1093/2007

I denna lag föreskrivs om erkännande av yrkeskvalifikationer och friheten att tillhandahålla tjänster i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer, nedan yrkeskvalifikationsdirektivet .

Denna lag tillämpas på erkännande av yrkeskvalifikationer som en medborgare i en medlemsstat i Europeiska unionen huvudsakligen har förvärvat i en annan medlemsstat. Lagen tillämpas också på erkännande av yrkeskvalifikationer som grundar sig på avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller något annat avtal som ingåtts mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och en annan part samt på gemenskapens lagstiftning om tredjelandsmedborgares ställning.

Denna lag tillämpas på erkännande av yrkeskvalifikationer som grundar sig på bevis på formella kvalifikationer som utfärdats utanför gemenskapen för en medborgare i en medlemsstat och som erkänts i en annan medlemsstat, om innehavaren har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket i en medlemsstat.

Om någon annan författning innehåller bestämmelser som avviker från denna lag, gäller de i stället för denna lag.

I denna lag avses med

Undervisningsministeriet svarar för den nationella samordningen av de förfaranden som tillämpas vid erkännande av yrkeskvalifikationer.

Utbildningsstyrelsen är den nationella kontaktpunkt som avses i gemenskapens regler för erkännande.

I fråga om utlämnande av uppgifter och sekretessen hos en behörig myndighet som sköter uppgifter som hör till tillämpningsområdet för denna lag gäller det som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) .

Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller förutom myndigheter också instanser som har på lagstiftningen baserad rätt att utfärda examensbevis och andra handlingar som erkännandet av yrkeskvalifikationer grundar sig på.

Utbildningsstyrelsen fattar beslut om den behörighet för reglerade yrken som bevis på formella kvalifikationer medför, om inte annat föreskrivs någon annanstans. I enlighet med vad som föreskrivs någon annanstans i lag eller med stöd av lag, fattas beslut om rätt att utöva ett yrke på grundval av yrkeskvalifikationer som förvärvats i ett annat land av samma instans som beviljar rätt att utöva det berörda yrket på grundval av en examen som avlagts i Finland.

En instans som ansvarar för erkännande av yrkeskvalifikationer kan vid behov be ett universitet, en högskola eller en annan läroanstalt om ett utlåtande om sökandens studiers likvärdighet och ämnesområden som saknas jämfört med studier i Finland samt om längden på den anpassningsperiod som sökanden eventuellt föreläggs, de uppgifter som ska ingå i den och innehållet i lämplighetsprovet. Den som lämnar utlåtandet kan hos den som begärt utlåtandet uppbära en avgift efter självkostnadsvärde enligt vad som närmare bestäms om offentligrättsliga prestationer i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) och i en förordning som undervisningsministeriet utfärdar i förekommande fall.

Utifrån ett bevis på yrkeskvalifikationer placerar sig yrkeskvalifikationerna på någon av följande nivåer:

Som i 1 mom. avsedda yrkeskvalifikationer anses också kvalifikationer som grundar sig på en utbildning som fullgjorts inom gemenskapen och som en behörig myndighet i sökandens ursprungsmedlemsstat erkänner motsvara en viss nivå enligt 1 mom.

Erkännandet av yrkeskvalifikationer grundar sig på ett bevis på formella kvalifikationer eller en uppsättning av sådana bevis som har utfärdats av en behörig myndighet i en annan medlemsstat. Bevisen på formella kvalifikationer ska motsvara minst den nivå som ligger omedelbart före den som krävs nationellt för samma yrkeskvalifikationer i enlighet med indelningen i 6 §.

Om en utbildning som en person erhållit tidigare inte uppfyller de gällande behörighetskraven för utövande av ett yrke i ursprungsmedlemsstaten, ska lagstiftningen om förvärvade rättigheter i sökandens ursprungsmedlemsstat beaktas vid fastställandet av den nivå som avses i 6 §.

Ett beslut om erkännande som fattats i en annan medlemsstat kan inte anföras som grund i en ansökan om erkännande av yrkeskvalifikationer annat än i de fall som avses i 1 § 3 mom.

I ett beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer kan det krävas att sökanden genomgår ett lämplighetsprov eller slutför en anpassningsperiod som inte överskrider tre år, om

Innan myndigheten kräver kompensationsåtgärder ska den kontrollera om de kunskaper som sökanden har tillägnat sig under sin yrkesverksamhet är sådana att de helt eller delvis täcker den väsentliga avvikelse som avses i 1 mom.

Sökanden har rätt att välja kompensationsåtgärd. I ett beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer kan emellertid förordnas om obligatorisk anpassningsperiod eller obligatoriskt lämplighetsprov, om

Högskolor och andra läroanstalter ska ordna lämplighetsprov enligt vad som krävs i beslutet om erkännande av yrkeskvalifikationer. För intyget över deltagande och godkänd prestation i lämplighetsprovet tas hos den som deltagit i provet ut en avgift efter självkostnadsvärde enligt vad som närmare bestäms om offentligrättsliga prestationer i lagen om grunderna för avgifter till staten och i en förordning som undervisningsministeriet utfärdar i förekommande fall.

Närmare bestämmelser om anpassningsperioder och lämplighetsprov utfärdas genom förordning av statsrådet.

Yrkesorganisationer och yrkessammanslutningar får föreslå antagande av gemensamma minimikrav beträffande yrkeskvalifikationer för Europeiska gemenskapernas kommission.

När sökandens yrkeskvalifikationer uppfyller de gemensamma minimikrav som anges i gemenskapslagstiftningen om erkännande får de kompensationsåtgärder som avses i 8 § inte krävas av sökanden.

Om det för utövande av ett yrke krävs en viss yrkeserfarenhet, ska tidigare utövande av denna verksamhet i en annan medlemsstat godtas i enlighet med gemenskapens regler för erkännande.

En handelskammare som avses i handelskammarlagen (878/2002) ska på ansökan utfärda intyg om arten av och varaktigheten i fråga om yrkesutövning som skett i Finland. På utfärdandet av intygen tillämpas förvaltningslagen (434/2003) , språklagen (423/2003) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

Om arkitektexamen eller byggnadsarkitektexamen är behörighetsvillkor för en tjänst eller uppgift, förvärvas denna behörighet genom de examina som enligt yrkeskvalifikationsdirektivet omfattas av systemet för erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildningen. Ett villkor för automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationerna är dessutom att sökanden har rätt att utöva arkitektyrket i sin ursprungsmedlemsstat. I fråga om den behörighet som andra arkitektexamina än de som omfattas av systemet med automatiskt erkännande medför, och om vilka kompensationsåtgärder som krävs, fattas besluten i enlighet med den generella ordningen för erkännande.

En myndighet som ansvarar för erkännande av yrkeskvalifikationer kan kräva att officiellt bestyrkta kopior av följande handlingar och intyg fogas till ansökan:

Dessutom ska sökanden på begäran i en bilaga till ansökan lämna upplysningar om sin utbildning så att den myndighet som svarar för erkännandet av yrkeskvalifikationerna kan fastställa förekomsten av eventuella väsentliga olikheter i förhållande till den utbildning som krävs i Finland.

Till ansökan ska av andra än på ett nordiskt språk avfattade bilagor fogas översättningar till finska eller svenska utförda av en auktoriserad translator.

Närmare bestämmelser om handlingar och intyg som ska fogas till ansökan kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den myndighet som ansvarar för erkännandet av yrkeskvalifikationerna ska underrätta sökanden om att ansökan har mottagits samt om de handlingar som eventuellt saknas inom en månad från mottagandet av ansökan. Myndigheten ska avgöra en ansökan om automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer inom tre månader och andra ansökningar inom fyra månader efter det att de nödvändiga handlingarna har inkommit.

Om det i ett beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer krävs kompensationsåtgärder av sökanden, är beslutet om erkännande villkorligt fram till dess anpassningsperioden har löpt ut eller sökanden har avlagt lämplighetsprovet. Det slutliga beslutet om erkännande fattas efter det att sökanden har meddelat myndigheten att kompensationsåtgärderna har fullgjorts.

I fråga om sökande av ändring i beslut som avses i denna lag gäller vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996) .

Om beslut inte har meddelats inom den föreskrivna tiden, kan sökanden på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen anföra besvär, som då anses avse ett avslagsbeslut med anledning av ansökan. Sådana besvär kan anföras till dess att ett beslut med anledning av ansökan har meddelats.

Om användandet av en yrkestitel för en viss yrkesverksamhet är nationellt reglerad, ska medborgare i andra medlemsstater som har tillstånd att utöva det reglerade yrket med stöd av ett sådant beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer som avses i denna lag använda den yrkestitel och den eventuella förkortning för titeln som fastställts i finsk lagstiftning.

Sökanden har rätt att använda en akademisk titel från ursprungsmedlemsstaten, och den eventuella förkortningen av titeln, på ursprungsmedlemsstatens språk. Om en akademisk titel kan förväxlas med en titel som i Finland kräver kompletterande utbildning, får den myndighet som ansvarar för erkännandet av yrkeskvalifikationerna kräva att sökanden använder den akademiska titeln i en lämplig form.

Om en yrkesutövare som är lagligen etablerad i en annan medlemsstat temporärt och sporadiskt tillhandahåller tjänster i Finland, får friheten att tillhandahålla tjänster inte inskränkas av skäl som rör yrkeskvalifikationerna. Temporärt och sporadiskt tillhandahållande av tjänster ska också tillåtas om yrket inte är reglerat i etableringsmedlemsstaten och tjänsteleverantören har utövat yrket i fråga under minst två år i denna medlemsstat under de tio senaste åren.

På tjänsteleverantören tillämpas de nationella regler som har direkt samband med yrkeskvalifikationerna eller tillsynen över yrkesutövningen. Tjänsteleverantören omfattas inte av nationella krav som gäller tillstånd som beviljas av en yrkesorganisation eller registrering i eller medlemskap i en yrkesorganisation.

En tjänsteleverantör ska använda yrkestiteln i ursprungsmedlemsstaten på dess officiella språk när det i denna medlemsstat finns en titel för yrket. Om en sådan yrkestitel inte finns i ursprungsmedlemsstaten, ska tjänsteleverantören ange sin akademiska titel på ursprungsmedlemsstatens officiella språk. I fråga om yrken som erkänns automatiskt ska dock den yrkestitel som fastställts i finsk lagstiftning användas.

I de fall då tjänster tillhandahålls under ursprungsmedlemsstatens yrkestitel eller enligt tjänsteleverantörens akademiska titel ska följande uppgifter lämnas till tjänstemottagaren:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Genom denna lag upphävs lagen om genomförande av en generell ordning för erkännande av examina inom Europeiska gemenskapen (1597/1992) jämte ändringar.

På ansökningar som anhängiggjorts innan denna lag har trätt i kraft tillämpas bestämmelserna i denna lag, om beslutet fattas efter lagens ikraftträdande.

En hänvisning till lagen om genomförande av en generell ordning för erkännande av examina inom Europeiska gemenskapen någon annanstans i lagstiftningen avser efter ikraftträdandet av denna lag en hänvisning till denna lag.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.