397/1979

Kunna böter icke uttagas ur den bötfälldes egendom och är hans vistelseort okänd, skall den bötfällde genom länsstyrelsens försorg efterlysas. Uppdagas därefter sådana tillgångar som kunna användas till betalning av böterna, eller påträffas den bötfällde, skola verkställighetsåtgärder utan dröjsmål vidtagas.

Kan fordran icke uttagas ur den dömdes egendom eller är hans vistelseort okänd, skall länsstyrelsen anmäla fordringen till fordringsregistret. Påträffas därefter utmätningsbar egendom, som tillhör den dömde, skola åtgärder vidtagas för indrivning av fordringen i utsökningsväg.

Genom förordning kan stadgas, att länsstyrelse under vissa förutsättningar får avstå från verkställighet rörande fordran.

Kunna böter eller vite i utsökningsväg helt indrivas i penningar först sedan utmätningsman eller exekutionsbiträde, när betalningsanmaning visat sig resultatlös, för att indriva böterna eller vitet nödgats begiva sig från sitt hem eller sin ämbetslokal eller förrätta sådan utmätning som han kan förrätta i sitt tjänsterum, skall den dömde erlägga en bötesindrivningsavgift, vars storlek fastställes genom förordning. Bötesindrivningsavgift skall även erläggas när utmätningsman eller exekutionsbiträde instämt den bötfällde till rättegång för bestämmande av förvandlingsstraff och böterna eller vitet helt betalas i penningar innan underrättens utslag i målet avkunnats eller när böterna eller vitet helt kan indrivas ur utmätningsbara tillgångar, som tillhör bötfälld, vars vistelseort är okänd. För indrivning av böter eller vite uppbäres icke hos den dömde något annat slag av förrättningsarvode, expeditionslösen eller resekostnadsersättning.

Den dömde skall för indrivning i utsökningsväg av fordran, som avses i denna lag, erlägga förrättningsarvode, expeditionslösen, indrivningsavgift och resekostnadsersättning enligt samma grunder som vid indrivning av skatt till staten.