19.4.2000

KO mot Sonera Oyj (bolaget). I bolagets TV-reklam gjordes reklam för en mobiltelefonanslutning genom en beskrivning av hur det är att bege sig på en utrikesresa och genom en muntlig redogörelse enligt följande: "Soneras GSM är på det sättet en bra anslutning att Du med den kan tala i 76 länder. Som Soneras mobiltelefonkund är Du automatiskt med när vi lottar ut en resa till vart och ett av dem. De övriga kan delta hos Soneras GSM-försäljare." I samband med redogörelsen för lotteriet såg man i nedre kanten texten "Delta i www.sonera.fi/gsm/lotteriet". Marknadsföringslotteriet och de utrikesresor som utgjorde priser i det hade presenterats i bolagets TV-reklam. Som motvikt till lotteriet och priserna hade i reklamen likväl redogjorts för den erbjudna produktens egenskap som var viktig för en konsument som reser utomlands. På basis av reklamen hade konsumenten fått en klar bild av att i reklamen gjordes reklam för bolagets mobiltelefonanslutning, som fungerade i 76 länder. Presentationen av marknadsföringslotteriet och dess priser i TV-reklamen kunde inte anses ha inverkat osakligt på konsumentens köpbeslut. Presentationen av lotteriet och dess priser innehade inte en viktig ställning i TV-reklamen på det sättet att presentationen av dem skulle ha ansetts dominera marknadsföringsmaterialet. Marknadsföringen var inte otillbörlig med hänsyn till konsumenterna. I bolagets reklam hade betonats hur lätt och bekvämt det var för innehavarna av en anslutning att delta i lotteriet genom att information gavs om att de automatiskt är med i lotteriet. Även om en del av konsumenterna eventuellt hade märkt internetadressen i reklamen, kunde det inte anses att användningen av adressen för deltagandet i lotteriet åtminstone ännu utgjorde något reellt avgiftsfritt alternativ för konsumenterna att delta i utlottningen. För sådana konsumenter som inte velat bli innehavare av en anslutning hos bolaget var det enda alternativet som klart angivits i reklamen deltagandet i utlottningen hos bolagets återförsäljare. Detta alternativ för att delta i det lotteri som bolaget ordnade kunde inte åtminstone för alla konsumenters del anses utgöra ett likvärdigt alternativ för att delta i lotteriet. De konsumenter som lät bli att beställa eller köpa produkten stod således inte i en lika god ställning som de konsumenter som beställt eller som beställde produkten. Bolaget hade i sin näringsverksamhet förfarit otillbörligt med hänsyn till konsumenterna genom att arrangera ett marknadsföringslotteri på så sätt att de konsumenter som i samband med kampanjen blev innehavare av bolagets mobiltelefonanslutning automatiskt var med i utlottningen, medan det av de konsumenter som endast deltog i lotteriet krävdes att de fyllde i en kupong hos bolagets återförsäljare. Omröstning i ärendet. KSL 2 kap. 1 § och 7 §