16.5.1989

KASO OY:S YRKANDE

Sökanden har yrkat att Insinööritoimisto Turvakaappi Oy med stöd av 1 och 2 § i lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet vid vite förbjuds att i sin marknadsföring och på sina produkter använda uttrycken VDMA, S 60 P, S 60 D och S 60 DIS samt S 120 P, S 120 D och S 120 DIS. Sökanden har också yrkat att förbudet meddelas temporärt tills saken slutligt är avgjord. Sökanden har yrkat att svaranden ålägges vidtaga lämpliga rättelseåtgärder beträffande marknadsföringen och att offentliggöra marknadsdomstolens utslag i en eller flere riksomfattande tidningar eller tidskrifter. Sökanden har dessutom yrkat att svaranden ålägges ersätta sökandens rättegånskostnader med det belopp marknadsdomstolen finner lämpligt.

Sökanden, Kaso Oy, är ett företag som är specialiserat sig på tillverkning av kassa och säkerhetsskåp. Sökanden är medlem i den i Förbundsrepubliken Tyskland verkande branschgruppen för kassaskåpstillverkare Verband Deutscher Maschinen und Anlagenbau e. V. (VDMA). Denna förening har som ändamål att verka som bevarare av sina medlemmars intressen.

Forsknings och granskningsinrättningen för kassaskåp och valv vid VDMA har i samarbete med försäkringsbolagens förbund, kriminalpolisen, kvalitetsgaranti och utmärkningsinrättningen (RAL) samt vissa andra myndigheter som i Förbundsrepubliken Tyskland svarar för säkerhet utarbetat allmängiltiga och globalt omfattade säkerhetsnormer. De uppställda minimikraven framgår ur VDMA:s normpublikation. Testförhållandena för de stålskåp som är avsedda för datatillbehör samt för pansarskåp har definierats i första delen av VDMA normen 24 991.

Av kvalitetsklasserna är S 60 och S 120 i bruk. Användningsändamålet för förvarvsskåpen anges genom beteckningar som fogats till klassificeringskoderna: P = alla slags papper, D = datatillbehör och DIS = disketter (inbegripet alla datatillbehör). Testerna i enlighet med VDMA:s normer är godkända att utföras enbart vid institutionen för massivkonstruktioner och brandsäkerhet vid Braunschweigs tekniska universitet. Ovan nämnda kvalitetsklassbeteckningar kan användas enbart om sådana produkter som testats enligt VDMA:s normer i ovan nämnda universitet och vilka beviljats rätt att använda testmärket RAL-RG 626/7 avsett för datasäkerhetsskåp.

Sökanden har i vederbörlig ordning låtit testa sina skåp i enlighet med VDMA:s normer i Braunschweigs universitet och erhållit rätt att i fråga om sina testade skåp använda beteckningarna VDMA, S 60 P, S 60 D, S 60 DIS, S 120 P, S 120 D och S 120 DIS.

Svaranden har i sin annonsering och de offerter han tillställt kunderna använt termerna VDMA, S 60 P, S 60 D, S 60 DIS, S 120 P, S 120 D och S 120 DIS, vilka alltså är beteckningar som ger vid handen ett testgodkännande och som används enbart av VDMA och RAL. Svarandens skåp har dock inte testats i nämnda universitet. Svaranden har inte beviljats rätt att använda nämnda beteckningar och svaranden har inte ens strävat att få tillträde till nämnda test.

VDMA har 11.9.1987 och 6.10.1987 anmärkt om den olovliga användningen av beteckningen. Svaranden har 9.10.1987 bekräftat att dess broschyrer till denna del kommer att rättas till. Svaranden har dock inte ur sina broschyrer avlägsnat nämnda anteckning utan använder den som reklamtrumf då den riktar sin marknadsföring till företag som känner till branschen. Ännu i maj 1988 har bolaget i sina offerter och reklamer använt nämnda anteckningar.

Svaranden känner säkert till vilka test de produkter den marknadsför genomgått och även innebörden i de termer den använt i sin marknadsföring. Svaranden har använt benämningar, som utgör VDMA:s och RAL:s terminologi och ger allmänheten en bild av att den produkt man med hjälp av termerna gjort reklam för är testad och godkänd i enlighet med VDMA:s mycket stränga normer.

I sin annonsering, bl.a. i nummer 2/88 av tidningen Yrittäjä berättar svarandebolagets verkställande direktör att bolagets "produkter har testats vid Statens tekniska forskningsanstalt (STF) och har uppnått den mest krävande brandhållbarhetsklassificeringen S 120 DIS". Svarandens skåp har dock inte ens i Finland testats i enlighet med VDMA:s normer. Enligt reklamerna har de av STF utsatts för brandtest, i vilket skåpet i en brännugn upphettas så, att brännugnens hetta under testet uppgår till maximalt 1090 grader celsius. Testerna i enlighet med VDMA:s normer är dock mycket mera vittomfattande och testernas gång har mycket noggrant definierats.

För att i VDMA:s test kunna erhåll RAL:s kvalitetsklassutmärkning bör produkten i Braunschweigs universitet klara följande test: Kvalitetsklass S 60, Prov 1 (eldhållfasthetsprov): Testexemplaret hettas upp över låga i 60 minuter. Under upphettningen bör tempereturen i eldhärden uppgå till 1090 grader celsius. Under upphettningen och den därpåföljande avsvalningstiden får innertermperaturen i skåpet inte på någon mätningspunkt överstiga initialtemperaturen (20 + 5 grader celsius) för paprens del med 150 K och för disketternas del med 30 K. Under testet får den relativa fuktigheten inne i skåpet inte på någon mätningspunkt överstiga 85 %.

Prov 2 (upphettnings- och falltest): Testexemplaret upphettas under 30 minuter i en temperatur om 1090 grader celsius. Efter detta avlägsnas skåpet och inom 4 minuter fäller man skåpet från 9,15 meters höjd på ett rus- eller makadamunderlag. Efter fallet upphettas testexemplaret igen i 30 minuter.

Kvalitetsklass S 120: Proven i övrigt identiska med de ovan beskrivna utom att upphettningstiden i eldhållfasthetsprovet är 120 minuter och i upphettnings- och falltestet 2 x 45 minuter.

Svaranden påstår alltså att dess produkter skulle vara testade enligt innehållet för termen S 120 DIS då den använder denna term. Detta håller inte streck. Reklampåståendet är osant.

I marknadsföring är det väsentligt att betydelsen av ett test inte får överdrivas såvida man hänvisar till ett utfört test. Kunden får inte av testbeskrivningen i reklamen få en alltför avgörande uppfattning.

Svaranden har riktat sin marknadsföring till en särdeles utvald krets, sådana näringsidkare och yrkesidkare som utnyttjar datateknik. Denna målgrupp känner speciellt väl till vad termerna S 120 DIS och VDMA betyder. Svaranden har också utnyttjat den goda rykte, den höga värdesättning och det marknadsvärde som anknyter sig till nämnda testanteckning och för vilken sökanden har hamnat att arbeta i flere år. Svaranden har dessutom använt termerna utan rätt och hänvisande till otillräckliga testresultat.

INSINÖÖRITOIMISTO TURVAKAAPPI OY:S BEMÖTANDE

Svaranden har bestridit att dess marknadsföring varit otillbörlig och yrkat att ansökan måtte förkastas. Svaranden har även yrkat att sökanden förpliktas ersätta svarandens rättegångskostnader med det belopp marknadsdomstolen finner lämpligt.

Svaranden har koncentrerat sin verksamhet på att producera och marknadsföra säkerhetsskåp och valvdörrar med hög teknologi. De produkter svaranden tillverkar avviker från sökandens produkter endast i fråga om produkternas storlek. Svaranden konkurrerar med såväl Kaso Oy som med andra tillverkare och importörer på säkerhetsskåps- och valvmarknaden.

Svaranden har marknadsfört sina produkter närmast i hemlandet, men avsikten är att utvidga marknadsföringsområdet att även omfatta i främsta rummet Centraleuropa. Av denna orsak har svaranden inte ännu i detta skede ansett det nödvändigt och ändamålsenligt att låta testa sina produkter vid institutionen vid Braunscweigs tekniska universitet. Med tanke på den inhemska marknaden har svaranden låtit testa sina produkter vid STF:s brandtekniska laboratorium.

Svaranden har i princip blivit godkänd för ifrågavarande branschgrupp i VDMA. Svaranden har dock inte tills vidare ansökt om medlemsskap, eftersom svarandens marknadsområde inte sträckt sig till Västtyskland.

Svaranden har bl.a. följande testresultat för sina produkter: A 60, A-120, A-240 och S 120 P. Eftersom den tyska testmetoden avviker från den samnordiska har man med bokstäverna S eller A skiljt testerna från varandra. Förkortningarna DIS eller P avser namnet på de material som skall förvaras. Även av denna orsak har man för användaren velat betona, till vilken testklass och för vilken produkt skåpet är avsett, vilket hjälper kundens val mellan olika testmetoder. Under hösten 1987, då svaranden inledde sin marknadsföring av datasäkerhetsskåp, har svaranden också nämnt testinrättningen, dvs. STF, vid vilken produkterna är testade.

Svaranden medger att den gjort fel hösten 1987 då dess första produktbroschyrer trycktes och testresultaten publicerades. Svaranden använde därvid beteckningen VDMA 24 991, vilket den inte skulle ha fått göra. Efter det att Braunschweig meddelat detta har svaranden avlägsnat ifrågavarande anteckning så, att den inte längre förekommit i produktbroschyren för år 1988. Svaranden anser att den rättat till det eventuella vilseledande som uppstått. Då STF utförde testet S 120 DIS utfördes testets första del, dvs. brandhållfasthetstestet enligt helt samma grunder som vid institutionen vid Braunschweigs universitet. STF använde beteckningen VDMA 24 991 för testmetoden och av denna orsak förstod också beställaren användningen av rätten till beteckningen fel. Å andra sidan kan man inte förbjuda användningen av beteckningen S 120 DIS eftersom produkterna godkänts i test för denna brandhållfasthetsklass.

Eftersom STF som offentlig och opartisk testinrättning har låtit utföra testningen av svarandens produkt i enligthet med normkomplexet VDMA 24 991 har svaranden full rätt att använda testbeteckningarna S 120 DIS, S 120 P och S 120 P/DIS.

Svaranden har inte på något sätt vilselett sina kunder och har inte heller använt osann reklam. Kunderna känner till testerna samt skillnaderna testen emellan (STF/Braunschweig) och godkänner denna skillnad då de gör sin beställning. Såväl sökanden som svaranden marknadsför sina produkter till en mycket utvald krets, sådana näringsidkare och yrkesutövare som utnyttjar datateknik. En så upplyst och i datateknik insatt rätt liten krets av köpare skulle man knappast ens med vilje kunna föra bakom ljuset med hjälp av något märke.

Sökanden har låtit testa datasäkerhetsskåpen i första hand med tanke på exporten. Det är inte möjligt att komma in på den tyska marknaden om inte produkterna har genomgått ett komplett tysk VDMA 24 991 produkttest. Medveten om detta kommer svaranden att låta utföra denna testning genast då man inleder sin export till de tyskspråkiga områdena.

KONSUMENTOMBUDSMANNENS (KO) STÄLLNINGSTAGANDE

KO har meddelat att han inte vidtager åtgärder med anledning av ansökan.

YRKANDET PÅ TEMPORÄRT FÖRBUD

Vid behandlingen av ärendet 17.4.1989 har marknadsdomstolen förkastat sökandens yrkande på temporärt förbud.

MOTIVERINGARNA FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Sökanden, Kaso Oy, tillverkar och marknadsför bl.a. kassaskåp avsedda för uppbevarande av ADB-förnödenheter, sk. datasäkerhetsskåp. Även svaranden, Insinööritoimisto Turvakaappi Oy har under 1980-talet börjat tillverka och marknadsföra nämnda slags skåp.

Datasäkerhetsskåp används för att skydda de förnödenheter som uppbevaras i dem mot eld samt värme och fukt. Skåptillverkarna låter testa skåpen, bl.a. för att utreda deras eldhållfasthet. Verband Deutscher Maschinen- unde Anlagenbau e.V. (VDMA), en förening som verkar i Förbundsrepubliken Tyskland är genom sin branschorganisation för kassaskåpstillverkare en inom branschen känd utförare av test. Till föreningen hör bl.a. tillverkare av datasäkerhetsskåp från olika länder.

VDMA:s forsknings- och granskningsinrättning för kassaskåp och valv har i samarbete med bl.a. vissa myndigheter utarbetat normer för ifrågavarande skåp. Testförhållandena för datasäkerhetsskåpen har definierats i norm 24 991. För att utvisa den kvalitetsklass skåpen tillhör används i nämnda normkomplex bl.a. beteckningarna "S 60" och "S 120". Beteckningarna P (= papper), D (= datatillbehör), och DIS (= diskett och övriga datatillbehör) utvisar skåpenas användningsändamål. De test som utförs i fråga om datasäkerhetsskåp är i enlighet med nämnda normkomplex eldhållfasthetsprov samt upphettnings- och falltest.

Statens tekniska forskningsanstalt (STF) har meddelat att dess "brandtekniska laboratorium inte har alla behövliga anordningar för att arrangera de test som 1. delen i standarden VDMA 24 991 förutsätter för en komplett brandteknisk testning av kassa-, säkerhets- eller andra dylika skåp. Det finns inga STF:s egna eller enbart finska testningsmetoder för ifrågavarande syftemål."

Svaranden har i ett pressmeddelande år 1987 meddelat bl.a. följande: "Alla nya Turvakaappi Oy:s brandsäkerhetsskåp hör till VDMA 24 991 S 120 DIS brandsäkerhetsklass ---. Disketter, kasetter, magnetband och skivpackar är tryggt förvarade om en eldsvåda bryter ut." I nummer 2/1987 av tidningen Yrittäjä har svarandebolagets verkställande direktör i en reklambetonad artikel presenterat bl.a. följande: "Produkterna har testats vid STF och har uppnått den mest krävande brandhållbarhetsklassificeringen S 120 DIS och sedan exportmarknaderna öppnats testas produkterna att i Västtyskland bli godkända i enlighet med VDMA 24 991."

I broschyren "Nya finska TK-säkerhetssåp" för de skåp svaranden marknadsför förekommer under namnet texten "S 120 DIS" samt nämns det nedan om detta i modellförteckningen bl.a. "datasäkerhetsskåp". Uttrycket "TK 120 DIS" förekommer på många sidor i broschyren. På broschyrens innersidor har bl.a. anförts följande: "Brandklasskraven för och egenskaperna hos skåpen har testats vid Statens Tekniska Forskningsansalt, vid det brandtekniska laboratoriet och har under det två (2) timmar långa brandhållfasthetstestet uppnått den högsta möjliga säkerhetsklassen S 120 DIS". På broschyrens baksida förekommer tabellen "brandklassificeringarna enligt normkomplexet" och där förekommer bl.a. beteckningarna "S 60 P", "S 120 P", "S 60 D", "S 120 D", "S 60 DIS" och "S 120 DIS".

Svaranden har som utredning över att den har rätt att använda de i förbudsansökan avsedda beteckningarna presenterat ett brev från STF i vilket det konstateras: "I det brandtekniska laboratoriet har under åren 1987 och 1988 på uppdrag av Turvakaappi Oy utförts sammanlagt tre eldhållfasthetsprov i enlighet med VDMA:s norm 24 991, del 1 punkt 5.2.1." Svaranden har också presenterat en del av STF:s undersökningsreferat som gäller ett av dess skåp. Svaranden har dock inte presenterat resultaten från de test som utförts i fråga om skåpen.

Svaranden har i marknadsföringen av sina skåp använt namnförkortningen VDMA för den ovannämnda i Förbundsrepubliken Tyskland verkande föreningen samt beteckningarna "S 60 P", "S 120 P", "S 60 D", "S 20 D", "S 60 DIS" och "S 120 DIS". Användningen av nämnda uttryck i marknadsföringen ger en bild av att de skåp svaranden marknadsför skulle motsvara de skåp VDMA:s medlemmar marknadsför och som testats i enlighet med ovan nämnda normkomplex.

Svaranden har inte haft tillstånd att använda föreningens namn i sin marknadsföring. Svaranden har inte med hjälp av ovan nämnda STF:s brev eller med delen av undersökningsreferatet och inte heller i övrigt visat att de skåp den marknadsför skulle vara testade på det sätt nämnda normkomplex förutsätter. Det har stridit mot god affärssed att hänvisa till VDMA och dess testbeteckningar.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner riktigt med stöd av OtillbFörfL 1 och 6 § vid ett vite av etthundratusen (100 000) mark förbjuda Insinööritoimisto Turvakaappi Oy att i marknadsföringen av säkerhetsskåp använda beteckningarna VDMA, S 60 P, S 120 P, S 60 D, S 120 D, S 60 DIS och S 120 DIS såvida man inte visar att skåpen godkänt i ett sådant test som berättigar till användning av dylika beteckningar eller i ett motsvarande test.

Förbuden skall iakttas omedelbart.

Yrkandena på rättelse av marknadsföringen och offentliggörandet av utslaget förkastas.

Insinööritoimisto Turvakaappi Oy förpliktas ett ersätta Kaso Oy:s rättegånskostnader med femtontusen (15 000) mark jämte 16 procents ränta från den dag detta utslag delges.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Valkonen, viceordförande, Tala, Antila-Rantanen, Libäck, Maijala, Mustonen, Ollikainen och Pohtola