611/1990

Läkemedel som ges intramuskulärt åt svin skall injiceras på det område som befinner sig omedelbart bakom öronen. Läkemedel som ges subkutant åt svin skall, med undantag av vaccin, injiceras på det område som befinner sig omedelbart bakom öronen eller i ljumskvecket.

Läkemedel som ges intramuskulärt åt nötdjur skall injiceras i mittpartiet av halsen eller i bakdelen av överarmsmuskulaturen.

Vitaminpreparat som ges subkutant eller intramuskulärt åt nötdjur får dock endast injiceras i mittpartiet av halsen.

Om injektionsstället på kalvar som är yngre än sex månader stadgas i 3 §.

Läkemedel som ges i form av injektioner åt får, getter, renar och kalvar som är yngre än sex månader skall injiceras i mittpartiet av halsen. Injektionen skall i första hand ges subkutant.

Oberoende av vad som stadgas i 1 §, 2 § 1 mom. samt 3 § får läkemedlet även injiceras på andra ställen på de djur som anges i nämnda stadganden, om veterinärmedicinska synpunkter, bruksanvisningen för läkemedlet, medicineringsförhållandena eller andra särskilda skäl förutsätter det. I sådana fall skall veterinären skriftligen underrätta ägaren eller innehavaren av djuret om det avvikande injiceringsstället.

Läkemedel kan vid behov även injiceras direkt i den sjuka vävnaden, varvid det inte är nödvändigt att göra en skriftlig anmälan enligt 1 mom.

Ett djur som har fått medicinering och som används för livsmedelsproduktion skall kunna identifieras till utgången av karenstiden. Om djuret under denna tid inte kan identifieras på något annat sätt, skall den som äger eller innehar djuret märka djuret med ett tillräckligt hållbart färgämne eller med ett märke som fästs på djuret.

Om jord- och skogsbruksministeriets veterinär- och livsmedelsavdelning har bestämt att ett djur i samband med medicinsk behandling skall märkas även annars än då sådana läkemedel används för vilka en karenstid har föreskrivits, skall djuret märkas genom klippning, med öronmärke, genom tatuering eller på något annat bestående sätt, om djuret inte annars kan identifieras.

När djur som används för livsmedelsproduktion flyttas från en lägenhet eller någon annan djurhållningsenhet eller när de transporteras eller saluförs skall djuren märkas på det sätt som nämns i 5 och 6 §§, för att det skall kunna utredas från vilken djurhållningsenhet de härrör. Djuren behöver dock inte märkas om de kan identifieras på något annat sätt.

Veterinären skall ge den som äger eller innehar djuret en skriftlig utredning om de läkemedel med föreskriven karenstid som han har givit åt djur som används för livsmedelsproduktion.

En skriftlig utredning skall innehålla följande uppgifter:

När det läkemedel som använts saknar karenstid kan veterinären också ge en annan redogörelse än en skriftlig utredning för den medicinska behandlingen av ett djur som används för livsmedelsproduktion. Veterinären skall då försäkra sig om att djurets ägare eller innehavare på grundval av den redogörelse han fått kan föra bok över djurets medicinska behandling på det sätt som förutsätts i 7 a § lagen om medicinsk behandling av djur.

Om djuret eller en produkt från det överlåts som livsmedel under karenstiden, skall den som äger eller innehar djuret lämna mottagaren av djuret eller produkten en sådan skriftlig redogörelse för medicinering som avses i 6 § lagen om medicinsk behandling av djur (402/90) .

Om besiktningsveterinären misstänker att stadgandena i 6 § lagen om medicinsk behandling av djur har överträtts, skall han anmäla om detta hos länsstyrelsen. Anmälan skall göras hos länsstyrelsen i det län där den lägenhet från vilket djuret eller produkten från djuret har överlåtits är belägen.

Länsstyrelsen skall reda ut på vilket sätt djuret har fått medicinering. Om länsstyrelsen har anledning att misstänka att de stadganden som nämns i 1 mom. har överträtts, skall den begära att polisen undersöker saken.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991.