1.6.2001

KO mot Nordic Jetline Finland Oy (bolaget). Enligt 4 § förordningen om prisinformation vid marknadsföring av konsumtionsnyttigheter skall konsumtionsnyttigheters försäljningspris vid marknadsföring anges på ett klart och entydigt sätt som konsumenten lätt kan se och förstå. När en detaljhandlare eller någon annan näringsidkare som är verksam på samma sätt som en detaljhandlare eller en näringsidkare inom servicenäring genom reklam eller på något annat motsvarande sätt marknadsför en individualiserad konsumtionsnyttighet till konsumenter, skall enligt förordningen nyttighetens pris samtidigt uppges. Med försäljningspris avses enligt 2 § förordningen det slutliga priset på en produkt inklusive mervärdesskatt och alla övriga skatter samt för produkten uppburen pant. Den definition av en varas försäljningspris som fogats till den nya förordningen om prisinformation grundar sig på EG:s direktiv om prismärkning av varor som erbjuds konsumenter m.m.

I sina tidningsannonser och på sina Internetsidor hade svarandebolaget angett att priset på en enkel båtresa var 65 mark. Svarandebolaget hade i reklamerna separat informerat om ett bränsletillägg. I reklamen på bolagets Internetsidor fanns det angett att avgiften för bränsletillägget läggs till priserna. I tidningsannonserna hade det om bränsletillägget funnits ett omnämnande "Bränsletillägg 10,-/enkelresa (gäller inte dagskryssningar)". Omnämnandet hade angetts separat från annan prisinformation och med klart mindre storlek på texten än annan prisinformation. Av ordalydelsen av meddelandet som angetts på ett sådant sätt i tidningsannonserna kunde inte heller med säkerhet den slutsatsen dras att det var fråga om ett tillägg till de angivna priserna. Informationen om att en avgift för bränsletillägg läggs till priserna hade till följd av presentationssättet t.o.m. kunnat gå konsumenterna oförmärkt förbi.

I bolagets reklamer hade i sig alla sådana poster nämnts av vilka de marknadsförda nyttigheternas slutliga försäljningspris bestod. Även uträkningen som gav det totala försäljningspriset hade varit enkel. I bolagets reklamer hade likväl inte priset på den marknadsförda individualiserade nyttigheten angetts som ett slutligt pris. Omnämnandet om bränsletillägget i tidningsannonserna hade varit oklart. Sättet på vilket priset på en nyttighet angavs i bolagets reklamer hade inte motsvarat de krav som i fråga om angivande av priset på en individualiserad nyttighet och med stöd av direktivet hade uppställts i den nya förordningen om prisinformation. Bolagets sätt att informera om priset på den produkt som bolaget marknadsförde kunde sålunda inte till denna del stå i enlighet med den nya förordningen om prisinformation. Genom att till konsumenterna marknadsföra individualiserade båtresor utan att samtidigt på ett klart och lätt iakttagbart sätt informera om priset på den marknadsförda nyttigheten såsom ett enda slutligt pris som innehåller alla avgifter som krävs för nyttigheten, hade bolaget i sin marknadsföring förfarit otillbörligt med hänsyn till konsumenterna.

KSL 2 kap. 1 §, 6 § och 7 §