282/1960

I byar, vilka till en del kvarblivit på det område, som i enlighet med det den 19 september 1944 i Moskva undertecknade vapenstilleståndsfördraget och det den 10 februari 1947 i Paris undertecknade fredfördraget avträddes till Socialistiska Rådsrepublikernas Förbund, verkställes för förbättrande och underlättande av ägornas utnyttjande samt för förenklande av skiftesförhållandena ägoregleringsförfattningar i enlighet med vad i denna lag stadgas.

Med by avses i denna lag, frånsett 60 §, jord- och vattenrättslig by.

Ägoregleringsförrättning bör, med i 63 § nämnda undantag, verkställas i varje i 1 § avsedda by, och må flera sådana byar indragas i en och samma förrättning. Även annan i närheten belägen by eller del därav må indragas i förrättningen, såvida detta för ernående av syftet med förrättningen anses nödvändigt.

Vid ägoregleringsförrättning må verkställas i lagen den 14 december 1951 om skifte (604/51) avsett nyskifte, skifte av tillandningar, ägobyte, rågång, skifteskomplettering för reglering av vägfrågor, styckning, grundande, upphävande och överflyttande av servitut, överföring av lägenheters andelar i samfällda om råden och av ägor till andra lägenheter och områden, bildande av lägenhet av fristående tillandning och reglering av tillandningar samt särskild kartläggning. Likaså må vid ägoregleringsförrättning verkställas i 13 a § nämnd anslutning av tillandningsområden till lägenheter eller ombildning av sådana områden till lägenheter. (17.12.1965/667)

Vid förrättning må förordnas om utförande av nödiga torrläggningsarbeten för förbättrande av lägenheters livsduglighet och för underlåtande av ägors utnyttjande samt göras framställningar om uppgörande av vägplaner rörande allmänna vägar.

Vid förrättning fastställes ersättning för förlust av nyttjanderätten till den i 3 § lagen den 17 maj 1947 om gränszon (403/47) avsedda rågatan.

För förbättrande av inom förrättningsområdet belägna lägenheters livsduglighet och för förenklande av skiftesförhållandena må lägenheter, områden och till lägenheter hörande andelar inlösas, genom expropriation stiftade inskränkningar i nyttjanderätten upphävas samt utredning införskaffas om möjligheterna att till staten inköpa lägenheter och områden.

Den allmänna ledningen av och tillsynen över verkställigheten av denna lag ankomma på lantmäteristyrelsen.

Ägoregleringsförrättning verkställes av i 43 § i lagen om skifte avsedda förrättningsmän.

Lantmäteristyrelsen förordnar förrättningsingenjörer till ägoregleringsförrättningar ävensom deras tjänstgöringsområde. Lantmäteristyrelsen må befria förrättningsingenjör från hans uppdrag och ändra tjänstgöringsområdet, då skäl därtill föreligger.

Angående förfarande vid förrättning skall, med i denna lag stadgade undantag, äga motsvarande tillämpning, vad i lagen om skifte är stadgat angående förfarandet vid skiftesförrättning.

Förrättningsingenjör bör, sedan han erhållit i 5 § 2 mom. avsett förordnande att verkställa ägoregleringsförrättning och införskaffat nödiga utredningar, förberedelsevis fördela inom hans tjänstgöringsområde belägna, i 1 § avsedda byar på olika förrättningar.

Förrättningsingenjör bör, sedan han utfört de förberedande åtgärderna, kalla i 10 § avsedda sakägare till sammanträde.

Förrättningsmännen skola, sedan sakägarna hörts, uppgöra plan för vilka i 1 § avsedda byar och vilka i 2 § avsedda övriga byar eller delar av dem som borde indragas i samma förrättning samt vilka i 3 § avsedda uppgifter utföras vid förrättningen.

Så snart planen blivit färdig, böra förrättningsmännen framlägga den för sakägarna och fatta beslut om förrättningsområdet. I detta beslut må ändring icke sökas.

För påskyndande av ägoregleringsförrättning böra förrättningsmännen inom förrättningsområdet eller del därav särskilt för sig behandla och slutföra de i 3 § avsedda, för förrättningen föreskrivna uppgifter, vilka på grund av sin natur ändamålsenligt kunna utföras såsom fristående förrättningar, och skola till förrättningssammanträdena härvid endast de sakägare kallas, vilka beröras av den del av ägoregleringsförrättningen, som är under behandling. Omfattar förrättning endast likartade, i 3 § avsedda uppgifter, gäller angående förfarandet därvid, vad i lagen om skifte är stadgat om sådan förrättning.

Kartläggning av ägor verkställes i den omfattning de till förrättningen hörande uppgifterna det kräva och i mån av möjlighet såsom en enhetlig uppgift inom hela förrättningsområdet.

Sakägare vid ägoregleringsförrättning är den, vars rätt saken berör, dock så, att i fråga om uppgifter, som nämnas i 3 § 1 mom., de i 64 § lagen om skifte ingående stadgandena om sakägare skola lända till efterrättelse.

Av lantmäteristyrelsen till ägoregleringsförrättning förordnat statsombud har vid förrättning sakägares ställning, enligt vad därom i förordning närmare stadgas.

Ovan i 8 § 1 mom. avsett sammanträde ävensom första sammanträde för ägoregleringsförrättning och i 9 § 1 mom. avsedd fristående förrättning böra tillkännagivas på sått i 70 § 1 mom. lagen om skifte är stadgat. Därjämte bör sådan i annan kommun hemmahörande sakägare, vars adress är för förrättningsingenjören känd, medelst kallelsebrev i god tid underrättas om sistnämnda sammanträden.

Kan vid sammanträde tidpunkten för följande sammanträde icke bestämmas, bör den tillkännagivas minst sju dagar före sammanträdet på sätt förrättningsmännen vid sammanträdet beslutat. Har förrättningsingenjör vid sammanträde eller därefter fått vetskap om sådan i annan kommun hemmahörande sakägares adress, till vilken kallelsebrev icke tidigare sänts och som icke heller närvarit vid sammanträde, kalle förrättningsingenjören sådan sakägare till följande sammanträde, på sätt i 1 mom. om inkallande av i annan kommun hemmahörande sakägare är sagt.

I 73 § lagen om skifte avsedd myndighet skall därjämte enligt nämnda lagrum särskilt underrättas om ovan i 1 mom. nämnda sammanträden för förordnande av offentligt ombud och lantmäteristyrelsen för förordnande av ovan i 10 § 2 mom. nämnt statsombud. Annat sammanträde, för vilket dagen icke fastsällts vid tidigare sammanträde, bör tillkännagivas för offentligt ombud och statsombud minst sju dagar före sammanträdet.

Utan ovan nämnt tillkännagivande må såsom fristående förrättning verkställas ägobyte, rågång, styckning och kartläggning samt stiftas, upphävas och överflyttas servitut, om de berörda sakägarna därom överenskomma.

På förrättningsingenjör ankommer att kalla i 44 § lagen om skifte avsedda gode män till förrättning.

Förrättningsmännen må använda sakkunniga vid förrättning endast med lantmäteristyrelsens begivande.

Stadgandena i lagen om skifte angående förfarandet vid skiftesförrättning tillämpas icke på fristående, i 9 § 1 mom. nämnd förrättning, som berör endast förordnande om torrläggningsarbete, ej heller stadgandena i 174 och 175 §§ lagen om skifte angående granskning av förrättning och dess antecknande i jordregistret, försåvitt fråga är om fastställande av ersättning för förlust av rätten att nyttja rågata eller om i 3 § 4 mom. avsedd inlösning till staten.

Vid förrättning bör särskilt beslut utfärdas angående i 1 mom. avsedd inlösning, och skall sakägare, som icke nöjes åt beslutet utfärdats vid talans förlust anmäla missnöje hos förrättningsingenjören.

I Saari kommun belägna under åren 1932-33 interimistiskt skiftade Suur-Rautjärvi tillandningsområde och år 1921 interimistiskt skiftade Kalalampi tillandningsområde anses såsom fristående tillandningar tillhöra dem, som den 1 januari 1965 innehaft de till dem hörande områdena eller till vilka deras rättigheter senare i laga ordning övergått. Envar innehavare äger det tillandningsområde, som är i hans besittning, inom de gränser som följts i terrängen. Har tillandningsområde vid sagda tidpunkt på grund av överlåtelse eller annars tillhört flere personer, anses de gemensamt såsom innehavare av tillandningsområdet, även om endast någon eller några av dem odlat tillandningen eller eljest haft det i sin direkta skötsel. Har tillandningsområdet vid ovan nämnda tidpunkt varit utgivet på arrende eller annars till annan för nyttjande under viss tid, anses överlåtaren såsom områdets innehavare. Tillandningsområde anslutes till lägenhet, som innehavaren äger från förut, eller bildas till självständig lägenhet med iakttagande i tillämpliga delar, såvida av denna lag icke annat följer, av vad i lagen om skifte är stadgat om fristående tillandnings bildande till lägenhet. Ovan nämnda åtgärder verkställas i anslutning till skiftesförslag för nyskifte.

Angående sökande av ändring i förrättningar, som avses i denna lag, samt angående förrättningars underställande ävensom behandling av ärende i ägodelningsrätt gäller, med nedannämnda undantag, vad i 39 och 40 kap. Lagen om skifte är stadgat.

Ändring må icke sökas i förrättningsmännens beslut, varigenom det enligt 9 § 1 mom. förordnats, att någon uppgift skall upptagas till behandling vid fristående förrättning, ej heller i särskild kartläggning, som utföres enligt sagda moment.

Förrättning underställes icke i fall, som avses i 307 § 1 mom. 1 punkten eller i 308 § lagen om skifte och ändring må icke sökas i fall, som avses i 312 § punkterna 8 och 9 sagda lag.

Med avvikelse från stadgandet i 307 § 2 mom. lagen om skifte må förrättning fortgå till den del, som icke beröres av underställandet, försåvitt det utan hinder för förrättningen kan ske.

Under ovan i 4 mom. nämnd förutsättning må förrättning fortgå, även om beslut, som avses i 13 § 2 mom., överklagats under pågående förrättning. Inlöst lägenhet, område eller andel må dock icke anslutas till annan lägenhet, till ett för lägenheterna samfällt område eller till statens skogsmark eller därav bildas ett för flera lägenheter samfällt område, förrän beslut om inlösning vunnit laga kraft.

När ändring söks i ett avgörande som jorddomstolen har fattat med stöd av denna lag, skall i tillämpliga delar iakttas vad lagen om skifte stadgar som sökande av ändring. (26.11.1993/1023)

Finna förrättningsmännen, att nyskifte borde verkställas vid ägoregleringsförrättning, böra de underställa ärendet lantmäteristyrelsen, på vilken det ankommer att besluta om verkställande av nyskifte och om dess omfattning. Ändring i lantmäteristyrelsens beslut må icke sökas.

Sakägare, som icke nöjes åt förrättningsmännens förslag till verkställande av nyskifte, bör inom fjorton dagar efter det förslaget framlades vid förrättningen skriftligen framställa sina anmärkningar mot förslaget hos förrättningsingenjören, som vid ärendets underställande bör översända anmärkningsskriften jämte eget utlåtande till lantmäteristyrelsen.

Lantmäteristyrelsen må, då det visar sig nödigt, på förslag av förrättningsmännen medelst beslut utvida eller inskränka det område, där det bestämts att nyskifte skall förrättas. Härvid gäller på motsvarande sätt vad i 1 och 2 mom. är sagt. (17.12.1965/667)

Har behovet av nyskifte föranletts av landavträdelsen eller betydligt ökats på grund därav, må nyskifte, med avvikelse från vad i lagen om skifte är stadgat angående förutsättningarna för nyskifte, företagas även i det fall, att de kostnader och olägenheter nyskiftet vållar bliva i någon mån större än den fördel, som tillfaller skiftesdelägarna. I övrigt lände till efterrättelse, vad i 14 § 2 mom. och i 16–19 §§ lagen om skifte är stadgat, dock sålunda, att i 19 § avsedd skada ersättes ur statens medel.

Sådan lägenhet, som förlorat ägor genom landavträdelsen och som har begränsade odlingsmöjligheter men i stället rikligt med skogsmark, må för förbättrande av livsdugligheten vid nyskifte tilldelas odlingsbar mark i stället för skogsmark och, där en ändamålsenlig verkställighet av skiftet så kräver, mera odlad jord än repartitionen förutsätter.

Jord må icke, på sätt i 1 mom. avses, bytas i större utsträckning än att lägenhet, som överlåter odlad och odlingsbar mark, kommer att av sådan jord behålla minst en areal, som motsvarar trettio omräknade hektar åker, och att lägenhet, vars odlade och odlingsbara jord ökas med avseende på graderingsvärdet, icke av sådan jord tillkommer mera än nämnda areal, samt att sistnämnda lägenhet får behålla tillräckligt med skogsmark, inberäknat andel i samfälld skog, som måhända hör till lägenheten.

Vad i 1 och 2 mom. är stadgat om lägenhet, äger motsvarande tillämpning på brukningsdel, som omfattar två eller flera samma ägare, dennes make eller barn tillhöriga lägenheter.

Vid tidigare lantmäteriförrättning avskilt samfällt vägområde, som icke användes för vägändamål, hänföres vid nyskifte till den invidliggande lägenhetens ägor. (17.12.1965/667)

Vid nyskifte må annat vid tidigare lantmäteriförrättning avskilt samfällt område än väg, ifall området är ringa, anses tillhöra de skifte underkastade lägenheterna gemensamt i proportion till graderingsvärdena för dessas i nyskiftet delaktiga enskilda ägor. (17.12.1965/667)

Sedan lantmäteristyrelsen beslutat, att nyskifte skall verkställas, böra förrättningsmännen utreda möjligheterna att åt staten förvärva sådana lägenheter och områden, genom vilkas användning i enlighet med jorddispositionslagen av den 16 augusti 1958 (353/58) nyttan av nyskiftet kan ökas. Förrättningsmännen böra vid behov till kolonisationsstyrelsen ingå med en framställning om inköp av lägenhet eller område. Tillika böra förrättningsmännen översända förslag om användning av lägenheten eller området.

Ovan i 1 mom. avsedda åtgärder, så ock åtgärder rörande i jorddispositionslagen förutsatt användning av till staten inköpt lägenhet eller område böra vidtagas, innan skiftesförslag framlägges.

Vid inköp av lägenhet eller område för i 1 mom. nämnt ändamål må därför erläggas ett högre pris än det, som i 33 § 1 mom. jorddispositionslagen är stadgat, likväl icke mer än en och en halv gång det gängse priset. (17.12.1965/667)

Ägobyte må verkställas även i andra än i 205–210 §§ lagen om skifte avsedda fall, om ägornas placering därigenom kan förbättras eller deras ändamålsenliga användning eljest främjas.

Sakna lägenheters eller samfällda områdens rår på grund av landavträdelsen nödiga gränsmärken eller råder av nämnda skäl eljest ovisshet om var gränsen går, bör rågång förrättas o nödig utsträckning.

I fråga om sådana lägenheter, av vilkas enskilda ägor en del gått förlorad genom landavträdelsen, bör särskild kartläggning företagas, såframt icke ägorna kartläggas i samband med annan uppgift vid ägoregleringsförrättningen. Ny kartläggning erfordras dock icke, om pålitlig karta kan erhållas genom komplettering av tidigare karta.

Vad i 1 mom. är sagt, äge motsvarande tillämpning på sådant samfällt område, av vilket en del kvarblivit på det avträdda området.

Visst område, av vilket en del kvarblivit på det avträdda området, skall vid ägoregleringsförrättning, därest området icke inlöses till staten för ändamål, som avses i 3 § 4 mom., genom styckning avskiljas till en lägenhet, om förutsättningar därtill enligt skifteslagstiftningen föreligga.

För avgörande av anteckningar från jordregistret bör vid ägoregleringsförrättning utredning företagas rörande sådana till förmån för lägenheter på den finska sidan stiftade servitut, vilka hänfört sig till lägenheter eller områden, som kvarblivit på det avträdda området, ävensom sådana servitut, vilka hänfört sig till områden på den finska sidan, och ifråga om vilka de berättigade lägenheternas alla enskilda ägor kvarblivit på det avträdda området.

Förrättningsmännen böra över förfallna servitut, som avses i 1 mom., uppgöra särskild förteckning, i vilken de belastade och de berättigade lägenheterna böra angivas.

Sådant annat än i 23 § avsett servitut, som hänför sig till område på den finska sidan och som på grund av landavträdelsen icke längre är av nöden, må upphävas.

Föreligger på grund av landavträdelsen behov att för lägenhet stifta servitut eller överflytta sådant till annan plats, må detta verkställas vid ägoregleringsförrättningen, även om sakägarna icke överrenskomma därom, såframt åtgärden icke medför betydande olägenhet för någon.

Vid förrättning bör i den omfattning de genom landavträdelsen förändrade förhållandena det påkalla förrättas i 232 § lagen om skifte avsedd reglering av vägfrågorna, vilken i fråga om gamla ägovägar må företagas utan hinder av i vilken ordning de anlagts. Ändringar i skyldigheten att underhålla ägoväg må dock vidtagas endast på yrkan, som sakägare vid förrättningen framställer.

Har användningen av mark såsom allmän väg upphört på grund av landavträdelsen, bör vid förrättning den i 5 § lagen den 21 maj 1954 om rätt till förutvarande vägområde (245/54) avsedda frågan om upplåtande av vägmarken till begagnade såsom enskild väg på yrkan av vägbehövande avgöras.

Lägenhet, vars samtliga enskilda ägor kvarblivit på det avträdda området, tillhöriga andelar i samfällda områden på den finska sidan, frånsett andelar i strömfall av större värde, anses hava övergått i statens ägo vid denna lags ikraftträdande.

Vid förrättning bör utfärdas beslut därom. Vilka strömfall som äro av större värde.

Hava samfällt vattenområde och därtill möjligen ansluten samfälld mindre tillandning eller sådant samfällt område, som till följd av de genom landavträdelsen förändrade förhållandena icke kan användas för det ändamål, för vilket det bildats, icke med stöd av 27 § i sin helhet övergått i statens ägo, må de andelar, som höra till lägenheter på den finska sidan, försåvitt de sammanlagt motsvara endast en ringa del av hela det samfällda området, för förenklande och förtydligande av skiftesförhållandena vid förrättning inlösas till staten. (17.12.1965/667)

Avskilt belägen mindre del av samfällt område må likaså inlösas till staten.

Är värdet av återstående enskilda ägor eller område av avskilt skifte av lägenhet, av vars enskilda ägor en del gått förlorad genom landavträdelsen, ringa, må sådan lägenhet eller sagda område, därest ägaren icke kan använda lägenheten eller området på ändamålsenligt sätt och vid förrättning icke heller, om han äger annan jord, kan åvägabringas en ändamålsenlig placering av hans ägor, vid förrättning inlösas till staten för att användas för i 3 § 4 mom. nämnt ändamål. Även om lägenheten icke inlöses till staten, må därtill hörande, i 28 § avsedd andel dock i stöd av sagda lagrum inlösas till staten.

Vad i 1 mom. är stadgat om lägenhet, skall äga tillämpning även i fråga om visst område, varav en del kvarblivit på det avträdda området.

Då lägenhet, område eller till lägenheten hörande andel i stöd av 27–29 §§ övergår i statens ägo, befrias sagda egendom från densamma åvilande servitut i enlighet med vad i lagen om expropriation av fast egendom för allmänt behov är stadgat om befriande av tvångsinlöst egendom.

Vattenområde jämte mindre tillandning, som i sin helhet tillfallit staten i stöd av 27 § eller 28 § 1 mom., ävensom i stöd av 28 § 2 mom. inlöst område anslutes vid förrättning till lägenhet eller samfällt område eller ombildas till ett för flera lägenheter samfällt område, i enlighet med vad som anses mest ändamålsenligt. Anslutningen må verkställas även så, att flera lägenheter och samfällda områden erhålla område av samma staten tillfallna område.

De lägenheter, vilkas andelar i samfällt vattenområde och därtill möjligen ansluten samfälld mindre tillandning jämlikt 28 § 1 mom. inlösts till staten, skola i det fall, att sagda område anslutits till annat samfällt område, erhålla sådana andelar i det sålunda utvidgade samfällda området, att deras sammanlagda värde högst motsvarar värdet av det anslutna området. (17.12.1965/667)

Annat än i 1 mom. av denna paragraf avsett område, som med stöd av 27 § eller 28 § 1 mom. i sin helhet tillfallit staten, ombildas, såframt staten icke är i behov av detsamma, till ett för lägenheterna samfällt område eller anslutes till en eller flere lägenheter i enlighet med vad som anses ändamålsenligt. (17.12.1965/667)

I de fall som nämnts I 1 och 3 mom. får likväl icke område, som är avsett att användas för väg eller avloppsdike, ombildas till ett för lägenheter samfällt område. (17.12.1976/987)

Har staten i stöd av 27 § erhållit andelar i tillandning, som åstadkommits genom torrläggning, eller i sådant vattenområde, beträffande vilket plan för torrläggning för odlingsändamål blivit fastställd eller är under uppgörande, må andelarna vid förrättning anslutas till lägenheter i samma by i enlighet med vad som är nödigt för förbättrande av deras livsduglighet.

Dock må i 1 mom. avsedd andel, försåvitt den övergått till staten från sådan ägare, som i samma eller närbelägen by äger annan lägenhet, anslutas till denna, även om anslutandet icke vore av nöden för förbättrande av lägenhetens livsduglighet. (17.12.1965/667)

Har staten med stöd av 27 § erhållit andel i annat än ovan i 1 och 2 mom. avsett samfällt område, må sagda andel, ifall den tillhört sådan ägare, som äger lägenhet i samma eller närbelägen by, överföras till denna lägenhet. (17.12.1965/667)

De andelar i samfällt område, vilka i stöd av 27 § tillfallit staten och om vilka vid förrättning intet bestämts, anses överförda till sådana lägenheter i samma by på den finska sidan, vilka tidigare eller i stöd av beslut enligt 32 §, äga andel ifrågavarande samfällda område, sålunda, att lägenheternas andelar i detta samfällda område, vilket i sin helhet kommer att tillfalla dem efter överföringen, förbliva oförändrade i förhållande till varandra.

Områden, vilka i stöd av 29 § inlösts till staten, anslutas till en eller flera lägenheter i enlighet med vad som anses ändamålsenligt med beaktande av områdenas läge och förbättrandet av lägenheternas livsduglighet. Kan område icke ändamålsenligt anslutas till lägenhet, må det reserveras för staten eller anslutas till statens skogsmark, om det gränsar till sådan.

Anslutas lägenhets samtliga enskilda ägor i stöd av 1 mom. till statens skogsmark, anses i det fall, att till lägenheten hör andel i för lägenheterna samfällt område, sådan andel på sätt i 33 § nämnes hava blivit överförd till de lägenheter, vilka hava del i sagda samfällda område.

Lägenhet, vars samtliga enskilda ägor enligt 1 mom. anslutits till statens skogsmark, bör avföras från jordregistret.

Har område eller inskränkning av nyttjanderätt, som exproprierats för elektrisk anläggning eller telefontrafik, på grund av de genom landavträdelsen förändrade förhållandena blivit obehövligt för sådant ändamål, må det exproprierade området vid förrättningen anslutas till angränsade lägenhet eller område och inskränkningen av nyttjanderätten upphävas.

Ägare av område, som avses i 1 mom., och innehavare av nyttjanderätt till detsamma är icke skyldig att avlägsna för elektrisk anläggning eller telefontrafik uppförda anordningar, men äger han rätt därtill inom fem år efter förrättningens avslutande.

Oberoende av lägenhetsägarnas samtycke får område eller andel anslutet till lägenhet och område till ett för lägenheterna samfällt område ävensom samfällt område bildas, då för beviljande av sådan förmån ersättning enligt 42 och 44 §§ icke uppbäres. Område, som är avsett att användas för väg eller avloppsdike, får likväl icke ombildas till ett för lägenheterna samfällt område.

Ersättning för förlust av nyttjanderätten till rågata erlägges, till den del den berör till lägenhet eller visst område hörande enskilda ägors mark, ur statens medel åt den, som äger ifrågavarande lägenhet eller visst område, försåvitt ägaren är enskild person eller oskiftat dödsbo. Ersättning utgår även i det fall, att ägorna inlösas till staten i stöd av 29 §.

I ersättning för den förlust av nyttjanderätt, som avses i 1 mom., erlägges rågatuområdets gängse pris vid tidpunkten för värderingen, förhöjt med femtio procent. Ersättningen fastställes enligt det skick, i vilket området, använt för sitt ändamål, befann sig före landavträdelsen.

Skada och olägenhet, som föranledas av stiftande eller överflyttning av i 25 § avsett servitut, ersättas ur statens medel.

Ersättning utgår icke för ovan i 23 § avsett servitut, som förfallit på grund av landavträdelsen, och i 24 § avsett upphävande av servitut.

Ersättning för i 27 § och i 28 § 1 mom. avsedd andel samt för lägenhet och område, som avses i 29 §, bestämmes vid förrättning enligt det vid värderingstidpunkten gängse priset. Härvid beaktas dock icke rågatuområde, försåvitt ersättning för förlusten av nyttjanderätten bör bestämmas enligt 37 §.

Ersättning utgår icke för andel i sådant samfällt vattenområde jämte mindre tillandning, som inlösts till staten enligt 28 § 1 mom. och i stöd av 31 § 1 mom. anslutits till annat samfällt område, ej heller för område, vilket inlösts i stöd av 28 § 2 mom.

Ägare av ovan i 35 § avsett exproprierat område och innehavare av nyttjanderätten till sådant äro icke berättigade till ersättning för den förlust av äganderätten eller för det upphävande av inskränkningen i nyttjanderätten, som föranledes av den i sagda paragraf avsedda anslutningen av området till angränsande lägenhet eller område.

Ersättning för andel, som inlösts till staten i stöd av 28 § 1 mom., och för annan än i 32 § avsedd andel, som i stöd av 27 § övergått i statens ägo, må icke fastställas, därest sådan icke påyrkats inom tid, som fastställts av förrättningsmännen. I fråga om lägenhet, som äges av flera personer gemensamt, anses yrkan framställd, även om det framställts av endast en av dem.

I fråga om i 32 § 1 mom. avsedd andel, som i stöd av 27 § övergått i statens ägo, och i stöd av 29 § till staten inlöst lägenhet eller område fastställes ersättning, även om ersättningsanspråk icke framställts.

Ersättning fastställes icke för andel, som avses i 32 § 2 och 3 mom. (17.12.1965/667)

Har i 1 mom. avsedd ersättning icke yrkats inom i sagda moment avsedd tid, har rätten till ersättning förfallit.

För byggnad, som jämlikt 56 § inlöses till staten, erlägges skälig ersättning.

Ersättning som ska betalas av staten ska sökas skriftligen hos vederbörande regionförvaltningsverk. Till ansökningen ska fogas utredning om att sökanden är berättigad att lyfta ersättningen. De omkostnader ersättningstagaren åsamkas genom anskaffande av den utredning som behövs för utbetalandet av ersättningen betalas av statsmedel.

Till ersättning, vilken fastställts för ovan med stöd av 29 § inlöst lägenhet eller område, som svarar för panträttinnehavarens fordran, har borgenären enahanda rätt som den han haft till fastigheten eller området. Angående fördelning och utbetalning av ersättning samt fastighetens eller områdets befriande från panträtt, som belastat dem, gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (603/1977) , då den fastighet, som utgör säkerhet för tillgodohavandet, löses in.

På ersättning som staten ska erlägga betalas ränta i enlighet med vad som föreskrivs genom förordning.

Ersättning uppbäres icke,

För områden och andelar, vilka i andra än i 42 § nämnda fall anslutits till lägenhet, uppbäres av lägenhetsägaren en ersättning, som fastsälles av förrättningsmännen enligt skäligt, gängse pris.

Uppbärs med stöd av 1 mom. ersättning för områden eller andelar som har anslutits till en fastighet, utgör fastigheten pant för betalningen av ersättningen jämte ränta enligt vad 20 kap. jordabalken stadgar. Förrättningsingenjören skall utan dröjsmål anmäla ersättningen för anteckning i lagfarts- och inteckningsregister. (30.12.1996/1282)

Angående erläggande av ovan i 1 mom. avsedd ersättning, ränta för betalningstiden, begynnelsetiden för erläggande av betalning och uppbörd samt skyldighet att på en gång erlägga en till kapitalbeloppet ringa fordran, stadgas genom förordning. Längre betalningstid än tio år må dock icke utsättas.

Understiga ersättningar, som staten skall erlägga eller som skola erläggas till staten, i fråga om lägenhet eller flera samma ägare tillhörande lägenheter, vilka indragits i förrättningen, sammanlagt ettusen mark, erlägges eller uppbäres ingen ersättning.

Ersättning för förlust av nyttjanderätt till rågata utbetalas oberoende av dess storlek och beaktas icke vid beräkning av det i 1 mom. avsedda sammanlagda ersättningsbeloppet. (17.12.1965/667)

Är torrläggningsarbete för förbättrande av i enskildas ägo varande lägenheters livsduglighet av behovet påkallat på den grund, att lägenheterna tillhöriga enskilda ägor förlorats genom landavträdelsen eller att lägenheternas torrläggningsförhållanden genom landavträdelsen försämrats, eller förutsätter ett ändamålsenligt förverkligande av nyskifte eller skifte av tillandning vid ägoregleringen torrläggningsarbete, må vid förrättningen förordnas om dikning eller vattenståndsreglering.

Förrättningsmännen böra tillse, att de ekonomiska och tekniska förutsättningarna för i 45 § avsett torrläggningsarbete undersökas på åtgärd av vederbörande myndighet och att för arbetets utförande i mån av behov uppgöras detaljerad plan och kostnadsförslag. Har ovan avsedd myndighet förordat planens förverkligande, må planen, sedan den förelagts sakägarna, även om jordägarna icke äro ense om företagets förverkligande, förordnas att genomföras utan hinder av vad om förutsättningarna för sådant företag i vattenlag (264/61) är stadgat. Är fråga likväl om företag eller därtill ansluten åtgärd, förr vars förverkligande enligt vattenlagen tillstånd bör erhållas, må företaget förordnas att genomföras endast under försättning, att tillståndet beviljats genom laga kraft vunnet beslut. Tillstånd må sökas även av förrättningsingenjör. Motsvarar jordförbättringens värde icke torrläggningskostnaderna, skall planen förordnas att verkställas endast i det fall, att torrläggning är av synnerlig vikt för livsdugligheten hos enskilda tillhöriga ägenheter, vilka ligga inom företagets verkningskrets.

Angående gradering av område, som vid nyskifte eller skifte av tillandning skall torrläggas, äger vad därom i skifteslagstiftningen är stadgat motsvarande tillämpning. Plan, vars förverkligande beslutas, skall såvitt möjligt genomföras innan skiftet avslutas.

Kostnader, som föranledas av ovan i 45 § avsedd torrläggning, erläggas ur statens medel såsom slutlig utgift.

Ägare av lägenheter, som draga nytta av torrläggningen, äro skyldiga att underhålla diken, konstruktioner och anläggningar i enlighet med en fördelning, som skett på basen av fördel de dragit.

Har behörig myndighet efter landavträdelsen, men innan ägoregleringsförrättningen avslutats, beslutat med statens medel förverkliga sådant torrläggningsföretag, som hade kunnat förordnas att genomföras i den ordning i denna lag stadgas, skola de kostnader för sådant torrläggningsföretag, som komma på en av enskild person ägd lägenhet, till den del företagets genomförlag, erläggas ur statens medel såsom slutlig utgift. För det fall, att arbetet utförts före denna lags ikraftträdande, skall den del av lån, som för arbetet beviljats ur statens medel och som vid nämnda tidpunkt icke förfallit till betalning, jämte ränta lämnas oindrivna för sådana lägenheters del.

På lantbruksstyrelsen ankommer att besluta, i fråga om vilka lägenheter torrläggningskostnaderna enligt 1 mom. skola slutligt stanna staten till last. Ändring i lantbruksstyrelsens beslut må icke sökas.

För utförande av uppgifter, som avses i 28 § 1 mom. samt i 31, 32, 39 och 40 §§, bör vid förrättning utredas de till lägenheterna hörande andelarna i samfällda områden på den finska sidan. Är värdet av samfällt område ringa, erfordras utredning av andelarna dock icke.

Då lägenhet jämlikt denna lag tilldelas andel i samfällt område eller område anslutes till lägenhet eller till ett för lägenheterna samfällt område eller då lägenhets område anslutes till statens skogsmark eller då i fall, som avses i 31 § 1 mom., samfällt område för lägenheterna bildas, ändras icke mantalen.

Område, som reserverats för statens behov, skall i fall, som avses i 31 § 3 mom., bildas till lägenhet med iakttagande av vad i lagen om skifte är stadgat angående bildande av lägenhet av skilt område och i fall, som avses i 34 §, avskiljas till lägenhet genom styckning, såframt det icke anslutes till statens skogsmark.

Av ovan i 27 § 2 mom. avsett strömfall, vari sådana lägenheter äro delaktiga, vilkas samtliga enskilda ägor kvarblivit på det avträdda området, bör vid förrättningen bildas en strömfallslägenhet, försåvitt i 183 § 5 mom. lagen om skifte stadgade förutsättningar föreligga, och i annat fall av sådana lägenheters strömfallsandelar bildas en lägenhet, till vilken endast sagda strömfallsandelar komma att höra.

Bildas i stöd av 1 mom. strömfallslägenhet, må den, som förvärvat till lägenheterna hörande strömfallsandelar åläggas att, därest det befinnes skäligt, erlägga kostnaderna för bildandet av strömfallslägenheten eller en del av dem.

Har lägenhet tilldelats område eller andel, behöver lagfart på sådan åtkomst icke sökas, utan anses lagfart, som tidigare beviljats på lägenheten, hänföra sig till den sålunda utvidgade lägenheten. Likaså anses, då i 13 a § avsett tillandningsområde anslutits till lägenhet, att lagfart, som tidigare beviljats på lägenheten, hänför sig till den utvidgade lägenheten.

Vid sökande av lagfart på lägenhet, som enligt 51 § bildats av ett för staten reserverat område, gäller utdrag ur styckningsinstrumentet eller ur motsvarande handling som ursprunglig åtkomsthandling, och utredning om den föregående ägarens äganderätt erfordas icke. Då lagfart beviljas den, som vid laga kraft vunnet i enlighet med denna lag i skiftesinstrumentet antecknats som ägare av lägenhet, som bildats av i 13 a § avsedd tillandning, erfordras icke annan utredning om hans äganderätt.

Vid nyskifte i anslutning till ägoregleringsförrättning och vid i 26 § avsedd reglering av vägfrågor skall för skötseln av angelägenheterna rörande den därvid grundade vägen, förordnas om grundande av i lagen om enskilda vägar (358/62) avsett, av vägdelägarna bildat väglag, om detta på grund av vägdelägarnas antal eller för behörig skötsel av vägen eller av annat sådant skäl bör anses nödigt. I fråga om ärendet äger vad i 50 § sagda lag är stadgat motsvarande tillämpning.

Har vid ägoregleringsförrättning verkställts i 26 § avsedd reglering av vägfrågorna eller utföras vägarbeten i samband nyskifte för ägoreglering, erläggas kostnaderna för ifrågavarande arbeten, ifall lantmäteristyrelsen så förordnar, ur statens medel såsom slutlig utgift.

Ändring i lantmäteristyrelsens ovan i 1 mom. avsedda beslut må icke sökas.

Finna förrättningsmännen, att det för ersättande av genom landavträdelsen förlorad vägförbindelse är av nöden att bygga allmän väg på område, där nyskifte icke verkställes, skola förrättningsmännen hos vederbörande myndighet göra framställning om uppgörande av vägplan. Nämnda myndighet skall skyndsamt behandla ärendet.

Byggnad, som genom landavträdelsen kommit i sådan närhet av riksgränsen, att dess användning för sitt ändamål försvårats, må på ägarens begäran vid förrättningen förordnas att flyttas till en för lägenhetens nyttjande lämpligare plats på lägenhetens område eller, om möjlighet till flyttning icke finnes eller flyttningen vore ekonomiskt oändamålsenlig, att inlösas till staten. Inlöses byggnaden till staten, skall den genom förrättningsingenjörens försorg säljas för bortflyttning inom tid, som fastställas vid förrättningen.

Angående hänförandet av utgifterna för flyttning av lägenhet, lägenhetsdel och skild byggnad vid ägoregleringen till flyttningskostnaderna och angående fastställandet av sådana kostnader i övrigt gäller, vad i lagen om skifte är stadgat angående flyttningskostnader. Av flyttningskostnaderna erläggas två tredjedelar såsom statens slutliga utgift. Resten av flyttningskostnaderna, som stannar sakägarna till last, samt kostnaderna för uppförande av byggnader, som motsvara lägenhetens behov, i bättre skick än förut, vilka kostnader slutligt skola erläggas av den, vars lägenhet utflyttats, erläggas i förskott ur statens medel, såsom angående nämnda kostnader vid lantmäteriförrättningar är stadgat.

Kostnaderna för i 56 § avsedd flyttning av byggnad till annan plats på lägenhetens område erlägges i sin helhet ur statens medel såsom slutlig utgift. (17.12.1965/667)

Kostnaderna för ägoregleringsförrättning erläggas ur statens medel.

Lantmäterikontoret har befogenhet att besluta, att inom förrättningsområde före denna lags ikraftträdande inledd eller under pågående ägoreglering anhängiggjord annan än till ägoregleringen hörande lantmäteriförrättning uppdrages åt förrättningsmännen vid ägoregleringen. Klyvning må dock förrättas på begäran av sakägare utan särskilt förordnande.

Angående erläggande av förrättnings- samt övriga kostnader på grund av ovan i 1 mom. avsedd lantmäteriförrättning är gällande, vad i lagen om skifte är stadgat.

På lantmäteriförrättning, som är anhängig inom förrättningsområdet, när denna lag träder i kraft, och som kunde utföras i den ordning i denna lag är stadgat, tillämpas stadgandena i denna lag.

Har huvuddelen av bys område kvarblivit på det avträdda området, böra förrättningsmännen, därest de anse det ändamålsenligt, göra framställning om ändring av byindelningen hos lantmäterikontoret, som har befogenhet att besluta i ärendet.

Ägare av lägenhet, som beröres av ändringen, samt vederbörande kommun må söka ändring i lantmäterikontorets i 1 mom. avsedda beslut genom att i den ordning i 348 § lagen om skifte är stadgat anföra besvär hos lantmäteristyrelsen, vars beslut är slutligt.

Har en del av de lägenheter, som hört till samma hemmansnummer, kvarblivit på det avträdda området, må lägenheternas registernummer ändras och i jordregistret i fråga om hemmansnumret jämväl andra sådana ändringar göras, som erfordras för jordregistrets tydlighet.

Finna förrättningsmännen vid ägoreglering, att landavträdelsen medfört missförhållanden i den kommunala indelningen, göre, om de finna skäl därtill föreligga, framställning hos länsstyrelsen om anhängiggörande av ärende rörande ändring av den kommunala indelningen.

Vad ovan i denna lag är stadgat, äge icke tillämpning i Kuusamo och Salla kommuner.

Kostnaderna för rågång i Kuusamo och Salla kommuner efter denna lags ikraftträdande erläggas ur statens medel, om rågången föranledes därav, att lägenheternas eller de samfällda områdenas rår på grund av landavträdelsen sakna gränsmärken eller om av sagda skäl osäkerhet eljest föreligger om platsen för rån. Ur statens medel erläggas likaså kostnaderna för särskild kartläggning, som efter denna lags ikraftträdande verkställes på sådan lägenhet, av vars enskilda ägor en del förlorats genom landavträdelsen, försåvitt behovet av kartläggningen beror på landavträdelsen.

Förutvarande ägare till sådan lägenhet eller lägenhetsdel i Kuusamo eller Salla kommun, vars enskilda ägor i sin helhet kvarblivit på det avträdda området och i vars ställe i stöd av jordanskaffningslagen för Kuusamo och Salla kommuner av den 20 juli 1945 (751/45) ny lägenhet icke bildats eller vars på den finska sidan belägna enskilda ägor i stöd av sagda jordanskaffningslags 19 § 3 mom., sådant sagda lagrum lyder i lagen den 9 juli 1953 (325/53) , ansetts höra till statens skogsmark, eller hans rättsinnehavare äger icke på grundvalen av ifrågavarande lägenhet eller lägenhetsdel rätt till samfällda områden och förmåner på den finska sidan.

Ovan i 1 mom. omförmälda lägenheters andelar i de i sagda moment nämnda samfällda områdena och förmånerna höra efter denna lags ikraftträdande till de på den finska sidan belägna lägenheter, vilka hava andel i de ifrågavarande samfällda områdena och förmånerna. Härav föranledes icke någon förändring i de nämnda lägenheternas mantal eller däri, i vilken proportion lägenheterna äro delaktiga i områdena och förmånerna, ej heller uppbäras med anledning härav ersättningar. Det ankommer på lantmäterikontoret att härom införa vederbörliga anteckningar i jordregistret.

Närmare bestämmelser angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.