MD:2000:019
- Ämnesord
- Stridande mot god affärssed
- År för fallet
- 2000
- Meddelats
- Diarienummer
- D:10/2000
Suomen Koiratutkat Oy mot Ultracom Oy. Teleförvaltningscentralen var den myndighet som beslöt om de radioapparaters, bl.a. jaktradars, sändningsfrekvenser och sändningseffekter som användes i Finland. Genom internationella avtal hade även för Finland reserverats bestämda frekvensband för de digitala rundradiosändningarna. Dessa frekvensband låg nära de frekvensområden som bl.a. de finska jaktradarna fungerade inom och överlappade delvis dessa frekvensområden. Under flera år i slutet av 1990-talet hade teleförvaltningscentralen i sina meddelanden informerat om de förändringar i anslutning till frekvensområdena för apparater med liten effekt, bl.a. jaktradar, som skulle orsakas av att de digitala akustiska rundradiosändningarna (DAB) inleddes. Teleförvaltningscentralen hade i sina meddelanden informerat om att frekvensområdet 230-231 MHz var en del av det allmäneuropeiska DAB-frekvensbandet och att man inte kommer att låta nya apparater med låg effekt att ingå i det. I meddelandena hade det varnats för att de digitala radiosändningarna kan orsaka störningar för apparater inom frekvensområdet 230-231 MHz. Teleförvaltningscentralen hade beslutat att tillverkarna ända till 7.4.2001 kunde leverera sådana apparater till försäljning som fungerade inom frekvensområdet 230-231 MHz och som försetts med märken för godkännande och att återförsäljarna även efter detta kunde sälja sina lager slut. Tillverkarna skulle beställa de märken för godkännande som var avsedda för jaktradarna inom frekvensområdet 230-231 MHz före utgången av år 1998 och de skulle säkerställa att apparaterna uppfyllde kraven före utgången av 1997. I teleförvaltningscentralens föreskrifter hade det konstaterats att de jaktradar som fungerade inom frekvensområdet 230-231 Mhz fortsättningsvis kunde användas, men att det lokalt kunde förekomma störningar från andra radiosystem inom detta frekvensband. Enligt svarandens tidningsannons skulle frekvensområdet 230-231 MHz tas ur bruk för jaktradar. I annonsen ingick en uppmaning om att skaffa en sådan jaktradar som fungerade inom frekvensområdet 433 MHz och som svaranden marknadsförde. Dess funktion angavs vara säkrad. Då svarandens annons hade publicerats under våren 2000, hade det varit möjligt att ännu i ca ett års tid för försäljning tillverka sådana jaktradar som fungerade inom frekvensområdet 230-231 MHz och som sökanden marknadsförde, förutsatt att tillverkaren av teleförvaltningscentralen hade skaffat sig de dekaler för godkännande som krävdes. Apparaterna kunde användas så länge som de fungerade. Det uttryck i svarandens annons om att frekvensområdet 230-231 Mhz tas ur bruk för jaktradar var alltför allmänt. Då annonsen hade saknat individualiserad information om när ändringarna i fråga om de apparater som fungerade inom frekvensområdet trädde i kraft, kunde det av uttrycket ha uppstått en sådan bild att ändringarna skulle ske omedelbart eller i en nära framtid. Ett uttryck som framförts i samma sammanhang och enligt vilket användningen av svarandens egen radar var säkerställd, var ägnat att stärka intrycket i fråga. När det emellertid varit tillåtet att för försäljning ännu i ca ett års tid efter publiceringen av svarandens annons tillverka jaktradar som fungerade inom frekvensområdet 230-231 MHz samt sälja och använda dem även efter detta, hade en felaktig bild kunnat uppstå av svarandens annons om användbarheten av den jaktradar som sökanden marknadsförde jämfört med den jaktradar som svaranden marknadsförde. Svarandens annons stred mot god affärssed. OtillbFörfL 1 § och 6 §