866/1998

Syftet med lönegarantilagen är att i händelse av arbetsgivarens insolvens trygga betalningen av arbetstagarnas fordringar som grundar sig på arbetsförhållandet.

En arbetstagare har rätt till betalning enligt lönegarantin, om

Arbete som utförts i Finland berättigar likväl inte till betalning enligt lönegarantin, om arbetet har utförts av en arbetstagare som varit anställd hos en utländsk arbetsgivare och som kommit från utlandet till Finland för tillfälligt arbete.

Arbete utomlands enligt 1 mom. 2 punkten berättigar inte till betalning enligt lönegarantin till den del arbetstagaren har rätt att få motsvarande förmån från någon annan stat.

Vederbörande ministerium styr verkställigheten av lagen samt svarar för lönegarantisystemets utveckling. Arbetskrafts- och näringscentralen fattar beslut i lönegarantiärenden samt sköter andra uppgifter i anslutning till verkställigheten av lagen.

Betalning enligt lönegarantin erläggs för fordringar som grundar sig på en i lagen om arbetsavtal (320/1970) avsedd arbetstagares arbetsförhållande och vilkas grund och belopp har kunnat utredas.

Ansökan om att en fordran skall betalas enligt lönegarantin skall göras inom tre månader efter att fordran förfallit till betalning. Ansökan om att skadestånd eller gottgörelse, som baserar sig på lag eller avtal och som saknar särskild förfallodag, skall betalas enligt lönegarantin skall göras inom tre månader efter att domen vunnit laga kraft eller efter att avtalet ingåtts med iakttagande av etablerad arbetsmarknadspraxis.

Ett villkor för att betalning enligt lönegarantin skall erhållas är att arbetsgivaren är insolvent. Arbetsgivaren skall anses vara insolvent, om

Om arbetsgivaren har försatts i konkurs, skall arbetstagaren för att bevara sin rätt till betalning enligt lönegarantin anmäla sin fordran i arbetsgivarens konkurs på det sätt som bestäms i 19 § konkursstadgan (31/1868). Anmälningsskyldighet föreligger dock inte, om fordran ingår i en av boförvaltaren gjord förteckning enligt 13 § över fordringar som grundar sig på arbetsförhållande.

Om arbetstagaren försummar sin bevakningsskyldighet enligt 1 mom., kan betalning enligt lönegarantin på denna grund förvägras helt eller delvis.

Lönegarantimyndigheten har rätt att av grundad anledning förvägra betalning enligt lönegarantin eller pröva lönegarantibeloppet i följande situationer:

Det belopp som skall betalas enligt lönegarantin kan av grundad anledning också begränsas till det belopp som arbetsgivaren under ett år före inlämnandet av lönegarantiansökan har betalt till arbetstagaren för fordringar som grundar sig på arbetsförhållandet.

Såsom i 1 mom. 3 punkten avsedd samma arbetsgivare anses även ett företag där bestämmanderätten på basis av ägande, avtal eller något annat arrangemang innehas

En arbetstagare som tidigare har erhållit betalning enligt lönegarantin har rätt att på ansökan på förhand få veta om betalningen enligt lönegarantin kommer att begränsas eller förvägras av den orsak som nämns i 1 mom. 3 punkten.

Det maximala lönegarantibeloppet bestäms genom förordning.

Av den lön för väntetiden som avses i 22 § 5 mom. lagen om arbetsavtal betalas högst det belopp som enligt lönegarantin betalas för andra fordringar som grundar sig på arbetsförhållandet.

Ansökan skall inlämnas till arbetskraftsbyrån eller arbetskrafts- och näringscentralen. En lönegarantiansökan som gäller arbete utomlands kan utomlands också inlämnas till finska beskickningar.

Ansökan om betalning enligt lönegarantin kan göras av arbetstagaren eller en arbetstagarorganisation på vilken arbetstagaren har överfört sin fordran för indrivning. När arbetsgivaren är försatt i konkurs kan ansökan om betalning enligt lönegarantin, under de förutsättningar som anges i förordning, också sökas av konkursboet för arbetstagarnas räkning.

Om arbetstagaren överför sin på arbetsförhållandet grundade fordran, har förvärvaren rätt till betalning enligt lönegarantin endast då förvärvaren är en arbetstagarorganisation.

Lönegarantiansökan behandlas och beslut i ärendet fattas av arbetskrafts- och näringscentralen på arbetsgivarens hemort, om inte något annat har bestämts med stöd av 2 § 3 mom. lagen om arbetskrafts- och näringscentraler (23/1997). Om det råder oklarhet i fråga om hemorten, behandlas ärendet av den arbetskrafts- och näringscentral inom vars område det arbete som avses i ansökan huvudsakligen har utförts. När arbetsgivaren är försatt i konkurs fattas beslutet av den arbetskrafts- och näringscentral inom vars område den domstol finns som med stöd av 1 a § konkursstadgan behandlar ett ärende som gäller arbetsgivarens konkurs.

Vederbörande ministerium kan i enskilda fall överföra behandlingen av en lönegarantiansökan från den behöriga arbetskrafts- och näringscentralen till en annan central.

Innan ett ärende avgörs skall arbetsgivaren och arbetstagaren beredas tillfälle att bli hörda på det sätt som bestäms i 15 § lagen om förvaltningsförfarande (598/1982). För att en bolagsman i ett öppet bolag, en ansvarig bolagsman i ett kommanditbolag samt någon annan som är ansvarig för betalningen av fordringarna skall bli återbetalningsskyldig på det sätt som avses i 17 § förutsätts att också denne har getts tillfälle att bli hörd med anledning av ansökan.

Konkursboets boförvaltare skall utan dröjsmål efter att konkursen har inletts göra upp en förteckning över obetalda fordringar som grundar sig på ett arbetsförhållande. Boförvaltaren skall i samarbete med arbetskraftsoch näringscentralen reda ut vilka av fordringarna som kan betalas enligt lönegarantin. Boförvaltaren skall ge arbetstagarna eller deras företrädare tillfälle att uttala sig om de fordringar som upptagits i förteckningen.

Med anledning av en lönegarantiansökan skall ges ett skriftligt beslut. Beslutet skall motiveras på det sätt som 24 § lagen om förvaltningsförfarande förutsätter. Beslutet skall omedelbart sändas till parterna.

I lönegarantibeslutet skall bestämmas om återbetalningsskyldighet enligt 17 §. Om frågan om återbetalningsskyldighet inte kan avgöras utan att beviljandet av betalning enligt lönegarantin avsevärt fördröjs, kan beslutet om återbetalningsskyldighet fattas separat. Beslutet skall fattas utan dröjsmål efter att återbetalningsskyldigheten har kunnat utredas.

Betalning enligt lönegarantin sker inom en vecka efter lönegarantibeslutet. På lönegarantibeloppet verkställs förskottsinnehållning enligt lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) och innehålls övriga avgifter som enligt lag skall avdras från arbetstagares lön, om inte något annat bestäms någon annanstans. Utmätning av lön och lönebetalningsförbud gäller även vid betalning enligt lönegarantin.

Av den betalning enligt lönegarantin som erläggs till arbetstagaren får arbetskraftsoch näringscentralen för kvittning av statens motfordran som avses i denna lag använda högst den del som enligt lag får utmätas av arbetstagarens lön.

Fordringar som betalas enligt lönegarantin jämte samtliga rättigheter övergår till staten den dag beslutet ges.

Arbetsgivaren, en ansvarig bolagsman i ett kommanditbolag och en bolagsman i ett öppet bolag samt någon annan som är ansvarig för betalningen av arbetstagarens fordringar är skyldig att till staten återbetala de belopp som betalts enligt lönegarantin jämte ränta som avses i 4 § 3 mom. räntelagen (633/1982) och som räknas från den dag beslutet gavs.

Ett lönegarantibeslut kan omedelbart verkställas på samma sätt som en lagakraftvunnen dom, om inte domstolen vid behandlingen av en tvist angående lönegarantin bestämmer att beslutet tills vidare inte skall verkställas eller verkställigheten fortsättas.

Vederbörande ministerium och, till ett belopp som bestäms genom förordning, arbetskrafts- och näringscentralen kan av orsaker som är viktiga med tanke på tryggandet av sysselsättningen eller av därmed jämförbara skäl, eller om indrivningen är oskälig med beaktande av den betalningsskyldiges ekonomiska ställning, bevilja anstånd med betalningen eller helt eller delvis befria arbetsgivaren eller någon annan betalningsskyldig från betalningsskyldigheten.

Ändring i vederbörande ministeriums och arbetskrafts- och näringscentralens beslut i ett ärende som gäller betalningslättnad får inte sökas genom besvär.

En betalning enligt lönegarantin skall återkrävas till staten inom 10 år från utgången av det år då lönegarantibeslutet har getts. Därefter är rätten till betalning förverkad.

Tidsgränsen hindrar inte att betalning fås ur utmätta tillgångar, tillgångar som avträtts till konkurs eller tillgångar som är föremål för någon annan offentlig stämning, om utmätning har verkställts för indrivning av fordran eller fordran har bevakats i konkurs eller på grundval av någon annan offentlig stämning inom ovan nämnda tid. Bestämmelser om hur den särskilda preskriptionstiden förhåller sig till saneringsförfarande och skuldsanering ingår i 99 och 99 a § lagen om företagssanering (47/1993) och i 79 och 79 a § lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993).

Om en fordran i fråga om vilken ansökts om betalning enligt lönegarantin har ogillats på grund av att arbetsgivaren har gjort fordran stridig och dess grund och belopp inte har kunnat utredas vid lönegarantiförfarandet, skall arbetstagaren för att bevara sin rätt till betalning enligt lönegarantin väcka talan mot arbetsgivaren vid tingsrätten. I stämningsansökan skall uppges att det är fråga om en talan enligt detta moment.

Domstolen skall delge staten stämningen, stämningsansökan och de bifogade handlingarna samt de svaromål som avgetts med anledning av stämningen. Staten har, om den anser att dess fördel kräver det, rätt att inom den tid som domstolen utsätter anmäla sig som svarande i rättegången.

I de situationer som avses i 1 och 2 mom. fastställer domstolen gentemot staten högst de fordringar som arbetsgivaren åläggs att betala arbetstagaren.

Om arbetsgivaren har bestridit en fordran i fråga om vilken ansökts om betalning enligt lönegarantin och det inte har kunnat konstateras att arbetsgivaren är insolvent, skall fordran ogillas såsom stridig och arbetstagaren skall anvisas att väcka talan enligt 1 mom.

Om en fordran i fråga om vilken ansökts om betalning enligt lönegarantin och som arbetsgivaren inte har bestridit har ogillats såsom outredd eller ogrundad, skall arbetstagaren för att bevara sin rätt till betalning enligt lönegarantin vid tingsrätten väcka talan mot staten om fastställande av grunden för och beloppet av fordran.

Talan skall väckas inom sex månader. Tiden räknas från delfåendet av beslutet. Talan skall väckas vid den domstol där arbetsgivaren skulle svara i ett mål som gäller lönefordran.

Om arbetsgivaren är försatt i konkurs eller försätts i konkurs under tiden för väckande av talan, kan talan inte väckas, utan tvister som gäller fordran avgörs vid konkursförfarandet. Om konkursen återkallas eller förfaller, räknas tiden för väckande av talan från det att konkursen avslutades.

Arbetskrafts- och näringscentralen har rätt att framställa anmärkning mot en sådan i en konkurs bevakad fordran som kan komma att betalas enligt lönegarantin.

En fordran som grundar sig på dom kan betalas enligt lönegarantin, om en ny ansökan görs inom tre månader efter att domen vunnit laga kraft, förutsatt att de allmänna villkoren för betalning enligt lönegarantin uppfylls.

I ett lönegarantibeslut genom vilket en fordran har ogillats på andra grunder än de som nämns i 21 och 22 § får arbetstagaren söka ändring hos arbetslöshetsnämnden genom skriftliga besvär. Besvären skall sändas till arbetskrafts- och näringscentralen inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. Ändringssökanden anses ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter det att beslutet postades till den adress som ändringssökan-den uppgett, om inte något annat visas i samband med besvären. Arbetskrafts- och näringscentralen skall utan dröjsmål sända besvärsskriften, sitt utlåtande och handlingarna i ärendet till arbetslöshetsnämnden.

Den som är missnöjd med arbetslöshetsnämndens beslut får söka ändring hos högsta förvaltningsdomstolen inom den tid som anges i 1 mom. från delfåendet av arbetslöshetsnämndens beslut.

Arbetsgivaren eller någon annan betalningsskyldig får söka återvinning i ett lönegarantibeslut vid den domstol där arbetsgivaren skulle svara i ett mål som gäller lönefordran. Återvinningstalan skall väckas inom 60 dagar från delfåendet av lönegarantibeslutet.

Om arbetsgivaren eller någon annan betalningsskyldig är försatt i konkurs eller försätts i konkurs inom tiden för väckande av återvinningstalan, kan tvister som gäller betalningsskyldigheten avgöras vid konkursförfarandet.

Arbetsgivaren är skyldig att lämna de uppgifter som behövs för verkställigheten av lagen till arbetskrafts- och näringscentralen, som har rätt att kontrollera uppgifterna i arbetsgivarens bokföring. En polismyndighet är skyldig att lämna sådan handräckning som behövs för inhämtande av uppgifterna.

Arbetskrafts- och näringscentralen har rätt att få de uppgifter som behövs för behandlingen av lönegarantiansökan av skattemyndigheterna, utsökningsmyndigheterna, arbetarskyddsmyndigheterna, folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassorna och arbetskraftsbyråerna.

Den som uppsåtligen eller av vållande har fått till stånd att betalning enligt lönegarantin har erlagts eller någon annan förmån enligt denna lag har beviljats utan grund, är skyldig att betala tillbaka den ogrundade betalningen eller ersätta förmånens värde jämte ränta enligt 4 § 3 mom. räntelagen från den dag då förmånen beviljades.

Den som på ett bedrägligt sätt bereder sig betalning enligt lönegarantin eller gör sig skyldig till försök därtill skall dömas till straff enligt 36 kap. 1―3 § strafflagen (39/1889).

Subventionsbedrägeri som hänför sig till en lättnad eller befrielse enligt denna lag bestraffas enligt 29 kap. 5, 6 eller 8 § strafflagen.

Den i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998) nämnda arbetslöshetsförsäkringsfonden skall årligen i efterskott till staten betala skillnaden mellan de belopp som har betalts till arbetstagarna enligt lönegarantin och de hos arbetsgivarna uppburna kapitalbeloppen i enlighet med en räkning från vederbörande ministerium. Från denna skillnad skall likväl dras av de belopp som med stöd av 19 § inte har uppburits hos arbetsgivarna eller andra betalningsskyldiga. Försenas betalningen, skall en dröjsmålsränta på 16 procent betalas.

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Genom denna lag upphävs lagen den 10 augusti 1973 om lönegaranti (649/1973) jämte ändringar.

Denna lag tillämpas på de lönegarantiansökningar som har lämnats till arbetskraftsmyndigheterna efter att lagen trätt i kraft. Bestämmelserna om ändringssökande i 6 kap. i denna lag tillämpas även på ansökningar som är anhängiga vid ikraftträdandet.

På nya lönegarantiansökningar enligt 25 § tillämpas de bestämmelser som gäller när denna lag träder i kraft, om betalning enligt lönegarantin av en fordran som grundar sig på dom första gången har sökts innan denna lag träder i kraft och inget annat följer av tillämpningen av bestämmelserna om ändringssökande enligt 1 mom.

De bestämmelser som gäller när denna lag träder i kraft tillämpas ännu på räkningen för 1998 till arbetslöshetsförsäkringsfonden.

Statens fordringar som grundar sig på lönegarantibeslut som fattats innan denna lag träder i kraft preskriberas senast vid utgången av 2008.