543/1967

Inkomsten av gårdsbruk fastställes i stats- och kommunalbeskattningen på sätt i denna lag stadgas.

Gårdsbruk, som bedrives på en brukningsenhet, vilken bildar en självständig ekonomisk enhet, anses såsom en enda inkomstkälla.

Inkomsten av gårdsbruk utgöres av summan av nettoinkomsten av det på lägenheten bedrivna lantbruket och skogsbruket samt av sådan till dem ansluten verksamhet på lägenheten som icke bör anses såsom en särskild rörelse.

Nettoinkomsten av lantbruk under skatteåret utgöres av skillnaden mellan i penningar eller penningars värde under skatteåret uppburen inkomst av lantbruket samt av sådan till detta eller till skogsbruk ansluten verksamhet, som icke bör anses såsom en särskild rörelse, och utgifterna för inkomstens förvärvande och bibehållande.

av lantbruket under skatteåret äro bland annat:

andra:

Har för byggnad erhållen skade-, försäkrings- eller annan ersättning icke på sätt ovan i 1 mom. 2 punkten stadgas upptagits såsom inkomst det skatteår, då byggnaden förstördes eller skadades, eller de två därpå följande skatteåren, hänföres ersättningen eller den del därav, som icke beaktats som inkomst, till inkomsten för det skatteår, under vilket ersättningen senast borde ha avdragits från anskaffnings- eller grundförbättringsutgifterna.

Ovan i 4 § avsedda avdragbara utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande äro bland andra:

I 1 mom. avsedda utgifter avdragas från inkomsten för det skatteår, under vilket de erlagts, dock så, att i punkt 3 avsedda utgifter för anskaffning av husdjur på yrkande av den skattskyldige avdragas med lika stora årliga avskrivningar under tre år och i punkt 4 avsedda anskaffnings- och grundförbättringsutgifter samt för dessa ändamål använd del av de i punkt 9 avsedda rotprisen för eget virke på sätt som stadgas i 8-10 §§.

Avdragbara utgifter äro icke:

Utgifterna för anskaffning av maskiner, redskap och anordningar, vilkas sannolika ekonomiska brukstid är högst 3 år, avdragas i sin helhet det skatteår, då de erlagts.

Anskaffningsutgifter för andra än i 1 mom. avsedda maskiner, redskap och anordningar avdragas genom avskrivningar på utgiftsresten.

Utgiftsresten är summan av anskaffningsutgifterna för maskiner, redskap och anordningar, vilka anskaffats under skatteåret, samt de oavskrivna anskaffningsutgifterna för tidigare förvärvade maskiner, redskap och anordningar, minskad med under skatteåret uppburna överlåtelsepris och andra vederlag samt skade-, försäkrings- och andra ersättningar för maskiner, redskap och anordningar ävensom med understöd för anskaffning av maskiner, redskap och anordningar eller för grundförbättringar på dem.

Avskrivningen för skatteåret får uppgå till högst 30 procent av utgiftsresten. Är den sålunda uträknade avskrivningen mindre än 10 procent av det sammanlagda beloppet av utgifterna för anskaffning av maskiner, redskap och anordningar, vilka tagits i bruk under skatteåret och de tre närmast föregående skatteåren, får avskrivningen dock göras enligt sistnämnda procentsats.

Den del av uppburna överlåtelsepris och andra vederlag samt skade-, försäkrings- och andra dylika ersättningar för maskiner, redskap och anordningar, som icke avdragits vid uträkningen av utgiftsresten, anses såsom skattepliktig inkomst för skatteåret.

Visar den skattskyldige, att det sammanlagda beloppet av det gängse värdet av alla i denna paragraf avsedda tillgångar vid skatteårets utgång till följd av att tillgångarna nedgått i värde, förstörts eller skadats eller av annan orsak är mindre än utgiftsresten, minskad med avskrivningen för skatteåret, får sådan tilläggsavskrivning göras på utgiftsresten, att denna nedgår till sagda sammanlagda belopp.

Såsom anskaffningsutgift anses även grundförbättringsutgifter för maskiner, redskap och anordningar.

Anskaffnings- och grundförbättringsutgif-. ter för byggnad avskrivas medelst lika stora avskrivningar under den tid byggnaden sannolikt kan ekonomiskt användas i lantbruket. Om den skattskyldige icke annat styrker, anses följande tider såsom byggnads sannolika ekonomiska brukstid:

Är byggnad varken av trä eller sten, hänföres den till den kategori, som den med avseende på hållbarhet och brukstid närmast motsvarar.

Visar den skattskyldige, att det gängse värdet av byggnad, som avses i denna paragraf, vid skatteårets utgång till följd av att byggnaden nedgått i värde, förstörts eller skadats eller av annan orsak är mindre än den oavskrivna delen av anskaffningsutgiften, får sådan tilläggsavskrivning göras på anskaffningsutgiften, att den oavskrivna delen av anskaffningsutgiften nedgår till det gängse värdet.

Anskaffningsutgifterna för täckdiken, broar, dammar och andra sådana nyttigheter skola, om de icke avdragits med stöd av andra stadganden, avdragas genom avskrivningar på utgiftsresten.

Utgiftsresten är summan av anskaffningsutgifterna för täckdiken, broar, dammar och andra sådana nyttigheter, som byggts under skatteåret, och de oavskrivna anskaffningsutgifterna för tidigare byggda täckdiken, broar, dammar och andra sådana nyttigheter, minskad med överlåtelsepris och andra vederlag samt skade-, försäkrings- och andra ersättningar, som under skatteårei uppburits för täckdiken, broar, dammar och andra sådana nyttigheter, ävensom med understöd för täckdikning.

Avskrivningen för skatteåret får uppgå till högst 10 procent av utgiftsresten.

Såsom anskaffningsutgift anses även grundförbättringsutgifter för täckdiken, broar, dammar och andra dylika nyttigheter.

Såsom nettoinkomst av skogsbruk anses den nettointäkt som skogsmarker av samma slag i kommunen uppskattas ha givit i medeltal per hektar det avverkningsår, som utgår under skatteåret, och de två närmast föregående avverkningsåren, med beaktande av rotprisnivån och sedvanliga vård- och förvaltningskostnader för skogen samt skäliga avdrag för värdeminskningar i enlighet med vad i förordning särskilt stadgas.

Med avvikelse från vad i 1 mom. är stadgat, anses såsom nettoinkomst av skogsbruk inom Enontekiö, Enare och Utsjoki kommuner av den skattskyldige genom försäljning eller användning av virke under skatteåret i penningar eller förmåner med penningvärde uppburna överlåtelsepris och andra vederlag samt skade-, försäkrings- och andra ersättningar, från vilka avdragits de kostnader för skogsvård och skogsförnyelse den skattskyldige haft under de fem närmaste åren före skatteåret och vilka icke tidigare avdragits vid beskattningen. Förvaltningsutgifter för statsjord äro dock icke avdragbara.

Såsom nettoinkomst av skogsbruk anses utom ovan i 11 § 1 mom. avsedd nettointäkt värdet av det arbete den skattskyldige och maken utfört, då de upparbetat eller transporterat virke i samband med leveransförsäljning eller annan därmed jämförlig försäljning ur egen skog, uppskattat i penningar till det belopp som skulle ha tillkommit avlönad person för arbetet.

Värdet av det arbete gårdsbrukande skattskyldigs hemmavarande barn eller annan medlem av hans familj, som före skatteåret fyllt 16 år, utfört i samband med ovan i 1 mom. avsedd försäljning, anses såsom barnets eller familjemedlemmens skattepliktiga inkomst.

Är den skattskyldiga dödsbo eller annan sammanslutning, skall såsom inkomst av gårdsbruket anses ovan avsedda värde av den delägares eller medlems eller familjemedlems arbete, som bör anses ha utfört arbete av större värde än de övriga. Värdet av övriga delägares eller medlemmars och familjemedlemmars arbete skall anses som vederbörandes egen skattepliktiga inkomst.

Närmare föreskrifter om de grunder, enligt vilka ovan avsedd inkomst skall uppskattas, meddelas av finansministeriet.

Skattskyldig har rätt att från nettoinkomsten av skogsbruk särskilt avdraga erlagd skogsvårdsavgift samt 30 procent av sina kostnader för anläggning av sådana med bil farbara skogsvägar, som huvudsakligen äro avsedda att året om användas för skogsbrukets transporter, i lika stora årliga poster under en tid av tio år från och med det kalenderår, då vägen i fråga blev färdig.

Har virkesavkastningen från skogsmark till följd av skada, som genom skogsbrand, naturkatastrof eller annan därmed jämförlig förstörelse åsamkats träden, till mängd eller värde väsentligt minskats, lämnas det förstörda områdets nettointäkt obeaktad vid påförandet av skatt på inkomst under en tid av högst femton år från och med början av det kalenderår då förstörelsen ägde rum.

Närmare föreskrifter om det sätt, på vilket stadgandet i 1 mom. tillämpas i beskattningen, meddelas av finansministeriet.

Då sedan gammalt kalt eller med ekonomiskt mindre värda träd bevuxet eller virkesfattigt område med uppenbart svag produktionsförmåga, vilket i beskattningen betraktats såsom skogsmark eller impediment, antingen helt eller delvis besåtts eller planterats med markägarens egna medel, skall nettointäkten av området icke beaktas, då skatt på inkomst påföres vid de beskattningar som verkställas i Lapplands län för 25 år, i Uleåborgs län för 20 år samt i övriga delar av landet för 15 år från och med början av det kalenderår då beskogningsarbetet slutfördes.

Har torvmark i och för förbättrande av skogsväxten antingen helt eller delvis utdikats med markägarens medel eller har åker eller naturbete eller -äng beskogats genom sådd eller plantering, tillämpas på området vad i 1 mom. är stadgat.

Förutsättning för att skattskyldig skall komma i åtnjutande av ovan i 15 § avsedd skattefrihet är, att beskogningen eller dikningen utförts enligt plan, vilken innan arbetet påbörjats blivit godkänd av distriktsskogsnämnden eller, då fråga är om beskogning eller dikning på statens mark, av den myndighet som förvaltar området. Skattefrihet beviljas icke, då fråga är om område, vars beskogning icke förutsätter sådd eller plantering eller vars utdikning icke kan anses ändamålsenlig med tanke på förbättrande av växtplatsens skogsproduktionsförmåga, ej heller då fråga är om område, vars skog är fredad med stöd av lagen om enskilda skogar eller om vars fredning ingåtts avtal som avses i 10 § av sagda lag.

Har skogsodlings- eller skogsdikningsområde vanhävdats, går den skattskyldige förlustig sin i 15 § avsedda skattefrihet för områdets del från och med beskattningen för det år då vanhävd befanns ha ägt rum.

Från inkomsten av gårdsbruk avdragas ränta på gäld, som föranletts av gårdsbruket, på sätt som förutsattes i stadgandena i lagen om inkomst- och förmögenhetsskatt, förordningen angående kommunalförvaltning i stad och förordningen angående kommunalförvaltning på landet, samt index- och kursförluster.

Såsom anskaffningspris för år 1967 eller därförinnan i bruk tagna eller färdigblivna byggnader, maskiner, redskap och anordningar för lantbruket samt för i 10 § avsedda nyttigheter anses den mot deras ekonomiska bruksvärde svarande nyanskaffningsutgiften vid utgången av år 1967, minskad med följande avdrag för värdeminskning för varje år som förflutit från anskaffnings- eller framställningsåret för sagda nyttigheter till ingången av år 1968:

Har byggnad senare genomgripande ombyggts eller reparerats, skall ovan nämnda avdrag för värdeminskning, beroende på reparationens art, efter prövning nedsättas.

Avdrag för värdeminskning, som avses i denna paragraf, må dock icke uppgå till mera än 90 procent av ovan i 1 mom. avsedda nyanskaffningsutgifter.

Har äganderätten till brukningsenhet efter denna lags ikraftträdande genom arv, gåva, testamente eller annat vederlagsfritt fång övergått till ny ägare, har denna rätt att på anskaffnings- eller grundförbättringsutgifterna för byggnader, maskiner, redskap och anordningar samt för ovan i 10 § avsedda nyttigheter göra samma avskrivningar som den förra ägaren skulle ha fått göra.

Markägaren skall för skattenämnden förete av distriktsskogsnämnden eller, såframt fråga är om stats j ord, av vederbörande myndighet utfärdat intyg över förutsättningarna för övart i 15 och 16 §§ stadgad skattefrihet.

Distriktsskogsnämnden skall till Vederbörande skattehämnd anmäla i 16 § 2 mom. avsedda fall av vanhävd som den finner ha ägt rum.

Vinst vid överlåtelse av brukningsenhet beskattas på sätt som förutsattes i lagen om inkomst- och förmögenhetsskatt, förordningen angående kommunalförvaltning i stad och förordningen angående kommunalförvaltning på landet.

22 §.

Stadgandena i denna lag tillämpas icke på kommunalbeskattning i landskapet Åland.

Såframt nödiga stadganden utfärdas i landskapslagstiftningen för Åland, må genom förordning föreskrivas, att lagen skall äga tillämpning även på den beskattning som avses i 1 mom.

Närmare bestämmelser angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag tillämpas första gången vid stats- och kommunalbeskattningen för år 1968, och genom densamma upphävas lagen den 11 december 1933 om beskattning i städer och köpingar av inkomst från lantbruksfastighet (305/33) samt lagen den 22 oktober 1943 om vissa åtgärder för föryngring av skogar med underproduktion (834/43), dock så, att sistnämnda lag skall tillämpas även efter denna lags ikraftträdande, om i lagens 5 § avsedd skattefrihet inträtt före denna lags ikraftträdande.

Åtgärder för denna lags ikraftträdande må vidtagas innan lagen trätt i kraft.