622/1947

Utfärdar någon skuldebrev, svare han för sin förskrivning; dock äge han, där ej annat må anses avtalat eller är stadgat, utan hinder av förskrivningen göra gällande invändningar beträffande rättsförhållande, som föranlett handlingens utfärdande.

Är skuldebrev utfärdat av flere utan förbehåll om delad ansvarighet, svare de en för alla och alla för en för vad förskrivet är.

Där någon av gäldenärerna betalt gälden, äge han rätt att av varje annan medgäldenär utkräva dennes andel. Har någon av medgäldenärerna kommit på uppenbart obestånd eller är hans vistelseort okänd, gälde envar av de övriga så stor del av bristen som på honom belöper. Lag samma vare, där den, som betalt gälden, av arman medgäldenär krävt dennes andel eller på ändamålsenligt sätt avsänt meddelande om kravet, och betalning icke erlagts inom en månad därefter.

Är ej bestämt, var betalningen skall erläggas, varde den fullgjord i borgenärens bostad. Driver han handel eller annan rörelse, skall betalningen fullgöras i affärslokalen. Flyttar borgenären från ett land till ett annat eller övergår fordringen till borgenär i annat land, skall betalningen likväl erläggas å den ort, som förut var betalningsort.

Borgenären äge inom det land, där betalning skall erläggas, anvisa annan betalningsort än nyss sagts, där detta ej medför väsentlig olägenhet eller kostnad för gäldenären.

Har borgenären flyttat eller fordringen övergått till annan borgenär, och saknar gäldenären kännedom om var betalning i ty fall skall erläggas, vare gäldenären fri från ansvarighet för dröjsmål med betalningen, vilket därav föranledes; och svare borgenären för kostnad och skada, som tillskyndats gäldenären därigenom, att förändringen ej varit av denne känd.

Utgivas i större antal obligationer eller andra skuldebrev, vilka uppenbarligen äro avsedda för den allmänna rörelsen, varde, där ej annat förbehåll träffats, betalningen fullgjord i gäldenärens affärslokal. Lag samma vare i fråga om insättningsbevis, som utfärdats av bank eller annan penninginrättning, vilken är berättigad att bedriva inlåningsrörelse.

Är förfallotid ej avtalad, vare gäldenären pliktig att infria skuldebrevet, när borgenären det fordrar, och äge rätt att betala, så snart han själv vill. Räntebetalning varde, så länge huvudstolen ej är förfallen, fullgjord årligen å dag, som efter kalendern motsvarar dagen för skuldebrevets utfärdande.

Om förfallodagen eller den sista dagen av betalningstiden är en helgfri lördag, en helgdag, självständighetsdagen, första maj eller jul- eller midsommaraftonen, får betalningen göras första vardagen därefter. Detsamma gäller om förfallodagen eller den sista betalningsdagen är en dag då de betalningssystem som allmänt används vid betalningar mellan bankerna enligt ett meddelande från Finlands Bank som publiceras i författningssamlingen inte är i bruk på grund av ett beslut från Europeiska centralbanken eller Finlands Bank. (22.10.1999/958)

Angående ränta och dröjsmålsränta på gäld är stadgat i räntelagen (633/82) .

Är skuldebrev ställt att betalas i myntslag, som icke är gångbart å den ort, där betalningen sker, må, där ej annat förbehåll träffats, skulden gäldas i ortens mynt efter värdet å betalningsdagen.

Varder skuldebrev å myntslag, som ej är gångbart å den ort, där betalning skall ske, icke i rätt tid infriat, och har kursen å det utländska myntslaget där fallit, äge borgenären kräva betalning i ortens mynt efter kursen å den dag, då betalning hade bort erläggas. Föranleda omständigheterna annan beräkning av den skada borgenären må hava lidit genom kursfallet, varde betalningen därefter lämpad. Kan det antagas, att borgenären ej av kursfallet haft skada, gälle vad i 1 mom. är sagt. Beror dröjsmålet av borgenären, eller av lagbud, avbrott i den allmänna samfärdseln eller liknande oöverstigligt hinder, som ej bort av gäldenären tagas i beräkning vid skuldebrevets utfärdande, äge 1 mom. ock tillämpning.

Om jämkning av oskäligt villkor i skuldebrev gäller vad som är stadgat i lagen om rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.

Varder skuldebrev annorledes än genom gåva överlåtet å annan, svare överlåtaren för fordringens giltighet, utan så är att den, till vilken fordringen överläts, ägde vetskap om, att den var ogiltig, eller borde hava ägt sådan vetskap.

För gäldenärens vederhäftighet svare överlåtaren ej, utan att han det sig åtagit.

Vad i denna lag sägs om överlåtelse av skuldebrev, gälle ock i fråga om pantsättning av dylik handling.

Såsom löpande anses skuldebrev, som är ställt till innehavaren eller till viss man eller order.

Lika med skuldebrev, som är ställt till innehavaren, anses skuldebrev, varav ej framgår, till vem betalning skall ske.

Tecknas å skuldebrev, som är ställt till innehavaren, påskrift, enligt vilken det skall gälla såsom ställt till viss man eller till viss man eller order, vare utan hinder därav skuldebrevet gällande i innehavarens hand, där ej påskriften var gjord av gäldenären eller av skuldebrevet framgår, att den var tillkommen med hans samtycke.

Är skuldebrev ställt till innehavaren, skall den, som har det i händer, förmodas äga rätt att göra fordringen gällande.

Är skuldebrev ställt till viss man eller order, och innehaves det av annan än den, till vilken det är ställt, skall ock den, som har det i händer, förmodas äga rätt att göra fordringen gällande, där han till stöd för sin rätt förmår åberopa lydelsen av sammanhängande, till honom fortgående skriftliga överlåtelser, även om någon av dem är ställd till innehavaren eller tecknad in blanco.

Har till innehavaren ställt skuldebrev blivit av någon, som hade det i händer, överlåtet och kommit i förvärvarens besittning, vare det för hans rätt ej hinder, att överlåtaren ej var behörig att förfoga över skuldebrevet, med mindre förvärvaren visste eller borde hava vetat detta.

I fråga om skuldebrev till viss man eller order vare lag samma, där överlåtelsen var verkställd av den, som enligt 13 § skulle förmodas äga rätt att göra fordringen gällande, eller av någon, som skäligen kunde hållas för denne eller antagas vara berättigad att handla å hans vägnar. Huruvida tidigare överlåtelse är äkta och i övrigt giltig, vare förvärvaren ej pliktig att pröva, med mindre särskild anledning därtill föreligger.

Har någon efter överlåtelse i god tro kommit i besittning av löpande skuldebrev, må ej mot nye borgenären göras gällande:

Ej må nye borgenären anses hava varit i god tro, där han kände eller borde hava känt till omständighet, varå invändningen grundas.

Har angående betalning, uppsägning eller annan ovan i denna paragraf åsyftad omständighet å skuldebrevet tecknats påskrift, som ej lätteligen kunnat avlägsnas, må, därest påskriften det oaktat avlägsnats, den omständighet, varom fråga är, göras gällande, ändå att nye borgenären var i god tro.

I fråga om invändning, att löpande skuldebrev tillkommit för skens skull eller att det utan undertecknarens vilja kommit ur dennes besittning, är stadgat i lagen om rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.

Har gäldenären guldit ränta eller sådan avbetalning, som enligt skuldebrevet skall erläggas å däri angiven tid, må det, utan hinder av vad i 15 § är stadgat, åberopas jämväl mot ny borgenär, som i god tre fått handlingen på sig överlåten, sedan beloppet förfallit till betalning. Mot krav å betalning, som här avses, gälle ock annat i 15 § nämnt jäv.

Ändå att ny borgenär är i god tro, må gäldenären mot honom göra gällande:

Har skuldebrevet genom överlåtelse kommit i ny borgenärs hand, och äger gäldenären hos tidigare borgenär genfordran, är gäldenären ej berättigad att använda denna till kvittning, med mindre dess indrivande skulle äventyras genom kvittningsrättens upphörande och nye borgenären uppenbarligen insåg detta, då skuldebrevet kom i hans hand.

Grundar sig genfordringen på det rättsförhållande, som föranlett skuldebrevets utfärdande, gälle vad i 15 § är stadgat om jäv på grund av sådant förhållande.

Har till innehavaren ställt skuldebrev infriats hos den, som hade det i besittning, och visar sig sedan, att han icke var behörig att uppbära beloppet, vare betalningen ändock giltig, utan så är att gäldenären visste eller borde hava vetat, att beloppet kom i orätta händer.

I fråga om skuldebrev till viss man eller order vare lag samma, där betalningen uppbars av den, som enligt 13 § skulle förmodas hava ägt rätt att göra fordringen gällande, eller av någon, som skäligen kunde hållas för denne eller antagas vara berättigad att handla å hans vägnar. Huruvida överlåtelse, som åberopas av innehavaren, är äkta och i övrigt giltig, vare gäldenären ej pliktig att pröva, med mindre särskild anledning därtill föreligger.

Har löpande skuldebrev efter överlåtelse kommit i ny innehavares hand, vare ändock räntebetalning, som, då förfallotid är inne, erlägges till överlåtaren, gill, utan så är att gäldenären visste eller borde hava vetat, att denne ej längre ägde uppbära betalning. Vad sålunda stadgats om ränta, gälle ock i fråga om avbetalning, som enligt skuldebrevet skall erläggas å däri angiven tid.

Erlades betalningen av löftesman eller av någon, som icke, eller allenast med intecknad egendom eller annan pant, svarade för förbindelsen, vare betalningen ej gill, med mindre såväl denne som gäldenären var i god tro på sätt i 1 mom. sägs.

Ej vare gäldenären pliktig att infria löpande skuldebrev, utan att det till honom återställes; och give borgenären honom särskilt kvitto, där sådant påfordras.

I fråga om betalning av ränta eller avbetalning å huvudstolen äge gäldenären kräva, att särskilt kvitto lämnas och anteckning göres å skuldebrevet; dock må anteckning om räntebetalning eller om sådan avbetalning, som enligt skuldebrevet skall ske å däri angiven tid, ej krävas, där betalningen erlägges till den, som, enligt vad av skuldebrevet framgår, var dess förste innehavare eller, gäldenären veterligen, senare därå tecknats såsom borgenär.

Uppsägning av skuldebrevet varde på gäldenärens begäran tecknad å handlingen.

Överlåtelse av löpande skuldebrev vare ej gällande mot överlåtarens borgenärer, med mindre den, till vilken överlåtelsen skett, fått handlingen i besittning.

Om en bank eller någon annan penninginrättning säljer eller pantsätter ett löpande skuldebrev, är försäljningen eller pantsättningen bindande för penninginrättningens borgenärer, trots att skuldebrevet förvaras hos penninginrättningen. (22.10.2010/889)

Där till obligationer eller andra skuldebrev, om vilka förmäles i 4 §, utfärdats betalningskuponger, tillkomme innehavare av sådan kupong, ändå att han icke innehar huvudförbindelsen, att mot kupongens överlämnande uppbära däri avsedd ränta eller amortering; och skall, under förutsättning att huvudförbindelsen lagligen medfört betalningsskyldighet, å kupongen tillämpas vad om skuldebrev till innehavaren är stadgat. Till kupong, som finnes vara förvärvad i samband med huvudförbindelsen, äge mottagaren ej bättre rätt än till huvudförbindelsen. Bestämmelser, som innefattas i huvudförbindelsernas gemensamma text, vare mot kuponghavaren gällande.

Ej må betalning krävas för kupong, som skulle förfallit efter det, enligt bestämmelse i huvudförbindelsen, denna är, i följd av utlottning eller eljest, förfallen till betalning.

Finnes kupong hava tidigare än en månad före förfallodagen utan samband med huvudförbindelsen överlåtits till kuponghavaren, äge 14 och 15 §§ ej tillämpning; ej heller skall 19 § vinna tillämpning, där tidigare än nu är sagt betalning för kupong erlägges till annan än den, som visar sig innehava huvudförbindelsen.

Är utdelningskuponger utfärdade till ett aktiebrev, har kuponghavaren rätt att mot kupongen uppbära utdelningen, även om han inte äger aktien eller en fondandel som avses i lagen om placeringsfonder (480/87) . Så snart beslut om utdelning fattats skall, under förutsättning att aktie- eller fondandelsrätten är giltig, på kupongen tillämpas vad som stadgas om skuldebrev till innehavaren. Till en kupong som befinns ha förvärvats i samband med aktiebrevet eller andelsbeviset har mottagaren dock ej bättre rätt än till aktiebrevet eller andelsbeviset. Kuponghavaren skall iaktta vad som kan vara föreskrivet om utdelningskuponger i bolagsordningen eller i placeringsfondens stadgar.

Om det befinns att en kupong, utan samband med aktiebrevet eller andelsbeviset, har överlåtits till kuponghavaren innan utdelningen beslutats, skall 14 och 15 §§ inte tillämpas.

Har från den dag, då betalnings- eller utdelningskupong, varom i 23 eller 24 § sägs, förföll till betalning, fem år eller annan för inlösen av sådan kupong stadgad eller särskilt avtalad längre tid tilländalupit, utan att någon hos gäldenären företett kupongen till inlösen, vare betalnings- eller utdelningskupongen ej vidare gällande.

Om rätt att efter därom hos gäldenären gjord anmälan uppbära innehållet av förkommen eller förstörd betalnings- eller utdelningskupong, så ock om dödande av sådan kupong i vissa fall, är särskilt stadgat.

Enkelt skuldebrev är det, som ställes till viss man.

Varder enkelt skuldebrev överlåtet, njute nye borgenären ej mot gäldenären bättre rätt än den överlåtaren ägde, med mindre annorlunda är särskilt stadgat.

För fordran hos överlåtaren äge gäldenären njuta kvittning, utan så är att han förvärvat genfordringen efter den tid, då överlåtelsen blev honom kunnig eller han fick skälig anledning förmoda, att så skett. Förföll genfordringen först efter sagda tid och senare än skuldebrevet, äge kvittning ej rum.

Har enkelt skuldebrev överlåtits, vare, där gäldenären ändock erlägger betalning till överlåtaren, sådan betalning gill, utan så är att gäldenären visste eller borde hava vetat, att den andre ej längre ägde uppbära betalning.

Erlägges betalning till den, som beropar sig å skriftlig överlåtelse av enkelt skuldebrev, och finnes sedan överlåtelsen vara ogiltig, vare utan hinder därav betalningen gill, såframt ej gäldenären ägde eller borde hava ägt kunskap om den omständighet, som medförde ogiltigheten; dock äge gäldenären ej tillgodoräkna sig betalningen, där överlåtelsen var förfalskad eller eljest tillkommen under någon av de omständigheter, som enligt 17 § medföra ogiltighet av förskrivning.

Överlåter någon enkelt skuldebrev, vare överlåtelsen ej gällande mot hans borgenärer, med mindre gäldenären om åtgärden underrättats av överlåtaren eller den, till vilken överlåtelsen skett; innebar överlåtelsen gåva, lände därom gällande stadganden till efterrättelse.

Varder enkelt skuldebrev överlåtet till flere, gälle tidigare överlåtelse framför senare; dock äge den senare överlåtelsen företräde, där den tidigare än den andra meddelats gäldenären på sätt nu är sagt och förvärvaren då var i god tro.

Har någon avhänt sig rörelse, varmed följer bokföringsskyldighet, och omfattar avhändandet de i rörelsen uppkomna fordringarna, skall vad i 1 mom. är stadgat ej tillämpas. (10.8.1973/658)

Innehåller motbok eller annat bevis rörande tillgodohavande hos bank eller annan penninginrättning uttryckligt förbehåll, enligt vilket medlen ej må uttagas utan att beviset återställes eller förses med påskrift, vare i fråga om penninginrättningens rätt att mot ny innehavare av beviset göra gällande invändning, som grundas å penninginrättningens förhållande till tidigare innehavare, tillämpat vad med avseende å löpande skuldebrev är stadgat; och skola de i 22 § givna bestämmelser om överlåtelses verkan mot överlåtarens borgenärer äga tillämpning. Varder sådant bevis överlåtet till flere, äge den företräde, som i god tro fått beviset i besittning.

2 mom. har upphävts genom L 29.8.1969/550 . (29.8.1969/550)

Har i motbok eller annat bevis rörande tillgodohavande hos bank eller annan penninginrättning intagits förbehåll, som skulle medföra, att betalning finge erläggas till den, som innehar motboken eller beviset, vare till denne erlagd betalning ändock ej gill, därest han icke var rätt borgenär eller berättigad att på dennes vägnar emottaga betalningen och vid denna åsidosatts den aktsamhet, som efter omständigheterna skäligen bort iakttagas för undvikande av att beloppet kom i orätta händer.

Masskuldebrev kan emitteras av offentliga samfund och av bokföringsskyldiga.

Sådana masskuldebrev som har sämre förmånsrätt än emittentens övriga förbindelser skall benämnas debenturer. Den som emitterar debenturer eller ett samfund som hör till emittentens koncern eller ett samfund som hör till emittentens koncern eller ett samfund som tillsammans med emittenten hör till samma konsolideringsgrupp enligt kreditinstitutslagen får inte ställa säkerhet för betalning av debenturer.

Emittenten får inte mot vederlag återköpa debenturer före dessas förfallodag, om inte lånevillkoren berättigar därtill, och inte heller ta debenturer som pant.

4 mom. har upphävts genom L 23.6.2005/450 . (23.6.2005/450)