18.4.2001

KO mot Maskun Kalustetalo Oy (bolaget). Det kunde inte i sig anses stå i strid med god sed eller vara otillbörligt med hänsyn till konsumenterna att en kvinna uppträder lättklädd i en reklam. Dock kunde sättet på vilket kvinnan framställs i reklamen vara nedvärderande av kvinnan och sålunda i strid med god sed.

I reklamerna hade möbler marknadsförts. Det centrala innehållet i reklamerna hade likväl varit en presentation av kvinnans kroppsformer. De sexuella anspelningarna i reklamerna hade inte något samband med de produkter som marknadsfördes. I reklamerna hade kvinnan använts enbart som ett blickfång på ett nedsättande och nedvärderande sätt. En dylik framställning kunde inte anses vara lämplig i samband med marknadsföring av möbler. Rådet för övervakning av jämställdhet i reklamen hade ansett att reklamerna kränkte jämställdheten mellan kvinnor och män och att den stod i strid med god marknadsföringssed enligt de internationella grundreglerna för reklam.

I reklamerna hade kvinnan framställts som ett sexobjekt och enbart som ett blickfång utan att framställningen hade något samband med de produkter som marknadsfördes. Reklamerna ansågs vara nedsättande av kvinnan. Marknadsföringen stred mot god sed.

KSL 2 kap. 1 § och 7 §