318/1963

Böter skola, sedan med verkställighet av dem i enlighet med 6 kap. 1 § förordningen om verkställighet av straff kan vidtagas, indrivas i utsökningsväg i den ordning, som stadgas i denna lag.

I den mån böterna icke kunna i utsökningsväg indrivas, skall den bötfällde förpassas att avtjäna förvandlingsstraff, såsom därom är stadgat i förenämnda förordning.

Enligt denna lag skall även utslag, medelst vilket visst föremål eller annan egendom dömts förbruten, verkställas.

Penningbelopp, som dömts förbrutet, skall likaså indrivas i utsökningsväg i enlighet med denna lag.

Lag vare samma, då staten tilldömts ersättning i brottmål eller annat ärende, i vilket allmän åklagare uppträtt på tjänstens vägnar, eller med stöd av stadgandena om hörande av vittne eller sakkunnig, fri rättegång eller inställande av person inför rätten eller motsvarande stadganden, vilka avse ersättning för kostnader, som erlagts ur statens medel.

Ovan i 1 och 2 mom. avsedda penningbelopp och staten tilldömd ersättning kallas i denna lag fordran.

Vid verkställighet i utsökningsväg av böter samt förbrutet visst föremål eller annan egendom ävensom fordran skall, såvida i denna lag icke annorlunda stadgats, i tillämpliga delar iakttagas, vad som gäller angående verkställighet av dom i tvistemål.

Åtalad äger i strafforderförfarande rätt att erlägga penningbelopp, som yrkats förbrutet, helt eller delvis omedelbart, när straffanspråket delgivits honom.

Länsstyrelsen skall såsom högsta verkställande myndighet draga försorg om i denna lag avsedd verkställighet ävensom om befordrande av sådan bötfälld, vars böter icke kunnat indrivas, till utstående av förvandlingsstraff. I detta syfte skall länsstyrelsen uppdraga varje verkställighetsärende åt utmätningsman på den ort, där den dömde är bosatt eller vistas eller där han har lös eller fast egendom eller, i fråga om visst föremål eller annan egendom, som dömts förbruten, där den finnes, samt vid verkställigheten bevaka statens borgenärsfördel.

Statsmyndighet, på vilken det ankommer att bevaka statens fördel i något brottmål, må likväl draga försorg om indrivning av skadestånd och ersättning för rättegångskostnader, som däri tilldömts staten, samt för detta ändamål hos vederbörande utmätningsman anhålla om utsökning av sådan ersättning.

Beträffande verkställighet av utslag i mål angående tullförbrytelse gäller därjämte, vad därom är särskilt stadgat.

Utmätningsman är berättigad att åt exekutionsbiträde uppdraga indrivningen av böter samt verkställigheten beträffande visst föremål eller annan egendom, som dömts förbruten, och fordran. Exekutionsbiträdet äger då rätt att vidtaga i 1 kap. 5 § 5 mom. utsökningslagen nämnda åtgärder samt utmäta och omhändertaga lös egendom, likväl icke fartyg eller gods däri, och vidtaga nödiga åtgärder för den bötfälldes förpassande att avtjäna förvandlingsstraff.

Har utmätningsman uppdragit i 1 mom. omförmäld uppgift åt exekutionsbiträde, skall han, på sätt i förordning närmare stadgas, tillse, att exekutionsbiträdet noggrant fullgör sitt uppdrag och iakttager de bestämmelser, som gälla honom, och honom meddelade föreskrifter. Fullgör icke utmätningsman sin tillsynsskyldighet, svare han själv för den skada, som av exekutionsbiträdets fel eller försummelse tillskyndas.

Utmätningsman må på eget ansvar förordna exekutionsbiträde att utmäta viss fastighet samt försälja utmätt lösegendom, likväl icke fartyg eller gods däri, luftfartyg eller buss, ej heller lösöre, som veterligen på grund av inteckning eller annars med stöd av pant- eller retentionsrätt utgör säkerhet för gäld.

Då exekutionsbiträde utför ovan i 1 och 3 mom. avsedda förrättningar och uppdrag, gäller om honom i tillämpliga delar vad om utmätningsman är stadgat.

Verkställighet av utslag i utsökningsväg skall ske och slutredovisning avgivas i fråga om böter inom tre samt i fråga om visst föremål eller annan egendom, som dömts förbruten, och fordran inom sex månader efter det ärendet inkommit till utmätningsmannen. Har betalningstid, som avses nedan i 10 §, beviljats, förbud mot försäljning av utmätt egendom utfärdats eller annat lagligt hinder inträtt, skall slutredovisningen avgivas inom tre månader efter det betalningstiden utlöpt eller förbudet eller hindret upphävts.

Fördröjes slutredovisning utan giltigt skäl utöver den i 1 mom. avsedda tiden, är utmätningsman ansvarig för skada, som därav visas hava uppkommit. Har dröjsmålet berott på fel eller försummelse av det exekutionsbiträde, som anförtrotts verkställighetsuppdraget, är utmätningsmannen likväl ansvarig för nämnda skada endast i fall han icke fullgjort sin tillsynsskyldighet.

Har bötfälld icke penningar för betalning av sina böter och skola dessa uttagas ur hans övriga egendom, skall från utmätningen, förutom i 4 kap. 5, 6 och 7 §§ utsökningslagen avsedd egendom, därtill undantagas sådan fast och lös egendom, varav den bötfällde och hans make samt den bötfälldes av honom själv helt och hållet försörjda egna eller makes barn och adoptivbarn eller den bötfälldes till arbete oförmögna föräldrar erhålla sin nödiga bostad och sitt nödiga uppehälle.

Vid verkställighet av böter och ovan i 3 § 1 mom. avsedd fordran skall den del av lön eller pension, som jämlikt 4 kap. 6 § utsökningslagen icke skall utmätas, beräknas på det penningbelopp, som återstår, då lagstadgad innehållning för förskottsuppbörd av skatt verkställts.

Förmår den dömde ej utan oskäligt men genast erlägga böter eller fordran, må honom beviljas betalningstid.

Beviljas ej betalningstid, skall verkställigheten utan dröjsmål fortsättas, även om den dömde skulle ha guldit en del av böternas eller fordrans penningbelopp.

Betalningstid må icke beviljas, om det på grund av att den dömde icke har fast bo- eller arbetsplats i Finland eller det av annan orsak är skäl att antaga, att betalning icke, oaktat betalningstid beviljats, kommer att äga rum.

Beslut angående betalningstid må avse böternas eller fordrans hela penningbelopp eller del därav. I beslutet må även förordnas, att av lön eller pension varje gång skall utmätas ett mindre belopp än det enligt lag tillåtna högsta beloppet.

Då betalningstid beviljas, må den dömde till efterrättelse uppställas villkor angående hans betalningsskyldighet.

Utmätningsman må på ansökan bevilja högst ett års betalningstid. Utgör värnplikt eller svår sjukdom grund för beviljandet av betalningstid, må sådan tid beviljas intill det hindret upphört, samt därutöver högst ett år.

Här avsedd anhållan må även framföras till det exekutionsbiträde, som anförtrotts verkställighetsuppdraget, och bör exekutionsbiträdet utan dröjsmål underrätta utmätningsmannen därom samt till honom överstyra den av den dömde företedda utredningen.

Länsstyrelse må på ansökan bevilja betalningstid för gäldande av fordran. Föreligga synnerligen vägande skäl, må sådan betalningstid beviljas även för längre tid än i 13 § är sagt. Före ärendets avgörande skall länsstyrelsen införskaffa utmätningsmannens utlåtande över ansökningen.

Statsmyndighet, som enligt 6 § 2 mom. åtagit sig att draga försorg om indrivningen av ersättning, tillkommer likväl att besluta om beviljande av betalningstid angående denna. Om betalningstidens längd gäller, vad i 13 och 14 §§ därom sagts.

Angående rätt för statsrådet att bevilja ersättningsskyldig lättnader i och befrielse från betalningsskyldighet är särskilt stadgat.

Beviljas för gäldande av böter längre betalningstid än sex månader eller för betalning av fordran längre tid än ett år, skall i beslutet angående beviljande av betalningstiden uppställas villkoret, att betalningen sker i enlighet med särskild betalningsplan.

Beslut angående beviljad betalningstid må ändras eller rätt därtill återkallas, om den dömde försummar att uppfylla honom förelagt villkor eller om det blivit uppenbart, att han ej kommer att uppfylla de i beslutet om beviljande av betalningstid ingående villkoren eller ej förmår fullgöra sin betalningsskyldighet, eller där det prövas föreligga annat särskilt skäl till åtgärden.

Anser utmätningsman skäl föreligga att ändra eller återkalla sådant beslut av länsstyrelse, varigenom betalningstid beviljats, skall han utan dröjsmål göra framställning därom hos länsstyrelsen.

I beslut angående betalningstid må ändring ej sökas.

Utan hinder av att anhållan eller ansökan om betalningstid avslagits eller rätt till betalningstid återkallats, må den dömde bringa ärendet till förnyad prövning på sätt ovan stadgats.

Länsstyrelse må, då lös egendom utmätts vid verkställighet, som berör fordran, på ansökan av egendomens ägare eller annan därtill berättigad person, på framställning av utmätningsman eller på eget initiativ för viss tid förbjuda försäljning av egendomen, om utslaget icke vunnit laga kraft och fara på grund av att utslaget till följd av den dömdes besvär kan ändras eller av annan orsak föreligger, att staten nödgas erlägga ersättning för kostnader och skada i samband med egendomens försäljning. Länsstyrelsen må återkalla förbudet, då skäl därtill icke längre föreligger.

Ansökan om förbud mot försäljning av egendom skall inlämnas till utmätningsmannen, som ofördröjligen skall insända densamma jämte eget utlåtande däröver till länsstyrelsen. Sedan utmätningsmannen mottagit ansökningen eller gjort framställning om förbud mot försäljning, må han, då skäl därtill föreligger, avbryta åtgärderna för egendomens försäljning, till dess länsstyrelsen fattar beslut angående förbudet.

Ändring i länsstyrelses beslut, som angår förbud mot försäljning, må icke sökas.

Kunna böter eller fordran icke uttagas ur den dömdes egendom och är hans vistelseort då fråga är om böter, icke känd, skall länsstyrelsen ombesörja, att efterlysning rörande den dömde offentliggöres. Uppdagas därefter medel, som kunna användas till erläggande av betalning, eller anträffas den bötfällde, skall verkställighet utan dröjsmål inledas.

Finnas förutsättningar därtill, må betalningstid beviljas oaktat efterlysning offentliggjorts.

Genom förordning stadgas om de fall, i vilka efterlysning ej behöver offentliggöras.

Då utslag, medelst vilket visst föremål eller annan egendom dömts förbruten, vunnit laga kraft, skall egendomen övertagas för statens räkning eller säljas på offentlig auktion, såframt den icke enligt domstols förordnande eller av annat lagligt skäl skall förstöras eller angående något fall icke särskilt annorlunda stadgats.

Över medel, som influtit vid försäljning av egendom, skall redovisning avgivas på samma sätt som beträffande fordran.

Är egendom, som dömts förbruten, av sådan beskaffenhet, att den lätt förskämmes, snart förstöres eller hastigt nedgår i värde, eller att dess omvårdnad är synnerligen kostsam, eller då särskilda skäl det annars påkalla, må, efter det egendomen värderats, förordnas om dess övertagande för statens räkning eller försäljning eller om annan åtgärd beträffande densamma, oaktat utslaget icke vunnit laga kraft.

Har utslag, som icke vunnit laga kraft och medelst vilket visst föremål eller annan egendom eller penningbelopp dömts förbrutet till staten, verkställts, må verkställigheten på grund av senare givet utslag ej återgå på i 3 kap. 14 § utsökningslagen stadgat sätt, förrän utslaget vunnit laga kraft.

Skall penningbelopp, som, förrän verkställighet av utslag inletts, erlagts som betalning av böter eller fordran, helt eller delvis återbetalas på grund av högre domstols utslag, som vunnit laga kraft, eller av annan orsak, skall det belopp, som bör återbetalas, jämte sex procents årlig ränta, räknat från betalningsdagen till återbetalningsdagen, erläggas på åtgärd av länsstyrelsen.

Angående verkställighetshandling och översändande av sådan till verkställande myndighet, överföring av verkställighetsärende från en utmätningsman till en annan och handräckning utmätningsmännen emellan, redovisning av de vid utmätning influtna medlen samt bokföring, övervakning och inspektion av verkställighetsärenden stadgas genom förordning.

Genom förordning stadgas även om den ordning, i vilken visst föremål eller annan egendom, som dömts förbruten, skall övertagas för statens räkning, samt om värdering, som avses i 22 §, ävensom om förfarande med egendom, som dömts förbruten på grund av myntbrott.

Övriga stadganden angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag givas likaså genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1963. Den skall likväl ej tillämpas å besvär över utmätning av böter, då utmätningen slutförts eller, i 4 kap. 18 § utsökningslagen avsett fall, skett hos den bötfällde förrän lagen trätt i kraft.