322/2007

Syftet med denna lag är att för tryggande av elleveranssäkerheten föreskriva att i kraftverkens inmatningsordning i det finska elsystemet prioriteras de kondenskraftverk som använder inhemsk bränntorv som bränsle i förhållande till de kondenskraftverk som använder stenkol, naturgas och brännolja. För att denna prioritering vid inmatningsordningen skall bli möjlig betalas en inmatningstariff för el som producerats med inhemsk bränntorv i ett kondenskraftverk på det sätt som föreskrivs i denna lag.

I denna lag avses med

En inmatningstariff betalas för el som matats in i nätinnehavarens nät och som har producerats genom användning av inhemsk bränntorv som bränsle

En inmatningstariff betalas för el som avses i 3 § i form av ett tilläggspris som skall fastställas för en period på en kalendermånad enligt följande:

Inmatningstariffen betalas under ett kalenderår för högst en elmängd som i ett kondenskraftverk motsvarar dess nominella effekt multiplicerad med 3 900 timmar och i en kondensanläggning med ångavtappning hälften av dess nominella effekt multiplicerad med 3 900 timmar.

Närmare bestämmelser om fastställandet av inmatningstariffen utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet.

Den stamnätsinnehavare som påförts systemansvar ( betalaren ) betalar inmatningstariffen till en elproducent på ansökan i efterskott i perioder på sex månader. En förutsättning för utbetalning är att

Om betalaren anser att inmatningstariffen inte kan betalas till en elproducent i enlighet med ansökan, skall betalaren överföra ärendet till Energimarknadsverket för avgörande. I överföringsanmälan skall skälen till hindret meddelas. Energimarknadsverket skall avgöra huruvida sökanden har rätt till inmatningstariffen.

Närmare bestämmelser om ansökan om och utbetalning av inmatningstariffen utfärdas genom förordning av statsrådet.

Inmatningstariffsystemet finansieras med en särskild inmatningstariffavgift som den stamnätsinnehavare som påförts systemansvar samlar in på ett sätt som är jämlikt och icke-diskriminerande för elförbrukning som är direkt eller indirekt ansluten till stamnätet.

Med inmatningstariffavgiften kan täckas kostnaderna för inmatningstariffen till elproducenterna samt de skäliga kostnader som orsakats betalaren och en skälig ersättning för skötseln av inmatningstariffsystemet.

Inmatningstariffavgiften och grunderna för fastställandet av den bör offentliggöras samt meddelas till Energimarknadsverket.

Den stamnätsinnehavare som påförts systemansvar skall särredovisa skötseln av inmatningstariffsystemet från övriga affärsverksamheter som företaget utövar på det sätt som föreskrivs i 28–34 § i elmarknadslagen. Skötseln av systemet kan också uppdras åt ett dotterbolag som i sin helhet ägs av den stamnätsinnehavare som har systemansvar.

Innan inmatningstariffen utbetalas skall en kontrollör verifiera ett kraftverks produktionssätt samt energikällan för den el som är föremål för en ansökan om utbetalning av inmatningstariffen. I en flerbränsleenhet skall vid verifiering av energikällorna följas enhetliga beräkningsmetoder och motsvarande exakthet som i lagen om utsläppshandel (683/2004) föreskrivs i fråga om granskning och kontroll av utsläpp. Varje elmängd som omfattas av en ansökan skall verifieras separat.

Det verifieringsintyg som kontrollören har utfärdat skall innehålla de uppgifter om kraftverkets produktionssätt och de energikällor det använder som behövs för att inmatningstariffen skall kunna utbetalas samt en bekräftelse på att den el som avses i ansökan om utbetalning uppfyller kraven i 3 §.

Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om verifieringen och om de uppgifter som ett verifieringsintyg skall innehålla.

En elproducent till vilken har betalts inmatningstariff skall sörja för att tillförlitligheten i de uppgifter som gäller använt produktionssätt och använda energikällor kan säkerställas under minst sex år efter utgången av det kalenderår som uppgifterna gäller. Närmare bestämmelser om förvaringen av uppgifterna kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

En kontrollör som Energimarknadsverket har godkänt i enlighet med lagen om utsläppshandel och till vars behörighetsområde har fastställts kontroll av förbränningsanläggningar är behörig att också vara sådan kontrollör som avses i denna lag.

Om en kontrollör handlar i strid med bestämmelserna i denna lag, skall Energimarknadsverket uppmana kontrollören att korrigera bristen inom utsatt tid. Om bristen inte korrigeras inom den utsatta tiden, kan Energimarknadsverket återkalla kontrollörens behörighet att vara kontrollör enligt denna lag.

Energimarknadsverket har till uppgift att övervaka att denna lag följs.

En elproducent som har ansökt om eller till vilken har betalts inmatningstariff är skyldig att på uppmaning för övervakning av riktigheten i utbetalningen av inmatningstariffen till Energimarknadsverket lämna uppgifter som gäller kraftverkets produktionssätt och de energikällor det har använt samt de elmängder det har producerat.

Den stamnätsinnehavare som har påförts systemansvar och kontrollören är skyldiga att på uppmaning ge Energimarknadsverket de uppgifter som är nödvändiga för övervakningen av utbetalningen av inmatningstariffen och finansieringen av inmatningstariffsystemet samt av att grunderna för dem är korrekta eller av de skyldigheter som föreskrivs i denna lag.

Energimarknadsverket har rätt att granska att uppgifterna är korrekta i utrymmen som innehas av den som är föremål för övervakningen och som inte omfattas av hemfriden.

På återbetalning och återkrav av en inmatningstariff som utbetalats på felaktiga grunder, till ett för stort belopp eller uppenbarligen utan grund tillämpas vad som i statsunderstödslagen (688/2001) föreskrivs om återbetalning och återkrav av statsunderstöd, om inget annat bestäms i denna lag. Det återbetalda beloppet och dröjsmålspåföljden inkomstförs till inmatningstariffsystemet.

Energimarknadsverket sköter i ärenden som gäller återbetalning och återkrav av inmatningstariffer de uppgifter som i statsunderstödslagen föreskrivs för statsbidragsmyndigheten samt fattar beslut om återkrav och dröjsmålspåföljd i fråga om inmatningstariffer. Återbetalning och dröjsmålspåföljd verkställs utan separat dom eller beslut på det sätt som föreskrivs i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961) .

Betalaren sköter indrivningen av det belopp som skall återbetalas och dröjsmålspåföljden.

Om någon bryter mot eller försummar sina skyldigheter enligt denna lag eller författningar som utfärdats med stöd av den, skall Energimarknadsverket ålägga honom att korrigera sitt fel eller sin försummelse. I beslutet om åläggande kan det förordnas på vilket sätt felet eller försummelsen skall korrigeras.

Energimarknadsverket kan förena sitt beslut om åläggande enligt 1 mom. eller sitt beslut om skyldigheten enligt denna lag att ge uppgifter med vite. När vite föreläggs och döms ut iakttas det förfarande som föreskrivs i viteslagen (1113/1990) .

Betalaren och kontrollören skall vid skötseln av en offentlig förvaltningsuppgift som avses i denna lag iaktta lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) , lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) , språklagen (423/2003) och förvaltningslagen (434/2003) . På begäran av en kund kan undantag dock göras från tillämpningen av språklagens krav när det gäller det språk som skall användas i verifieringsintyget.

I ett beslut som Energimarknadsverket meddelat med stöd av denna lag söks ändring genom besvär på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996) .

I ett beslut av en kontrollör som gäller ett verifieringsintyg får rättelse sökas hos den som utfärdat beslutet inom 30 dagar från det beslutet delgivits. Till ett beslut skall fogas anvisningar om hur man söker rättelse. I fråga om rättelseförfarandet föreskrivs närmare genom förordning av statsrådet.

I ett beslut som kontrollören fattat i ett rättelseförfarande söks ändring genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning av statsrådet.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2007 och gäller till och med den 31 december 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.