Lag om skydd i arbete.
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:
Lagens tillämpningsområde.
1 §.
Denna lag skall med nedan nämnda inskränkningar tillämpas på arbete, som arbetstagare på grund av avtal mot vederlag utför för arbetsgivare under dennes ledning och uppsikt. Såsom vederlag anses varje förmån, som har ekonomiskt värde.
2 §.
Denna lag tillämpas, på sätt i förordning stadgas, även på:
arbete, som utföres på grund av tjänsteförhållande;
arbete, som elev i samband med studier utför vid skola, anstalt eller undervisningskurs, om detta arbete är förenat med väsentlig risk för olycksfall eller ohälsa;
arbete, som värnpliktig på order av försvarsmakten utför; samt
arbete, som utföres av person, vilken förvaras eller vårdas i straff-, korrektions- eller vårdanstalt eller på sjukhus eller i annan med dem jämförlig inrättning.
3 §.
Denna lag tillämpas icke på:
arbete, som utföres av person, vilken varaktigt tillhör arbetsgivarens hushåll och i rätt upp- eller nedstigande led är släkt med honom eller hans maka eller är hans adoptivbarn eller -far eller -mor eller make till någon här avsedd, därest ej arbetsgivaren i detta arbete regelbundet har även andra arbetstagare:
arbete, som arbetstagare utför i hemmet eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses ankomma på arbetsgivaren att vaka över arbetets ordnande, dock sålunda, att stadgandena i 39 § skola tillämpas även på detta arbete;
hushållsarbete i arbetsgivarens hem; ej heller på
skeppsarbete, därest det ej är sådant arbete, som avses i 5 §.
4 §.
Utföres arbete av två eller flera personer, vilka icke stå i 3 § 1 punkten avsett förhållande till varandra, i deras gemensamma företag, skall på dem tillämpas, vad i denna lag är stadgat om arbetsgivare, oaktat arbetstagare, som avses i 1 §, icke arbeta i företaget.
5 §.
Den, på vilken förvaltningen av hamn ankommer, så ock skeppsredare, fartygsbefälhavare eller annan person, som har fartyg i sin värjo, samt arbetsgivare äro var för sig pliktiga att, enligt vad statsrådet bestämmer, i tillämpliga delar iakttaga, vad i denna lag stadgas, såvida fråga är om arbete, som i hamn, på land eller ombord utföres vid lastning eller lossning av fartyg i havstrafik eller trafik på inre farvatten eller vid intagning av bränsle i fartyg.
Med hamn avses i 1 mom. även hamnbassäng, kaj eller annan dylik plats.
6 §.
Ägare av fastighet eller byggnad eller den, som innehar fastighet eller del därav eller har nyttjanderätt därtill, så ock tillverkare, importör eller överlåtare av maskiner eller anordningar ävensom avlastare eller avsändare av varukolli, samt den, som i egenskap av självständig företagare bedriver installering av maskiner eller anordningar, är skyldig att, ändå att han icke är arbetsgivare, ställa sig till efterrättelse vad i 40―43 §§ av denna lag är stadgat.
7 §.
På anhållan av allmän åklagare eller statens yrkesinspektör eller arbetsgivares eller arbetstagares centralorganisation skall arbetsrådet avgöra, huruvida arbete bör anses vara sådant, att denna lag skall äga tillämpning, ävensom huruvida lagens 4, 5 eller 6 § skall lända till efterrättelse.
Yrkesinspektör skall, om part det yrkar, hänskjuta i 1 mom. nämnd fråga till arbetsrådet för avgörande, såframt saken icke eljest bör anses uppenbart klar.
Beror avgörandet av vid domstol anhängigt mål av fråga, som nämnes i 1 mom., skall domstolen, om den finner det nödigt eller part det yrkar, hänskjuta frågan till arbetsrådet för avgörande och låta med beslutet i målet bero, till dess arbetsrådets avgörande tillställts densamma.
8 §.
Äro särskilda stadganden gällande angående arbetsskyddet i visst arbete, skola i sådant arbete vid sidan av denna lag även dessa lända till efterrättelse.
Arbetsgivares och arbetstagares allmänna förpliktelser.
9 §.
Arbetsgivare bör noggrant iakttaga allt, som med hänsyn till arbetets natur, arbetsförhållandena, arbetstagarens ålder, kön, yrkesskicklighet och hans övriga förutsättningar skäligen är av nöden för att skydda arbetstagaren mot olycksfall i arbetet eller av arbetet förorsakad ohälsa.
Arbetstagare bör noggrant fullgöra de skyldigheter denna lag och med stöd av densamma utfärdade ordningsregler åvälva honom, så ock följa nedan åsyftade skyddsföreskrifter samt använda föreskrivna skyddsanordningar mot olycksfall och ohälsa ävensom i övrigt i arbetet iakttaga tillbörlig försiktighet.
Arbetsgivare och arbetstagare skola samarbeta för upprätthållande och förbättrande av arbetsskyddet på arbetsplatsen.
Föreskrifter angående hygienen.
10 §.
På arbetsplatsen eller i dess omedelbara närhet skall, därest det med hänsyn till arbetstagarnas antal eller arbetets beskaffenhet och varaktighet är nödigt, finnas tillräckligt med:
dugligt dricksvatten;
tjänligt tvättvatten och tvättanordningar samt, därest sådant är av särskilda förhållanden påkallat, tvätt- och torktillbehör i erforderlig omfattning eller uppvärmbart tvättrum, vid behov med dusch- eller badanordningar och varmt tvättvatten, eller ock badstuga;
ändamålsenliga sittplatser, då arbetstagarna utan men för arbetet kunna arbeta sittande, och att i övrigt användas vid vila, då tillfälle därtill förefinnes;
med ändamålsenliga anordningar försett utrymme för ombyte och förvaring samt vid behov för torkning av kläder;
för intagande av måltider reserverat och inrett utrymme och, om lagad mat ej tillhandahålles på arbetsplatsen, anordningar, där medförd mat och dryck kunna hållas varma eller uppvärmas;
behörigen utrustade avträden; samt
då särskilda förhållanden det påkalla, utrymmen för vistelse under fri- och väntetid.
På arbetsplats med såväl manliga som kvinnliga arbetstagare skola vid behov finnas tvättrum, avträden och andra utrymmen särskilt för män och särskilt för kvinnor.
I fråga om de utrymmen, som äro avsedda att nyttjas av arbetstagarna, skall i tillämpliga delar iakttagas, vad angående ventilation, belysning, temperatur, fuktighet och renlighet samt brandsäkerhet i arbetsrum nedan stadgas.
Utföres arbete å plats, där tillräckligt antal bostäder för arbetstagarna icke finnes att tillgå så nära arbetsplatsen, att det skäligen kan fordras, att de skola övernatta där, är arbetsgivaren skyldig att åt arbetstagarna, särskilt för män och särskilt för kvinnor, anskaffa erforderliga härbärgen å arbetsplatsen eller i dess närhet.
Arbetsrummets rymlighet.
11 §.
I arbetsrum skall finnas tillräckligt stort utrymme för arbetets utförande och nödigt svängrum i övrigt samt i anseende till arbetets beskaffenhet tillräckligt luftutrymme, dock minst tio kubikmeter för varje arbetstagare. Vid beräkning av luftutrymmet beaktas av arbetsrummets höjd högst tre och en halv meter.
Ventilation.
12 §.
Luftväxlingen i arbetsrum eller på annan sluten arbetsplats skall vara tillräckligt effektiv samt ändamålsenligt anordnad.
Belysning.
13 §.
På arbetsplats, isynnerhet på de ställen, där arbetstagare har att arbeta eller röra sig, skall finnas tillräckligheterna och tjänlig belysning. Såvida omständigheterna det kräva, skall nödig reservbelysning anordnas vid de viktigaste utgångarna. På område invid arbetsplats skall vid behov finnas tillräcklig utomhusbelysning.
I byggnad eller del av byggnad, vilken användes såsom arbetsplats och saknar fönster, skall nödig belysning vara säkerställd även för det fall, att det egentliga belysningssystemet råkar i olag.
Kan för arbete under jord eller för annat därmed jämförligt arbete annan belysning icke skäligen fordras, må av arbetstagaren medförd belysningsanordning där användas.
Temperatur och fuktighet.
14 §.
Temperaturen och luftens fuktighet, i arbetsrum skola, såframt arbetets beskaffenhet och utförande samt produktionsmetoderna det tillåta, vid behov regleras så, att arbetet kan utföras utan men för arbetstagares hälsa.
Fuktighet, drag, temperatur, ljus och strålning av särskild styrka.
15 §.
I arbete, där arbetstagare till följd av arbetets beskaffenhet är utsatt för fuktighet, väta, drag, köld eller hetta eller starkt ljus eller annan farlig strålning, skall arbetstagare mot av dessa förorsakat men skyddas på verksamt sätt.
Damm, rök, gas och ånga.
16 §.
Arbete, som i något skede alstrar damm, rök, gas eller ånga i en för arbetstagare skadlig eller besvärande mängd, skall såvitt möjligt utföras i avskilt rum eller i avskild byggnad, eller ock skall sådant arbetsskede förläggas till sluten apparat. Damm, rök, gas eller ånga skall på ändamålsenligt sätt i tillräcklig utsträckning oskadliggöras eller samlas och avlägsnas. Kan ej menlig inverkan av damm, rök, gas eller ånga avhjälpas, skall deras spridning till arbetsplatsens omgivning förhindras.
Hälsofarliga ämnen.
17 §.
Användas vid arbete giltigt eller annat hälsofarligt ämne eller kunna arbetsförhållandena eljest medföra fara för förgiftning, infektion eller syrebrist, skola erforderliga skyddsåtgärder vidtagas. Kan faran icke genom dylika åtgärder i tillräcklig grad avlägsnas, skall det farliga ämnet ersättas med något annat ämne.
Arbetsgivare må, då anledning därtill finnes, förpliktas att lämna utredning om sammansättningen av i 1 mom. avsett farligt ämne eller om den mängd av ämnet, som ingår i luften på arbetsplatsen, och om övriga i sagda moment avsedda förhållanden samt att regelbundet låta undersöka förändringarna däri.
Buller, skakningar och lufttryck.
18 §.
I arbete, där arbetstagare är utsatt för kraftigt buller eller kraftiga skakningar, skola lämpliga skyddsåtgärder vidtagas. Är det icke möjligt att kräva, att menlig inverkan av buller eller skakningar skall avlägsnas genom konstruktiva eller andra tekniska åtgärder eller genom ändring av arbetsmetod, skall sådant arbete såvitt möjligt förläggas till särskilt arbetsrum eller arbetsställe eller ordnas på sådant sätt, att bullret eller skakningarna tidtals minskas eller avbrytas.
Erforderliga skyddsåtgärder skola likaså vidtagas, då arbete utföres under sådant lufttryck, som kan vara till men för arbetstagares hälsa, eller då arbetstagare nödgas arbeta under sådana förhållanden, att lufttrycket avsevärt kan växla.
Ordning och renlighet.
19 §.
I arbetsrum och även annorstädes på arbetsplats skola ordning och renlighet iakttagas. Arbetsrum, trappor och gångar skola dagligen städas, såframt ej särskilda omständigheter annat föranleda, varjämte grundlig rengöring av dessa utrymmen regelbundet skall äga rum.
Städning, som rör upp damm, skall i mån av möjlighet försiggå på tider, då arbetet icke pågår.
Personlig skyddsutrustning.
20 §.
Kunna andra tillräckliga åtgärder till förebyggande av olycksfall eller ohälsa icke vidtagas eller skäligen påyrkas, skall arbetstagare tillhandahållas personlig skyddsutrustning av ändamålsenlig beskaffenhet. Påkallar arbetets beskaffenhet eller arbetsförhållandena särskild arbetsdräkt eller annan utrustning, som är ägnad att minska faran för olycksfall eller ohälsa, skall sådan skyddsutrustning ställas till arbetstagarens förfogande.
Personliga skyddsutrustningar skola i tillräcklig mängd stå till förfogande.
Innan av arbetstagare använd personlig skyddsutrustning får överlåtas till annan för användning, skall den vid behov på ändamålsenligt och tillräckligt verksamt sätt rengöras.
21 §.
Arbetstagare är skyldig att omsorgsfullt vårda sig om personlig skyddsutrustning, som givits honom för begagnande, samt ofördröjligen underrätta arbetsgivaren eller dennes ställföreträdare om felaktigheter eller bristfälligheter, som däri till äventyrs yppats.
Arbetstagare skall i arbetet använda sådan klädsel, att den icke medför fara för olycksfall.
Periodiskt arbete i sundare förhållanden och förkortning av arbetstiden.
22 §.
Medför visst arbete för arbetstagarens hälsa särskild fara, som genom skyddsåtgärder icke kan tillfredsställande avlägsnas, skall arbetstiden i sådant arbete i mån av möjlighet inskränkas genom att arbetstagaren varje dag, vecka eller annan tidsperiod för en del av arbetstiden sättes i arbete utomhus eller i arbete, som eljest utföres i sundare förhållanden.
Förutsätter minskning av risken i arbete, som för arbetstagarens hälsa är särskilt farligt, åtgärder, vilkas vidtagande icke skäligen kan krävas, må genom förordning bestämmas, att arbetstagares arbetstid i dylikt arbete skall förkortas.
Brandsäkerhet.
23 §.
Arbete skall ordnas så, att brandfaran är så ringa som möjligt. Avfall och andra dylika för arbetet onödiga ämnen, som kunna antändas, skola noggrant avlägsnas.
24 §.
Arbetslokal skall vara försedd med tillräckligt många tydligt skönjbara och lätt tillgängliga utgångar eller räddningsvägar, vilka leda till jordytan i fria luften och vilka alltid böra hållas fria. Dörrar från arbetslokal skola lätt kunna öppnas inifrån och i allmänhet öppna sig utåt.
25 §.
I arbetslokal eller dess omedelbara närhet skola alltid finnas vatten och erforderliga brandredskap. Då av arbetet härflytande särskilda omständigheter det påkalla, skall förutom vatten finnas annat släckningsämne och släckningstäcken.
Är särskilt brandalarmförfarande med tanke på arbetsskyddet nödigt, skall det vara så ordnat, att alarm och vem alarmet åsyftar tydligt kan uppfattas överallt på på arbetsplatsen.
26 §.
Arbetstagarna skola meddelas erforderliga skyddsanvisningar angående hanteringen av eld, brandfarligt arbetes utförande, hanteringen och förvaringen av eldfarliga eller explosiva ämnen, ändamålsenligt begagnande av ventilationsanordningar vid brand, brandanmälan, alarmering av brandkåren, stängning av branddörrar och snabbt utrymmande vid behov samt angående andra åtgärder, som med tanke på brand eller då brand inträffar böra med hänsyn till förhållandena på arbetsplatsen beaktas.
Elektriska ledningar och anordningar.
27 §.
Elektriska ledningar och anordningar på arbetsplats skola vara så utförda och installerade samt så användas och skötas, att de icke medföra fara för brand eller olycksfall.
Vid elektriskt arbete skall särskild försiktighet iakttagas. Kan arbete ej eljest utföras på ett betryggande sätt, skola elektriska ledningar och anordningar, innan arbetet påbörjas, göras ofarliga genom att kopplas från ledningsnätet eller genom andra åtgärder, och i dylikt arbete skola gällande säkerhetsföreskrifter för elektricitetsverk och i stöd av dom meddelade anvisningar alltid följas.
Fara för fall samt trafik- och drunkningsfara.
28 §.
På plats, där arbetstagare under utförande av arbete eller då han rör sig på arbetsstället löper fara att nedstörta eller att skadas av fallande föremål, skola finnas med hänsyn till arbetets beskaffenhet ändamålsenliga skyddsräck, inhägnader, skyddstak eller andra säkerhetsanordningar. För arbetstagare skall tryggat tillträde till arbetsstället anordnas. Golv, trappor och gångar skola hållas i sådant skick, att arbetstagare icke löper fara att halka eller snava.
Kunna transportanordningar eller föremål, vilka transporteras eller befinna sig i rörelse, medföra fara för arbetstagare, skola skyddsutrymmen, signalsystem eller lämpliga skyddsanordningar inrättas.
På arbetsställe, där fara för drunkning föreligger, skola ändamålsenliga redskap för livräddning på lämpligt ställe städse finnas tillgängliga.
Maskiner och anordningar.
29 §.
Maskiner, tryckkärl, lyft- och transportanordningar samt andra med dem jämförliga tekniska anordningar skola till förebyggande av olycksfall, som hota vid dem sysselsatta och andra personer på arbetsplatsen, vara ändamålsenligt byggda, belägna och installerade samt försedda med erforderliga skyddsanordningar och beteckningar.
Är om skyddsteknisk besiktning av ovan i 1 mom. avsedda anordningar ej särskilt stadgat, må besiktning före ibruktagandet och därefter periodiskt påbjudas.
30 §.
Samtliga i 29 § avsedda anordningar skola användas och skötas i enlighet med givna föreskrifter och anvisningar.
Maskiner och andra anordningar eller delar av dem må icke belastas så, att fara därigenom uppstår.
31 §.
Innan transmissionsanordning eller annat maskineri med vidsträckt verkningskrets igångsättes, skall detta på förut bekantgjort sätt tillkännagivas för alla arbetstagare inom anordningens eller maskineriets verkningskrets.
Maskins igångsättningsanordningar skola vara så byggda och installerade samt vid behov försedda med sådana anordningar, att fara för att maskinen oavsiktligt sättes i gång undvikes. Maskiner, som kunna medföra fara för arbetstagarna, skola vara försedda med anordningar, varigenom maskinen snabbt kan stannas eller avkopplas.
32 §.
Smörjning, rengöring och reparation av maskiner och transmissionsanordningar ävensom på- eller avläggning av remmar må, om det icke eljest kan ske utan fara, äga rum endast då maskinen står. Då maskin är i gång, må maskinreparationsarbete ej utföras av annan än därmed särskilt förtrogen person, som bör använda för ändamålet lämpliga redskap och skyddsanordningar.
Explosiva, eldfarliga och frätande ämnen.
33 §.
Vid hantering och förvaring av explosiva, eldfarliga, frätande eller andra sådana farliga ämnen skall särskild försiktighet iakttagas och noggrant beaktas, vad om hantering och förvaring av sådana ämnen särskilt är stadgat.
Undervisning och anvisningar.
34 §.
Arbetstagare skall meddelas av arbetets beskaffenhet och arbetsförhållandena påkallad undervisning och handledning i vad som till förebyggande av olycksfall och ohälsa i arbetet bör iakttagas. Då skäl därtill föreligger, skola ändamålsenliga varningar och andra skyddsföreskrifter finnas uppsatta på lämpliga ställen på arbetsplatsen.
Arbete, som kan medföra synnerlig fara för olycksfall eller ohälsa eller brand, må ej ens tillfälligtvis utföras av annan än därtill kompetent, omsorgsfull person eller under sådan persons omedelbara uppsikt av annan arbetstagare.
Fel och bristfälligheter.
35 §.
Arbetstagare skall ofördröjligen underrätta arbetsgivaren eller dennes ställföreträdare om sådana fel och bristfälligheter hos de maskiner, anordningar eller redskap han använder eller sköter, vilka kunna medföra fara för olycksfall eller ohälsa.
Förstahjälp.
36 §.
För lämnande av förstahjälp vid olycks- eller sjukdomsfall skola på lämpliga och tydligt angivna ställen på arbetsplatsen eller i dess omedelbara närhet stå till buds med hänsyn till arbetsplatsens utsträckning och läge, arbetstagarnas antal samt arbetets beskaffenhet och arbetsförhållandena tillräckligt med förbandsmaterial, läkemedel och andra förstahjälpsförnödenheter, vilkas mängd och skick samt förvaringsställe skola granskas minst en gång i månaden.
Därest arbetstagarnas antal eller arbetets beskaffenhet eller arbetsförhållandena i övrigt det påkalla, skall på arbetsplatsen finnas minst en person, som är förtrogen med lämnande av förstahjälp, samt därtill lämpligt utrymme.
Där arbetsförhållandena det påkalla, skall arbetstagare på förhand meddelas tydlig anvisning om vilka åtgärder som vid olycksfall för erhållande av snabb hjälp skola vidtagas.
Användande av kvinna samt barn och ung person i arbete.
37 §.
Kvinna må icke användas i med gruvarbete jämförbart arbete under jord. I övrigt gäller angående användande av kvinna i arbete utöver bestämmelserna i denna lag, vad därom är särskilt stadgat.
38 §.
Beträffande barns och ung persons användande i arbete gäller utöver bestämmelserna i denna lag, vad därom är särskilt stadgat.
Arbete i arbetstagares hem.
39 §.
Arbetsgivare må icke för hemarbete åt arbetstagare överlämna ämnen, vilka, använda på sätt arbetet kräver, kunna medföra särskild fara för olycksfall eller ohälsa.
Skyldigheter för vissa andra än arbetsgivare.
40 §.
Tillverkare, importör eller försäljare av maskin, redskap eller annan teknisk anordning ävensom den, vilken överlåter sådan anordning till annan för begagnande, skall tillse, att anordningen, då den utlämnas för att tagas i bruk i landet eller för att försäljas eller utställes till påseende, är försedd med skyddsanordningar för sedvanligt begagnande och att den icke heller eljest, då den användes i arbete, för arbetstagare onödigtvis medför fara för olycksfall eller ohälsa. Med anordningen skola behöriga anvisningar för dess montering, användning och skötsel tillhandahållas.
Den, som i egenskap av självständig företagare utför installation av maskin, redskap eller anordning, skall tillse, att därtill hörande skyddsanordningar försättas i behörigt skick, och även eljest iakttaga för sådan installation till äventyrs meddelade föreskrifter och anvisningar.
41 §.
Varukolli med en bruttovikt av minst ettusen kilogram, som levereras till fartyg för vidarebefordran, skall före inlastningen genom avlastarens eller, om lastningen sker utom rikets gränser, genom avsändarens försorg förses med tydlig och bestående anteckning om kollits bruttovikt i kilogram.
Vid behov skall avsändare av gods även för annan transport förse varukolli med i 1 mom. avsedd anteckning.
Är vikten svår att noggrant bestämma, skall den ungefärliga vikten uppgivas.
42 §.
Utföres i byggnad eller del därav med ägarens eller hyresvärdens samtycke arbete, som faller under denna lag, skall ägaren eller hyresvärden tillåta, att arbetsgivaren i byggnaden utför de reparationer eller ändringar, vilka åvila honom enligt denna lag.
43 §.
Markägare, som mot ersättning allmänt från sin mark upplåter grus eller annat dylikt, skall, såframt annat ej med arbetsgivare överdnskommits, tillse och sörja för, att täkten icke bliver farlig. Har markägaren medelst lego- eller annat avtal upplåtit besittningsrätten till område, från vilket sådant ämne tages, åt annan, åligger denna skyldighet innehavaren av besittningsrätten.
Läkarundersökning.
44 §.
Anses arbete medföra särskild fara för ohälsa, må statsrådet förordna, att arbetsgivaren på egen bekostnad skall låta verkställa läkarundersökning av arbetstagarna inom viss tid efter det de anställts i arbetet och att ny periodisk läkarundersökning skall verkställas, så länge arbetsförhållandet varar eller då yrkesinspektör så bestämmer. Arbetstagare må icke vägra att underkasta sig härvid avsedd läkarundersökning.
Visar det sig vid läkarundersökning, att arbetstagare på grund av särskild känslighet eller svag kroppsbyggnad eller av annan individuell orsak är särskilt utsatt för fara för sin hälsa i arbete, som avses i 1 mom., må han ej användas i sådant arbete.
45 §.
Socialministeriet må efter att hava hört medicinalstyrelsen meddela närmare bestämmelser angående läkarundersökningar i stöd av denna lag, så ock fastställa formulär för intyg över läkarundersökning.
Tillsyn över lagens efterlevnad.
46 §.
Efterlevnaden av denna lag samt i stöd av densamma utfärdade bestämmelser och föreskrifter övervakas av yrkesinspektionsmyndigheterna, såframt av stadgandena i 8 § icke annat följer.
Särskilda stadganden.
47 §.
Statsrådet må utfärda ordningsföreskrifter angående tillämpningen av denna lag inom olika arbetsområden, så ock angående användning och besiktning av farliga maskiner, redskap, anordningar och ämnen samt andra bestämmelser angående verkställigheten av lagen.
48 §.
Denna lag och i stöd av densamma utfärdade bestämmelser angående arbetsplats skola hållas till påseende för arbetstagarna.
49 §.
Arbetsgivare eller i 4―6 §§ avsedd person, som bryter mot denna lag eller i stöd av densamma utfärdade föreskrifter, straffes med böter eller under försvårande omständigheter med fängelse ej över sex månader, såframt icke strängare straff därför annorstädes i lag är stadgat.
Lag samma vare, om någon olovligen eller utan giltigt skäl borttager eller skadar till förebyggande av olycksfall eller ohälsa avsedd anordning eller uppsatt anvisning eller varning.
Tjänsteman, vars försummelse har till följd, att stadgandena i denna lag i arbete, som ledes av honom eller är honom underställt, icke efterlevas, straffes såsom i 1 mom. är stadgat.
Finnes arbetsgivares eller i 5 eller 6 § nämnd persons ställföreträdare skyldig till förseelse och kan förseelsen icke samtidigt tillräknas den person, som han företräder, straffes endast ställföreträdaren för förseelsen.
50 §.
Innan allmän åklagare väcker åtal på grund av överträdelse av denna lag eller i stöd av densamma utfärdade stadganden eller föreskrifter, skall han, därest statlig yrkesinspektör icke anmält förseelsen till åtal, inhämta utlåtande i ärendet av sagda yrkesinspektör.
Allmän åklagare skall i god tid, innan åtal upptages till behandling av domstol, därom underrätta vederbörande yrkesinspektör.
51 §.
Åtal eller ådömt straff för överträdelse av denna lag eller i stöd av densamma utfärdade föreskrifter utgöre icke hinder för användning av de tvångs- och verkställighetsåtgärder mot den till förseelsen förfallna, angående vilka särskilt är stadgat.
Användning av tvångs- och verkställighetsåtgärder, som avses i 1 mom., utgöre ej heller hinder för den skyldiges dömande till straff enligt denna lag.
52 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1959, och genom densamma upphävas arbetsskyddslagen av den 28 mars 1930 (104/30), lagen den 2 augusti 1946 om arbetarskydd vid lastning och lossning av fartyg (607/46), lagen den 6 november 1942 om utfärdande av föreskrifter angående garage och andra rum, där motorfordon förvaras, användas eller repareras (843/42) samt lagen den 10 juni 1932 angående viktmärkning av tunga kollin, som transporteras å fartyg (217/32), likväl sålunda, att av statsrådet tidigare i stöd av de ovan upphävda lagarna om arbetsskydd och om arbetarskydd vid lastnings och lossning av fartyg utfärdade beslut fortfarande skola lända till efterrättelse, till dess de i behörig ordning ändras eller upphävas.
Stadgandena i 42 och 43 §§ av denna lag skola likväl icke äga tillämpning, då fråga är om hyres-, nyttjanderätts- eller annat besittningsförhållande, som uppstått före denna lags ikraftträdande, förrän sagda förhållande efter det lagen trätt i kraft första gången skulle hava kunnat bringas att upphöra.
Nådendal den 28 juni 1958.
Republikens President Urho Kekkonen.Socialminister V. Liljeström.