57/2002

Vid fullgörande av den identifieringsplikt som avses i 6 §, den omsorgsplikt som avses i 9 § och den anmälningsplikt som avses i 10 § lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt (68/1998) skall särskild uppmärksamhet fästas vid affärstransaktioner som har anknytning till en stat vars system för förhindrande och utredning av penningtvätt inte fyller internationella krav.

Som sådan anknytning som avses i 1 mom. betraktas att

En stat som avses i 1 mom. är republiken Nauru. (13.2.2003/108)

Vid identifiering av en fysisk person skall den anmälningspliktige utreda åtminstone följande om kunden:

Vid identifiering av en juridisk person skall den anmälningspliktige kräva ett handelsregisterutdrag eller ett motsvarande utländskt registerutdrag som gäller den juridiska personen eller annan utredning varav åtminstone följande framgår:

De personer som avses ovan i 2 mom. 5 och 7 punkten skall identifieras i enlighet med 1 och 2 mom.

Om den juridiska person som avses i 2 mom. är ett bolag med vars emitterade aktier handel bedrivs på en fondbörs eller vid annan offentlig handel behövs i 2 mom. 4 punkten avsedd utredning endast i fråga om den person vars ägarandel av bolagets kapital eller röstetal uppgår till minst en tjugondedel.

Om det är sannolikt att kunden handlar för någon annans räkning, skall även om denna person utredas de omständigheter som föreskrivs i 2 §.

Den anmälningspliktige skall kräva en utredning av affärstransaktionen och syftet med den. I början av ett kund- eller affärsförhållande skall dessutom affärstransaktionens syfte och omfattning samt enstaka affärstransaktioners omfattning utredas. Vid behov skall den anmälningspliktige angående kunden be om ett rekommendationsbrev av ett tillförlitligt kreditinstitut, finansiellt institut, värdepappersföretag, fondbolag, försäkringsbolag eller en tillförlitlig försäkringsmäklare.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. skall i fråga om en juridisk person även utredas verksamhetens karaktär och omfattning samt krävas bokslut för de tre senast avslutade räkenskapsperioderna eller, om den juridiska personen har varit verksam under kortare tid, för en verksamhetsperiod.

Om kunden är ett kreditinstitut, finansiellt institut, värdepappersföretag, fondbolag, försäkringsbolag eller en försäkringsmäklare som har hemort i en stat som avses i 1 § eller som har registrerats där skall den anmälningspliktige försäkra sig om i vilken stat kunden har koncession och utreda om någon myndighet övervakar den.

Om ett kreditinstitut, finansiellt institut, värdepappersföretag, fondbolag, försäkringsbolag eller en försäkringsmäklare som har fått koncession i en stat som avses i 1 § eller om en i en stat som avses i 1 § belägen filial till något annat kreditinstitut, finansiellt institut, värdepappersföretag, fondbolag, försäkringsbolag eller någon annan försäkringsmäklare är delaktig i en affärstransaktion skall, utöver vad som föreskrivs i 1–3 mom., i fråga om en person till vilken medel eller egendom överförs från Finland eller som överför medel eller egendom till Finland utredas:

Om kunden inte lämnar den utredning som begärts för fullgörandet av omsorgsplikten eller om den lämnade utredningen enligt den anmälningspliktiges bedömning är otillförlitlig, skall den anmälningspliktige göra i 10 § lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt avsedd anmälan till centralen för utredning av penningtvätt. På samma sätt skall förfaras om grunden för affärstransaktionen och medlens ursprung inte framgår tillräckligt klart av de utredningar som den anmälningspliktige inhämtat.

Om den juridiska personen inte kan identifieras eller förmånstagarna tillförlitligt utredas skall den anmälningspliktige göra en anmälan till centralen för utredning av penningtvätt. På samma sätt skall förfaras om den person för vars räkning kunden handlar inte kan identifieras på det sätt som föreskrivs i 3 §.

Utöver denna förordning skall den anmälningspliktige iaktta vad som föreskrivs i lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Denna förordning träder i kraft den 15 februari 2002.

Denna förordning tillämpas även på kunder vilkas affärsförhållande till den anmälningspliktige har inletts före denna förordnings ikraftträdande. Den anmälningspliktige skall identifiera en dylik kund på det sätt som föreskrivs i 2 § och om det är sannolikt att kunden handlar för någon annans räkning denna andra person på det sätt som föreskrivs i 3 § innan en ny affärstransaktion görs.