Lag om dödande af urkunder
Uppdaterad- Ämnesord
- Handling
- Typ av författning
- Lag
- Förvaltningsområde
- Justitieministeriet
- Meddelats
- ELI-kod
- http://data.finlex.fi/eli/sd/1901/34-001/ajantasa/2003-08-15/swe
- Finlands författningssamlings ursprungliga författning
- SDK 34-001/1901
Wi Nikolai den andre, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, Tsar af Polen, Storfurste till Finland etc., etc., etc. Göre veterligt: På Finlands Ständers underdåniga framställning vele Wi härigenom i Nåder beträffände dödande af urkunder förordna som följer:
1 § (28.5.1937/230)
Har obligation, växel eller annan förbindelse, ställd å innehavaren eller å viss man eller order, förkommit eller förstörts, eller ock konnossement, upplagsbevis, warrant, aktie, talong, försäkringsbrev eller annan dylik handling, vid vilken viss rättighet är bunden eller till vars innehavare förpliktelsen kan giltigen fullgöras, på enahanda sätt gått förlorad; då må sådan urkund kunna dödas enligt vad nedan stadgas. Lag samma vare om intecknad skuldsedel, ändå att den icke är av löpande beskaffenhet.
Banksedel och annan vid uppvisandet betalbar, räntelös skuldförbindelse till innehavaren, så ock ränte- och dividendkupong vare dock ej dödande underkastad. Är angående kupong annat förbehåll gjort, lände det till efterrättelse.
Av staten emitterad obligation må icke dödas, ifall förbehåll därom gjorts vid obligationslånets upptagande. Sådant förbehåll skall, för att gälla emot senare innehavare, angivas å obligationen.
Enligt denna lag kan också ett förkommet eller förstört pantbrev dödas. (12.4.1995/544)
Ett pantbrev kan dödas på ansökan av en fastighetsägare också i det fall att förfarandet vid pantbrevets tillkomst var sådant att bindande panträtt i en fastighet inte kan upplåtas med pantbrevet. (12.4.1995/544)
2 §
Dödande af urkund må äskas af senaste innehafvaren eller annan, som eger rätt till densamma.
3 §
Ansökning om urkunds dödande skall göras hos allmän underrätt å den ort, der förbindelsen bör fullgöras, eller, om sådan ort ej är i urkunden nämnd, der den genom urkunden förpligtade skall för gäld sökas. Kunna i något fall dessa stadganden ej tillämpas, må ärendet handläggas af underrätt i sökandens boningsort.
Ansökan om dödande av pantbrev skall göras hos den tingsrätt inom vars domkrets fastigheten är belägen. (12.4.1995/544)
4 §
Hvar som äskar urkunds dödande, skall till rätten ingifva, besannad afskrift af urkunden eller lemna sådan upplysning om dess innehåll, som är nödig för urkundens säkra igenkännande, så ock förete sannolika skäl för sin behörighet att utverka dess dödande samt att urkunden gått förlorad. Vid ansökning om dödande af talong skall hufvudskriften, till hvilken talongen hör, äfven företes.
Tillgänglig upplysning och utredning, som nu är nämnd, vare den förpligtade skyldig att meddela sökanden, såframt denne förskjuter kostnaden.
5 §
Finner rätten lagligt hinder mot urkundens dödande förekomma, varde ansökningen genast afslagen.
Innan beslut i sådant ärende meddelas, kan rätten dock förelägga sökanden att till hörande inkalla den förpligtade eller annan person, hvars rätt är af saken beroende, eller ock att förete utredning om viss omständighet, som pröfvas vara af vigt för sakens bedömande.
6 § (15.8.2003/736)
Domstolen skall genom kungörelse enligt 11 kap. 10 § rättegångsbalken kalla den som innehar urkunden att senast en viss dag visa den för domstolen och anmäla sina anspråk på den vid äventyr att urkunden dödas genom domstolens beslut.
7 § (15.8.2003/736)
Domstolen skall senast tre månader före inställelsedagen i den officiella tidningen publicera kungörelsen om den urkund som skall dödas. Om en förpliktelse enligt urkunden skall uppfyllas inom ett år från ansökan, skall inställelsedagen fastställas till en senare tidpunkt än tre månader efter den bestämda förfallodagen.
8 § (15.8.2003/736)
Den förpliktade och den sista kända innehavaren av urkunden skall underrättas om en kungörelse som nämns i 6 § senast en månad före inställelsedagen. Om en förkommen växel efterlyses genom kungörelse, skall endast acceptanten särskilt underrättas om detta.
9 §
Har rätten beslutit till efterlysande af innehafvare- eller orderpapper, ege ock makt att på sökandens anhållan meddela den förpligtade förbud att fullgöra urkundens innehåll, så ock att utfärda ny talong eller kupong till densamma. Sådant betalningsförbud utgöre ej hinder för inlösen af kupong, som tidigare utgifvits.
Betalningsförbudet låte sökanden delgifvas den förpligtade, så ock i offentliga kungörelsen ingå eller, om denna redan utfärdats, särskildt kungöras såsom rätten pröfvar nödigt bestämma.
10 §
Har ej under anslagstiden eller innan ärendet företages till afgörande urkunden blifvit företedd eller annat jäf emot ansökningen framstälts, ege rätten förklara urkunden dödad.
11 §
Företes efterlyst urkund, låte rätten, innan ärendet afskrifves, sökanden af densamma taga del.
Varder, ändå att urkunden ej företes, jäf emot ansökningen framstäldt, skall rätten, der ej jäfvet uppenbarligen finnes böra underkännas, anvisa sakegarene att inom viss tid, vid äfventyr att urkunden eljes varder dödad, inför behörig domstol om jäfvet särskildt tvista, och låte i sådant fall med utslag i anledning af ansökningen anstå, intill dess tvisten blifvit slutligen afgjord.
12 §
Har sökanden å inställelsedagen uteblifvit, uppskjute rätten ärendet till annan tid samt förelägge honom att då tillstädeskomma vid äfventyr att, i fall äfven det försummas, ärendet afskrifves och betalningsförbud, som kan vara meddeladt, återkallas. Afskrifves ärendet af annan orsak, varde meddeladt betalningsförbud ock af rätten återkalladt.
Beslut om betalningsförbuds återkallande skall genom rättens försorg på sökandens bekostnad den förpligtade delgifvas.
13 §
Finner rätten vid handläggningen af ärende om urkunds dödande sådant för sanningens utrönande nödigt, må den, ehvad jäf emot ansökningen framstälts eller icke, vidtaga åtgärd om införskaffande af erforderlig utredning, så ock tillåta sökanden att med ed besanna viss uppgift.
14 §
Har urkund förklarats dödad, skall härom, när rätten pröfvar det nödigt, genom dess försorg i allmänna tidningarna kungöras i första nummern för ett årsqvartal, dock ej senare än det qvartal, som en månad efter det utslaget vunnit laga kraft först tager sin början, och förskjute sökanden kostnaden.
15 §
Nöjes ej part åt utslag, som lyder å dödande af urkund eller hvarigenom ansökning om urkunds dödande afslagits, söke deri ändring genom besvär.
16 §
Hvar som utverkat dödande af urkund, vare behörig att med lika giltighet, som om han vore innehafvare af densamma, göra gällande den rätt, hvaröfver urkunden utgifvits; ege ock makt, der han kostnaden förskjuter, att äska utfärdande af ny urkund i den dödades ställe med påteckning om utbytet. Är intecknad skuldsedel dödad, varde på begäran bevis om meddelad och senast förnyad inteckning af rätten tecknadt å nya, urkunden, så ock att den såsom hufvudskrift gäller.
16 a § (12.4.1995/544)
Om kungörelse i syfte att döda ett pantbrev skall utöver vad 6 och 8 §§ stadgar dessutom den fastighetsägare eller pantbrevsinnehavare underrättas som sist är antecknad i lagfarts- och inteckningsregistret. Domstolen skall underrätta inskrivningsmyndigheten om ansökan och om sitt beslut och denna skall införa de behövliga anteckningarna i registret.
När pantbrevet har dödats skall inskrivningsmyndigheten på begäran ge sökanden ett nytt pantbrev i stället för det dödade och göra en anteckning om saken i registret. Om pantbrevet har dödats med stöd av 1 § 5 mom., skall inskrivningsmyndigheten anteckna också inteckningen som dödad.
17 §
Är beslut om efterlysande af godkänd vexel fattadt, åligger det godkännaren att, när förfallotid är inne, betala vexeln till sökanden, så framt denne för återbetalningen ställer antaglig pant eller borgen att gälla till dess vexeln blifvit dödad eller godkännarens ansvarighet för densamma eljes upphört.
18 §
Har rätten beslutit till efterlysande af förloradt upplagsbevis, och önskar sökanden utbekomma den deremot svarande varan innan ärendet afgjorts, må sådant medgifvas, der han hos upplagsmagasinet nedsätter det belopp, för hvilket varan häftar till warrantinnehafvaren, samt ställer pant eller borgen, som kan af inrättningen godkännas.
Lag samma vare om utbekommande af gods, hvaröfver utfärdats konnossement, såframt den som begärt dess dödande hos innehafvaren af godset ställer antaglig pant eller borgen för de anspråk derå, hvilka lagligen kunna tillkomma innehafvare af konnossementet.
19 § (28.5.1937/230)
Är ränte- eller dividendkupong förkommen eller förstörd, och har senaste innehavaren härom anmält hos utfärdaren av kupongen, medan talan om inlösen därav lagligen kunnat göras gällande, vare han, där kupongen ej blivit för annans räkning inom den preskriptionstid inlöst, behörig att inom natt och år därefter hos utfärdaren uppbära kupongens innehåll.
Har sådan av staten emitterad obligation, som icke kan dödas, förkommit eller förstörts, och har därom inom obligationens inlösningstid anmälan gjorts hos finansministeriet, skall beträffande inlösen av obligationen lända till efterrättelse vad om kupong i 1 momentet är stadgat. Lag samma vare om lyftande av premie, som utfallit å sådan obligation, därest anmälan om att obligationen förkommit eller förstörts gjorts hos finansministeriet innan den dragning, i vilken obligationen utfallit blivit verkställd.
19 a § (28.12.1990/1277)
Har en motbok eller något annat bevis som en depositionsbank har utgivit över en deposition och som innehåller ett uttryckligt förbehåll om att medel inte får lyftas utan att motboken eller beviset återlämnas eller en betalningsanteckning görs däri förkommit, skall den som äger motboken eller beviset meddela banken att motboken eller beviset har förkommit samt när och hur detta har skett. Banken skall tillkännage att motboken eller beviset har förkommit genom en kungörelse som på ägarens bekostnad en gång skall publiceras i Officiella tidningen. Har motboken eller beviset inte kommit till rätta inom sex månader från tillkännagivandet, har motbokens eller bevisets ägare rätt att enligt villkoren för kontot få ut sin fordran. Sedan medlen har lyfts medför den tidigare motboken eller det tidigare beviset ingen talerätt mot banken.
20 §
Genom denna lag upphäfvas 68 och 69 §§ i vexelstadgan af den 29 Mars 1858 samt 31 § i förordningen om allmänna upplagsmagasin med rätt att utgifva warrants af den 30 September 1892.
Är om dödande af visst slag af urkunder giltig bestämning härförinnan meddelad, och har den ej blifvit upphäfd enligt hvad i 1 mom. säges, lände den föreskrift fortfarande till efterrättelse.
Det alle, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder.
Ikraftträdelsestadganden
28.5.1937/230:
19.3.1954/127:
28.12.1990/1277:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Regeringens proposition 242/89, Bankutsk. bet. 8/90, Stora utsk. bet. 182/90 och 182 a/90
22.7.1991/1058:
Om införandet av denna lag stadgas särskilt genom lag. (L 1058/1991 trädde i kraft enligt L 1417/1992 den 1.12.1993.)
Regeringens proposition 16/90, Lagutsk. bet. 17/90, Stora utsk. bet. 336/90
12.4.1995/544:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
RP 120/94 , LaUB 27/94
15.8.2003/736:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
Lagen tillämpas på ansökningar som gjorts efter lagens ikraftträdande.
RP 187/2002 , EkUB 28/2002, RSv 278/2002