286/1988

Arbetsgivaren och arbetstagaren kan, utan hinder av 3 § 1 mom. och bestämmelserna i kollektivavtalet om den ordinarie arbetstidens längd och förläggning, ingå avtal om flexibel arbetstid (flextid) så att arbetstagaren inom överenskomna gränser kan bestämma den tidpunkt då hans dagliga arbete börjar och slutar. Då avtal om flextid ingås skall man samtidigt komma överens om den fasta arbetstiden, flexgränserna per dygn, förläggningen av vilotider, maximum för sammanräknade förlängningar och underskridningar av den ordinarie arbetstiden samt utjämningsperioden.

Inom systemet med flextid förlängs eller förkortas den ordinarie arbetstiden per dygn med högst två timmar. Den i 1 mom. nämnda maximilängden får vara högst 20 timmar, och den inarbetade ordinarie veckoarbetstiden skall under högst ett kalenderår utjämnas till i medeltal den ordinarie arbetstid som avses i 3 § 1 mom. eller i kollektivavtalet.

Vid oenighet om huruvida avtalet är förenligt med denna lag kan saken hänskjutas till arbetsrådet.

Med avseende på arbete som avses i 3 a § skall sådant arbete som arbetsgivaren med samtycke av arbetstagaren låter denne utföra utöver de arbetstimmar som nämns i 3 § 1 mom. och i 3 a § anses som övertidsarbete enligt 6 §.

Om den ordinarie arbetstiden per vecka fastställs enligt det system med flextid som nämns i 3 a § och om arbetsgivaren eller arbetstagaren säger upp eller arbetstagaren häver arbetsförhållandet innan arbetstiden har utjämnats till i medeltal den ordinarie arbetstid per vecka som avses i 3 § 1 mom. eller i kollektivavtalet, skall det antal timmar under den avbrutna tidsperioden beräknas, med vilket arbetstiden i genomsnitt överstiger den ordinarie arbetstiden per vecka, varvid övertidsarbetet per dygn inte beaktas, och för de timmar som överstiger detta timantal skall betalas en ersättning som motsvarar ersättningen för övertidsarbete.