402/1990

Syftet med denna lag är att skydda den som använder animaliska livsmedel mot sådan ohälsa som kan orsakas av medicinsk behandling av djur. Avsikten är även att minska och förebygga andra olägenheter som den medicinska behandlingen åsamkar djur och människor.

Om läkemedel samt om tillverkning, distribution och försäljning och annan överlåtelse till förbrukning av läkemedel samt om överlåtelse av läkemedel för behandling av djur stadgas i läkemedelslagen (395/87).

Om övervakning av vacciner, serum och därmed jämförbara preparat som används för djur stadgas i lagen om djursjukdomar (55/80).

Jord- och skogsbruksministeriet kan förbjuda att ett läkemedel eller något annat ämne som är avsett för behandling av djur används i fråga om en bestämd djurart eller djurkategori eller i övrigt begränsa användningen, om läkemedlet eller ämnet kan medföra men för den som använder livsmedel som fås från djur eller något annat betydande men för människor eller orsaka betydande men för djur, eller om det finns särskilda skäl.

Läkemedel eller något annat ämne som är avsett för behandling av djur skall ges och doseras så att djuret orsakas så litet men som möjligt. Om djur används för livsmedelsproduktion, skall medicinsk behandling dessutom utföras så att men för hälsan för den som använder livsmedel som fås från djuren förebyggs så väl som möjligt.

Har ett djur som används för livsmedelsproduktion behandlats med ett läkemedel som har en karenstid enligt förordningen om livsmedel från djur som behandlats med läkemedel (925/86), skall den som äger eller innehar djuret kunna identifiera det behandlade djuret under karenstiden. Djuret skall märkas i samband med att läkemedlet ges, om det inte kan identifieras på något annat sätt.

Jord- och skogsbruksministeriets veterinäravdelning kan av särskilda skäl bestämma att ett djur vid medicinsk behandling även annars skall märkas för identifiering, om det inte kan identifieras på något annat sätt.

Veterinären skall lämna den som äger eller innehar djuret upplysningar om det läkemedel som han har använt eller ordinerat, om detta kan medföra men för den som använder livsmedel som fås från djuret.

Veterinären skall dessutom lämna uppgifter om de läkemedel och andra ämnen som har använts för medicinsk behandling av ett djur, om användningen eller hanteringen av läkemedlen eller ämnena kan medföra men för människor eller om den som äger eller innehar djuret begär upplysningar.

Ägaren eller innehavaren av ett djur skall underrätta mottagaren om att djuret har fått medicinering, om djuret eller en produkt som fås från det överlåts som livsmedel under karenstiden.

Ägaren eller innehavaren av ett djur som används för livsmedelsproduktion skall underrätta köparen eller mottagaren om att djuret har fått medicinering, om det säljs eller annars överlåts inom karenstiden.

Veterinären samt ägaren eller innehavaren av ett djur skall vid behov underrätta tillsynsmyndigheten om medicinsk behandling av djuret.

För att övervaka användningen av läkemedel och andra ämnen som är avsedda för behandling av djur har en av jord- och skogsbruksministeriets veterinäravdelning förordnad veterinär och länsveterinären rätt att för provtagning få tillträde till de utrymmen där djur hålls.

Den som äger eller innehar djur är skyldig att biträda veterinären vid provtagningen och lämna de uppgifter som behövs för tillsynen.

Genom förordning får utfärdas närmare stadganden om sättet för användning av läkemedel eller andra ämnen som är avsedda för behandling av djur, om märkning av djur och om upplysningar om medicinsk behandling.

Om annan verkställighet av denna lag får närmare stadganden utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.