1200/2002

Utan hinder av vad som i lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift (366/1963) bestäms om skyldigheten att betala arbetsgivares socialskyddsavgift får en privat arbetsgivare, ett statligt affärsverk som avses i lagen om statliga affärsverk (1185/2002) , en kommun som nämns i 3 §, en samkommun som finns i någon av de nämnda kommunerna och ett kommunalt affärsverk i någon av de nämnda kommunerna, den evangelisk-lutherska kyrkan, dess församlingar och kyrkliga samfälligheter samt det ortodoxa kyrkosamfundet och dess församlingar under de förutsättningar som anges i denna lag befrielse från skyldigheten att betala arbetsgivares socialskyddsavgift (avgiftsbefrielse).

Syftet med försöket med avgiftsbefrielse är att reda ut hur avgiftsbefrielsen för de arbetsgivare som avses i 1 § påverkar sysselsättningen och arbetsgivarnas sysselsättningsbetingelser i de kommuner som avses i 3 §.

Denna lag tillämpas på en arbetsgivare som avses i 1 § och som har ett sådant fast driftställe som avses i 13 a § i inkomstskattelagen (1535/1992) i någon av följande kommuner ( försöksområde ):

(22.12.2009/1367)

Dessutom tillämpas lagen i Nådendals stad inom området för den upplösta kommunen Velkua och i Väståbolands stad inom området för de upplösta kommunerna Houtskär, Iniö, Korpo och Nagu på arbetsgivare som inom området har ett i 13 a § i inkomstskattelagen avsett fast driftställe och som har gjort en i 6 § i denna lag avsedd anmälan om inledande av försöket till skatteverket och utnyttjat avgiftsbefrielsen före utgången av 2008.

Avgiftsbefrielsen gäller endast sådana socialskyddsavgifter för arbetsgivare som fastställs på basis av de löner som betalats till arbetstagarna vid ett fast driftställe inom försöksområdet. Hushållsarbetsgivare har rätt till avgiftsbefrielse, om arbetet utförs inom försöksområdet.

Stöd som arbetsgivare som bedriver företagsverksamhet får med stöd av denna lag i form av avgiftsbefrielse är stöd i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse ( de minimis-stöd ). Det sammanlagda beloppet av stöd som ges i form av avgiftsbefrielse och annat de minimis-stöd som en arbetsgivare som bedriver företagsverksamhet eventuellt beviljats får inte under en treårsperiod överskrida 100 000 euro.

Beloppet av avgiftsbefrielseavdrag som en arbetsgivare med stöd av denna lag och lagen om befrielse från arbetsgivares socialskyddsavgift i landskapet Kajanaland 2005–2011 (1094/2004) gör för den socialskyddsavgift som fastställs för respektive lönebetalningsår får inte överskrida 30 000 euro. (22.12.2009/1367)

Rätt till avgiftsbefrielse har dock inte en sådan arbetsgivare vars huvudsakliga verksamhetsområde enligt omsättningen är

För att få avgiftsbefrielse skall en arbetsgivare göra en anmälan om inledande av försöket till skatteverket. I anmälan skall lämnas information om arbetsgivarens verksamhetsområde, hemort, fasta driftställe i en kommun inom försöksområdet och antalet anställda vid driftstället, beloppet av de löner och den lönebaserade socialskyddsavgift för arbetsgivare som under det kalenderår som föregår anmälan har betalats vid det aktuella driftstället, de minimis-stöd som beviljats och betalats till arbetsgivaren under tre år före anmälan samt andra behövliga uppgifter som fastställs av Skattestyrelsen.

Arbetsgivaren är skyldig att omedelbart underrätta skatteverket om andra uppgifter än de som gäller antalet anställda samt beloppet av löner och socialskyddsavgifter som ingår i anmälan om inledande av försöket förändras under försöksperioden.

Arbetsgivaren svarar för att de uppgifter som lämnas är riktiga. Om de förutsättningar som berättigar till befrielse upphör att existera, är arbetsgivaren skyldig att betala arbetsgivares socialskyddsavgift i enlighet med vad som bestäms i lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift.

Behörigt skatteverk är skatteverket på arbetsgivarens hemort.

Närings-, trafik- och miljöcentralerna i försöksområdet lämnar på begäran till Skatteförvaltningen uppgifter om grunderna för tillämpningen av 4 och 5 § samt bistår när information om försöket med avgiftsbefrielse lämnas till de arbetsgivare som omfattas av försöket. (22.12.2009/1367)

Arbetsgivaren får på eget initiativ och utan särskilt beslut göra ett avgiftsbefrielseavdrag för socialskyddsavgiften för den lönebetalningsmånad under vilken en anmälan om inledande av försöket enligt 6 § har lämnats till skatteverket. Avgiftsbefrielsen gäller dock tidigast den socialskyddsavgift för arbetsgivare som fastställs på basis av löner som betalats i januari 2003.

Skatteverket kan av särskilda skäl besluta att avgiftsbefrielsen träder i kraft tidigare än den månad då anmälan om inledande av försöket lämnades, dock så att den tidigast gäller den socialskyddsavgift för arbetsgivare som fastställs på basis av löner som betalats i januari 2003.

Om arbetsgivaren inte enligt denna lag har rätt till avgiftsbefrielse eller en del därav, tillämpas på indrivning av arbetsgivares socialskyddsavgift i efterhand hos arbetsgivaren och på avgiftstillägg vad som bestäms i 10, 11 och 14 § lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift.

Arbetsgivaren skall underrätta skatteverket om avgiftsbefrielseavdragens belopp och lämna andra uppgifter som Skattestyrelsen förutsätter på den årsdeklaration som avses i 33 § lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) eller på någon annan anmälan enligt ett av Skattestyrelsen fastställt formulär.

Arbetsgivare som regelbundet betalar löner skall anteckna avgiftsbefrielseavdragens belopp även i den övervakningsdeklaration som avses i 32 § lagen om förskottsuppbörd.

I lönebokföringen skall det lönebelopp som berättigar till avgiftsbefrielse kunna konstateras för varje enskild löntagare på det sätt som Skattestyrelsen bestämmer. Lönebokföringen skall till dessa delar förvaras 10 år från det att avgiftsbefrielsen har trätt i kraft för arbetsgivaren i enlighet med 8 §.

På avgiftsbefrielse enligt denna lag tillämpas vad som i 37 § lagen om förskottsuppbörd bestäms om skattegranskning och skyldighet att lämna uppgifter.

Skatteverket och Skattestyrelsen har rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar av rätten till information på begäran avgiftsfritt av andra myndigheter få uppgifter om arbetsgivarens hemort, driftställenas läge och verksamhetsområde samt sådana de minimis-stöd som beviljats och betalats till en arbetsgivare som bedriver företagsverksamhet liksom även andra för utredandet av förutsättningarna för avgiftsbefrielse nödvändiga uppgifter.

Utöver vad som i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) och lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (1346/1999) bestäms om utlämnande av uppgifter har skatteverket och Skattestyrelsen utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar av rätten till information rätt att på begäran

Skatteverket och Skattestyrelsen lämnar avgiftsfritt ut de uppgifter som avses i 2 mom. 1–3 punkten.

I ett beslut som skatteverket fattat med stöd av denna lag får ändring sökas så som anges i 17 § lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift.

Skattestyrelsen får utfärda närmare anvisningar om grunderna för, förfarandet vid och övervakningen av avgiftsbefrielse.

Utöver vad som bestäms i denna lag iakttas i tillämpliga delar lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003 och gäller till och med den 31 december 2011. (22.12.2009/1367)

Denna lag tillämpas på arbetsgivares socialskyddsavgift som fastställs på basis av löner som betalas 2003–2011. Avgiftsbefrielsen gäller första gången den socialskyddsavgift som fastställs på basis av de utbetalda lönerna i januari 2003 och som ska betalas i februari 2003 och sista gången den socialskyddsavgift som fastställs på basis av de utbetalda lönerna i december 2011 och som ska betalas i januari 2012. (22.12.2009/1367)

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.