412/1974

När fråga är om skadestånd skall stadgandena i denna lag tillämpas. Denna lag gäller likväl icke, om i denna eller annan lag ej annorlunda stadgas, på avtal baserat eller i annan lag stadgat skadeståndsansvar.

Den som uppsåtligen eller av vållande förorsakar annan skada skall ersätta den, såvida icke annat följer av vad i denna lag stadgas.

Skadeståndet kan jämkas, om skadestånds* skyldigheten finnes oskäligt betungande med hänsyn till skadevållarens och den skadelidandes ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har skadan vållats uppsåtligen skall likväl fullt skadestånd utdömas, såvida det ej på särskilda skäl prövas skäligt att nedsätta skadeståndet.

Förorsakar någon som ej fyllt aderton år skada, skall han ersatta skadan i den man det prövas skäligt med hänsyn till hans ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, skadevållarens och den skadelidandes ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter.

Den som är sinnessjuk eller psykiskt efterbliven eller vars själsverksamhet är rubbad skall ersätta av honom förorsakad skada i den mån det provas skäligt med hänsyn till hans tillstånd, handlingens beskaffenhet, skadevållarens och den skadelidandes ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter. Tillfällig rubbning av själsverksamheten, som är självförvållad, skall dock icke anses utgöra grund för minskning av skadeståndsskyldigheten.

Arbetsgivare är skyldig att ersätta skada, som arbetstagare förorsakar genom fel eller försummelse i arbetet. Såsom arbetsgivare anses även den som giver uppdrag åt sådan självständig företagare, vilken med beaktande av uppdragsförhållandets bestående art, arbetets karaktär och övriga förhållanden bör jämställas med en arbetstagare,

Vad i 1 mom. är sagt om arbetsgivare gäller på motsvarande sätt staten, kommun och annat offentligt samfund, när skada genom fel eller försummelse förorsakats av sådant samfunds arbetstagare eller av person i tjänste- eller därmed jämförligt anställningsförhållande till samfundet i verksamhet, som ej bör anses innefatta myndighetsutövning.

Om någon, som på grund av myndighets förordnande eller såsom vald till förtroendeuppdrag eller på grund av uppmaning av annan utför i lag fastställt visst uppdrag eller under omständigheter som kan jämföras med arbetsförhållande utför visst uppdrag utan att vara självständig företagare, orsakar skada vid fullgörandet av uppdraget, är den, för vars räkning uppdraget utföres, skyldig att ersätta skadan.

Offentligt samfund är skyldigt att ersätta skada, som förorsakats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Samma skadeståndsskyldighet åligger annat samfund, som på grund av lag, förordning eller bemyndigande i lag handhar offentlig uppgift.

Ovan i 1 mom. avsett ansvar föreligger för samfundet dock endast om de krav blivit åsidosatta som med hänsyn till verksamhetens art och ändamål skäligen kan ställas på fullgörandet av åtgärden eller uppgiften.

Skada, som förorsakats genom domstols, domares, magistrats, ordningsrätts, åklagares eller notarius publicus verksamhet eller i utsöknings- eller exekutionsväsendet, skall ersättas av staten även när annan än statens myndighet har förorsakat skadan, och för staten skall också härvid gälla vad i detta kapitels 2 § 2 mom. är stadgat. Kommun skall dock svara för skada, som förorsakats genom magistrats eller ordningsrätts verksamhet i planläggnings- och byggnadsärenden.

Har den som lidit skada genom felaktigt beslut av statens eller kommuns myndighet utan giltig anledning underlåtit att söka ändring i beslutet, äger han icke rätt till ersättning av staten eller kommun för skada, som han genom att söka ändring skulle ha kunnat undvika.

Talan om ersättning för skada, som förorsakats genom beslut av statsrådet, ministerium, statsrådets kansli, domstol eller domare, får ej väckas om icke beslutet ändrats eller upphävts eller den felande funnits skyldig till brott i tjänsten eller ålagts att ersätta skadan. Har ändring i beslut av förvaltningsmyndighet sökts hos statsrådet, högsta förvaltningsdomstolen eller tjänsteöverdomstolen, får talan om ersättning för skada med anledning av beslutet ej väckas till den del beslutet icke ändrats.

Finnes i detta kapitel avsedd skadeståndsskyldighet uppenbart oskälig eller om det med hänsyn till skadans storlek samt övriga omständigheter föreligger särskilda skäl, kan skadeståndet jämkas.

Staten och kommun svarar ej för skada, som förorsakats vid lotsning.

För skada, som arbetstagare i sitt arbete genom fel eller försummelse förorsakar arbetskamrat eller utomstående är han ansvarig i den mån det med hänsyn till skadans storlek, handlingens beskaffenhet, skadevållarens ställning, den skadelidandes intresse samt övriga omständigheter prövas skäligt. Stannar endast lindrigt vållande arbetstagaren till last, skall skadestånd ej utdömas. Lag samma vare om skadan vållas av självständig företagare som avses i 3 kap. 1 § 1 mom.

Har skadan orsakats uppsåtligen, utdömes fullt skadestånd, om det ej av särskilda skäl prövas skäligt att skadeståndet nedsättes.

Tjänsteman är ansvarig för skada, som han i sin tjänst genom fel eller försummelse förorsakar utomstående, enligt i detta kapitels 1 § nämnda grunder. Samma grunder skall gälla, när fråga är om ersättning för skada, som tjänsteman i sin tjänst vållat offentligt samfund.

I detta kapitel avsedd ersättningsskyldig kan åläggas att till arbetsgivaren betala vad denna enligt 3 kap. och 6 kap. 2 § erlagt åt den skadelidande, dock endast i enlighet med ovan i detta kapitels 1 § stadgade grunder.

Skadeståndet omfattar gottgörelse för person- och sakskada. Om skadan förorsakats genom straffbelagd handling eller vid myndighetsutövning eller om det i andra fall föreligger synnerligen vägande skäl, omfattar skadeståndet gottgörelse även för sådan ekonomisk skada som icke står i samband med person- eller sakskada.

Den som tillfogats kroppsskada eller annan personskada äger rätt att utfå ersättning för sjukvårdskostnad och andra utgifter till följd av skadan, för minskning i inkomst eller uppehälle, för sveda och värk samt lyte eller annat bestående men.

Kostnaderna för begravning av den som dödats ävensom övriga kostnader i samband med begravningen skall ersättas till skäligt belopp.

Blir den som har rätt till underhåll eller underhållsbidrag utan nödig försörjning på grund av att den underhållsskyldige dödats, skall honom med beaktande av den skadeståndsskyldiges tillgångar och omständigheter i skadestånd tilldömas vad för honom erfordras till dess han själv kan försörja sig. Skadeståndet kan bestämmas att utgå antingen på en gång eller i form av periodiskt understöd.

Vid sakskada skall ersättas kostnaderna för reparation av saken och andra omkostnader till följd av skadan samt värdeminskning eller värdet av förstört eller förskingrat gods och därtill minskning i inkomst eller uppehälle.

Denna lags stadganden om personskada skall tillämpas även i fråga om ersättning för lidande, som förorsakats genom brott mot frihet, ära eller hemfrid, eller annat dylikt brott.

Har den skadelidande medverkat till skadan eller har annan omständighet, som ej hörde till den skadevållande handlingen, även bidragit till skadans uppkomst, kan skadeståndet jämkas efter vad som finnes skäligt.

Har skada förorsakats av två eller flera eller är två eller flera eljest skyldiga att ersätta samma skada, svarar de solidariskt. Den som icke ålagts att betala fullt skadestånd svarar dock endast intill det utdömda beloppet och den som är ansvarig i enlighet med i 4 kap. 1 § 1 mom. stadgade grunder endast inull det belopp, som ej kan utfås av den som svarar för skadan enligt 3 kap.

Mellan de skadeståndsskyldiga skall skadeståndsbeloppet fördelas enligt vad som prövas skäligt med hänsyn till den större eller mindre skuld, som ligger envar skadeståndsskyldig till last, den fördel skadefallet måhända medfört och övriga omständigheter.

Den som erlagt skadestånd utöver sin egen andel har rätt att av envar av de övriga skadeståndsskyldiga erhålla vad han för dennes del betalt. Har någon av de skadeståndsskyldiga uppenbarligen kommit på obestånd eller är hans vistelseort okänd, skall envar av de övriga skadeståndsskyldiga betala sin andel av bristen.

Villkor i arbetsavtal eller i annat avtal ävensom bestämmelse i tjänstestadga eller annan därmed jämförbar föreskrift, varigenom arbetstagares eller tjänstemans ansvar enligt denna lag ökas, är utan verkan.

Skadestånd skall sökas inom tio år från det skadan inträffade, om ej kortare preskriptionstid stadgats. Har skadan förorsakats genom brott och består rätten att väcka åtal för brottet längre tid, får skadeståndet sökas inom samma tid.

Har den skadelidande avlidit, äger delägarna i dödsboet icke rätt att anhängiggöra talan om ersättning för lidande, sveda och värk eller för lyte eller annat bestående men.

I denna lag avsedd talan mot offentligt samfund angående i denna lag avsett skadestånd skall anhängiggöras i den ordning, som är stadgad för tvistemål, vid underrätten på den ort, där den skadevållande handlingen företogs eller där handling, som underlåtits, bort företagas eller där skadan uppkom. Finnes ej laga domstol enligt vad ovan sagts, ankommer saken på rådstuvurätten i Helsingfors. Talan mot staten kan också väckas vid underrätten på den ort där käranden har sitt bo och hemvist.

Vid handläggning av skadeståndstalan, som avses i denna lags 3 eller 4 kap., skall arbetsgivare, arbetstagare eller tjänsteman, som icke instämts såsom svarande i målet, beredas tillfälle att bli hörd i saken.