400/1978

Denna lag tillämpas på i lagen om arbetsavtal (320/70) avsedda arbetsgivare och arbetstagare inom handelsrörelser och kontor ävensom med dessa jämförbara företag, där det finns andra arbetstagare än arbetsgivarens make eller barn.

Lagen tillämpas dock icke på:

Stadgandena i denna lag tillämpas på arbete, som utföres av arbetstagare under aderton år, endast såvida angående deras arbetstid och användande i arbete, som avses i denna lag, icke är särskilt stadgat.

På begäran av statens arbetarskyddsdistrikts arbetarskyddsbyrå, allmän åklagare eller arbetsgivares eller arbetstagares centralorganisationer skall arbetsrådet avgöra, huruvida arbete eller arbetsförhållande skall anses vara sådant, på vilket denna lag skall tillämpas.

Om part det yrkar, skall arbetarskyddsbyrån hänskjuta i 1 mom. nämnd fråga till arbetsrådet för avgörande, såframt saken icke eljest bör anses uppenbart klar.

Beror avgörande av ärende, som är anhängigt vid domstol, på hur i 1 mom. nämnd fråga avgöres, kan domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet för avgörande, såframt den anser det påkallat eller part det yrkar och saken icke bör anses uppenbart klar. Domstolens utslag i saken gives först sedan arbetsrådets avgörande har tillställts domstolen.

Den ordinarie arbetstiden är högst 8 timmar i dygnet och 40 timmar i veckan.

Är den ordinarie arbetstiden under på förhand fastställda veckodagar kortare än åtta timmar, kan den under andra dagar av samma vecka förlängas i motsvarande grad, likväl icke med mer än en timme och utan att det i 1 mom. nämnda maximala antalet veckotimmar överskrides. På begäran av arbetstagare skall ovan nämnda förlängning av arbetstiden per dygn kompenseras med motsvarande förkortning av arbetstiden per dygn, såvida detta utan svårigheter kan förverkligas inom ramen för företagets arbetstidsarrangemang.

Den ordinarie arbetstiden per dygn kan även tillfälligt förlängas, dock icke med mer än en timme, under förutsättning att överenskommelse därom träffas på förhand. Härvid skall antalet veckotimmar, vilket icke under någon vecka får överstiga 48 timmar, under en tidsperiod av högst tre veckor utjämnas till i medeltal 40 timmar. Denna och ovan i 2 mom. nämnd förlängning av den ordinarie arbetstiden får även tillämpas samtidigt, om överenskommelse därom har träffats på förhand. På begäran av arbetstagare eller dennes företrädare är arbetsgivare skyldig att lämna en utredning, varav framgår arbetstidens utjämning till lagstadgad maximal längd.

Arbetstiden per vecka kan även ordnas så, att den i medeltal utgör högst 40 timmar i veckan, under förutsättning att för arbetet på förhand utarbetats ett arbetstidsschema för minst en period, under vars lopp arbetstiden per vecka utjämnas till sagda medeltal. Härvid får den ordinarie arbetstiden dock icke överstiga 48 timmar i veckan.

Arbetstidsschema får upphävas under pågående utjämningsperiod endast av tvingande och vid tiden för utarbetande av schemat okända skäl och under förutsättning att utjämning av arbetstiden per vecka till i medeltal 40 timmar icke längre är möjlig inom ramen för uppgjort arbetstidsschema. På begäran av arbetstagare eller dennes företrädare är arbetsgivare skyldig att ge en utredning, varav framgår de arbetstimmar som utförts under den i det upphävda arbetstidsschemat avsedda utjämningsperioden.

Dygnet anses börja klockan 00, såvida överenskommelse icke träffats om att det skall börja vid samma tid som den, då arbetstagaren regelbundet skall infinna sig till sitt arbete.

Arbetsgivare får icke förlänga i denna lag stadgade arbetstider genom att till arbetstagare utge arbete att utföras i hemmet.

Är arbetstagare enligt avtal skyldig att uppehålla sig i sin bostad, varifrån han vid behov kan kallas till arbete, skall minst hälften av sådan beredskapstid räknas till arbetstagarens arbetstid eller ersättning utges till honom för minst hälften av beredskapstiden.

Till arbetstid räknas tiden för färd eller befordran från en av arbetsgivaren bestämd utgångsplats till den egentliga arbetsplatsen och därifrån tillbaka till utgångsplatsen. I annat fall skall tiden för färd icke räknas såsom arbetstid, icke ens om ersättning därför avtalats.

Vid person- och varutransporter samt vid lastning av vara i fartyg eller järnvägsvagn och vid lossning från dem får den ordinarie arbetstiden, utan hinder av vad i 3 § är stadgat, ordnas så, att den under en tidsperiod av högst tre veckor utgör i medeltal högst 40 timmar i veckan, likväl icke mer än 10 timmar i dygnet. Förare av motorfordon får dock icke hållas i arbete i vägtrafik längre än 12 timmar under 24 på varandra följande timmar.

Befinnes i andra än i 1 mom. avsedda fall en däri avsedd reglering av arbetstiden nödvändig, kan arbetsrådet efter att ha hört vederbörande arbetsgivar- och arbetstagarföreningar ge temporärt tillstånd till nämnda åtgärd.

Arbetsgivar- och arbetstagarföreningar, vilkas verksamhetsområde omfattar hela landet, äger rätt att genom kollektivavtal överenskomma om en från stadgandena i 3 och 4 §§ avvikande ordinarie arbetstid, dock så, att denna icke överstiger i medeltal 40 timmar i veckan. Härvid får den ordinarie arbetstiden utgöra högst 10 timmar i dygnet och 48 timmar i veckan. Sådana bestämmelser i kollektivavtalet får av avtalet bunden arbetsgivare tillämpa även på sådana arbetstagare, som icke är bundna av kollektivavtalet, men i vilkas arbetsförhållanden kollektivavtalets bestämmelser i övrigt skall iakttagas. Har sådan överenskommelse träffats i arbetsavtal, får bestämmelser av sagda slag i kollektivavtalet tillämpas efter det sagda avtal upphört att gälla till dess nytt kollektivavtal träder i kraft i sådana arbetsförhållanden, där bestämmelserna kunde tillämpas, om kollektivavtalet fortfarande varit gällande.

Vad i 1 mom. är stadgat tillämpas på motsvarande sätt på arbetskollektivavtal som slutits mellan statlig myndighet eller kyrkans avtalsdelegation eller kommunala avtalsdelegationen eller, med stöd en dessas bemyndigande, mellan kommun eller kommunalförbund och vederbörande förening.

Arbetstagare får, om han samtycker därtill, hållas i övertidsarbete utöver den i 3, 4 och 5 §§ avsedda ordinarie arbetstiden:

Om det sammanräknade antalet arbetstimmar för arbete som utförts under ordinarie arbetstid eller som övertidsarbete under något dygn utgör 10 timmar eller någon vecka 48 timmar eller, i fall som avses i 4 §, i medeltal 48 timmar i veckan, gäller som förutsättning för övertidsarbete därutöver, att det utföres antingen för att förebygga förskämning av vara eller för sådan tidsbestämd eller eljest brådskande förrättning, för vilken det icke finns tid till anskaffande av extra arbetskraft eller detta rimligtvis icke kan fordras, i den mån nämnda skäl kräver.

Då naturtilldragelse, olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat avbrott i rörelses, inrättnings eller företags regelbundna drift eller medför överhängande fara för sådant avbrott eller för skada på liv, hälsa eller egendom får, i den utsträckning nämnda skäl det kräver, de i enlighet med 3, 4 och 5 §§ fastställda ordinarie arbetstiderna förlängas, dock icke under längre tid än fyra veckor. Angående sådan förlängning av arbetstiden samt om dess orsak, omfattning och sannolika varaktighet skall arbetsgivaren ofördröjligen göra skriftlig anmälan till arbetarskyddsmyndighet. Arbetarskyddsmyndigheten kan, efter att ha undersökt saken, antingen låta den bero eller skrida till åtgärder för begränsning eller inställande av förlängningen. Sådant nödarbete inräknas icke i det övertidsarbete som avses i denna paragraf.

Då den ordinarie arbetstiden bestämmes i enlighet med 3 § 1―3 mom., får arbetstagare hållas i övertidsarbete utöver den ordinarie arbetstiden per dygn högst 40 timmar under en tidsperiod av fyra veckor och högst 200 timmar under ett kalenderår samt vidare i övertidsarbete under en tid som icke överstiger den ordinarie arbetstiden per dygn, utöver den i 3 § 1―4 mom. stadgade ordinarie arbetstiden per vecka, högst 32 timmar under en tidsperiod av fyra veckor och högst 120 timmar under ett kalenderår.

Då den ordinarie arbetstiden bestämmes i enlighet med 4 §, får arbetstagare hållas i övertidsarbete högst 30 timmar under en tidsperiod av tre veckor eller, om arbetstiden bestämmes enligt kortare tidsperioder, högst den proportionella del av 30 timmar som motsvarar tidsperiodens längd, i vartdera fallet högst 320 timmar under ett kalenderår.

Med tillstånd av arbetsrådet får, om särskilda skäl det påkallar, arbetstagare hållas i övertidsarbete utöver ovan nämnda antal årliga övertidstimmar under högst halva antalet av dem.

Utan hinder av vad ovan i denna paragraf är stadgat, får arbetstagare, som samtycker därtill, utöver det ovan nämnda antalet övertidstimmar hållas i övertidsarbete högst tre timmar i veckan för utförande av sådana inledande och avslutande arbeten, vilka är nödvändiga för att rörelsens eller företagets övriga arbetstagare skall kunna utföra arbete under hela sin ordinarie arbetstid. Uppstår meningsskiljaktighet om huruvida arbetet är av detta slag, kan frågan hänskjutas till arbetsrådets avgörande.

För tilläggsarbete, som med arbetstagares samtycke utföres utöver den avtalade arbetstiden, dock utan att den i 3, 4 och 5 §§ stadgade ordinarie arbetstidens maximala längd överskrides, skall utges ersättning som åtminstone motsvarar lönen för den avtalade arbetstiden.

För övertids- och nödarbete, som utföres utöver den i enlighet med 3 § 1, 2 eller 3 mom. bestämda ordinarie arbetstiden per dygn, skall för de två första timmarna erläggas en med femtio procent och för de följande timmarna en med etthundra procent förhöjd lön. För det övertidsarbete, som utföres utöver den i enlighet med 3 § 1―4 mom. bestämda ordinarie veckoarbetstiden, skall erläggas en med femtio procent förhöjd lön.

Om den ordinarie arbetstiden per vecka bestämmes enligt i 3 § 4 mom. nämnt arbetstidsschema och arbetsgivaren eller arbetstagaren uppsäger arbetsförhållandet eller arbetstagaren häver det innan arbetstiden har utjämnats till i medeltal 40 timmar i veckan, skall det antal timmar räknas, med vilket arbetstiden i medeltal utan beaktande av övertidsarbete per dygn under den avbrutna tidsperioden överstiger 40 timmar per vecka, varvid för de timmar, som överstiger sagda timantal, skall utges en ersättning, som motsvarar ersättningen för övertidsarbete.

Har den ordinarie arbetstiden under en tidsperiod, som är längre än ett dygn, begränsats på ovan i 4 § stadgat sätt och arbete utförts under hela denna tidsperiod, skall för övertidstimmarna, vilka utgör högst hälften av det högsta under tidsperioden tillåtna maximiantalet övertidstimmar, de i 6 § 7 mom. nämnda inledande och avslutande arbetena medräknade, erläggas en med femtio procent och för följande övertidstimmar en med etthundra procent förhöjd lön. Har arbetsförhållandet icke fortgått under hela tidsperioden, och överstiger medelarbetstiden under de för arbete använda dygnen åtta timmar, skall för de två första medelövertidstimmarna under dygnet erläggas en med femtio procent och för följande övertidstimmar en med etthundra procent förhöjd lön.

Lön för övertidsarbete kan enligt överenskommelse utbytas mot motsvarande fritid under den ordinarie arbetstiden. Längden av den mot övertidsarbete svarande fritiden beräknas med iakttagande i tillämpliga delar av denna paragrafs stadganden om ersättning som skall utgå för övertidsarbete. Fritid skall ges och uttagas inom två månader, räknat från utförandet av övertidsarbetet.

Avvikes genom kollektivavtal eller med arbetsrådets tillstånd från stadgandena i 3 eller 4 §, skall i kollektivavtalet eller i tillståndet även nämnas de grunder, vilka tillämpas vid uträkning av ovan i 2 och 4 mom. avsedd förhöjd lön för övertidsarbete.

Vid beräkning av ovan i denna paragraf nämnd ersättning för tilläggsarbete eller förhöjd lön för övertids- eller nödarbete för sådant arbete, för vilket lönen bestämts för längre tidsperiod än en timme, skall grundlönen för en timme beräknas sålunda, att den avtalsenliga lönen divideras med det antal timmar som använts för det ordinarie arbetet. I arbete som utföres mot prestationslön beräknas timlönen så, att prestationslönen divideras med antalet timmar som använts för arbetets utförande. Ingår naturaförmåner i avlöningen, skall de beaktas vid beräknandet av den förhöjda lönen.

Utan hinder av stadgandena i denna paragraf kan arbetsrådet på ansökan fastställa de grunder, enligt vilka den för bestämmande av den förhöjda lönen erforderliga grundtimlönen skall uträknas.

Avtal, genom vilket arbetstagare enligt denna paragraf tillkommande förmåner inskränkes eller ovan nämnda förhöjda lön innefattas i grundlönen, är ogiltigt. Avvikelse från denna paragrafs stadganden kan dock göras genom ovan i 5 § nämnt kollektivavtal.

Då arbetstiden är längre än sju timmar i dygnet, skall arbetstagare, med nedan i denna paragraf nämnda undantag, under arbetet beredas åtminstone en regelbunden rast om minst en timme, under vilken han är oförhindrad att avlägsna sig från arbetsplatsen.

Skyldighet att bereda arbetstagare i 1 mom. avsedd rast gäller icke i 6 § 2 mom. nämnt arbete som utföres i syfte att förebygga förskämning av vara, ej heller i samma paragrafs 3 mom. stadgat nödarbete. Om arbetstagare måste hållas i övertidsarbete på grund av ovan i 6 § 2 mom. nämnd tidsbestämd eller eljest brådskande förrättning, skall arbetstagaren beredas en minst 12 timmar lång vilotid, samt i arbete som gäller förebyggande av förskämning av vara, liksom även i arbete som under tiden mellan den 10 och 23 december är nödvändigt på grund av julhandeln, en minst 10 timmar omfattande oavbruten vilotid i dygnet.

Då det är fråga om i 4 § avsett arbete, skall arbetstagare beredas minst en halv timmes rast eller tillfälle att intaga en måltid under arbetstiden.

Innan sådant övertidsarbete per dygn påbörjas, som sannolikt kommer att vara minst två timmar, skall arbetstagare beredas en så lång rast som han anhåller om, dock högst en halv timme. Detta stadgande gäller dock icke i 6 § 2 mom. nämnt arbete som utföres för att förebygga förskämning av vara, ej heller i samma paragrafs 3 mom. stadgat nödarbete.

Avvikelse från ovan i 1, 3 och 4 mom. nämnda stadganden kan göras med tillstånd av arbetsrådet eller genom ovan i 5 § avsett kollektivavtal.

Vilotiden får icke placeras omedelbart i början eller i slutet av arbetsdagen. Vilotiden inräknas icke i arbetstiden, om arbetstagaren då är oförhindrad att lämna arbetsplatsen.

Har angående regelbundet återkommande rast överenskommits i kollektivavtal som avses i 5 §, inräknas sådan rast, om icke i kollektivavtalet annorlunda bestämmes, i arbetstiden under samma förutsättningar som i 6 mom. stadgas.

Arbetstagare skall under söndagen beredas tillfälle till en minst 38 timmar omfattande oavbruten veckovila. Dock kan tillfälle till veckovila beredas även under annan tid av veckan, om arbetet på grund av sin beskaffenhet utföres under veckans alla dagar.

Avvikelse från stadgandena i denna paragraf kan göras:

Arbetstagares ordinarie arbetstid skall dock i det i 2 mom. 2 punkten nämnda fallet senast under loppet av följande kalendermånad förkortas med den tid, som använts för tillfälligt arbete, eller ock skall till arbetstagaren, om han samtycker därtill, utöver lönen, eventuella i 7 och 10 §§ stadgade förhöjningar däri inberäknade, utges en särskild penningersättning, som är av samma storlek som den grundlön, vilken tillkommer honom för den till det tillfälliga arbetet använda tiden och vilken icke får inbegripas i månadslönen.

För arbete som utförts på en söndag eller annan kyrklig högtidsdag, i denna lag benämnt söndagsarbete, skall dubbel lön erläggas.

Lön för söndagsarbete beräknas med iakttagande i tillämpliga delar av stadgandet i 7 § om beräknande av ersättning som skall utgå för övertids- och nödarbete.

För övertids- och nödarbete, som utförts på en söndag, annan kyrklig högtidsdag, självständighetsdagen och första maj, skall, utöver den i 1 mom. avsedda förhöjningen, för de två första timmarna erläggas en med femtio procent och för följande timmar en med etthundra procent förhöjd lön, som beräknas på arbetstagarens oförhöjda lön. Angående utbytande av förhöjd lön mot motsvarande fritid gäller vad i 7 § 5 mom. är stadgat.

Såsom söndag eller kyrklig högtidsdag räknas i denna lag det dygn som börjar klockan 00 sagda dag, såvida överenskommelse icke träffats om att den skall börja vid samma tid som den, då arbetstagaren regelbundet skall infinna sig till sitt arbete.

Arbetstagare, som enligt arbetsavtal icke förbundit sig att utföra söndagsarbete, får icke, om han ej samtycker därtill, förpliktas att utföra söndagsarbete, utom då fråga är om ovan i 6 § 3 mom. avsett nödarbete.

Avtal, genom vilket arbetstagaren enligt denna paragraf tillkommande förmåner inskränkes eller genom vilket ersättning som skall utges för söndagsarbete innefattas i grundlönen, är ogiltigt.

Arbete som utföres mellan klockan 21.00 och klockan 6.00 är nattarbete. Det får utföras i följande fall:

I arbeten som avses i 1 mom. skall, såframt arbetsrådet icke medgivit undantag eller genom i 5 § avsett kollektivavtal annorlunda avtalats, skiftena regelbundet avlösa varandra och vid på förhand överenskomna tidpunkter växla.

Arbetsgivare skall för varje arbetsplats uppgöra en förteckning över arbetstimmarna, då detta med beaktande av arbetets art är möjligt. Av förteckningen skall framgå när det regelbundna arbetet börjar och slutar samt tiden för måltider och raster.

Arbetsgivare skall föra förteckning över den ordinarie arbetstidens arbetstimmar, över övertids-, nöd- och söndagsarbete samt över de ersättningar som betalts för dessa arbeten. Förteckningen skall på anfordran uppvisas för förrättare av arbetarskyddsinspektion och arbetstagarnas representant. Arbetstagare eller dennes befullmäktigade skall på begäran skriftligen lämnas uppgift om anteckningar som gäller arbetstagaren.

Kopia av ovan i 2 mom. nämnd förteckning samt av ovan i 3 § 4 mom. nämnt arbetstidsschema skall på anfordran tillställas arbetarskyddsmyndigheterna.

Rätt till ovan i 3 § 8 mom. och 9 § 3 mom. avsedd särskild penningersättning samt till ovan i 7 och 10 §§ stadgad förhöjd lön har förfallit, om talan icke väckts inom två år, räknat från utgången av det kalenderår, under vilket sådan rätt har uppstått.

Arbetsgivare skall på varje till denna lags tillämpningsområde hörande arbetsställe på lämpligt ställe hålla denna lag och med stöd av den utfärdade verkställighetsbestämmelser samt av vederbörande myndighet utfärdat beslut om från dem medgivna undantag ävensom gällande arbetstidsschema framlagda till påseende för arbetstagarna.

Arbetsgivare som bryter mot de i 3, 4, 5, 6, 8, 9 och 11 §§ ingående stadgandena rörande arbetstiden eller av annan orsak än insolvens försummar att betala i 7 och 10 §§ stadgad ersättning för tilläggs-, övertids-, nöd- och söndagsarbete, skall för brott mot stadgandena i lagen om arbetstiden inom handeln dömas till böter. Har gärning, för vilken straff är stadgat, skett trots arbetarskyddsmyndighets påminnelse eller är omständigheterna annars försvårande, är straffet minst tio dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Arbetsgivare, som för att bereda sig själv eller annan fördel eller för att åstadkomma skada oriktigt fört den i 12 § 2 mom. nämnda förteckningen eller ändrat, förstört eller undanstuckit den eller gjort den oläslig, skall för oriktig arbetstidsbokföring dömas till böter eller till fängelse i högst sex månader, såvida strängare straff för gärningen icke annorstädes är stadgat.

Den som eljest bryter mot denna lag eller med stöd av densamma utfärdade bestämmelser skall dömas till böter.

Gör sig arbetsgivares ställföreträdare skyldig till ovan i denna paragraf hämnd gärning, för vilken straff är stadgat, och kan gärningen icke samtidigt tillräknas även arbetsgivaren, skall endast ställföreträdaren straffas.

Åtal för i denna lag nämnda gärningar, för vilka straff är stadgat, skall väckas av allmänna åklagaren, i de i 7 och 10 §§ nämnda fallen dock endast om målsäganden anmält gärningen till åtal.

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag utövas av arbetarskyddsmyndigheterna.,

Närmare stadganden om verkställighet och tillämpning av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979 och genom densamma upphäves lagen den 2 augusti 1946 om arbetsförhållandena inom handelsrörelser och kontor (605/46) jämte däri senare vidtagna ändringar. Ingår i lag eller förordning hänvisning till lagen om arbetsförhållandena inom handelsrörelser och kontor, skall denna lag i stället äga tillämpning.