17.6.1997

Finansinspektionen (FI) mot NWI Markkinointi Oy (marknadsföringsbolaget) och Network Investment Oy (investeringsbolaget). Investeringsbolagets aktiers teckningsrätter marknadsfördes med nätverksmarknadsföring. Personer, som tecknat sig för aktier i investeringsbolaget, kunde träffa ett marknadsföringsavtal med marknadsföringsbolaget, på grundval av vilket de kunde börja marknadsföra investeringsbolagets aktier. Enligt avtalet skulle nätverksmarknadsföraren genom att presentera verksamheten värva ytterligare personer att teckna aktier och bli nätverksmarknadsförare. Personer, som tecknat sig för aktier och träffat nätverksmarknadsföringsavtal, kallades i bolagens verksamhet för områdesinvesterare. Områdesinvesterarna köpte utbildningstjänster av och betalade administrations- och tjänsteavgifter till marknadsföringsbolaget. Områdesinvesterarna erhöll arvode, som berodde på hur stora investeringar de nya områdesinvesterarna gjort.

I bolagens marknadsföring hade det poängterats nätverksmarknadsföringens exceptionella effektivitet och de förmåner, som därför skulle tillfalla investerarna. Ehuru det i marknadsföringen hade angetts att alla investeringsområden hade gränser, framgick det av marknadsföringen att meningen var att obegränsat vidga nätet genom att bilda nya investeringsområden. Ur marknadsföringen framgick också att ju flera nya investerare den som ombud fungerande personen, det vill säga områdesinvesteraren, förmådde värva att komma med i verksamheten, desto större arvode skulle han förtjäna. Ur marknadsföringen framgick således att områdesinvesterarens inkomster väsentligen berodde på de betalningar de nya investerarna erlade till bolagen. Ehuru det i marknadsföringen hade omatalats att det för att uppnå de högsta arvodena i nätet förutsatte kraftiga arbetsinsatser, hade det samtidigt betonats att vem som helst med ett litet kapital hade möjlighet att skaffa sig ganska avsevärda tilläggsinkomster.

Målgruppen för aktieemissionernas marknadsföring var personer, bland vilka många inte kunde antagas vara särskilt väl förtrogna med värdepappersmarknaden och ivesteringsbolagens verksamhet. Dessa hade attraherats genom att berätta om hur deras livskvalitet kunde förbättras och tilläggsinkomster kunde erhållas genom NWI-verksamheten - utan tidigare fackkunskaper och erfarenheter. I marknadsföringen hade det vidare betonats hur enkel verksamheten var. Hos den nämnda målgruppen kunde det lätteligen ha uppstått föreställningen att investeringsbolagets verksamhet var exceptionellt lönsam och att den person, som blev investerare, med en liten investering kunde erhålla avsevärda inkomster i jämförelse med andra placeringsalternativ. Bolagen hade emellertid inte visat att en placering, som gjorts genom teckning av de av dessa marknadsförda aktierna, skulle som investering vara avsevärt lönsammare än andra placeringsalternativ. Huvudbudskapet i bolagens marknadsföring hade inte varit en presentation av de omständigheter, som väsentligen inverkade på ifrågavarande värdepappers värde utan de arvoden, som stod att få genom nätverksmarknadsföring. I marknadsföringen hade den potentielle investerarens uppmärksamhet i stället för mot själva investeringsobjektet riktats mot de genom marknadsföringsmetoden utlovade ekonomiska förmånerna. De vid nätverksmarknadsföring åt investeraren utlovade ekonomiska förmånerna hade använts som lockbete då investeringsbeslutet träffades. Marknadsföringen hade kunnat leda därhän att teckningsbeslutet hos den, som tecknat aktier, hade i stället för på aktiernas värde grundat sig på de för marknadsföring av teckningsrätterna utlovade ekonomiska födelarna. Bolagen hade genom att de, då de erbjöd teckning av aktier använde anfört marknadsföringssystem, i sin marknadsföring förfarit i strid mot värde pappersmarknadsföringslagen 2 kap. 1 §.

Bolagen förbjöds vid vite att erbjuda teckningsrätter till aktier genom att använda marknadsföringsuttryck, englit vilka den person, som köpt teckningsrätter, kan skaffa sig extrainkomster på grund av de insatser, som utförts av de personer, som värvats till systemet, och få del av de av dessa personer till bolagen erlagda betalningarna, såvida den, som erbjudes att komma med i ett sådant marknadsföringssystem, inte tidigare tecknat aktier.

Värdepappersmarknadsföringslagen_2_kap._1_§ och 7_kap._2_§