825/2001

Om det på ett fartyg utförs sådant arbete som förutsätter användning av personlig skyddsutrustning, skall på fartyget finnas sådan personlig skyddsutrustning som motsvarar de behov som förekommer eller sannolikt kan uppstå. Vid val och användning av personlig skyddsutrustning skall bestämmelserna i statsrådets beslut om val och användning av personlig skyddsutrustning i arbetet 1407/1993 iakttas.

Vid arbete på sådana platser och under sådana omständigheter där det finns risk för att arbetstagaren faller ned, skall var och en som deltar i arbetet vara försedd med en säkerhetssele av typen helsele. På fartyget skall dessutom enligt behov finnas tillgång till ett eller flera ändamålsenliga skyddsnät.

Om på fartyget transporteras eller måste hanteras farliga ämnen eller syreförbrukande ämnen, skall ombord på fartyget finnas ändamålsenliga mätinstrument med vilka explosionsrisk, förgiftningsrisk och syrehalt vid behov kan konstateras.

Med farliga ämnen avses i denna förordning sådana ämnen som på grund av sin explosions- eller brandfarlighet, giftighet eller annan egenskap kan skada dem som arbetar på fartyget.

Med transport av farliga ämnen avses transport av bulklast och last i förpackningar och med hantering av farliga avses lastning eller lossning av last, rengöring av utrymmen från lastavfall, hantering av trasiga förpackningar samt annan hantering av farliga ämnen eller arbete inom verkningsområdet för sådana i anslutning till skeppsarbete.

Om brännbara vätskor med en flampunkt på högst 61° C transporteras i fartyget skall fartyget vara försett med minst två sådana bärbara mätinstrument för kontroll av explosions- och brandrisken som mäter den sammanlagda halten av alla brännbara gaser i luften.

Om besättningen utför service- och reparationsarbeten i sådana utrymmen på fartyget, det kan misstänkas förekomma brandfarlig gas eller i vilka det finns sådana ämnen som i arbetsutrymmet kan avge brandfarlig gas eller ånga, skall på fartyget där finnas tillgång till minst ett sådant mätinstrument som avses i 1 mom.

På fartyg som transporterar eller på vilka hanteras i 3 § avsedda farliga ämnen skall finnas mätinstrument för konstaterande av halterna av åtminstone kolmonoxid, kväveoxider, koldioxid och svavelväte samt den allmänna förekomsten av kolväten.

Utöver de gaser som avses i 1 mom. skall på fartyget kunna konstateras halterna av sådana ämnen som fenol, bensen, styren, toluen, koltetraklorid, trikloretylen och formaldehyd, om dessa produkter eller produkter med lika farliga egenskaper regelbundet transporteras eller hanteras ombord på fartyget.

Vid underhåll av mätinstrumenten skall särskilt beaktas under hur lång tid de kemiska detektorerna fungerar på ett tillförlitligt sätt.

Om skyddsgas används på fartyget och detta har sådana utrymmen som skall hållas tillslutna, såsom lastrum, tankar och kofferdammar, och i vilka kan uppstå syrebrist (luftens syrehalt underskrider 21 %), skall fartyget vara utrustat med minst ett mätinstrument med hjälp av vilket syrehalten på ett tillräckligt exakt sätt kan konstateras från utrymmets utsida.

För mätinstrumenten skall det finnas tillgång till bruks- och underhållsanvisningar som utfärdats av tillverkaren samt sådan tillräcklig kompletterande utrustning som säkerställer instrumentens funktion.

Utöver denna förordning skall i fråga om skyddsutrustning och mätinstrument iakttas de bestämmelser som utfärdats om brandsäkerhet samt om kemikalie- och gastankfartyg.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002.

Genom denna förordning upphävs social- och hälsovårdsministeriets beslut av den 20 mars 1985 om mätinstrument och personlig skyddsutrustning på fartyg (272/1985) .