290/2002

I denna förordning bestäms de villkor enligt vilka vården betraktas såsom i 50 kap. 7 § strafflagen (39/1889) avsedd vård som godkänts av social- och hälsovårdsministeriet.

Målet för vården är att få en person som misstänks för bruk av narkotika eller för annat narkotikabrott i samband därmed, nedan den misstänkte, att upphöra med bruket av narkotika eller att genom de metoder social- och hälsovården kan erbjuda förebygga och behandla sådana men för hälsan samt förebygga och avhjälpa sådana sociala olägenheter som den misstänkte kan ådra sig genom narkotikabruket.

Vid anordnandet av vården skall i tillämpliga delar iakttas vad som bestäms i 5, 6, 8 och 9 § lagen om missbrukarvård (41/1986) .

Vården kan ges vid en A-klinik, en ungdomsklinik, en rehabiliteringsanstalt, ett socialsjukhus eller en motsvarande specialvårdsenhet inom missbrukarvården samt vid en sådan verksamhetsenhet som avses i folkhälsolagen (66/1972) , lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) och socialvårdslagen (710/1982) .

Vårdenheten kan lämna uppgifter om den misstänkte till förundersökningsmyndigheten, åklagaren eller domstolen om den misstänkte gett sitt skriftliga samtycke därtill.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2002.

Genom denna förordning upphävs social- och hälsovårdsministeriets beslut av den 22 december 1994 om godkänd vård vid narkotikabrott (1394/1994) .