Lag om ändring av rättegångsbalken.
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med Riksdagens beslut
upphäves 30 kap. 24 § rättegångsbalken samt ändras i samma balk 17 kap. 8 §, 23 § 3 mom., 24 § 4 mom. och 53 § 2 mom., rubriken på 30 kap. samt kapitlets 5 § 2 mom. och 31 kap. 9 § 1 mom. 2 punkten, sådana de lyder, 17 kap. 8 §, 23 § 3 mom. och 53 § 2 mom. i lagen den 29 juli 1948 ( 571/48 ) samt 24 § 4 mom. i lagen den 12 mars 1971 (220/71), rubriken på 30 kap. och kapitlets 24 § i lagen den 7 januari 1955 (2/55), samt 5 § 2 mom. i lagen den 10 februari 1965 (55/65) och 31 kap. 9 § 1 mom. 2 punkten i lagen den 20 februari 1960 (109/60) som följer:
17 kap.Om bevisning.
Bevisning i allmänhet.
8 §.
Parterna skola i saken införskaffa nödiga bevis. Domstolen får även, då så befinnes nödigt, självmant besluta, att bevis skola anskaffas. Domstolen får likväl icke självmant förordna, att nytt vittne skall höras eller handling företes, såframt förlikning är tillåten i saken eller om endast målsäganden yrkar straff för målsägandebrott, för vilket icke är stadgat annat eller strängare straff än böter eller fängelse i högst fyra år.
Vittnen.
23 §.
Utan hinder av de i 1 mom. 3 och 4 punkterna ingående stadgandena kan annan i dem avsedd person än rättegångsbiträde för den anklagade förpliktas att vittna i saken, då allmän åklagare utför åtal för brott, på vilket kan följa fängelse i sex år eller strängare straff, eller för försök till eller delaktighet i dylikt brott.
24 §.
Angår i 2 eller 3 mom. avsedd sak brott, på vilket kan följa fängelse i sex år eller strängare straff, eller försök till eller delaktighet i dylikt brott, eller uppgift, vilken lämnats av någon trots sådan tystnadsplikt, för vars brytande straff särskilt är stadgat, kan i sagda moment nämnd person dock förpliktas att besvara däri avsedd fråga.
Sakkunniga.
53 §.
I tvistemål mellan enskilda parter skall ersättning betalas av parterna solidariskt eller, om sakkunnig blivit förordnad på anhållan av endast den ena parten, blott av denna part. Detsamma gäller med avseende på målsägande och åtalad, då målsäganden yrkar straff eller utför privaträttslig talan i mål som angår målsägandebrott, för vilket ej är stadgat annat eller strängare straff än böter eller fängelse i högst fyra år. I övriga fall erlägges ersättning av statsmedel.
30 kap.Om sökande av ändring i hovrätts dom eller utslag.
5 §.
I mål, vari hovrätten handlagt straffyrkande, får fullfölj ds tillstånd enligt 5 § 1 punkten ej meddelas allmänna åklagaren eller målsägande, om ej talan avser brott, på vilket enligt den regelmässiga straffskalan kan följa fängelse över tre år, avsättning eller skiljande från utövning av tjänst, ej heller åtalad, med mindre han däri för något brott dömts till fängelse över nio månader, avsättning eller skiljande från utövning av tjänst eller hovrätten i sitt utslag fråntagit honom rätten att driva näring eller yrke.
31 kap.Om extraordinärt ändringssökande.
Om återbrytande av laga kraft vunnen dom.
9 §.
Laga kraft vunnen dom i brottmål kan till men för den åtalade återbrytas:
om, då fråga är om brott, på vilket jämlikt den regelmässiga straffskalan kan följa strängare straff än fängelse i två år eller på vilket kan följa avsättning, åberopas omständighet eller bevis, som ej tidigare framlagts, och dess framläggande sannolikt hade lett till att den åtalade dömts för brottet eller till att på brottet bort tillämpas väsentligt strängare straffstadganden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975. Vad i 30 kap. 5 § 2 mom. och 31 kap. 9 § 1 mom. 2 punkten är stadgat om fängelsestraff gäller även före lagens ikraftträdande ådömt tukthusstraff.
Nådendal den 19 juli 1974.
Republikens President Urho KekkonenJustitieminister Matti Louekoski