4.5.1992

KONSUMENTOMBUDSMANNENS YRKANDE

KO har yrkat, att ett vite på femtiotusen (50 000) mark som förelagts Oy Miss Mary Ab till förstärkande av förbud meddelat av konsumentombudsmannen den 21.4.1988, utdöms med stöd av 10 § 2 mom. lagen om konsumentombudsmannen till betalning.

KO har vidare yrkat att Oy Miss Mary Ab med stöd av 2 kap. 1 och 7 § konsumentskyddslagen (KSL) och 6 § lagen om konsumentombudsmannen vid vite förbjuds att i sin framtida postordermarknadsföring ge ett försäljningsanbud av en produkt formen av en "vinst" eller utforma anbudet på annat därmed jämförbart sätt så att det ger intryck av lotteri eller slumpartad förmån.

Oy Miss Mary Ab har i januari och februari 1991 spritt en post orderkatalog i en stor del av landet. På katalogens första sida presenteras fyra "förmåner" av vilka någon tillfaller den som gnuggat fram den rätta sekvensen figurer ur en "enarmad bandit" mitt på sidan. I de exemplar av katalogen som kommit KO till handa utgörs sekvensen av tre jokrar och den berättigar till en diamantring. Det finns inte skäl att anta att någon annan sekvens skulle finnas i en annan katalog. För att "vinnaren" skall få sin "vinst" krävs antingen att han erlägger 30 mark i omkostnader, beställer andra varor för minst 50 mark eller företer beställningskupongen (alltså inte sidan med den "enarmade banditen") i Birkaboden i Mariehamn.

I januari 1988 hade företaget likaså spritt en postorderkatalog över hela Finland vari mottagaren uppmanades att gnugga fram sitt "vinstnummer". Om numret överensstämde med ett av numren under en av de förmälda vinsterna, "vann" mottagaren föremålet som i samtliga fall var ett halssmycke. Möjligheterna att få smycket förutsatte liknande åtgärder som de som nämnts ovan. Oy Miss Mary Ab förbjöds att i sin framtida postordermarknadsföring till konsumenter ge ett försäljningsanbud av en produkt formen av en "vinst" eller utforma anbudet på annat därmed jämförbart sätt så att det ger intryck av lotteri eller slumpartad förmån. Förbudet förstärktes med ett vite om 50 000 mark och baserade sig på 2 kap. 1 § och 7 § KSL samt 7 § och 10 § lagen om konsumentombudsmannen.

"Vinstmöjligheten" dikteras inte av slumpen, varför det är fråga om ett förtäckt sätt att sälja dels "vinstobjektet", dels andra av katalogens produkter. Att den avgift konsumenten åläggs erlägga för "vinsten" kanske i sin helhet går till att ersätta postningskostnader mm. förändrar inte läget ur konsumentens synvinkel. På honom ankommer det inte att ta ställning till vilka kostnader ett företag avser att täcka med hans betalning. Det "kostnadsfria" alternativet, d.v.s. att avhämta "vinsten" på försäljningsstället i Mariehamn är för de flesta mottagare av postorderkatalogen en faktisk utgift som till sitt belopp överstiger de andra alternativen. Konsumenterna får en felaktig bild av anbudets natur, varför marknadsföringen är att anse såsom otillbörlig och i strid med 2 kap. 1 § KSL.

Det nu aktuella erbjudandet är i alla väsentliga delar identiskt med det erbjudande som ledde till förbudet. Bolaget har alltså i sin marknadsföring brutit mot ett marknadsföringsförbud som är förenat med vite.

Vid prövningen av vitets storlek bör beaktas att ett vite på 50 000 mark inte har varit tillräckligt stort för att bolaget skulle avhålla sig från den förbjudna marknadsföringen.

KO har inte varit i kontakt med motparten angående den nu aktuella marknadsföringskampanjen. Motparten motsatte sig inte det år 1988 meddelade förbudet, utan förband sig att iaktta det.

OY MISS MARY AB:S BEMÖTANDE

Bolaget har bestridit att det skulle ha brutit mot KO:s förbud eller att dess marknadsföring skulle vara otillbörlig och yrkat att KO:s ansökan måtte förkastas.

Efter KO:s marknadsföringsförbud ändrade bolaget sin postorderkatalog med att benämningen vinst avfördes. I den nya katalogen kallas det erbjudna för "etu" d.v.s. "fördel" som tillfaller köparen vid alternativt inköp om minst 50 mark, eller mot erläggande av postningskostnaderna eller mot företeende av kupongen i Birkaboden i Mariehamn.

I den nya katalogen har samtliga anvisningar för att erhålla en fördel tryckts på katalogens första sida. I anvisningarna förekommer de tre olika alternativen som köparen kan välja mellan.

KO har anfört att vinstmöjligheterna inte dikteras av slumpen, varför det vore fråga om ett förtäckt sätt att sälja dels vinst objektet, dels de övriga produkterna i katalogen. KO anser också att det s.k. kostnadsfria alternativet, att avhämta fördelen från Mariehamn, är för de flesta mottagare en faktisk utgift vars storlek överstiger de andra alternativen och att denna möjlighet således ej är realistisk. Det må konstateras, att begreppet "vinst" i sammanhanget överhuvudtaget ej framgår ur katalogen; begreppet "vinst" används av KO med det uppenbarliga syftet att motivera utdömande av tidigare förelagt vite. Den kostnadsfria möjligheten att avhämta objektet från Mariehamn har redan utnyttjats av 3 500 personer. Konsumenter som har utnyttjat denna möjlighet är inte bosatta i Åland, utan i de övriga delarna i Finland. Postorderkatalogen är uppsatt på finska och sålunda distribuerad enbart i de finskspråkiga delarna av Finland, inte på Åland.

Svaranden anser, att en fördel, som redan utnyttjats av så många personer som inte hör till den lokala befolkningen, är ett realistiskt alternativ för konsumenten att erhålla objektet utan att vara tvungen att beställa erbjudna varor. När konsumenten även har möjligheten att få fördelen per post mot enbart postningskostnader, vilka skall erläggas efter att konsumenten mottagit fördelen, kan detta inte anses vara ett sätt att sälja den erbjudna fördelen. I praktiken innebär detta postningsförfarande att konsumenten även i fråga om detta alternativ kan välja att erhålla fördelen kostnadsfritt. Någon indrivning av uteblivna postningskostnader förekommer ej.

Konsumenterna får inte en felaktig bild av anbudets natur. Anvisningar för att erhålla ett fördelsobjekt står uttryckligen på katalogens första sida och konsumenterna missuppfattar knappast avsikten med denna fördel, som konsumenterna i stor omfattning utnyttjat utan erläggande av något som helst vederlag. Svaranden anser det vara viktigt att fördelen ej drar konsumentens uppmärksamhet ifrån själva varan, d.v.s. de i postorderkatalogen marknadsförda produkterna, och varans pris. Någon missuppfattning är inte möjlig på basen av den nya katalogen, där erbjudandet av fördelen klart särskiljts ifrån marknadsföringen av postorderprodukterna. Svaranden anser att uppgifterna i katalogen härvidlag är entydiga. Den nya katalogen är inte identisk med den tidigare katalogen som ledde till förbudet. Uppgifterna om fördelen i den nya katalogen kan inte missuppfattas.

Ifrågavarande försäljningskatalogen är identiskt utformad med den svenska och norska katalogen. I Sverige har det i domstolsförfarande prövats att kampanjen ej strider mot marknadsföringslagen. I Norge har inte någon myndighetsreaktion ägt rum. Svarandebolagets konkurrenter i Finland använder sig av identiska försäljningskampanjer, vilka ej veterligen påtalats.

MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Oy Miss Mary Ab marknadsför t.ex. kläder till konsumenter. Bolaget har i januari 1988 utdelat till konsumenter postorderkatalog. På katalogens första sida finns en bild av en dam, som utropar "Hurra, jag vann!" På första sidan hänvisas till sista sidan under texten "Vinst på direkten!" På sista sidan uppmanas mottagaren att gnugga fram sitt "vinstnummer". Om numret överensstämde med något nummer under en av de tre "vinsterna", "vann" mottagaren föremålet på bilden. På samtliga kataloger förekom samma nummer och det berättigade till ett halssmycke, vars värde hade uppgivits till 129 mark. De två andra "vinsterna" uppgavs vara värda 14,50 och 19,90 mark. På föregående sida konstateras, att för att erhålla smycket bör "vinnaren" alternativt beställa andra varor ur katalogen eller sända 15 mark med kryssad check eller postväxel för porto och emballagekostnader. "Vinsten" kunde även avhämtas från bolagets kontor i Mariehamn.

På grund av ovan beskriven marknadsföring har KO den 19.4.1988 utfärdat följande förbud:

"Jag förbjuder Miss Mary Oy att i sin framtida postordermarknadsföring till konsumenter ge ett försäljningsanbud av en produkt formen av en "vinst" eller utforma anbudet på annat därmed jämförbart sätt så att det ger intryck av lotteri eller slumpartad förmån.

Förbudet förstärks med ett vite om femtiotusen

(50 000) mark."

I motiveringarna för KO:s förbud sägs bl.a. följande:

"Betraktade man Ert "lotteri" för vad det vid första ögonkastet förefaller att vara, som en slumpartad förmån, vore Ert förfarande ett brott mot 2 kap. 5 § konsumentskyddslagen. Paragrafen förbjuder löfte om slumpartad förmån i marknadsföringen, om förmånen förutsätter vederlag, köp av konsumtionsnyttighet eller avgivande av anbud till köp. Det vore ju omöjligt för konsumenten att erhålla förmånen utan att erlägga 15 mark i vederlag eller att köpa annan vara.

Emellertid är Ert "lotteri" inte ett verkligt sådant, vilket Ni i telefon också har medgett. Visserligen använder Ni inte orden "lotteri", "tävling" el.dyl., men redan ordet "vinst" för tankarna till dessa företeelser. Även gnuggningssystemet är ägnat att ge intrycket av en slumpartad förmån. Slumpen har inget att skaffa med "vinstmöjligheten". Därför är här frågan om att sälja en produkt på ett sätt, som liknar ett lotteri. För konsumenten är det egalt vilka kostnader som täcks av priset. Konsumentombudsmannen har i tidigare praxis ansett dylik marknadsföring vara otillbörlig och sålunda i strid med 2 kap. 1 § konsumentskyddslagen. Konsumenterna får nämligen en felaktig bild av anbudets natur. Åtskilliga konsumenter har blivit förvånade då de efter telefonförfrågan blivit upplysta om att det faktiskt finns samma nummer under "gnuggytor" i alla kataloger."

Oy Miss Mary Ab hade inte motsatt sig förbudet inom utsatt tid, av vilken anledning förbudet hade trätt i kraft.

Bolaget har i januari och februari 1991 delat ut en ny postorderkatalog till konsumenter. Denna katalog har varit finskspråkig. I katalogen presenteras fyra "förmåner" av vilka någon tillfaller den, som gnuggat fram den rätta sekvensen figurer ur en "enarmad bandit" Jackpot mitt på första sidan av katalogen. Den första sekvensen utgörs av tre "jokrar" och den berättigar till "huvudvinst", en diamantring, vars värde uppges vara 129 mark. De andra på samma sida av katalogen presenterade förmånernas värde uppges vara 19,90 mark, 24,50 mark och 29,50 mark. För att konsumenten skall få sin "fördel" krävs antingen att han beställer andra varor för minst 50 mark, erlägger 30 mark i omkostnader eller företer beställningskupongen i Birkaboden i Mariehamn.

Bilden av den "enarmade banditen" och de fyra skilda "förmånerna" på katalogens första sida ger intryck av ett lotteri. I alla till konsumenterna utdelade kataloger finns under "gnuggytan" samma figur, tre "jokrar", som berättigar till samma "fördel", en diamantring. Möjligheten att erhålla en "fördel" beror sålunda inte på slumpen.

Om konsumenten, för att få sin "fördel", beställer andra varor för minst 50 mark, betyder det ett köp av de varor som bolaget erbjuder. Om konsumenten beställer sin "fördel" genom posten, bör han erlägga 30 mark i omkostnader. Beloppet överstiger vanlig postavgift. Att förete beställingskupongen i Birkaboden i Mariehamn förutsätter för flesta av de konsumenter, som mottagit katalogen, en resa till Åland. Detta alternativ kan inte anses vara realistiskt för andra än i närheten av bolagets försäljningsställe bosatta konsumenter. Konsumenten har sålunda inte kunnat få sin "fördel" utan att erlägga ett vederlag i någon form. I verkligheten har det i bolagets katalog presenterade erbjudandet varit ett försäljningsanbud av produkter.

Jämfört med det tidigare anbud, som var föremål för KO:s förbud, har anbudet förändrats på det sätt att det i stället för "vinst" erbjuds "fördel" och i stället för "vinstnummer" används fyra sekvenser figurer. Anbudet ger emellertid bilden av att för konsumenten skulle utlottas en av de fyra presenterade "förmånerna". Bolagets försäljningsanbud har även i nämnda katalog utformats på det sätt, att det ger intryck av ett lotteri eller en slumpartad förmån.

Bolaget har sålunda brutit mot det av KO utfärdade förbudet. Det i KO:s förbud till förstärkande av förbudet utsatta vitet om 50 000 mark skall därför utdömas till betalning.

Bolaget har genom att i katalogen avbilda den Jackpot kallade "enarmade banditen" och de fyra skilda "förmånerna", givit konsumenterna intrycket av ett lotteri eller en slumpartad förmån. I själva verket har det varit fråga om ett förtäckt sätt att sälja dels "förmånerna", dels andra av katalogens produkter. Konsumenterna har fått en felaktig bild av anbudets karaktär.

Bolaget har sålunda i sin postordermarknadsföring, genom att utforma ett försäljningsanbud av en produkt på det sätt att det ger intryck av ett lotteri eller en slumpartad förmån, förfarit otillbörligt mot konsumenterna.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner rättvist att utdöma till betalning det i KO:s förbudsföreläggande av den 19.4.1988 till förstärkande av ett Oy Miss Mary Ab meddelat förbud förelagda vitet om femtiotusen (50 000) mark.

Dessutom finner marknadsdomstolen riktigt, att med stöd av 2 kap. 1 och 7 § KSL vid vite av etthundratusen (100 000) mark, förbjuda Oy Miss Mary Ab att i sin postordermarknadsföring till konsumenter ge ett försäljningsanbud formen av en "vinst" eller slumpartad "förmån" eller utforma anbudet på annat därmed jämförbart sätt sålunda, att det ger intryck av ett lotteri eller en slumpartad förmån.

Förbudet skall iakttagas genast.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Kurri, viceordförande, Tala, Aaltonen, Henriksson, Kortekangas, Maijala, Mustonen och Mäkinen, P.