65-66/1978

Artikel 1Personer på vilka avtalet av tillämpligt

Detta avtal tillämpas på personer, som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda staterna.

Artikel 2Skatter som omfattas av avtalet

1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och förmögenhet, som uttages av envar av de avtalsslutande staterna, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter, oberoende av sättet på vilket skatterna uttages.

2. Med skatter på inkomst och förmögenhet förstås alla skatter, som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst genom överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring.

3. De for närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är särskilt:

a) i Belgien:

1) skatten för fysiska personer (impôt des personnes physiques – personenbelasting);

2) bolagsskatten (impôt des sociétés – vennootschapsbelasting);

3) skatten för juridiska personer (impôt des personnes morales – rechtspersonenbelasting);

4) skatten för personer som icke är bosatta i landet (impôt des non-résidents – belasting van de niet-verblijfhouders);

däri inbegripna förskott, tilläggsskatter på nämnda skatter och förskott samt den kommunala tilläggsskatten på skatten för fysiska personer;

(nedan "belgisk skatt");

b) i Finland:

1) den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten;

2) kommunalskatten;

3) kyrkoskatten; och

4) sjömansskatten;

(nedan "finsk skatt").

4. Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av detta avtal uttages vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande starterna skall meddela varandra de betydelsefulla ändringar som vidtagits i respektive skattelagstiftning.

Artikel 3Allmänna definitioner

1. Om icke sammanhanget föranleder annat, har i detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) "Belgien" åsyftar Konungariket Belgien; då det användes i geografisk bemärkelse inbegriper det de utanför belgisk nationell suveränitet belägna områden, vilka i enlighet med belgisk lagstiftning om kontinentalsockeln och i överensstämmelse med folkrätten betecknas eller senare kommer att betecknas som ert område inom vilket Belgien äger utöva sina rättigheter med avseende på havsbottnen och dennas underlag samt dessas naturtillgångar;

b) "Finland" åsyftar Republiken Finland och åsyftar, då det användes i geografisk bemärkelse, Republiken Finlands territorium och de till Republiken Finlands territorialvatten gränsande områden, inom vilka Finland enligt finsk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag; beträffande kommunalskatten inbegriper uttrycket icke landskapet Åland;

c) "person" inbegriper fysisk person, bolag och varje annan sammanslutning;

d) "bolag" åsyftar varje juridisk person eller varje enhet, som i beskattningshänseende behandlas såsom juridisk person i den avtalsslutande stat där den har hemvist;

e) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar företag, som bedrives av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag, som bedrives av person med hemvist den andra avtalsslutande staten;

f) uttrycket "medborgare" åsyftar:

1) fysisk person, som är medborgare en avtalsslutande stat;

2) juridisk person och annan sammanslutning som tillkommit enligt gällande lag i en avtalsslutande stat;

g) "internationell trafik" åsyftar transportverksamhet utförd med fartyg eller luftfartyg, vilket användes av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat, utom då fartyget eller luftfartyget användes i trafik uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

h) "behörig myndighet" åsyftar:

1) i Belgien den minister som ansvarar för handhavandet av finansärenden eller hans befullmäktigade ombud;

2) i Finland finansministeriet eller dess befullmäktigade ombud.

2. Då en avtal slutande stat tillämpar detta avtal anses, såvida icke sammanhanget föranleder annat, varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke angivits särskilt, ha den betydelse, som uttrycket har enligt den statens lagstiftning rörande sådana skatter, som omfattas av avtalet.

Artikel 4Skatterättsligt hemvist

1. I detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" varje person, vars inkomst eller förmögenhet enligt lagstiftningen i denna stat är skattepliktig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller varje annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper icke person som är skattskyldig i denna avtalsslutande start endast på grund av inkomst från källa i denna stat eller förmögenhet belägen där. Oskiftat dödsbo anses ha hemvist i den avtalsslutande stat där den avlidne enligt bestämmelserna i detta stycke eller i stycke 2 hade hemvist vid dödsfallet.

2. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestämmes hans hemvist som följer:

a) Han anses ha hemvist i den avtalsslutande stat där han har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har ett sådant hem i båda avtalsslutande staterna, anses han ha hemvist i den stat, med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkare (centrum för levnadsintressena);

b) Om det icke kan avgöras i vilken avtalsslutande stat centrum för hans levnadsintressen är beläget eller om han icke i någondera avtalsslutande staten har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat, där han stadigvarande vistas;

c) Om han stadigvarande vistas i båda avtalsslutande staterna eller om han icke vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i elen avtalsslutande stat där han är medborgare;

d) Om han är medborgare i båda avtalsslutande staterna eller om barn icke är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 person, som ej är fysisk person, har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den avtalsslutande stat där den har sin verkliga ledning.

Artikel 5Fast driftställe

1. I detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, där företagets verksamhet helt eller delvis utövas.

2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning:

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad;

f) gruva, stenbrott eller annan plats för nyttjande av naturtillgångar;

g) plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete, som varar över tolv månader.

3. Uttrycket "fast driftställe" innefattar icke:

a) användning av anordningar, avsedda uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehav av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehav av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för bearbetning eller förädling genom ett annat företags försorg;

d) innehav av stadigvarande plats för affärsverksamhet, avsedd uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företagets räkning;

e) innehav av stadigvarande plats för affärsverksamhet, avsedd uteslutande för att ombesörja reklam, meddela upplysningar, bedriva vetenskaplig forskning eller utöva annan liknande verksamhet, som är av förberedande eller biträdande art för företaget.

4. Person, som är verksam i en avtalsslutande stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten – härunder inbegripes icke sådan oberoende representant som avses i stycke 5 – behandlas såsom ett fast driftställe i den förstnämnda staten, om han innehar och i denna stat regelmässigt använder en fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten icke begränsas till inköp av varor för företagets räkning.

5. Företag i en avtalsslutande stat anses icke ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget utövar affärsverksamhet i denna andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, om dessa personer därvid utövar sin sedvanliga affärsverksamhet.

6. Utan hinder av bestämmelserna i styckena 4 och 5 anses försäkringsföretag i en avtalsslutande stat ha fast driftställe i den andra staten om det i denna andra stat uppbär premier eller försäkrar risker som är belägna där genom förmedling av representant som avses i stycke 4 eller av oberoende representant som innehar och som regelmässigt använder en fullmakt att sluta avtal i företagets namn.

7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som utövar affärsverksamhet i denna andra stat (antingen genom ett fast driftställe eller annorledes), medför icke i och för sig att någotdera bolaget betraktas som ett fast driftställe för det andra bolaget.

Artikel 6Inkomst av fast egendom

1. Inkomst av fast egendom, däri inbegripet inkomst av lantbruk och skogsbruk, får beskattas i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.

2. Uttrycket "fast egendom" har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendom är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka föreskrifterna i allmän lag angående fast egendom är tillämpliga, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralfyndighet, källa eller annan naturtillgång; fartyg och luftfartyg anses icke såsom fast egendom.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas på inkomst, som uppbäres genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller genom varje annan användning av fast egendom.

4. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag med hemvist i Finland berättigar ägaren av aktierna eller andelarna att besitta bolaget tillhörig fast egendom, får inkomst, som uppbäres genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller genom varje annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.

5. Bestämmelserna i styckena 1, 3 och 4 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som användes vid utövande av fritt yrke.

Artikel 7Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat, såvida icke företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från ett där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst. beskattas i denna andra stat, men endast den del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från ett där beläget fast driftställe, hänföres, om icke bestämmelserna i stycke 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst av rörelse, som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av inkomst av rörelse, som är hänförlig till det fasta driftstället, medges avdrag för kostnader som uppkommit för det fasta driftställets räkning – härunder inbegripna kostnader för företagets ledning och allmänna förvaltning – oavsett om kostnaderna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4. I den mån inkomst av rörelse hänförlig till ett fast driftställe enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat brukat bestämmas på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, skall bestämmelserna i stycke 2 icke hindra att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestämmes genom ett sådant förfarande; den fördelningsmetod som tillämpas skall dock vara sådan att resultatet överensstämmer med de i denna artikel uttryckta principerna.

5. Inkomst av rörelse anses icke hänförlig till ett fast driftställe endast av den anledningen att varor inköpes genom det fasta driftställets försorg för företagets räkning.

6. Vid tillämpning av föregående stycken bestämmes inkomst av rörelse, som är hänförlig till det fasta driftstället, genom samma förfarande år från år, såvida icke goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

7. Ingår i rörelseinkomst ten inkomstslag, som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, beröres bestämmelserna i dessa artiklar icke av reglerna i förevarande artikel.

Artikel 8Sjöfart och luftfart

1. Inkomst som förvärvas genom utövande av sjöfart eller luftfart i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

2. Om sjöfartsföretag har sin verkliga ledning ombord på ett fartyg, anses ledningen belägen i den avtalsslutande stat där fartyget har sin hemmahamn eller, om någon sådan hamn icke finns, i den avtalsslutande stat där fartygets redare har hemvist.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas även på inkomst, som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller 1 en internationell trafikorganisation.

Artikel 9Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttages följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrives villkor, som avviker från dem som skulle ha överenskommits mellan av varandra oberoende företag. får alla inkomster, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga icke tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2. I fall då inkomst för vilken ett företag i en avtalsslutande stat blivit påförd skatt i denna stat, på grund av bestämmelserna i stycke 1 även inräknats i inkomsten för ett företag i den andra avtalsslutande staten och beskattats i överensstämmelse därmed, och den sålunda inräknade inkomsten är inkomst som det kan antagas att skulle ha tillkommit sagda företag i den andra staten om de mellan företagen gällande villkoren hade varit sådana som det kan antagas att skulle ha gällt mellan av varandra oberoende företag som utövat respektive verksamhet självständigt i förhållande till varandra, skall den förstnämnda staten genomföra sådan justering, som den anser skälig av det skattebelopp som i denna stat påförts för sagda inkomst. Då justering företages skall övriga bestämmelser i detta avtal iakttagas och skall de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna vid behov i detta syfte överlägga med varandra.

Artikel 10Dividend

1. Dividend från ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2. Dividenden får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar dividenden har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren är förmånstagande ägare av dividenden får skatten inte överstiga:

a) 5 procent av dividendens bruttobelopp, om mottagaren är ett bolag som direkt behärskar minst 25 procent av det utbetalande bolagets kapital;

b) 15 procent av dividendens bruttobelopp i övriga fall.

Detta stycke berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken dividenden betalas. ( FördrS 53–54/1997 )

3. Med uttrycket "dividend" förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, fordringar icke inbegripna, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt skattelagstiftningen i elen stat där det utdelande bolaget har hemvist i skattehänseende behandlas på samma sätt som inkomst av aktier. Uttrycket inbegriper inkomst (även då den betalas i form av ränta) som beskattas såsom inkomst av kapital vilket investerats av bolagsman i bolag, med hemvist i Belgien, som ej är ett bolag med aktiekapital.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar dividenden har hemvist, från ett där beläget fast driftställe eller utövar fritt yrke i denna andra stat med användande av en där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat icke påföra skatt på dividend, som bolaget betalar till person med hemvist i den förstnämnda staten, och ej heller skatt på bolagets icke utdelade vinst, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgöres av inkomst, som uppkommit i denna andra stat; denna bestämmelse hindrar icke denna andra stat att beskatta dividend hänförlig till en andel som äger verkligt samband med ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning i denna andra stat.

Se också protokollet av detta fördrag.

Artikel 11Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Räntan får emellertid beskattas i den avtalsslutande stat, från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren är förmånstagande ägare av räntan, får den skatt som sålunda påföres icke överstiga 10 procent av räntans belopp.

3. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den utfärdats mot säkerhet i fastighet eller ej och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller ej. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripna till obligationer och debentures knutna agiobelopp och vinster.

Uttrycket inbegriper icke:

a) ränta som enligt belgisk lagstiftning beskattas såsom inkomst av kapital vilket investerats av bolagsman i bolag med hemvist i Belgien, som ej är ett bolag med aktiekapital; sådan ränta likställes med dividend enligt stycke 3 av artikel 10;

b) straffavgifter på grund av försenad betalning;

c) ränta på kontofordringar, även då växel utställts, vilken uppstått då betalning för varor eller tjänster, som ett företag levererat blivit fördröjd;

d) ränta, på checkräkningar eller förskottsbetalningar mellan banker i de avtalsslutande staterna;

e) ränta på depositioner av penningbelopp över vilka icke utfärdats på innehavaren ställda bevis i banker, däri inbegripna offentliga kreditanstalter.

De räntor som avses ovan i punkterna c och d behandlas i enlighet med bestämmelserna i artikel 7 och de räntor som avses i punkterna b och e i enlighet med bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 21.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas icke om mottagaren av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från ett där beläget fast driftställe eller utövar fritt yrke i denna andrastat med användande av en där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är denna stat själv, ett offentligrättsligt samfund, en fokal myndighet eller en person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, i en avtalsslutande stat har fast driftställe, för vilket upptagits den skuld på vilken utbetalningen av räntan grundar sig och vilket nämnda ränta belastar såsom kostnad, anses räntan härröra från den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget.

6. Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att det utbetalade räntebeloppet med hänsyn till den skuld, för vilken räntan erlägges, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall får överskjutande belopp av räntan beskattas i den avtalsslutande stat från vilken räntan härrör, enligt lagstiftningen i denna stat.

Artikel 12Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Royalty, som avses i stycke 3 punkt b, får emellertid beskattas i den avtalsslutande stat, från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren är förmånstagande ägare av royaltyn, får den skatt som sålunda påföres icke överstiga 5 procent av royaltyns bruttobelopp.

3. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slag av utbetalning som uppbäres såsom ersättning:

a) för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk, häri inbegripa biograffilmer eller band för televisions- eller radiosändningar;

b) för nyttjandet av eller för rätten att nyttja patent, varumärke, monster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysningar om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4. Bestämme1serna i styckena 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från ett där beläget fast driftställe eller utövar fritt yrke i denna andra stat med användande av en där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom för vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är denna avtalsslutande stat själv, ett offentligrättsligt samfund, en lokal myndighet eller en person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, i en avtalsslutande stat har fast driftställe, i samband med vilket förpliktelsen att utbetala royaltyn uppstått och vilket nämnda royalty belastar som kostnad, anses royaltyn härröra från den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget.

6. Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att det utbetalade royaltybeloppet med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn erlägges, överstiger det belopp, som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall får den överskjutande delen av royaltyn beskattas i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat.

Artikel 13Realisationsvinst

1. Vinst på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i stycke 2 av artikel 6 får beskattas i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.

2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som är att hänföra till tillgångar nedlagda i ett fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, som är att hänföra till en stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, däri inbegripen vinst genom överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i samband med överlåtelse av hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning, får beskattas i denna andra stat. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som avses i stycke 3 av artikel 23, beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där sådan lös egendom beskattas enligt nämnda artikel.

3. Vinst på grund av överlåtelse av sådana andelar i bolag som avses i stycke 4 av artikel 6 får beskattas i den avtalsslutande stat där den bolaget tillhöriga fasta egendomen är belägen.

4. Vinst på grund av överlåtelse av annan än i styckena 1, 2. och 3 angiven egendom beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

Artikel 14Självständigt personligt arbete

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär genom utövande av fritt yrke eller annan därmed jämförlig självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat, om han icke i den andra avtalsslutande staten har en stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för utövandet av verksamheten. Om han har en sådan 'stadigvarande: anordning, får inkomsten beskattas i den andra avtalsslutande staten men endast den del därav som är hänförlig till denna stadigvarande anordning.

2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som utövas av läkare, advokater, ingenjörer, arkitekter, tandläkare och revisorer.

Artikel 15Osjälvständigt personligt arbete

1. Om icke bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19 och 20 föranleder annat, beskattas löner och andra liknande ersättningar, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär genom anställning, endast i denna stat, såvida icke arbetet utföres i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utföres i denna andra stat, får ersättning som uppbäres för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utföres i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

a) mottagaren vistas i denna andra stat under tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt icke överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga, och

b) ersättningen betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare, som ej har hemvist i denna andra stat, samt

c) ersättningen ej såsom kostnad belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning, som arbetsgivaren har i denna andra stat.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utföres ombord på fartyg eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande · stat där företaget. har sin verkliga ledning.

Artikel 16 (FördrS 53–54/1997)Styrelsearvode

1. Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Denna bestämmelse tillämpas även på ersättning som uppbärs på grund av tjänstgöring vid utövande av verksamhet som enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där bolaget har hemvist behandlas som en likartad verksamhet som den som nämns ovan.

2. Ersättning som bolag betalar till sin styrelsemedlem för daglig verksamhet som företagsledare eller verksamhet av teknisk natur och ersättning som bolag, som inte är ett bolag med aktiekapital, betalar till sin medlem för personlig verksamhet som utövas i egenskap av sådan medlem får beskattas enligt bestämmelserna i artikel 15 stycke 1 som om ersättningen hade betalats på grund av en anställning.

Artikel 17Artister och idrottsmän

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som uppträdande personer, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartister, musiker och idrottsmän uppbär genom den verksamhet de personligen utövar i denna egenskap, beskattas i den avtalsslutande stat där verksamheten utövas.

2. I fall då inkomst genom verksamhet, som personligen utövas av uppträdande person eller idrottsman i denna egenskap, icke tillfaller den uppträdande personen eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15 beskattas i den avtalsslutande Mat där den uppträdande personen eller idrottsmannen utövar verksamheten.

Artikel 18 (FördrS 53–54/1997)Pensioner och livräntor

1. Om inte bestämmelserna i artikel 19 stycke 2 föranleder annat, beskattas pension och annan liknande ersättning, som med anledning av tidigare anställning betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, endast i denna stat.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1, och om inte bestämmelserna i artikel 19 stycke 2 föranleder annat, får pension och annan förmån, oavsett om den är periodisk eller inte, som betalas enligt socialförsäkringslagstiftningen i en avtalsslutande stat, eller enligt en allmän ordning för social trygghet som gäller i en avtalsslutande stat, samt livränta som härrör från denna stat endast i denna stat, beskattas i denna stat.

3. Med uttrycket "livränta" avses i denna artikel ett fastställt belopp som betalas periodiskt på fastställda tider under vederbörandes livstid eller under en angiven eller fastställbar tidrymd och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar såsom ersättning för däremot fullt svarande vederlag i penningar eller penningars värde (annat än arbete som utförts).

Artikel 19Offentlig tjänst

1. a) Ersättning, pension däri icke inbegripen, som betalas av en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av tjänstgöring för denna stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där mottagaren har hemvist, om tjänstgöringen utföres i denna stat och mottagaren

1) är medborgare i denna stat; eller

2) ej fått hemvist i denna stat uteslutande för att utföra tjänstgöringen.

2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av tjänstgöring för denna stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där mottagaren av pensionen har hemvist, om han är medborgare i denna stat.

3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på ersättning eller pension som utbetalas på grund av tjänstgöring i samband med rörelse som bedrives av en avtalsslutande star, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter.

Artikel 20Studerande

1. Studerande eller affärs-, hantverks-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant som vistas i en avtalsslutande stat uteslutande för sin undervisning eller utbildning och som har eller omedelbart före vistelsen hade hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas icke i den förstnämnda staten för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under förutsättning att beloppen betalas till honom från källa utanför denna stat.

2. Studerande vid universitet eller annan anstalt för högre undervisning i en avtalsslutande stat eller affärs-, hantverks-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant som vistas i den andra avtalsslutande staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt icke överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga och som har eller omedelbart före vistelsen hade hemvist i den förstnämnda  staten, beskattas icke i den andra avtalsslutande staten för ersättning som erhållits för arbete som· utförts i denna andra stat, under förutsättning att arbetet har anslutning till hans studier eller utbildning och ersättningen utgör inkomst som är nödvändig för hans uppehälle.

Artikel 21Annan inkomst

1. Inkomst som en person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär och som icke behandlas i föregående artiklar av detta avtal, baskettas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas icke, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från ett där beläget fast driftställe eller utövar fritt yrke i denna andra stat med användande av en där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom för vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

Artikel 22Oskiftade dödsbon

Om person med hemvist i Belgien enligt bestämmelserna i detta avtal är befriad eller berättigad till lättnad från finsk skatt, medges motsvarande befrielse eller lättnad oskiftat dödsbo såvida en eller flera av delägarna ja boet har hemvist i Belgien.

Artikel 23Förmögenhet

1. Förmögenhet bestående av sådan fast egendom som avses i stycke 2 av· artikel 6 får beskattas i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.

2. Förmögenhet bestående av lös egendom, som är hänförlig till tillgångar nedlagda i ett företags fasta driftställe, eller av lös egendom, som ingår i en stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, får beskattas i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen är belägen.

3. Fartyg och luftfartyg, som användes i internationell trafik, samt lös egendom, som är hänförlig till användningen av sådana fartyg och luftfartyg, beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

4. Andelar i bolag som avses i stycke 4 av artikel 6 får beskattas i den avtalsslutande stat där den bolaget tillhöriga fasta egendomen är belägen.

5. Alla andra slag av förmögenhet, som innehas av person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat.

Artikel 24 (FördrS 53–54/1997)Undanröjande av dubbelbeskattning

1. I Belgien undviks dubbelbeskattning på följande sätt:

a) Om person med hemvist i Belgien förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som får beskattas i Finland enligt bestämmelserna i detta avtal, med undantag för bestämmelserna i artikel 10 stycke 2, artikel 11 styckena 2 och 6 samt artikel 12 styckena 2 och 6, skall Belgien undanta sådan inkomst eller förmögenhet från skatt men får vid bestämmandet av skatten på denna persons återstående inkomst eller förmögenhet tillämpa den skattesats som skulle varit tillämplig om sagda inkomst eller förmögenhet inte undantagits från skatt.

b) Om person med hemvist i Belgien förvärvar sådan inkomst som vid beskattning i Belgien hänförs till hans totala inkomst och som utgör dividend beskattningsbar enligt artikel 10 stycke 2 och inte är undantagen från belgisk skatt enligt punkt e nedan eller utgör ränta beskattningsbar enligt artikel 11 stycke 2 eller 6 eller royalty beskattningsbar enligt artikel 12 stycke 2 eller 6, avräknas den del av den utländska skatt, som förutsätts i belgisk skattelagstiftning, från belgisk skatt på sådan inkomst, på de villkor och enligt den skattesats som i sagda lagstiftning bestäms.

c) Om person med hemvist i Belgien förvärvar inkomst, som enligt bestämmelserna i artikel 13 stycke 3 har beskattats i Finland, får det belopp av belgisk skatt som proportionellt är hänförlig till sådan inkomst inte överstiga det belopp som enligt belgisk lagstiftning skulle påföras om sådan inkomst beskattades såsom sådan förvärvsinkomst från källa utanför Belgien som är skattepliktig i främmande stat.

d) Om person med hemvist i Belgien förvärvar inkomst från oskiftat dödsbo med hemvist i Finland och sådan inkomst enligt detta avtal får beskattas i Finland, tillämpas bestämmelserna i punkt a eller punkt b enligt arten av inkomsten.

e) Om ett bolag med hemvist i Belgien innehar aktier i bolag med hemvist i Finland är dividend som betalas till det sistnämnda bolaget undantagen från bolagsskatt i Belgien under de förutsättningar och i den utsträckning som föreskrivs i belgisk lag.

f) Om i företag som bedrivs av person med hemvist i Belgien uppkommit förlust som är hänförlig till fast driftställe beläget i Finland och förlusten enligt belgisk lagstiftning faktiskt avdragits från företagets inkomst vid beskattning i Belgien, tillämpas inte i Belgien den befrielse som avses i punkt a på inkomst för andra skatteperioder som är hänförlig till driftstället i den mån som nämnda inkomst även i Finland undantagits från skatt med anledning av förlustutjämning på grund av sagda förlust.

2. I Finland undviks dubbelbeskattning på följande sätt:

a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Belgien, skall Finland, såvida inte bestämmelserna i punkt b) föranleder annat:

1) från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomst som betalas i Belgien;

2) från skatten på denna persons förmögenhet avräkna ett belopp motsvarande den skatt på förmögenhet som betalas i Belgien.

Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i någotdera fallet överstiga den del av skatten på inkomst eller på förmögenhet, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller den förmögenhet som får beskattas i Belgien.

b) Dividend från bolag med hemvist i Belgien till bolag med hemvist i Finland är undantagen från finsk skatt, om mottagaren direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden.

c) Om inkomst, som person med hemvist i Finland förvärvar, eller förmögenhet, som sådan person innehar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i Finland, får Finland likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst eller förmögenhet beakta den inkomst eller förmögenhet som undantagits från skatt.

Artikel 25Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall, oavsett om de har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, icke i den andra avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande krav, som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastade.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat icke vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag.

Denna bestämmelse anses icke medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att medge personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådana personliga avdrag vid beskattningen, skattebefrielser eller skattenedsättningar på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj, som medges personer med hemvist i den egna staten.

3. Utom i de fall då bestämmelserna i stycke 1 av artikel 9, stycke 6 av artikel 11 och stycke 6 av artikel 12 tillämpas, är ränta, royalty och annan utbetalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag avdragsgilla på samma villkor som om de hade skett till person med hemvist i den förstnämnda staten.

På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara förmögenhet avdragsgill som om skulden hade innehafts till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4. Företag i en avtalsslutande stat, vilkas kapital helt eller delvis äges eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall icke i den förstnämnda avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande krav, som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som andra liknande företag i denna förstnämnda stat är eller kan bli underkastade.

5. Bestämmelserna i denna artikel anses icke hindra Belgien att uttaga förskottsskatt för lösegendom på dividend som betalas på grund av andel som äger verkligt samband med ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning som bolag med hemvist i Finland eller annan sammanslutning som har sin verkliga ledning i Finland och som i Belgien beskattas som juridisk person innehar i Belgien.

6. I denna artikel avser uttrycket "beskattning" skatter av varje slag och beskaffenhet.

Artikel 26Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1.

Saken skall anhängiggöras inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot avtalet.

2. Om denna behöriga myndighet finner framställningen grundad men icke själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika en mot detta avtal stridande beskattning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer rörande tillämpningen av detta avtal.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om de förvaltningsåtgärder som är nödvändiga för att verkställa bestämmelserna i detta avtal, särskilt om den utredning som person med hemvist i en avtalsslutande stat skall förete för att i den andra avtalsslutande staten kunna åtnjuta de skattebefrielser och -nedsättningar som anges i avtalet. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom en kommission bestående av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

Artikel 27 (FördrS 12–13/2014)Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är förutsebart väsentliga för tillämpning av bestämmelserna i detta avtal eller för förvaltning eller verkställande av intern lagstiftning i fråga om skatter av varje slag och beskaffenhet som påförs av de avtalsslutande staterna eller de finska lokala myndigheterna eller för de avtalsslutande staternas eller de finska lokala myndigheternas räkning, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artiklar 1 och 2.

2. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit på grund av stycke 1 skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt denna stats interna lagstiftning och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripna domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som nämns i stycke 1, eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter, eller har tillsyn över ovannämnd verksamhet. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden. Utan hinder av de föregående bestämmelserna kan upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit användas för andra ändamål då sådana upplysningar kan användas för sådana andra ändamål enligt lagstiftningen i båda staterna och den behöriga myndigheten i den stat som lämnar upplysningarna tillåter sådan användning.

3. Bestämmelserna i stycken 1 och 2 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna eller i den andra avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

4. Om en avtalsslutande stat ber om upplysningar enligt bestämmelserna i denna artikel, skall den andra avtalsslutande staten använda sina medel för informationssökning för att inhämta dessa upplysningar, fastän denna andra stat kanske inte behöver dessa upplysningar för sina egna skattemässiga ändamål. Skyldigheten enligt bestämmelserna i den föregående satsen är underkastad begränsningar i stycke 3 i denna artikel, men dessa begränsningar kan under inga omständigheter anses berättiga en avtalsslutande stat att vägra att förmedla upplysningar endast därför att den inte har nationellt intresse i fråga om sådana upplysningar.

5. Under inga omständigheter kan bestämmelserna i stycke 3 i denna artikel anses tillåta att en avtalsslutande stat vägrar att förmedla upplysningar endast därför att upplysningarna är i besittning av en bank, annan penninginrättning, trust, stiftelse, förmedlare, representant eller god man eller därför att upplysningarna berör egendomandelar i en person. Skatteförvaltningen i den anmodade staten skall för att inhämta sådana upplysningar ha befogenhet att be att sådana upplysningar yppas och befogenhet att göra undersökningar och ordna utfrågningar utan hinder av motsatta bestämmelser i dess interna skattelagstiftning.

Se FördrS 65/2014 .

Artikel 28Handräckning vid indrivning av skatter

1. De avtalsslutande staterna lämnar varandra handräckning för att delge och indriva skatter som anges i artikel 2 och förskott på, tillägg till och förhöjningar av sagda skatter samt räntor, kostnader och bötesavgifter som icke har karaktären av straff.

2. På framställning av en avtalsslutande stat tryggar den andra avtalsslutande staten, i enlighet med de bestämmelser i lag och de övriga föreskrifter som är tillämpliga på delgivning och indrivning av egna skatter, delgivning och indrivning av skattefordringar som avses i stycke 1 och som är exigibla i den stat som gjort framställningen. Dessa fordringar anses icke åtnjuta förmånsrätt i den stat till vilken framställningen riktas, och denna stat är icke skyldig att vidtaga verkställighetsåtgärder, som icke har rättslig grund i bestämmelser i lag och övriga föreskrifter i den stat som gjort framställningen.

3. Den avtalsslutande stat som drivit in skatt på grund av bestämmelserna i stycke 2 är ansvarig för det indrivna beloppet gentemot den stat som begärt indrivningen.

4. I fall då skattefordran som avses i stycke 1 ännu kan överklagas, kan en avtalsslutande stat för att säkerställa sin rätt begära att den andra avtalsslutande staten i enlighet med lagstiftningen i denna andra stat vidtager säkerhetsåtgärder. Bestämmelserna i stycke 2 tillämpas på motsvarande sätt på sådana åtgärder.

5. Bestämmelserna i stycke 1 av artikel 27 tillämpas även på upplysningar som på grund av förevarande artikel lämnats till den stat till vilken begäran om handräckning riktats.

6. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för tillämpningen av denna artikel.

Artikel 29 (SopS 53–54/1997)Särskilda bestämmelser

1. Bestämmelserna i detta avtal påverkar icke de privilegier i beskattningshänseende, som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska eller konsulära tjänstemän.

2. Personer, som ar medlemmar av en avtalsslutande stats diplomatiska eller konsulära representation i den andra avtalsslutande staten eller i tredje stat och som är medborgare i den utsändande staten, anses vid tillämpningen av detta avtal ha hemvist i den utsändande staten, om de beträffande skatter på inkomst och förmögenhet är där underkastade samma förpliktelser som personer med hemvist i denna stat.

3. Detta avtal tillämpas icke på internationella organisationer, dessas organ eller tjänstemän eller på personer som är medlemmar av tredje stats diplomatiska eller konsulära representation och som vistas i en avtalsslutande stat utan att i någondera avtalsslutande staten beträffande skatter på inkomst och förmögenhet vara underkastade samma förpliktelser som personer med hemvist i denna stat.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träda i direkt förbindelse med varandra för att tillämpa detta avtal.

Artikel 30Territoriell utvidgning

1. Detta avtal kan antingen i dess helhet eller med erforderliga ändringar utvidgas till att omfatta landskapet Åland beträffande kommunalskatten. Sådan utvidgning tillämpas från den dag och med de inskränkningar och villkor, häri inbegripet villkor om avtalets upphörande, som kan anges och överenskommas mellan de avtalsslutande staterna genom notväxling på diplomatisk väg.

2. Om icke annat överenskommits mellan de avtalsslutande staterna, medför uppsägning av avtalet från en avtalsslutande stats sida enligt artikel 32, att tillämpningen av avtalet upphör på sätt som anges i. nämnda artikel med hänsyn till landskapet Åland även beträffande kommunalskatten.

Artikel 31Ikraftträdande

1. De avtalsslutande staternas regeringar skall meddela varandra att de konstitutionella förutsättningarna för detta avtals ikraftträdande uppfyllts.

2. Detta avtal träder i kraft trettio dagar efter dagen för det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 och dess bestämmelser tillämpas:

a) beträffande skatter som innehålles vid källan, på inkomst som uppbäres den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

b) beträffande övriga skatter på inkomst och skatter på förmögenhet, då skatter som bestämmes för skatteår som börjar elen 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

3. Avtalet mellan Finland och Belgien för undvikande av dubbelbeskattning och för reglering av vissa andra frågor beträffande skatter på inkomst och förmögenhet, som undertecknats i Helsingfors den 11 februari 1954, samt dess slutprotokoll, sådana dessa är ändrade genom tilläggsavtal, som undertecknats i Bryssel den 21 maj 1970, upphör att gälla vid elen tidpunkt då bestämmelserna i detta avtal träder i kraft.

4. Avtalet mellan Finland och Belgien om undvikande av dubbelbeskattning av inkomster från fartygsutrustning, undertecknat i Bryssel den 19 februari 1929, ska inte tillämpas under den period då artikel 8 i detta avtal är i kraft.

Artikel 32Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess det uppsäges av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan, då fem år förflutit från dagen för avtalets ikraftträdande, på diplomatisk väg uppsäga avtalet genom underrättelse senast sex månader före utgången av ett kalenderår händelse av sådan uppsägning upphöravtalet att gälla:

a) beträffande skatter som innehålles vid källan, på inkomst som uppbäres den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

b) beträffande övriga skatter på inkomst och skatter på förmögenhet, på skatter som bestämmes för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade av sina regeringar, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Bryssel den 18 maj 1976 två exemplar på engelska språket.