651/1988

Syftet med det samarbete mellan statens ämbetsverk och deras personal som regleras i denna lag är att bereda personalen möjlighet att påverka det beslutsfattande som har betydelse för arbetet och arbetsförhållandena och som gäller ämbetsverkets verksamhet samt på samma gång främja effektivitet och ekonomi inom statsförvaltningen.

Denna lag tillämpas på samarbete mellan arbetsgivaren och personalen i statens ämbetsverk och inrättningar. För ämbetsverken och inrättningarna används i lagen benämningen verk.

Lagen tillämpas varken i riksdagens, republikens presidents, statsrevisorernas, riksdagens justitieombudsmans och Finlands delegations i Nordiska rådet kanslier eller i Riksdagsbiblioteket, Finlands Bank och folkpensionsanstalten.

Verket skall i samband med arrangemang som gäller organisationen, personalens arbetsuppgifter och personalledningen också se till att arrangemangen dels främjar samarbetet mellan personalen och förmännen samt personalens interna samarbete och effektiviteten i arbetet, dels ger dem som hör till personalen möjlighet att påverka innehållet i arbetet och arbetsmiljön samt att få upplysningar om målen för arbetet, dess betydelse och resultat.

Samarbetsparter enligt denna lag är verket och dess personal. Samarbetet skall ordnas mellan tjänstemännen och arbetstagarna och deras förmän, mellan arbetsgivaren och personalen samt mellan företrädare för arbetsgivaren och för personalen.

Personalen kan vara representerad av en förtroendeman, en arbetarskyddsfullmäktig och de företrädare som personalen valt till ett samarbetsorgan enligt 5 § på det sätt som avtalas om företrädarna i de avtal som nämns i 15 §, samt de företrädare som personalen valt enligt 6 §.

Har något avtal enligt 15 § inte ingåtts om hur personalen skall vara representerad, är förtroendemannen och arbetarskyddsfullmäktigen samt de företrädare för personalen som valts på det sätt som stadgas i 6 § företrädare för personalen.

För samarbetet kan vid verket eller en del av detta tillsättas ett samarbetsorgan som består av företrädare för verket och personalen, eller både ett samarbetsorgan och ett organ som består av företrädare för personalen.

Vid verket kan även tillsättas samarbetsorgan för att behandla ett visst samarbetsärende.

Företräds personalen i verket enligt avtal som nämns i 15 § eller enligt 4 § 3 mom. av förtroendemannen, kan tjänstemännen och arbetstagarna i en personalgrupp som saknar förtroendeman bland sig välja en företrädare för samarbete enligt denna lag, om majoriteten av dem kräver det.

Har den förtroendeman som företräder personalen enligt avtal som nämns i 15 § eller enligt 4 § 3 mom. valts på ett sätt som förutsatt att de som deltar i valet tillhör en facklig förening, och är de som inte hör till föreningen i majoritet i personalgruppen, har de som inte tillhör föreningen rätt att bland sig välja en företrädare för samarbete enligt denna lag, om majoriteten av dem fordrar det.

En personalgrupp kan bildas av tjänstemän och arbetstagare med likartad tjänsteställning eller uppgift vid verket. En personalgrupp kan i de fall som nämns i 1 mom. även bildas av sådana medlemmar i föreningar inom samma centralorganisation för tjänstemannaföreningar som har olika tjänsteställning och uppgifter, om föreningarna har så många medlemmar att de vad storleken beträffar motsvarar verkets övriga personalgrupper.

Tjänstemännen och arbetstagarna skall i de fall som avses i 1 och 2 mom. se till att det anordnas val eller något annat förfarande genom vilket företrädare utses. Kan de inte komma överens om förfaringssättet, skall en arbetarskyddsfullmäktig som nämns 10 § lagen om tillsynen över arbetarskyddet (131/73) och som företräder tjänstemännen och arbetstagarna anordna valet. Val eller annat motsvarande förfarande skall ordnas så att alla tjänstemän och arbetstagare för vilka företrädare utses har möjlighet att delta.

Samarbetsförfarandet omfattar

Innan ett ärende som avses i 7 § avgörs skall verket förhandla om grunderna för den åtgärd som bereds samt om verkningarna av och alternativen för denna med de tjänstemän och arbetstagare som berörs av ärendet eller med deras företrädare.

Ett ärende som angår en enskild tjänsteman eller arbetstagare behandlas i första hand av arbetsgivaren och denna person tillsammans. Om arbetsgivaren eller tjänstemannen respektive arbetstagaren i ett ärende som angår honom kräver det, skall också arbetsgivaren och företrädaren för den personal till vilken tjänstemannen eller arbetstagaren hör sinsemellan förhandla om saken. Förflyttning av en tjänsteman eller arbetstagare till någon annan uppgift, till en annan statlig tjänst eller permanent till en annan ort på grund av gällande stadganden om förflyttningsskyldighet inom respektive förvaltningsområde behandlas dock endast av arbetsgivaren och denna person tillsammans.

Då ett ärende som hör till området för samarbetsförfarandet generellt gäller tjänstemännen och arbetstagarna vid verket eller någon av dess enheter, behandlas ärendet i samråd med företrädaren för personalen. Gäller ett sådant ärende flera personalgrupper som har egna företrädare, och har något samarbetsorgan som avses i 5 § 1 mom. inte tillsatts vid verket, skall förhandling som avses i 1 mom. anordnas vid ett gemensamt möte för arbetsgivaren och företrädarna för varje grupp.

Utöver vad som stadgas ovan hör till samarbetsförfarandet

Har inte verket och de personalorganisationer som finns inom det kommit överens om något annat förfaringssätt, anses verket ha fullgjort den förhandlingsskyldighet som avses i 8 §, om ärendet behandlats på det sätt som stadgas i 8 § 2 eller 3 mom. eller i det samarbetsorgan som avses i 5 §.

Angår samarbetsförfarandet enligt denna paragraf en fråga som skall behandlas i den förhandlingsordning som avses i ett tjänste- eller arbetskollektivavtal, kan den förtroendeman som företräder de tjänstemän och arbetstagare som är bundna av avtalet komma överens med arbetsgivaren om att ärendet inte skall behandlas i samarbetsförfarande.

Verket skall informera företrädarna för den personalgrupp vars arbetsuppgifter saken angår om ett planerat avtal om anlitande av arbetskraft utom verket. Härvid skall en redogörelse ges för den planerade omfattningen av arbetskraften, arbetsuppgifterna och tiden för avtalets bestånd.

Om respektive företrädare för personalen, efter att ha fått den information som avses i 1 mom., senast den andra arbetsdagen därefter kräver det, skall ärendet behandlas i samarbetsförfarande, dock inte utöver en vecka efter det kravet framställdes. Verket får inte under denna tid sluta det avtal som behandlingen gäller.

Den behandling som avses i 2 mom. krävs dock inte, om avsikten är att låta utomstående arbetskraft utföra arbete som verkets personal enligt vedertagen praxis inte utför, eller då det är fråga om ett kortvarigt och brådskande arbete eller ett sådant installations-, reparations- eller servicearbete som det inte är möjligt att låta verkets egen personal utföra.

Verket skall informera personalen om verksamheten och om sådana ärenden under beredning som påverkar personalens ställning eller arbetsförhållanden samt om beslut och åtgärder i dessa ärenden.

Innan samarbetsförfarande inleds skall verket lämna tjänstemännen och arbetstagarna samt företrädarna för personalen de uppgifter som behövs för behandlingen av ärendet. Verket skall utan dröjsmål informera tjänstemännen och arbetstagarna samt företrädarna för dem om avgörandet i ett samarbetsärende.

Verket skall dessutom inom ramen för sin lönestatistik för personalens företrädare lägga fram lönestatistik i överensstämmelse med vad som därom har överenskommits i de statistiksamarbetsavtal som gäller tjänstemännen och arbetstagarna.

Ett statligt affärsverk på vilket lagen om statens affärsverk (627/87) tillämpas skall dessutom för företrädarna för personalen lägga fram

Ett verk i en tvåspråkig kommun är skyldigt att lämna de upplysningar och redogörelser som avses i 1-4 mom. på landets båda språk, om de som bildar den språkliga minoriteten är minst tio till antalet och utgör över tio procent av personalen.

I ett ärende som avses i 7 eller 10 § kan verket fatta beslut utan samarbetsförfarande, när rikets säkerhet eller landets försvar kräver det eller äventyrande av den allmänna ordningen eller förhållandena till främmande makter utgör hinder för förfarandet.

Verket kan fatta beslut i ett ärende som avses i 7 eller 10 § utan föregående samarbetsförfarande, om äventyrande av ämbetsverkets verksamhet eller andra särskilt vägande orsaker utgör hinder för förfarandet. Härvid skall saken utan dröjsmål behandlas i den ordning som 8 § stadgar så snart det inte längre finns någon grund för avvikelse från det normala förfarandet. Samtidigt skall orsakerna till det avvikande förfarandet redas ut.

Den informationsskyldighet som 11 § 1 och 2 mom. stadgar gäller inte ärenden i vilka verket enligt 1 mom. kan fatta beslut utan samarbetsförfarande.

Tjänstemännen och arbetstagarna samt företrädarna för dem får inte utan tillstånd för utomstående röja vad de med stöd av denna lag har fått veta om en sak som skall hållas hemlig enligt något särskilt stadgande eller någon särskild bestämmelse.

Har verkets tjänstemän eller arbetstagare eller företrädare för personalen i enlighet med denna lag fått uppgifter om en handling som enligt 5 § lagen om allmänna handlingars offentlighet (83/51) ännu inte är offentlig eller uppgifter som rör ämbetsverkets affärs- eller yrkeshemligheter och som, om de sprids, kunde skada verket eller dess kompanjoner eller medkontrahenter, får dessa uppgifter behandlas endast av de tjänstemän och arbetstagare eller företrädare för personalen som berörs av ärendet, och uppgifterna får inte röjas. Verket skall då det lämnar uppgifter informera om deras natur och förbudet mot att röja dem.

Även uppgifter som gäller en enskild persons ekonomiska ställning eller hälsotillstånd eller på något annat sätt honom personligen skall hållas hemliga, om han inte ger sitt tillstånd till att uppgifterna lämnas ut.

Verket skall befria de företrädare för personalen som avses i denna lag från normala tjänste- och arbetsuppgifter för den tid som de behöver för samarbetsförfarande enligt lagen samt för sådana förberedelser som företrädarna tillsammans vidtar i direkt anslutning till förfarandet.

Behörig statlig myndighet och sådana tjänstemanna- och arbetstagarföreningar, till vars egentliga ändamål det hör att bevaka tjänstemännens och arbetstagarnas intressen i tjänste- och arbetsförhållanden och som samfällt i stor utsträckning representerar den personal som avtalet gäller, kan ingå avtal som avses i 4 § 2 mom. om företrädare för personalen. Genom avtal kan de också avvika från vad 4 och 5 §§ stadgar om samarbetsparter, 7 § om ärenden som omfattas av samarbetsförfarandet, 8 § om samarbetsförfarande, 11 § om arbetsgivarens informationsskyldighet och 14 § om befrielse av företrädare för personalen från arbete. Samarbetsförfarandet enligt 8 § 4 mom. kan dock inte utvidgas genom avtal.

Angående avtal som slutits med stöd av 1 mom. gäller vad lagen om statens tjänstekollektivavtal (664/70) stadgar om allmänna avtal Vid avtalet bundna arbetsgivare får inom området för avtalet också tillämpa bestämmelserna i avtalet på de tjänstemän och arbetstagare som inte är bundna av detta.

Behörig statlig myndighet som avses i 1 mom. är finansministeriet för hela statsförvaltningens del samt de statliga verk som för sitt eget eller det egna förvaltningsområdets vidkommande åläggs denna uppgift genom förordning. Verken skall för granskning tillställa finansministeriet de avtal som förhandlats fram. I ett avtal för ett enskilt verk får inte överenskommas på annat sätt om något sådant som med stöd av denna lag avtalats mellan finansministeriet och tjänstemanna- och arbetstagarföreningarna.

De parter som avses i 1 och 3 mom. kan komma överens om förhandlingsförfarandet för avtal enligt denna lag. Om en sådan överenskommelse gäller vad 2 mom. stadgar om avtal enligt 1 mom.

En tjänsteman eller arbetstagare som företräder verket såsom arbetsgivare och som inte iakttar vad 8, 10, 11 eller 14 § stadgar, skall för brott mot samarbetsskyldighet inom verk dömas till böter.

Den som bryter mot den tystnadsplikt som 13 § stadgar, skall för brott mot tystnadsplikt enligt lagen om samarbete inom statens ämbetsverk och inrättningar dömas till böter, om inte strängare straff för gärningen stadgas i någon annan lag.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober >1988.

Personalen företräds vid samarbete enligt denna lag av de personer som i verket när lagen träder i kraft är företrädare för personalen enligt reglementet för ämbetsverksdemokrati eller förordningen om tillämpningen av lagen om samarbete inom företag på statens produktions- och affärsinrättningar (514/80), till dess avtal enligt 15 § har ingåtts för verket. Har avtal för verket inte ingåtts före den 1 april 1989, representeras personalen av de företrädare om vilka stadgas i 4 § 3 mom., om inte finansministeriet och tjänstemannaföreningarnas centralorganisationer kommer överens om något annat.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter kan vidtas innan den träder i kraft.