843/2017

I enlighet med statsrådets beslut föreskrivs med stöd av 10 §, 32 § 2 mom. och 117 § i miljöskyddslagen (527/2014) samt 14 och 15 § i avfallslagen (646/2011) :

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (32008L0098); EUT L 312, 22.11.2008, s. 3

Bilaga 1

AVFALL SOM HÖR TILL TILLÄMPNINGSOMRÅDET FÖR DENNA FÖRORDNING OCH DERAS ANVÄNDNINGSÄNDAMÅL

Betongkross samt avfall av lättbetong och lättklinker (avfallskategorierna 10 13 14, 17 01 01, 17 01 07 och 19 12 12)

Med betongkross avses avfall som producerats av rivna betongkonstruktioner eller av betongavfall från nybygge eller betongindustrin genom att krossa det. Med avfall av lättbetong och lättklinker avses kross som uppkommit på motsvarande sätt. Betongkross och avfall av lättbetong och lättklinker får användas i trafikleds- och plankonstruktioner samt i geokonstruktioner i industri- och lagerbyggnader.

Flygaska (avfallskategori 10 01 02, 10 01 03, 10 01 17 och 19 01 14), bottenaska (avfallskategori 10 01 01, 10 01 15 och 19 01 12) och sand från fluidiserade bäddar (avfallskategori 10 01 24 och 19 01 19) från förbränning av stenkol, torv och träbaserat material

Med flyg- och bottenaska från förbränning av stenkol avses avfall som mekaniskt eller elektriskt avskilts från rökgaser som uppstått vid förbränning av stenkol eller avfall som avlägsnats från förbränningskammarens botten i en förbränningsanläggning för stenkol.

Med flyg- och bottenaska från förbränning av torv och träbaserat material avses avfall som avskilts mekaniskt eller elektriskt från rökgaser som uppstått vid förbränning av torv, träflis, barkavfall, fiberhaltigt vegetabiliskt avfall från produktion av nyfiberpappersmassa eller pappersproduktion från massa, obehandlat träavfall eller annat med dessa jämförbara träbaserade material eller en blandning av dessa eller avfall som avlägsnats från förbränningskammarens botten.

Med sand från fluidiserade bäddar från förbränning av stenkol, torv och ovan nämnda träbaserade material avses sandbäddsmaterial som avlägsnas vid förbränningsprocessen vid anläggningar med fluidiserande bäddar eller sandbäddsmaterial som finfördelats vid förbränningen och som avskiljs från rökgaser antingen i pannan eller vid rökgasrening.

Flyg- och bottenaska och sand från fluidiserade bäddar från förbränning av stenkol, torv och träbaserat material får användas i trafikleds- och plankonstruktioner, vägar av krossaska, geokonstruktioner i industri- och lagerbyggnader och som stabilisator i ovan avsedda markbyggnadsobjekt.

Tegelkross (avfallskategori 10 12 08 (endast tegelavfall) och 17 01 02)

Med tegelkross avses avfall som producerats av rivna tegelkonstruktioner, tegelavfall från tegelindustrin eller annat kasserat tegel genom att krossa det. Tegelkross får användas i trafikleds- och plankonstruktioner, vallkonstruktioner samt i geokonstruktioner i industri- och lagerbyggnader.

Asfaltkross och asfaltgranulat (avfallskategori 17 03 02)

Med asfaltkross och asfaltgranulat avses avfall som producerats av kasserad asfaltbeläggning genom att krossa det. Asfaltavfall som används som råvara för asfaltkross och asfaltgranulat får inte härröra från områden där farliga ämnen hanteras eller lagras. Asfaltkross och asfaltgranulat får användas i trafikleds- och plankonstruktioner.

Behandlad slagg från avfallsförbränning (behandlad slagg från avfallsförbränning som tillhör avfallskategori 19 01 12, 19 12 09 eller 19 12 12)

Med behandlad slagg från avfallsförbränning avses behandlad slagg som uppkommer vid förbränningsanläggningar för kommunalt avfall. Råslagg från avfallsförbränning behandlas för att avlägsna järn och andra metaller. Behandlad slagg från avfallsförbränning får användas i trafikleds- och plankonstruktioner samt i geokonstruktioner i industri- och lagerbyggnader.

Gjutsand (gjutsand som tillhör avfallskategori 10 09 08, 10 09 12, 10 10 08 och 10 10 12, med undantag av gjutdamm)

Med gjutsand avses kasserad överskottssand från gjuteriindustrin. Gjutsand får användas i trafikleds- och plankonstruktioner samt i geokonstruktioner i industri- och lagerbyggnader.

Kalk (avfallskategori 10 13 04, 10 13 01, 10 13 13, 03 03 09)

Med kalk avses delvis eller helt bränt kalkavfall från industrin. Kalk får användas i trafikleds- och plankonstruktioner samt i geokonstruktioner i industri- och lagerbyggnader.

Hela däck och däckkross (avfallskategori 16 01 03)

Med däckkross avses däckkross som producerats av kasserade däck. Däckkross får användas i trafikleds- och plankonstruktioner, vallkonstruktioner samt i geokonstruktioner i industri- och lagerbyggnader. Kasserade hela däck får användas i ovan avsedda konstruktioner för att binda och stödja dem eller göra dem lättare.

Avfall som avlägsnats från en konstruktion

Förordningen tillämpas också på återvinning i markbyggnad enligt 2 § av i enlighet med förordningen redan återvunnet avfall som avlägsnats från en konstruktion.

Bilaga 2

GRÄNSVÄRDEN FÖR OCH ANDRA KVALITETSKRAV PÅ SKADLIGA ÄMNEN SAMT MAXIMITJOCKLEKEN AV AVFALLSSKIKTET I MARKBYGGNADSOBJEKT

Tabell 1. Den högsta tillåtna utlakningen (mg/kg i L/S-förhållandet 10 l/kg) och koncentrationen (mg/kg torrsubstans) av skadliga ämnen i avfall som återvinns samt tjockleken av avfallsskiktet i markbyggnadsobjektet. Analyskrav för enskilda avfallsmaterial finns i bilaga 3 (kvalitetskontroll av avfallet).

1) Den högsta tillåtna mängden asfaltkross och asfaltgranulat för återvinning i ett markbyggnadsobjekt är 1 000 ton.

2) Avfallsskiktets tjocklek för en väg av krossaska är densamma som den beräknade tjockleken av fyllnadsskiktet.

3) Gränsvärdena för klorid, sulfat och fluorid i tabell 1 tillämpas inte på en konstruktion som uppfyller alla följande förutsättningar: avståndet till havet är högst 500 m, utströmningsriktningen för det vatten som rinner genom konstruktionen är mot havet och mellan konstruktionen och havet finns inga brunnar vars vatten används som hushållsvatten.

4) Toluen, etylbensen och xylen (sammanlagd koncentration).

5) Polycykliska aromatiska kolväten: (antracen, acenaften, acenaftylen, benso(a)antracen, benso(a)pyren, benso(b)fluoranten, benso(g,h,i)perylen, benso(k)fluoranten, dibenso(a,h)antracen, fenantren, fluoranten, fluoren, indeno(1,2,3-cd)pyren, chrycen, naftalen och pyren (sammanlagd koncentration).

6) Fenol, o-kresol, m-kresol, p-kresol och bisfenol A (sammanlagd koncentration).

7) Polyklorerade bifenyler, kongenerna 28, 52, 101, 118, 138, 153 och 180 (sammanlagd koncentration).

Undantag från gränsvärden i tabell 1, om konstruktionens tjocklek är högst 0,5 m (mg/kg i L/S-förhållandet 10 l/kg), är följande:

– täckt trafikled: barium (Ba) 80, vanadin (V) 3, klorid (Cl ^- ) 3 600, sulfat (SO ₄^2- ) 6 000,

– belagd trafikled: klorid (Cl ^- ) 14 000, sulfat (SO ₄^2- ) 20 000,

– täckt plan: antimon (Sb) 0,4.

Övriga kvalitetskrav

Utöver gränsvärdena för skadliga ämnen gäller även följande kvalitetkrav för avfall som återvinns:

– Det avfall som återvinns ska uppfylla de tekniska och funktionella krav för konstruktionsdelar i markbyggnadsobjektet som anges i författningar, i kompletterande föreskrifter och anvisningar samt i de objektspecifika planer som projektets byggherre förutsätter.

– Betong- och tegelkross får innehålla högst en viktprocent främmande material som inte flyter i vatten, såsom trä, gummi eller metall. Därtill får det i betong- och tegelkross finnas högst 10 cm ³ /kg material som är lättare än vatten, såsom plast och isoleringsmaterial. Betongavfall får dessutom innehålla högst 30 viktprocent tegel- och kakelavfall.

– Tegelavfall får innehålla högst 40 viktprocent murbruk och 30 viktprocent betong.

– Vid återvinning av aska från förbränning av torv och träbaserat material ska gällande anvisning från Strålsäkerhetscentralen om de begränsningar som gäller byggnadsmaterialets och askans radioaktivitet iakttas.

– Mängden aska som används i väg av krossaska får inte överskrida 30 viktprocent av blandningen av aska och krossat stenmaterial.

– Den största tillåtna kornstorleken för behandlad slagg från avfallsförbränning är 50 mm, för avfall av betong, lättbetong och asfalt 90 mm och för tegelavfall 150 mm.

Bilaga 3

KVALITETSKONTROLL AV AVFALLET

I denna bilaga anges de allmänna principerna och kraven för kvalitetskontroll vid återvinning av avfall i enlighet med förordningen. Med kvalitetskontroll avses här åtgärder som innehavaren av återvinningsplatsen ska kräva av den som överlämnar avfallet för att säkerställa att avfallet lämpar sig för användning i enlighet med förordningen.

1. Kvalitetssäkringssystem

Den som överlämnar avfallet ska ha ett kvalitetssäkringssystem för att ta fram identifierabara och spårbara uppgifter om att avfallet hör till tillämpningsområdet för förordningen och att det avfall som överlämnas för återvinning uppfyller de krav som ställs på det i bilaga 2, nedan miljöduglighet . Med hjälp av kvalitetssäkringssystemet säkerställs det att övervakningen av kvaliteten på det avfall som återvinns är regelbunden och planmässig och att de därtill hörande kvalitetskontrollerna ordnas i enlighet med de krav som ställs i denna bilaga. Dessutom ska kvalitetssäkringssystemet säkerställa att olika avfallsfraktioner hålls åtskilt på de platser där de uppkommit och på lagringsplatsen.

Kvalitetssäkringssystemet ska åtminstone omfatta

1) avfall och avfallskategorierna samt en bedömning av den årliga mängden av dessa, om det är fråga om produktion vid en anläggning,

2) kvalitetskontroller i fråga om vilka plats och tidpunkt för provtagningarna, provtagningsmetoderna, samlings- och delprovernas antal och storlek samt kvalitetssäkringen av provtagningen har bestämts,

3) anvisningar om lagring, behandling och mottagning av avfall, om avfall från flera ställen behandlas vid anläggningen,

4) ansvariga personer och deras behörighet,

5) utvärderings- och auditeringsplan,

6) uppföljning och rapportering, inklusive dokumentering av undersökningsresultaten.

2. Kvalitetskontroller

2.1 Provtagning

Avfallets miljöduglighet undersöks utifrån representativa samlingsprover som bildats av delprover i enlighet med kraven i tabell 1. Delprovernas kornstorlek kan vid behov minskas genom att krossa eller mala avfallet.

Vid planering och genomförande av provtagningen tillämpas principerna enligt standarden SFS-EN 14899, som gäller karakterisering av avfall, och Europeiska standardiseringskommitténs (CEN) tekniska rapporter samt markbyggnadsbranschens egna standarder.

a) Avfall som uppkommer vid produktion vid anläggning

Miljödugligheten av avfall som uppkommer vid produktion vid anläggning ska undersökas regelbundet. Kvalitetskontroller görs antingen på den kontinuerliga avfallsströmmen vid anläggningen eller på behandlat avfall som levereras till återvinning. Utlakningen och koncentrationerna av skadliga ämnen i avfallet ska bestämmas utifrån minst ett samlingsprov innan avfallet leveraras till återvinning.

Om avfallet från en anläggning inte uppfyller kraven i bilaga 2, kan verksamhetsutövaren behandla avfallet på något annat sätt, inklusive mogning, för att dess miljöduglighet ska förbättras. I sådana fall ska miljödugligheten undersökas på nytt utifrån representativa samlingsprover som bildats av delprover från behandlat avfall. Antalet delprover i ett samlingsprov ska motsvara kraven i tabell 1 och övriga rekommendationer för representativ provtagning. Delproverna ska tas så att de representerar hela det avfallsparti som ska undersökas.

b) Betong- och tegelkross som uppkommer i samband med byggande och rivning

Miljödugligheten av betong- och tegelkross som uppkommer vid bygg- och rivningsobjekt och som ska behandlas ska undersökas enligt rivningsobjekt. I konstruktioner som inte rivits ska de betong- och tegelkonstruktioner som inte lämpar sig för återvinning identifieras så att de kan avskiljas vid rivning. Rivningen ska ske så att sortering är möjlig. Utlakningen och koncentrationerna av skadliga ämnen i färdigt betong- eller tegelkross som producerats på en rivningsarbetsplats, materialfördelningen och mängden föroreningar undersöks i det färdiga betong- eller tegelkrosset. Utlakningen och de totala koncentrationerna av skadliga ämnen i avfall, materialfördelningen och föroreningarna ska bestämmas utifrån minst ett samlingsprov när avfall överlämnas till återvinning från ett enskilt rivnings- eller byggobjekt.

c) Asfaltkross och asfaltgranulat

Miljödugligheten av asfaltkross och asfaltgranulat behöver i regel inte visas särskilt. Om det asfaltavfall som används som råvara för asfaltkross eller asfaltgranulat kommer från en sådan del av en fastighet där man hanterat eller lagrat bränsle ska koncentrationerna av oljekolväten som härrör från bränsle bestämmas i det asfaltavfall som är avsett att återvinnas.

Tabell 1. Bildande av samlingsprover av delprover enligt avfallskategori.

2.2 Analyser av avfall

Avfall som överlämnas för återvinning med stöd av denna förordning ska ha karakteriserats så att dess sammansättning och egenskaper är kända. De analyser som ska göras av samlingsproverna vid kvalitetskontrollen av avfall finns förtecknade enligt avfallskategori i tabell 2.

Analyserna av skadliga ämnen ska göras vid ett ackrediterat laboratorium vars ackrediterade kompetensområde ska omfatta de analysmetoder som används. Laboratoriet ska ha ackrediterats av ett sådant ackrediteringsorgan vars kompetens fastställts vid sakkunnigbedömning enligt internationella avtal om erkännande i enlighet med enhetliga internationella bedömningsgrunder.

Vid analyserna av de skadliga ämnen som ingår i och utlakas från avfall ska i första hand standardiserade metoder användas och i andra hand metoder som i fråga om analyskänslighet, noggrannhet och repeterbarhet konstaterats vara tillräckliga.

För bestämning av utlakningen av skadliga ämnen ska ett perkolationstest enligt standard CEN/TS 14405 eller ett tvåstegs skaktest enligt standard SFS-EN 12457-3 eller en motsvarande metod användas. Lakvattnet vid laktest ska analyseras med metoder enligt standarderna SFS-EN 12506, SFS-EN 13370 och SFS-EN 16192. Löst organiskt kol (DOC) ska bestämmas i enlighet med den tekniska specifikationen CEN/TS 14429 eller CEN/TS 14997.

För bestämning av oljekolväten (kolvätefraktioner ≥ C10–C40) ska i första hand en metod enligt standard SFS-EN 14039 eller en motsvarande metod användas med vilken mängden och arten av oljekolväten kan bestämmas.

För bestämning av polyklorerade bifenyler (PCB) ska en metod enligt standard SFS-EN 15308 eller en motsvarande metod användas.

För bestämning av polycykliska aromatiska kolväten (PAH) ska en metod enligt standard SFS-EN 15527 eller standard SFS-EN 18287 eller en motsvarande metod användas.

För bestämning av bensen, toluen, etylbensen och xylener (BTEX) ska en metod enligt standard SFS-EN ISO 22155 eller standard SFS-EN ISO 15009 eller en motsvarande metod användas.

För bestämning av fenolföreningar ska en metod enligt standard ISO/TS 17182:2014, standard ISO 13907, standard SFS-EN ISO 18857 eller standard SFS-EN 12673 eller en motsvarande metod användas.

Materialfördelning (andelarna betong, murbruk, tegel och natursten), föroreningar och flytande föroreningar för betong- eller tegelavfall som härrör från bygg- och rivningsverksamhet och som producerats vid en anläggning eller ett rivningsobjekt ska undersökas i enlighet med EN-standarden EN 933-11. Undersökningsskyldigheten gäller inte rent betong- och tegelavfall som uppkommer inom betong- eller tegelindustrin.

Analysmetodernas mätosäkerhet beaktas inte när resultaten jämförs med de gränsvärden som anges i bilaga 2.

Tabell 2. De analyser av samlingsprover som ska göras i samband med kvalitetskontrollen. BTEX-föreningar och fenolföreningar analyseras utifrån enskilda prover.