588/1994

I denna lag avses med:

För en atomskada som inte berörs av ersättningsstadgandena i denna lag eller av motsvarande stadganden i någon annan konventionsstats lag får anspråk på ersättning inte göras i Finland, om atomskadan har orsakats av en atomolycka ombord på ett fartyg under transport av atomsubstans eller annars har uppkommit till följd av användning av fartyg, och den som innehar eller driver atomanläggningen är ansvarig för skadan enligt lagen i en stat som har anslutit sig till Wienkonventionen eller enligt sådan annan, i en främmande stat gällande lagstiftning om skadeståndsansvar för atomskador som i alla hänseenden är lika förmånlig för de skadelidande som Pariskonventionen eller Wienkonventionen. Om den som innehar eller driver atomanläggningen i dessa fall är ansvarig för en atomskada tillämpas, utöver vad denna lag stadgar om en fysisk persons ansvar för atomskador som han har orsakat uppsåtligen, dessutom vad denna lag stadgar om fysiska personers ansvar för atomskador som avses i 12 § och 13 § 1 mom. samt för skada på ett transportmedel. Vad som stadgas här gäller även om den som innehar eller driver anläggningen inte svarar för skadan enligt särskilda bestämmelser om detta i Wienkonventionen eller enligt motsvarande stadganden i en sådan främmande stats lag som avses i detta moment.

För innehavaren av en atomanläggning i Finland är ansvaret enligt denna lag begränsat till högst 150 miljoner särskilda dragningsrätter för atomskador till följd av en och samma atomolycka. Statsrådet har rätt att med hänsyn till anläggningens storlek eller art, omfattningen av transporten eller andra på saken inverkande omständigheter fastställa ett lägre ansvarsbelopp, som dock inte får vara mindre än fem miljoner särskilda dragningsrätter. I fråga om en atomolycka som inträffat under transport av atomsubstans uppgår anläggningsinnehavarens ansvar enligt denna lag för andra skador än skada på transportmedlet till minst fem miljoner särskilda dragningsrätter.

De belopp som anges i 1 mom. innefattar inte ränta eller ersättning för rättegångskostnader.

Det maximibelopp som 1 mom. stadgar för en anläggningsinnehavares ansvar kan genom förordning höjas till högst ett lika stort belopp som det maximibelopp som enligt artikel 3 punkt b underpunkt ii i tilläggskonventionen skall ersättas med finska statens allmänna medel. För att maximibeloppet för ansvarigheten skall kunna höjas förutsätts att det för det höjda ansvaret finns en försäkring enligt 23 §.

Talan i mål som enligt 37 § får tas upp till behandling i Finland och talan mot staten enligt 29, 30, 33 eller 34 § väcks i Helsingfors tingsrätt.

Har dom i ett mål om ersättning för atomskada givits i en annan konventionsstat och är domstolarna i denna stat enligt Pariskonventionen eller Wienkonventionen behöriga att pröva den tvist som domen gäller, skall domen, sedan den vunnit laga kraft och kan verkställas i den stat där den givits, på ansökan verkställas i Finland utan att ny prövning sker av den sak som avgjorts genom domen. Detta innebär inte skyldighet att verkställa en utländsk dom, om det ansvarsbelopp som gäller för atomanläggningens innehavare därigenom skulle överskridas.