663/2005

Tvistemål och tvistiga ansökningsärenden i allmänna domstolar kan bli föremål för medling enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Genom medling eftersträvas en uppgörelse i godo.

Förutsättningar för medling är att saken är lämplig för medling och att medling också i övrigt är ändamålsenligt med hänsyn till parternas yrkanden.

En sak som inte är föremål för rättegång kan bli föremål för medling på ansökan av en part eller parterna i tvisten. Ansökan skall göras skriftligen och i den skall anges vad tvisten gäller och hur parternas åsikter skiljer sig från varandra. En motivering som anger varför saken är lämplig för medling skall också ingå. I ansökan skall parterna och deras kontaktuppgifter uppges med iakttagande i tillämpliga delar av vad som bestäms om stämningsansökan i 5 kap. 2 § 2 mom. i rättegångsbalken.

En sak som är föremål för rättegång kan hänskjutas till medling på begäran av en part eller parterna. Denna begäran formuleras fritt och den skall göras innan förberedelsen förklarats avslutad.

För att medling skall kunna inledas krävs samtycke av samtliga parter. En begäran eller en ansökan om medling som inte framställts av parterna tillsammans skall på lämpligt sätt delges de andra parterna och de skall ges tillfälle att bli hörda med anledning av begäran eller ansökan. Hörandet kan ske skriftligen eller muntligen.

Beslut om att inleda medling fattas av domstolen.

En medlare förordnas för att ha hand om medlingen. Medlaren skall vara domare vid den domstol som behandlar saken.

Medlaren kan med parternas samtycke anlita ett biträde för att säkra nödvändig expertis i den sak som är föremål för medling eller för att i övrigt främja medlingen. Medlaren utser biträdet efter att parterna godkänt valet. Arvode och kostnadsersättning till biträdet betalas av parterna.

Medlingen skall genomföras snabbt och med iakttagande av opartiskhet och objektivitet.

Medlaren skall höra parterna och överlägga med dem. Med samtycke av parterna kan också andra personer höras och annan utredning läggas fram.

Medlaren kan överlägga med en part utan närvaro av de övriga parterna, om parterna samtycker till det.

Medlaren beslutar närmare om förfarandet efter att ha överlagt med parterna.

Medlaren skall bistå parterna i deras strävanden att uppnå samförstånd och en uppgörelse i godo.

På begäran eller med samtycke av parterna kan medlaren lägga fram ett förslag till uppgörelse i godo. Förslaget kan bygga på en skälighetsbedömning av medlaren.

Vid medling kan en förlikning som antas av parterna stadfästas som ett avgörande.

I fråga om stadfästelse av förlikning och om förlikning gäller vad som i lag bestäms om förlikning i rättegång. En förlikning som stadfästs i ett medlingsförfarande kan dock gälla också annat än parternas ursprungliga yrkanden.

Medlingen avslutas när

När medling avslutas enligt 1 mom. 2 eller 3 punkten skall medlaren underrätta parterna om detta.

När medling avslutas enligt 1 mom. 2 eller 3 punkten i en sak som också är föremål för rättegång skall behandlingen av saken fortsätta i den ordning som är föreskriven för behandling av tvistemål.

Behörig att medla i en sak är den domstol som är behörig att behandla saken i rättegång.

Domstolen kan besluta om inledande av medling och fatta avgöranden om medlingen i den sammansättning som gäller för domstolens beslut om åtgärder som hänför sig till förberedelsen av saken.

I fråga om hur parterna skall företrädas i medlingsförfarandet gäller vad som i lag föreskrivs om förande av parts talan i rättegång.

I fråga om parternas rätt att anlita biträde och ombud och i fråga om biträdes och ombuds behörighet gäller vad som i lag föreskrivs om rättegångsbiträde och rättegångsombud i tvistemål. För att främja medlingen kan medlaren av motiverade skäl framlagda av en part såsom biträde eller ombud för denne dock godkänna även någon som har annan än i 15 kap. 2 § i rättegångsbalken avsedd examen och som inte är i konkurs och vars handlingsbehörighet inte har begränsats.

I fråga om offentligheten för medlingen, de handlingar som behandlas där och förlikningen gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i lagen om offentlighet vid rättegång i allmänna domstolar (370/2007) . Allmänheten får dock inte vara närvarande när medlaren i enlighet med 6 § 3 mom. överlägger med bara en av parterna. På begäran av en part skall också någon annan del av medlingen genomföras utan att allmänheten är närvarande, om det finns risk för att förlikning annars inte nås, och tilltron till att medlingen går riktigt till eller något annat vägande skäl inte kräver att behandlingen är offentlig.

I en senare behandling av saken får en part inte utan motpartens samtycke åberopa sådant som denne anfört under medlingen för att uppnå förlikning.

En part svarar själv för sina kostnader för medlingen.

En part kan inte i rättegång kräva ersättning för sina medlingskostnader av motparten.

I fråga om jäv för medlare och deras biträden gäller vad som föreskrivs om jäv för domare.

En medlare får inte vara domare i en rättegång om en sak i vilken han eller hon har varit medlare.

Ändring får inte sökas i ett beslut genom vilket medling inleds, en begäran om medling avslås eller medlingen förklaras avslutad.

Bestämmelser om avgifter som tas ut för behandlingen av en ansökan eller en begäran om medling enligt denna lag finns i lagen om avgifter för domstolars och vissa justitieförvaltningsmyndigheters prestationer (701/1993) och i förordning som utfärdats med stöd av lagen.

Ärenden som gäller barns ställning och rättigheter kan bli föremål för medling enligt denna lag när de gäller underhåll för barn eller vårdnad om barn och umgängesrätt. Medlingen skall genomföras så att den tryggar barnets bästa. Vid bedömningen av om en förlikning kan stadfästas skall domstolen beakta bestämmelserna i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983) och lagen om underhåll för barn (704/1975) .

En förlikning som stadfästs i ett ärende som varit föremål för medling enligt 1 mom. jämställs med ett domstolsbeslut eller en dom i dessa frågor.

Utan hinder av denna lag iakttas vad som annanstans i lag bestäms om uppnående och stadfästelse av förlikning i rättegång.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.