning beaktas sådana andra planer som har godkänts med stöd av 26 § 1 mom.

Ett tillståndsvillkor kan vara strängare än ett specificerat minimikrav i fråga om miljöskyddet enligt en förordning som har utfärdats med stöd av denna lag eller avfallslagen

Ett sådant i 1 mom. 3 punkten avsett tillståndsvillkor om vattenskydd inom jordbruket, som är strängare än de krav som ställs i en förordning som utfärdats med stöd av 11 § 6 punkten, kan meddelas endast när det föreligger speciell risk för förorening av miljön.

Miljötillstånd beviljas, beroende på sakens natur, tills vidare eller för viss tid.

Av tillståndsbeslutet skall framgå grunderna för avgörandet samt beslutsmotiven. I beslutet skall tas ställning till sådana specificerade yrkanden som har framställts i utlåtanden och anmärkningar.

Om lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning tillämpas på ett projekt, skall av tillståndsbeslutet framgå hur bedömningen har beaktats vid tillståndsprövningen.

Närmare bestämmelser om tillståndsbeslutets innehåll utfärdas genom förordning.

Ett tillståndsbeslut ges den dag som anges i en kungörelse som sätts upp på tillståndsmyndighetens anslagstavla ( anslag ), vilken dag beslutet anses ha kommit till parternas kännedom.

Beslutet skall tillställas sökanden och dem som uttryckligen har bett att få beslutet samt tillsynsmyndigheterna och de myndigheter som bevakar allmänt intresse i ärendet. De som har framställt anmärkning i ärendet eller särskilt har bett om att bli underrättade samt de som enligt 38 § 2 mom. har delgivits tillståndsansökan genom särskild delgivning skall dessutom underrättas om att beslutet ges. Om en anmärkning har undertecknats av flera kan endast den första undertecknaren tillställas beslutet eller underrättas om att beslutet ges.

Uppgift om beslutet skall utan dröjsmål offentliggöras i den kommun där verksamheten skall placeras och i andra kommuner där verksamhetens effekter kan uppträda. Uppgift om beslutet skall dessutom publiceras i minst en tidning med allmän spridning inom det område som påverkas av verksamheten, om inte ärendet är av ringa betydelse eller publicering annars är uppenbart onödig.

Ett för viss tid beviljat tillstånd upphör att gälla vid utgången av den utsatta tiden, om inte något annat anges i tillståndsbeslutet.

I ett tillstånd som gäller tills vidare skall föreskrivas när en ansökan om justering av tillståndsvillkoren senast skall göras och vilka utredningar som då skall läggas fram, om inte en sådan föreskrift skall anses vara uppenbart onödig. Av särskilda skäl kan en föreskrift om justering av tillståndsvillkoren tas in också i ett tillstånd som beviljas för viss tid. Den myndighet som har beviljat tillståndet skall i tillämpliga delar behandla ärendet som en tillståndsansökan.

I tillståndet kan av särskilda skäl bestämmas att tillståndsmyndigheten med stöd av sådan utredning som avses i 43 § 1 mom. 5 punkten kan precisera tillståndsvillkoren eller komplettera tillståndet.

Om genom en förordning utfärdas bestämmelser som är strängare än villkoren i ett tillstånd som redan har beviljats med stöd av denna lag eller avfallslagen eller sådana bestämmelser om tillståndets giltighet eller justering som avviker från tillståndet, skall förordningen iakttas utan hinder av tillståndet.

Den myndighet som har beviljat ett tillstånd kan besluta att detta upphör att gälla, om

Ärendet skall i tillämpliga delar behandlas som en tillståndsansökan. Ärendet kan anhängiggöras av tillståndsmyndigheten på eget initiativ, av en tillsynsmyndighet, av verksamhetsutövaren, av kommunen eller av någon som orsakas olägenhet.

Den myndighet som har beviljat ett tillstånd skall på ansökan av tillståndshavaren, en tillsynsmyndighet, den myndighet som bevakar allmänt intresse eller den som orsakats olägenhet ändra tillståndet, om

När det gäller ändring av fiskevårdsskyldighet eller fiskerihushållningsavgift gäller vad som föreskrivs i 2 kap. 22 § 4 mom. och 22 b § vattenlagen. Om det vid ett sådant ersättningsförfarande som avses i 68 § har framkommit ny utredning om grunderna för fiskevårdsskyldigheten eller fiskerihushållningsavgiften, kan miljötillståndsverket samtidigt på tjänstens vägnar uppta ändringen av skyldigheten eller avgiften till behandling utan hinder av vad som annars gäller om ändring och justering av villkor.

Ärendet skall i tillämpliga delar behandlas som en tillståndsansökan.

Den myndighet som har beviljat ett tillstånd kan på initiativ av en tillsynsmyndighet återkalla tillståndet, om

Ärendet skall i tillämpliga delar behandlas som en tillståndsansökan.

Verksamhetsutövaren skall till den kommunala miljövårdsmyndigheten göra en skriftlig anmälan om åtgärder eller händelser som orsakar tillfälligt buller eller skakningar, såsom byggande eller offentliga tillställningar, om bullret eller skakningarna kan antas bli speciellt störande. Om ett projekt genomförs på flera kommuners område, skall anmälan göras till den regionala miljöcentral inom vars verksamhetsområde bullret eller skakningarna huvudsakligen framträder. Om verksamheten förutsätter en sådan anmälan som avses i 13 § 1 mom. hälsoskyddslagen (763/1994), skall anmälan emellertid behandlas av den kommunala hälsoskyddsmyndigheten.

Anmälan behöver emellertid inte göras om verksamhet som förutsätter miljötillstånd, om verksamhet i anslutning till privata hushåll eller om försvarsmaktens verksamhet och inte heller om sådan tillfällig verksamhet för vilken kommunen med stöd av 19 § har utfärdat miljöskyddsföreskrifter och samtidigt bestämt att någon anmälningsskyldighet inte föreligger.

Anmälan skall göras i god tid innan åtgärden vidtas eller verksamheten inleds, likväl senast 30 dygn före denna tidpunkt, om inte en kortare tid bestäms i de kommunala miljöskyddsföreskrifterna.

Sådan verksamhet av försöksnatur som avses i 30 § 2 mom. förutsätter en skriftlig anmälan till den behöriga miljötillstånds-myndigheten senast 30 dygn innan verksamheten inleds.

Om det på grund av en olycka eller produktionsstörning, rivning av en konstruktion eller anläggning eller av någon annan därmed jämförbar orsak uppstår utsläpp eller avfall i en utsträckning som medför direkt och uppenbar risk för förorening av miljön eller som på grund av avfallets mängd eller beskaffenhet föranleder särskilda avfallshanteringsåtgärder, skall den för verksamheten ansvarige eller avfallsinnehavaren utan dröjsmål underrätta tillsynsmyndigheten om saken. I fråga om tillståndspliktig verksamhet meddelar tillståndsmyndigheten de före-skrifter som behövs.

En anhängig anmälan som avses i detta kapitel skall offentliggöras och parterna skall höras i enlighet med lagen om förvaltningsförfarande, om den anmälda verksamheten väsentligt kan påverka allmänt eller enskilt intresse.

En myndighet skall med anledning av en anmälan fatta ett beslut som kan innehålla behövliga föreskrifter om hindrande av förorening av miljön, kontroll av verksamheten, information till det berörda områdets invånare samt om fullgörande av skyldigheterna enligt avfallslagen. Myndigheten kan förbjuda eller avbryta annan verksamhet än sådan som bedrivs med stöd av tillstånd, om det inte är möjligt att genom föreskrifterna i tillräcklig utsträckning minska de betydande olägenheter som orsakas allmänt eller enskilt intresse. I en situation som avses i 62 § kan myndigheten på de villkor som den bestämmer godkänna en nödvändig, kortvarig avvikelse från en skyldighet som grundar sig på denna lag eller avfallslagen.

Föreskrifter kan meddelas eller en verksamhet förbjudas även om anmälningsskyldigheten har försummats.

Om en anmälan som avses i 60 § behandlas av den kommunala hälsoskyddsmyndigheten, skall på behandlingen av anmälan utöver 1 och 2 mom. också hälsoskyddslagen tillämpas. De föreskrifter som meddelas med anledning av anmälan kan i så fall tas in i det beslut som ges med stöd av hälsoskyddslagen, medan miljöskyddslagen tillämpas på övervakningen av att föreskrifterna iakttas. När det gäller sökande av ändring tillämpas förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Innan verksamhet av det slag som avses i 30 § 1 mom. samt annan genom förordning reglerad verksamhet än sådan tillståndspliktig verksamhet som medför risk för förorening av miljön inleds, skall verksamheten anmälas till den regionala miljöcentralen för inskrivning i det datasystem för miljövårdsinformation som avses i 27 §. Genom förordning kan utfärdas närmare bestämmelser om vilka uppgifter som skall lämnas om verksamheten.

Den i datasystemet inskrivna verksamheten skall uppfylla de krav som ställs i förordning eller i den plan som avses i 26 §. Tillsynsmyndigheten skall tillställas de för uppföljningen av verksamheten nödvändiga uppgifterna. Genom förordning kan utfärdas närmare bestämmelser om uppföljning av verksamheten.

När det gäller ersättning för miljöskador orsakade av verksamhet som avses i denna lag tillämpas lagen om ersättning för miljöskador (737/1994). På ersättningsärenden i samband med förorening av vattendrag tillämpas likväl dessutom detta kapitel.

Vad som i detta kapitel bestäms om vattendrag gäller i tillämpliga delar också vatten som avses i 1 kap. 2 § vattenlagen.

När tillståndsmyndigheten beviljar miljötillstånd skall den samtidigt, om inte något annat följer av 68 §, på tjänstens vägnar bestämma om ersättning för skador som verksamheten orsakar genom förorening av vattendrag. Härvid tillämpas inte 9 § lagen om ersättning för miljöskador. Ersättningen skall bestämmas med beaktande av vad som i 55 § bestäms om tillståndets tidsbundenhet och om möjligheten att justera villkoren i ett tillstånd som har beviljats tills vidare.

Om en detaljerad utredning av de skador som en verksamhet orsakar skulle innebära att avgörandet av ett tillståndsärende fördröjs oskäligt, kan den regionala miljöcentralen eller miljötillståndsverket avgöra tillståndsärendet till den del detta gäller beviljandet av tillstånd och uppskjuta avgörandet av ärendet till en senare tidpunkt till den del det gäller ersättning för sådana i 67 § avsedda skador som orsakas av verksamheten. Om miljötillståndet beviljas av den regionala miljöcentralen, skall denna överföra en ersättningsfråga av det slag som avses ovan till miljötillståndsverket för avgörande. Ersättning för beviljande av sådan nyttjanderätt som avses i 49 § skall emellertid bestämmas i samband med tillståndet.

Den regionala miljöcentralen och miljötillståndsverket kan också bestämma att frågan om ersättning för de skador som orsakas av verksamheten till någon del skall avgöras senare, om det saknas behövlig utredning eller annars finns särskild anledning därtill. Den som erhåller tillstånd skall härvid åläggas att inhämta behövlig utredning och hos miljötillståndsverket ansöka om komplettering av ersättningsavgörandet.

I ett tillståndsbeslut som avses i 68 § skall andra sökande än staten, en kommun eller en samkommun åläggas att innan den i tillståndet angivna verksamheten inleds eller, om den redan har inletts, inom en av tillståndsmyndigheten bestämd tid ställa godtagbar säkerhet för att de av verksamheten orsakade skadorna blir ersatta. När det gäller ställande av säkerhet, justering av dess belopp och befriande av säkerheten gäller i tillämpliga delar 16 kap. 24 § 3 mom. vattenlagen.

Om fullföljdsdomstolen ändrar ett miljötillståndsbeslut så att det blir nödvändigt att ändra ett ersättningsavgörande, skall domstolen helt eller delvis överföra ersättningsfrågan till tillståndsmyndigheten för behandling, om domstolen inte själv kan ändra ersättningsavgörandet.

Miljötillståndsverket kan i samband med ett tillståndsärende som gäller förorening av vattendrag behandla också ett yrkande som gäller ersättning för skada som har orsakats av den i ansökan avsedda verksamheten före avgörandet av tillståndsärendet, om avgörandet inte på grund därav fördröjs väsentligt. Om yrkandet inte behandlas i samband med tillståndsärendet, skall miljötillståndsverket behandla det som ett separat ärende. En annan tillståndsmyndighet kan överföra ett till denna framställt yrkande till miljötillståndsverket för avgörande.

Ersättning för skada som inte hade förutsetts när tillståndet beviljades kan utan hinder av det tidigare avgörandet yrkas i en ansökan till miljötillståndsverket. Samtidigt kan behandlas ett yrkande som gäller ersättning för skada som med avvikelse från tillståndet har orsakats genom samma åtgärd.

Tingsrätten skall utan prövning avvisa ett genom ett käromål anhängiggjort skadeståndsyrkande, om ett ersättningsärende som grundar sig på samma ärende är anhängigt hos tillståndsmyndigheten.

Allmän domstol avgör utan hinder av 71 och 72 § ersättningsyrkanden baserade på brott som gäller förorening av vattendrag. Miljötillståndsverket skall avvisa ett ersättningsärende utan prövning om det brottmål som ersättningsyrkandet är baserat på är anhängigt vid tingsrätten.

Tingsrätten skall underrätta den regionala miljöcentralen och miljötillståndsverket om att ett ersättningsärende som gäller förorening av vattendrag har blivit anhängigt.

Tingsrätten och fullföljdsdomstolen kan begära utlåtande av den regionala miljöcentralen eller miljötillståndsverket, om avgörandet av ärendet förutsätter särskild sakkunskap om miljöskydd eller vattenärenden.

I fråga om ersättningsansökningar och behandling av sådana samt i fråga om beslut i ersättningsärenden gäller i tillämpliga delar vad som i 35―38, 53 och 54 § bestäms om behandling av tillståndsansökningar.

Det kan bestämmas att ersättningsfrågor som gäller förorening av vattendrag skall behandlas vid utredningsförfarande eller syneförrättning i enlighet med vattenlagen.

I fråga om ersättningsärenden gäller dessutom i tillämpliga delar 11 kap. 14―14 c § vattenlagen.

Den som genom sin verksamhet har orsakat förorening av mark eller grundvatten är skyldig att sanera marken och grundvattnet och återställa marken och grundvattnet i ett sådant skick att olägenhet för hälsan eller olägenhet eller risk för miljön undanröjs.

Om det inte kan utredas vem som har förorenat marken eller om förorenaren inte anträffas eller inte kan förmås att uppfylla sin saneringsskyldighet och om föroreningen har skett med samtycke av områdets innehavare eller om denne har eller borde ha känt till områdets skick vid förvärvet, skall innehavaren sanera marken till den del som detta inte är uppenbart oskäligt. Områdets innehavare svarar under samma förutsättningar också för saneringen av förorenat grundvatten, om föroreningen är en följd av att marken har förorenats.

Till den del det förorenade områdets innehavare inte kan åläggas att sanera den förorenade marken skall kommunen utreda saneringsbehovet och sanera marken.

Om det i marken eller grundvattnet har kommit ut ämnen som kan orsaka förorening, skall den som förorsakat detta omedelbart underrätta en tillsynsmyndighet om saken.

Om mark eller grundvatten uppenbarligen har förorenats, kan den regionala miljöcentralen ålägga den som enligt 75 § svarar för saneringen att utreda det förorenade områdets storlek samt saneringsbehovet. När åläggandet meddelas skall i tillämpliga delar iakttas 13 kap.

Behandling av förorenade marksubstanser förutsätter miljötillstånd.

Sanering av mark på ett förorenat område eller avlägsnande av förorenade marksubstanser för bortforsling och behandling någon annanstans enligt 1 mom. kan emellertid inledas efter anmälan om saken till den regionala miljöcentralen, om

Den regionala miljöcentralen granskar anmälan och fattar beslut med anledning av den. Beslutet kan förenas med behövliga föreskrifter om hur verksamheten skall ordnas och om tillsynen.

Genom förordning utfärdas vid behov närmare bestämmelser om anmälan och det beslut som skall fattas med anledning av den.

Den regionala miljöcentralen skall meddela åläggande om sanering av mark eller grundvatten om den som enligt 75 § är ansvarig för saneringen inte gör något åt saken. Åläggandet skall i tillämpliga delar meddelas med iakttagande av 13 kap.

Om saneringen förutsätter behandling av marksubstanser på det förorenade området, skall åläggandet meddelas i tillämpliga delar med iakttagande av bestämmelserna om miljötillstånd och bestämmelserna i 13 kap. Myndigheten kan samtidigt bestämma vilka andra åtgärder som behöver vidtas för att återställa miljön i dess ursprungliga skick eller för att minska eller undanröja olägenheter.

Miljöministeriet kan på ansökan av kommunen och efter att ha hört den regionala miljöcentralen besluta att den kommunala miljövårdsmyndigheten skall vara behörig myndighet i sådana ärenden som gäller förorenad mark som avses i detta kapitel, med undantag av 75 § 3 mom. Beslutet kan ges för viss tid och det kan av särskilda skäl ändras. I beslutet får ändring inte sökas genom besvär.

Sådana i 1 mom. avsedda ärenden som anhängiggjorts hos den regionala miljöcentralen innan beslutet om delegering av beslutanderätt har fattats skall slutbehandlas vid den regionala miljöcentralen.

Den som har miljötillstånd skall utan dröjsmål underrätta tillsynsmyndigheten om ett permanent eller långvarigt avbrott i verksamheten samt om ändringar som är väsentliga för tillsynen.

Om tillståndshavaren byts skall den nya tillståndshavaren anmäla att så skett.

Den regionala miljöcentralen kan bevilja en verksamhetsutövare rätt att på en annans område kontrollera en verksamhets miljöpåverkan samt miljökvaliteten, om områdets ägare eller innehavare inte har gett sitt samtycke till detta.

En förutsättning för beviljande av kontrollrätt är att kontrollen inte medför nämnvärd olägenhet. Områdets ägare eller innehavare skall ges tillfälle att bli hörd i ärendet.

En myndighet som avses i denna lag eller en av denna förordnad tjänsteman eller tjänsteinnehavare har rätt att i tillsynssyfte och för verkställigheten av denna lag

Sådan i 1 mom. avsedd rätt som inte är förenad med utövning av offentlig makt har också andra personer som myndigheten har förordnat.

I 1 mom. avsedda åtgärder får inte vidtas i hemfridsskyddade utrymmen, om inte åtgärderna är nödvändiga för att skydda liv, hälsa, egendom eller miljön. Bestämmelser om inspektion av bostäder finns i hälsoskyddslagen.

Tillståndsmyndigheten eller tillsynsmyndigheten kan

När det gäller tillståndspliktig verksamhet meddelas åläggandet av den enligt 31 § behöriga tillståndsmyndigheten och i andra fall av tillsynsmyndigheten.

Om åläggandet gäller tillståndspliktig verksamhet och tillståndsärendet enligt 39 § skall undergå gemensam behandling, meddelas åläggandet enligt bestämmelserna om förvaltningstvång i 21 kap. vattenlagen. Om åläggandet gäller endast iakttagandet av en förpliktelse som avses i denna lag eller i bestämmelser som har utfärdats med stöd av den, skall det emellertid meddelas i enlighet med denna lag.

Ett åläggande kan inte meddelas omedelbart för att verkställa 4 eller 6 §.

Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan, i syfte att hindra förorening, med stöd av en inspektion meddela en enskild föreskrift som avser annan än tillståndspliktig verksamhet. Föreskriften skall vara skälig med hänsyn till verksamhetens natur och föroreningens betydelse.

Om verksamhet som är förenad med risk för förorening av miljön medför omedelbar olägenhet för hälsan eller i betydande utsträckning annan direkt förorening av miljön, kan tillsynsmyndigheten avbryta verksamheten om olägenheten inte annars kan undanröjas eller minskas i tillräcklig utsträckning. Verksamhetsutövaren skall i mån av möjlighet höras innan verksamheten avbryts.

Över de åtgärder som vidtas för att avbryta verksamheten skall upprättas ett protokoll och ett beslut om avbrytandet skall fattas utan dröjsmål. Myndigheten skall dessutom informera om hur verksamheten kan fortsättas.

Om det har skett en överträdelse av en förordning som utfärdats med stöd av 13 § 1 mom. 2 punkten eller 15 §, kan miljöministeriet

Om ett ämne, ett preparat eller en produkt som avses i 1 mom. har släppts ut på marknaden, kan ministeriet ålägga den som handlat i strid med förordningen att återkalla produkten från marknaden och vidta åtgärder som avses i 1 mom.

Myndigheten skall, om det inte är uppenbart onödigt, förena ett förbud, en föreskrift, ett villkor eller ett åläggande som har meddelats med stöd av denna lag med vite eller med hot om att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad eller om att verksamheten avbryts.

Om inte något annat följer av denna lag skall i ett ärende som gäller vite eller hot om tvångsutförande eller avbrytande i övrigt tillämpas viteslagen (1113/1990).

I brådskande fall kan ålägganden som avses i 84 § meddelas eller beslut som avses i 86 § fattas av en tjänsteinnehavare som förordnats av den kommunala miljövårdsmyndigheten. Ärendet skall emellertid utan dröjsmål föras till den kommunala miljövårdsmyndigheten för avgörande.

Efter att en tillståndspliktig verksamhet har avslutats svarar den som bedrivit verksamheten fortfarande för de åtgärder som enligt tillståndsvillkoren skall vidtas för hindrande av förorening samt för utredning och kontroll av verksamhetens konsekvenser.

Om verksamhetsutövaren inte längre existerar eller inte kan anträffas och det för övervakningen av den avslutade verksamhetens miljökonsekvenser är nödvändigt att kontrollera miljön, skall innehavaren av det område där verksamheten har bedrivits svara för kontrollen.

Om tillståndet inte innehåller tillräckliga villkor om åtgärder som behövs för avslutande av verksamheten, skall tillståndsmyndigheten meddela föreskrifter om saken. Ärendet skall i tillämpliga delar behandlas som en tillståndsansökan. Föreskrifter om kontroll skall meddelas med iakttagande av 46 § i tillämpliga delar.

Innan en myndighet meddelar ett åläggande eller en föreskrift som avses i detta kapitel skall den ge den som åläggandet eller föreskriften avser tillfälle att bli hörd i enlighet med lagen om förvaltningsförfarande. Vid behov skall också andra parter, tillsynsmyndigheter och myndigheter som bevakar allmänt intresse höras.

Om ett ärende som avses i 77, 79 och 84―86 § inte har anhängiggjorts på tillsynsmyndighetens eget initiativ, kan ärendet skriftligen anhängiggöras av

Polisen är skyldig att ge handräckning när det gäller iakttagandet av denna lag samt bestämmelser, ålägganden, villkor och före-skrifter som har meddelats med stöd av den. Samma skyldighet har tull- och gränsbevakningsmyndigheterna, var och en inom sitt behörighetsområde.

Tillsynsmyndigheten skall anmäla gärningar och försummelser som avses i 116 § till polisen för inledande av förundersökning. Anmälan behöver dock inte göras om gärningen med hänsyn till omständigheterna skall anses vara ringa och allmänt intresse inte anses kräva att åtal väcks.

Den regionala miljöcentralen är målsägande i brottmål om allmänt intresse har kränkts.

Miljöministeriet kan vid behov genom förordning utfärda närmare bestämmelser om utförande av de inspektioner som denna lag förutsätter och om anordnande av tillsyn.

Miljöministeriet kan ge tillsynsmyndigheterna närmare allmänna anvisningar om tillsynen över att denna lag iakttas.

I beslut som en myndighet har meddelat med stöd av denna lag får ändring sökas genom besvär hos Vasa förvaltningsdomstol så som anges i förvaltningsprocesslagen. Besvärsskriften med bilagor skall tillställas den myndighet som har fattat beslutet.

Besvär över miljöministeriets beslut anförs hos högsta förvaltningsdomstolen så som anges i förvaltningsprocesslagen. Besvär över Fordonsförvaltningscentralens beslut om typgodkännande anförs i enlighet med förvaltningsprocesslagen.

Besvär får inte anföras över ett åläggande eller beslut som med stöd av 89 § har meddelats av en kommunal tjänsteinnehavare. Beslut enligt 33, 68 och 70 § om överföring av ärenden till en annan myndighet eller avgöranden om separat behandling av ersättningsyrkanden enligt 71 § får inte överklagas genom särskilda besvär. Besvär över den behandlingsavgift som tas ut enligt 105 § anförs i samma ordning som besvär över huvudsaken.

I beslut om godkännande av kommunala miljöskyddsföreskrifter och avgiftstaxan som gäller behandling av miljötillståndsansökningar söks ändring genom besvär så som anges i kommunallagen.

I Vasa förvaltningsdomstols beslut söks ändring genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen i enlighet med förvaltningsprocesslagen.

Besvärsrätt har

Den regionala miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten har dessutom rätt att i syfte att bevaka det allmänna miljöskyddsintresset anföra besvär över beslut varmed Vasa förvaltningsdomstol har ändrat eller upphävt dess beslut.

De besvärshandlingar som hänför sig till den kommunala miljövårdsmyndighetens, den regionala miljöcentralens och miljötillståndsverkets beslut skall i vederbörande kommuner hållas framlagda minst 30 dagar efter besvärstidens utgång. Myndigheten skall, om det inte är uppenbart onödigt, delge parterna och de myndigheter som bevakar allmänt intresse besvären i enlighet med lagen om delgivning i förvaltningsärenden, för att dessa skall kunna bemöta besvären. Samtidigt skall myndigheten meddela var besvärshandlingarna är framlagda samt vart bemötandena kan lämnas inom den tid som satts ut för avgivande av bemötande.

Den myndighet som har fattat beslutet skall inom 30 dagar från den tid som satts ut för avgivande av bemötande tillställa Vasa förvaltningsdomstol besvärshandlingarna, bemötandena, sitt utlåtande om dem samt övriga handlingar i ärendet.

Utöver vad som i förvaltningsprocesslagen bestäms om syn kan fullföljdssdomstolen eller, på förordnande av den, ordföranden, en ledamot eller en föredragande förrätta inspektion på platsen.

Vasa förvaltningsdomstols beslut om miljötillstånd skall ges efter anslag och det skall då anses ha kommit till en parts kännedom den dag det har givits. Ett meddelande om beslutet skall dessutom utan dröjsmål sättas upp på anslagstavlan i den kommun där verksamheten är placerad och i kommunerna inom det område som påverkas av verksamheten.

Vasa förvaltningsdomstols beslut skall tillställas ändringssökanden och en kopia av beslutet skall tillställas de parter som har bett om en sådan samt i ärenden som gäller tillstånd verksamhetsutövaren, om vederbörande inte har sökt ändring. En kopia av beslutet skall dessutom tillställas miljötillståndsverket, de myndigheter som bevakar allmänt intresse i ärendet samt Finlands miljöcentral.

En förvaltningsdomstols beslut i ett ärende som gäller förvaltningstvång enligt denna lag skall delges genom enskild delgivning i enlighet med lagen om delgivning i förvaltningsärenden.

Verksamheten får inte inledas eller ändras förrän tillståndsbeslutet har vunnit laga kraft. Besvär som gäller ersättningar hindrar inte att verksamheten inleds.

I fråga om verkställighet av en tillståndsmyndighets lagakraftvunna beslut till den del det är fråga om ersättningar som har bestämts med stöd av 11 kap. eller nyttjanderätt som har beviljats med stöd av 49 § och ersättning för den gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om verkställighet av en lagakraftvunnen dom.

Tillståndsmyndigheten kan på begäran av den som ansöker om tillstånd föreskriva att verksamheten trots att ändring har sökts får inledas med iakttagande av tillståndsbeslutet, om sökanden för det fall att tillståndsbeslutet upphävs eller tillståndsvillkoren ändras ställer godtagbar säkerhet för att miljön återställs i ursprungligt skick. Kravet på ställande av säkerhet gäller inte staten och dess inrättningar och inte heller kommuner och samkommuner. En sådan föreskrift kan meddelas endast av grundad anledning och under förutsättning att verkställigheten inte gör ändringssökandet onödigt. Fullföljdsdomstolen kan förbjuda att beslutet verkställs.

En myndighet kan föreskriva att bestämmelser, föreskrifter, ålägganden och beslut som avses i 64, 78, 79, 82 och 84―87 § skall iakttas trots att ändring har sökts. Fullföljdsdomstolen kan förbjuda att beslutet verkställs.

Vad som i 6 kap. förvaltningsprocesslagen bestäms om verkställighet av beslut som inte har vunnit laga kraft skall inte tillämpas på ändringssökande som avses i denna lag. Om det i ett tillståndsärende är fråga om att fortsätta en befintlig verksamhet, kan Vasa förvaltningsdomstol i sitt beslut bestämma att beslutet trots att det överklagats skall iakttas helt eller delvis, om inte högsta förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.

Kommunen skall med de medel som står till buds upprätthålla beredskap för att inom kommunens område hindra eventuell överskridning av de gränsvärden för luftkvaliteten som grundar sig på en förordning av statsrådet. Då gränsvärdena överskrids skall befolkningen informeras och varnas. I statsrådets förordning om luftkvaliteten intas bestämmelser om när sådan beredskap är nödvändig samt närmare bestämmelser om innehållet i informationen och varningarna.

Om ett på statsrådets förordning baserat gränsvärde för luftkvaliteten överskrids, skall kommunen vidta behövliga åtgärder eller meddela föreskrifter om trafikbegränsningar och minskning av utsläpp. Särskilda bestämmelser utfärdas om minskning av utsläpp från tillståndspliktiga verksamheter samt om förebyggande av betydande oförutsedda luftföroreningar.

Har en fastighet där det bedrivs verksamhet som inte är tillståndspliktig enligt denna lag inte anslutits till ett allmänt avlopp, skall avloppsvattnet avledas och behandlas så att det inte uppstår risk för förorening av miljön.

Avloppsvatten från vattenklosetter samt annat hushållsavloppsvatten skall, innan det leds i marken, ett vattendrag eller en bädd eller bassäng som avses i 1 kap. 2 § vattenlagen, behandlas med metoder som är minst lika effektiva som sådan rening som avses i en förordning som har utfärdats med stöd av 18 §. Annat avloppsvatten än avloppsvatten från vattenklosetter får orenat släppas ut i marken om mängden är liten och avloppsvattnet i fråga inte medför risk för förorening av miljön.

Den som överlåter eller arrenderar ut ett markområde skall ge den nya ägaren eller innehavaren tillgänglig information om den verksamhet som har bedrivits på området samt om avfall eller ämnen som kan ge upphov till förorening av marken eller grundvattnet.

För behandling av i denna lag avsedda tillstånd, anmälningar och andra ärenden får en statlig myndighet ta ut avgifter som fastställs enligt lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) och miljöministeriets förordning med stöd av den. Grunden för de avgifter som en kommun tar ut skall i tillämpliga delar överensstämma med lagen om grunderna för avgifter till staten. Om avgiftsgrunderna föreskrivs närmare i en av kommunen godkänd taxa.

Ingen avgift tas ut för behandling av ett ärende som har anhängiggjorts på initiativ av en myndighet eller en part som orsakats olägenhet. För behandling av ett ärende som har anhängiggjorts på yrkande av någon annan får avgift tas ut, om det skall anses uppenbart att det har anhängiggjorts utan grund.

Miljötillståndsverket kan, om det av särskilda skäl är nödvändigt, höra vittnen på ed och parter under sanningsförsäkran. Parterna skall ges tillfälle att vara närvarande då ett vittne eller en part hörs, varvid de har rätt att ställa frågor samt uttala sin åsikt om vittnets eller partens berättelse. I fråga om vittnesarvode gäller vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen.

När det gäller ersättning för parternas kostnader i ett ersättningsärende tillämpas vad som i förvaltningsprocesslagen bestäms om ersättning för rättegångskostnader.

Om en part har beviljats allmän rättshjälp enligt lagen om allmän rättshjälp (104/1998), skall den myndighet som beslutar i ersättningsärendet samtidigt i enlighet med 24 § i den nämnda lagen besluta om parterna skall åläggas att ersätta staten för dess kostnader i saken samt rättshjälpstagaren för de kostnader denne betalt och för självriskandelen.

De mätningar, test, utredningar och undersökningar som verkställigheten av denna lag förutsätter skall utföras på ett kompetent och tillförlitligt sätt och med ändamålsenliga metoder.

Miljöministeriet kan genom förordning utfärda bestämmelser om

På tystnadsplikten för den som utför uppgifter som avses i denna lag tillämpas lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Verksamhetsrelaterade utsläpps- och kontrolluppgifter samt miljökvalitetsuppgifter är emellertid inte sekretessbelagda.

Utan hinder av tystnadsplikten enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet får den som vid utförandet av uppgifter enligt denna lag har tagit del av uppgifter om enskildas eller sammanslutningars affärseller yrkeshemligheter eller ekonomiska ställning eller enskildas personliga förhållanden lämna ut uppgifterna

Miljökonsekvenser som i denna lag avsedd verksamhet har i en annan stat skall vid tillämpningen av denna lag beaktas som motsvarande konsekvenser i Finland, om inte något annat följer av en överenskommelse med staten i fråga. I fråga om förorenande effekter på en annan stats territorialvatten eller ekonomiska zon tillämpas 9 §.

Om tillstånd för en verksamhet skall sökas hos en tillståndsmyndighet som avses i den gränsälvsöverenskommelse som nämns i 2 § 2 mom., behövs miljötillstånd inte enbart med stöd av 28 § 2 mom. 1 eller 2 punkten. I miljötillståndsbeslutet skall beaktas vad den tillståndsmyndighet som avses i gräns-älvsöverenskommelsen har beslutat.

Miljöministeriet kan på ansökan för en viss verksamhet bevilja undantag från utsläppsbestämmelserna i en förordning som statsrådet har utfärdat med stöd av 11 §, om verksamhetsutövaren annanstans i Finland eller i en annan stat vidtar miljöskyddsåtgärder som totalt sett leder till väsentligt minskade utsläpp eller miljökonsekvenser ( gemensamt genomförande ).

Gemensamt genomförande

Om en verksamhet har skadliga regionala miljökonsekvenser är en förutsättning för gemensamt genomförande dessutom att arrangemanget leder till en minskning av utsläpp som påverkar finskt territorium.

Ministeriets beslut kan förenas med behövliga villkor. Beslutet åsidosätter inte de krav som enligt denna lag eller annars med stöd av den ställs på verksamheten.

Innan ett beslut som avses i 111 § fattas skall om ansökan begäras utlåtanden av den kommun där verksamheten är placerad samt av kommunerna inom det område som påverkas av verksamheten, av vederbörande regionala miljöcentraler samt av andra som närmare anges genom förordning. Dessutom skall registrerade föreningar och stiftelser som avses i 92 § ges tillfälle att bli hörda med anledning av ansökan.

En kungörelse om ansökan skall införas i den officiella tidningen. Dessutom skall det informeras om ansökan enligt bestämmelserna i kommunallagen i den kommun där verksamheten är placerad samt i kommunerna inom det område som påverkas av verksamheten.

Ministeriets beslut skall delges så som anges i lagen om delgivning i förvaltningsärenden.

Ett beslut om gemensamt genomförande kan ändras eller återkallas, om

Innan beslutet fattas skall miljöministeriet ge en verksamhetsutövare som avses i 111 § tillfälle att bli hörd.

Om det efter att denna lag har trätt i kraft utfärdas bestämmelser som innebär att en sådan verksamhet blir tillståndspliktig som har inletts eller för vars inledande väsentliga åtgärder har vidtagits innan tillståndsplikten trätt i kraft, skall samtidigt föreskrivas om den tid som skall reserveras för sökande av tillstånd. För sökande av tillstånd skall reserveras minst ett år. Verksamheten kan emellertid fortsättas tills tillståndsärendet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet avgörande.

Om det av orsaker som inte är beroende av tillståndshavaren är förenat med avsevärda svårigheter för denna att inom den utsatta tiden iaktta ett villkor i ett miljötillstånd och om en senareläggning av iakttagandet inte medför risk för betydande förorening av miljön, kan tillståndsmyndigheten på ansökan förlänga tidsfristen med högst tre år. Tillståndet skall justeras på behövligt sätt med anledning av förlängningen. Ärendet skall i tillämpliga delar behandlas som en tillståndsansökan.

Med stöd av denna paragraf får tidsfristen inte förlängas, om förlängningen strider mot denna lag, avfallslagen eller en med stöd av dessa utfärdad förordning eller mot internationella förpliktelser som är bindande för Finland.

Bestämmelser om straff för miljöförstöring som har begåtts i strid med denna lag eller bestämmelser som har utfärdats eller villkor, ålägganden eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den ingår i 48 kap. 1―4 § strafflagen (39/1889).

Den som på något annat sätt än vad som avses i 1 mom. uppsåtligen eller av oaktsamhet

skall, om strängare straff för gärningen inte bestäms på något annat ställe i lag, för brott mot miljöskyddslagen dömas till böter.

Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 109 § döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § strafflagen, om inte gärningen skall bestraffas enligt 40 kap. 5 § strafflagen eller strängare straff för den bestäms någon annanstans i lag.

För överträdelse av förbud mot tomgångskörning med motorfordon kan parkeringsbot föreläggas enligt vad som bestäms i lagen om parkeringsbot (248/1970).

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning. Miljöministeriet kan dessutom utfärda allmänna anvisningar om verkställigheten av denna lag.

Om ikraftträdandet av denna lag bestäms separat genom lag.