21/2004

Syftet med denna lag är att främja och trygga likabehandling samt att effektivisera rättsskyddet för den som utsatts för diskriminering i sådana diskrimineringssituationer som hör till lagens tillämpningsområde.

Denna lag tillämpas på såväl offentlig som privat verksamhet när det är fråga om

Lagen tillämpas dessutom på diskriminering på grund av etniskt ursprung när det är fråga om

Denna lag tillämpas inte

Myndigheterna skall i all sin verksamhet målmedvetet och systematiskt främja likabehandling samt etablera sådan förvaltningssed och sådana verksamhetssätt som säkerställer att likabehandling främjas när ärenden bereds och beslut fattas. Myndigheterna skall särskilt ändra de omständigheter som förhindrar uppnående av likabehandling.

För att främja etnisk likabehandling ska myndigheterna utarbeta en plan ( likabehandlingsplan ) i den omfattning som arten av varje myndighets verksamhet det kräver. Inrikesministeriet utfärdar allmänna rekommendationer om innehållet i den plan som avses i detta moment. (9.11.2007/978)

Med myndigheter avses i denna paragraf statliga och kommunala myndigheter, självständiga offentligrättsliga inrättningar samt myndigheterna i landskapet Åland när de i landskapet sköter uppgifter som ankommer på riksmyndigheterna. Med myndigheter avses också offentligrättsliga föreningar och privata aktörer när de sköter offentliga förvaltningsuppgifter samt statens affärsverk. Skyldigheten att utarbeta en i 2 mom. avsedd plan gäller dock inte den evangelisk-lutherska kyrkan eller det ortodoxa kyrkosamfundet och inte heller privata aktörer som kan jämställas med myndigheter och som sköter offentliga förvaltningsuppgifter.

För att främja likabehandling i frågor som avses i 2 § 1 mom. skall den som låter utföra ett arbete eller ordnar utbildning vid behov vidta skäliga åtgärder för att en person med funktionshinder skall få tillträde till arbete eller utbildning samt för att denne skall klara av sitt arbete och kunna avancera i arbetslivet. Vid bedömningen av vad som är skäligt beaktas i synnerhet kostnaderna för åtgärderna, den ekonomiska ställningen för den som låter utföra arbetet eller ordnar utbildningen samt möjligheterna att få stöd av offentliga medel eller annat stöd för åtgärderna.

Ingen får diskrimineras på grund av ålder, etniskt eller nationellt ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd, funktionshinder, sexuell läggning eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Bestämmelser om förbud mot diskriminering på grund av kön finns i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (609/1986) .

Med diskriminering avses

Som diskriminering enligt denna lag anses inte

(14.11.2008/690)

Genom denna lag förhindras inte sådana specialåtgärder vilkas syfte är att uppnå faktisk likabehandling för att förhindra eller lindra olägenheter som beror på diskriminering enligt 6 § 1 mom. ( positiv särbehandling ). Den positiva särbehandlingen skall stå i rätt proportion till det mål som eftersträvas.

Ingen får missgynnas eller behandlas så att han eller hon drabbas av ogynnsamma följder därför att han eller hon har anfört klagomål eller vidtagit åtgärder för att trygga likabehandling.

Den som enligt 2 § tillhandahåller arbete, lös eller fast egendom eller tjänster, utbildning eller förmåner och som på grund av ålder, etniskt eller nationellt ursprung, nationalitet, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd, funktionshinder eller sexuell läggning har brutit mot 6 eller 8 §, är skyldig att till den som blivit föremål för diskriminering eller repressalier betala gottgörelse för kränkningen. I gottgörelse skall enligt kränkningens art betalas högst 15 000 euro.

När gottgörelsens storlek bestäms beaktas diskrimineringens art och omfattning samt varaktighet, hur den som brutit mot 6 eller 8 § förhåller sig till sin gärning, eventuell förlikning mellan parterna, huruvida ett jämlikt rättsläge återställts, gärningsmannens ekonomiska ställning och andra omständigheter samt en ekonomisk påföljd som för samma gärning har dömts ut eller påförts med stöd av någon annan lag för kränkningen av personen. Gottgörelse behöver inte dömas ut, om detta är skäligt med beaktande av omständigheterna. Gottgörelsens maximibelopp får av särskilda skäl överskridas, om det är motiverat med beaktande av diskrimineringens varaktighet, allvarlighetsgrad och andra omständigheter.

Betalning av gottgörelse hindrar inte att den kränkte yrkar ersättning för ekonomisk skada med stöd av skadeståndslagen (412/1974) eller någon annan lag.

En domstol kan i ett mål eller ärende som den behandlar ändra eller bortse från avtalsvillkor som strider mot förbudet i 6 eller 8 §. Som avtalsvillkor betraktas också en förbindelse om vederlagsbelopp.

Om ett villkor som avses i 1 mom. är sådant att det till följd av att villkoret ändrats eller lämnats utan avseende inte är skäligt att avtalet i övrigt oförändrat förblir i kraft, kan avtalet ändras även till övriga delar eller förordnas att förfalla.

Arbetarskyddsmyndigheterna övervakar efterlevnaden av denna lag i fråga om arbetsavtalsförhållanden och offentligrättsliga anställningar samt i arbetspraktik och annan motsvarande verksamhet på en arbetsplats på det sätt som bestäms i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen (44/2006) . (20.1.2006/50)

Minoritetsombudsmannen och diskrimineringsnämnden övervakar att förbudet mot diskriminering på grund av etniskt ursprung följs, utom när det gäller arbetsavtalsförhållanden och offentligrättsliga anställningar, på det sätt som bestäms i lagen om minoritetsombudsmannen och diskrimineringsnämnden (660/2001) .

Den som anser sig ha blivit utsatt för diskriminering på grund av etniskt ursprung enligt denna lag kan be minoritetsombudsmannen om anvisningar, råd, rekommendationer och åtgärder i frågor som avses i 2 § 1 mom. 1, 3 och 4 punkten och 2 § 2 mom. för att förlikning skall åstadkommas.

Diskrimineringsnämnden kan i ett ärende som gäller etnisk diskriminering, till den del det inte gäller ett arbetsavtalsförhållande eller en offentligrättslig anställning, arbetspraktik eller annan motsvarande verksamhet på en arbetsplats,

Förlikning som har fastställts av diskrimineringsnämnden och där man kommit överens om en penningfordran kan verkställas så som en lagakraftvunnen dom.

Diskrimineringsnämnden skall vid behov i ett beslut om förbud utsätta en skälig tidsfrist inom vilken beslutet skall följas. Nämnden kan förena förbudet med vite och döma ut vitet på det sätt som bestäms i viteslagen (1113/1990) .

Om ett ärende som avses i 1 mom. har inletts eller inleds hos någon annan myndighet, skall diskrimineringsnämnden lämna saken utan prövning.

Domstolar, minoritetsombudsmannen och andra myndigheter samt föreningar kan begära diskrimineringsnämndens utlåtande om tillämpningen av denna lag i frågor som gäller etnisk diskriminering.

Den som utsätts för ett förfarande som strider mot 6 eller 8 § eller minoritetsombudsmannen kan föra ett ärende som avses i 2 § 1 mom. 1, 3 eller 4 punkten eller i 2 § 2 mom. och som gäller etnisk diskriminering till diskrimineringsnämnden för förfarande enligt 13 § 1 mom. 2 punkten.

Förlikningsparterna tillsammans eller, med parternas samtycke, minoritetsombudsmannen kan föra ett ärende som avses i 1 mom. till diskrimineringsnämnden för förfarande enligt 13 § 1 mom. 1 punkten.

Bestämmelser om behandlingen av ärenden i diskrimineringsnämnden finns i lagen om minoritetsombudsmannen och diskrimineringsnämnden.

Talan i mål och ärenden som avses i 9 och 10 § skall väckas vid domstolen på svarandens hemort inom två år efter det förfarande som strider mot 6 eller 8 § eller, om förfarandet fortsätter, inom två år efter det att det upphört. I anställningssituationer skall talan dock väckas inom ett år efter det att den arbetssökande som förbigåtts har fått del av beslutet om vem som valts.

Om någon som anser sig har blivit utsatt för ett förfarande som strider mot 6 § vid behandlingen av ett mål eller ärende som avses i denna lag i domstol eller behörig myndighet lägger fram utredning som ger anledning att anta att det i paragrafen avsedda förbudet har överträtts, skall svaranden visa att förbudet inte har överträtts. Bestämmelsen tillämpas inte vid behandlingen av brottmål.

Ändring i beslut som diskrimineringsnämnden har fattat med stöd av 13 § 1 mom. 2 punkten får sökas hos förvaltningsdomstolen genom besvär. Behörig förvaltningsdomstol är den förvaltningsdomstol inom vars domkrets den som påstås har blivit diskriminerad har sin hemort. I fråga om ändringssökande gäller i övrigt vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996) .

Ett beslut som diskrimineringsnämnden har fattat med stöd av 13 § 1 mom. 2 punkten kan verkställas även om det överklagats, om inte förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.

I beslut som diskrimineringsnämnden har fattat med stöd av 13 § 1 mom. 1 punkten eller 4 mom. får ändring inte sökas genom besvär.

Bestämmelser om straff för diskriminering finns i 11 kap. 11 § i strafflagen (39/1889) , bestämmelser om straff för diskriminering i arbetslivet i 47 kap. 3 § i strafflagen och bestämmelser om ockerliknande diskriminering i arbetslivet i 47 kap. 3 a § i strafflagen.

Gottgörelsens maximibelopp enligt 9 § justeras i motsvarighet till förändringen i penningvärdet vart tredje år genom förordning av arbets- och näringsministeriet.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2004.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.