9.8.1989

KONSUMENTOMBUDSMANNENS YRKANDE

KO har yrkat att fil. dr. Christianos Colijeff i egenskap av innehavare av firman Pohjoismainen kieliopisto Nordiska språkinstitutet med stöd av konsumentskyddslagen (KSL) 2 kap. 1 och 7 § vid vite förbjudes att i marknadsföring, som riktar sig till konsumenterna

1) per post erbjuda språkkursmaterial, såvida det inte i postförsäljningsreklamen och broschyrerna informeras om konsumentens rätt att inom viss tid frånträda köpet,

2) erbjuda språkkursmaterial, såvida inte avtalsvillkoren och erbjudandets innebörd på entydigt sätt, samlat och iögonenfallande och på ett ställe, omtalas i reklamen eller broschyren,

3) erbjuda språkkursmaterial per post, såvida inte konsumenten senast vid leverans av materialet eller den första delen därav meddelas bolagets gatuadress och

4) utlova pris-, kvalitets- eller annan därmed jämförlig garanti, som inte innebär någon tilläggsförmån i jämförelse med vad konsumenten enligt lag eller inom postförsäljning gällande hävdvunnet bruk är berättigad till.

1) Nordiska språkinstitutet marknadsför kurser i engelska och svenska åt gymnasister med hela landet som verksamhetsområde. Båda kurserna omfattar 12 läromedelsenheter. Materialet skickas med posten till konsumenterna. I de olika broschyrerna nämnes följande leveransalternativ: a) alla 12 studieavsnitten levereras på en gång, b) de första sex studieavsnitten levereras genast, de övriga sex vid av eleven angiven tidpunkt och c) det första studieavsnittet levereras till konsumenten "helt gratis" och "utan förbindelse". I samband med att provavsnittet levereras erhåller beställaren studieanvisningar samt en anmälningsblankett, på vilken slutgiltig kursanmälan bör göras. Den, som anmält sig till kursen, kan med denna ordning själv bestämma i vilken takt han vill ha de följande studieavsnitten levererade.

Kurserna anges vara på fjärrundervisningens grund vilande språkkurser och de marknadsföres under benämningen fjärrundervisningsavdelningen. Vart och ett av de 12 studieavsnitten behandlar språkläran med morfologiövningar, skriftliga övningar, översättningar, textförståelseuppgifter med flervalsfrågor samt lösningar. Det material, som levereras till eleverna, innehåller modellsvar i anslutning till alla övningar. Kurserna innehåller ingen växelverkan mellan kursarrangören och kursdeltagarna.

För den händelse beställaren i det ovan under punkt c nämnda fallet, efter att ha gjort sig förtrogen med det första kursavsnittet, inte önskar definitivt anmäla sig till kursen, skall han returnera materialet. Kostnaderna för returneringen erlägges av köparen. Ehuru såväl marknadsföringsmaterialet som kursanvisningarna är höggradigt detaljerat utarbetade framgår det inte av materialet hur bolaget förfar gentemot sådana beställare, som, sedan de fått det första kursavsnittet, inte på något sätt reagerar på det erhållna materialet, det vill säga inte varken anmäler sig till kursen eller returnerar det material, de redan erhållit.

Bolaget meddelar dock att det av deltagare i kursen fordrar att såväl deltagaren själv som målsman undertecknar anmälningsblanketten.

2) KO har under tiden 1981 - 1988 för behandling erhållit 11 anmälningar, som hänför sig till Nordiska språkinstitutets marknadsföring och avtalsvillkor. Till konsumentklagonämnden har det inkommit 5 klagomål. Innehållet i de anmälningar, som skickats till såväl KO som konsumentklagonämnden, har i regel varit att den klagande inte förstått innehållet i förbindelsen.

Enligt erhållna uppgifter har kursernas marknadsföring ordnats på så sätt att företaget "i varje gymnasium i Finland" har en kontaktperson, som har till uppgift att ett par gånger under läsårets gång distribuera broschyrer till gymnasisterna.

3) I Nordiska språkinstitutets broschyr anges bolagets adress vara PB 204, 00101 Helsingfors. Telefonnumret anges vara 662772. Ur näringsidkarens handelsregisteranmälan, som registrerats 16.3.1979, framgår inte bolagets gatuadress. Någon näringsanmälan har bolaget inte gjort.

I de konsumenternas anmälningar beträffande Nordiska språkinstitutet, som gjorts till KO, har det i allmänhet fästs uppmärksamhet på att det inte går att få kontakt med institutet. På telefonnumret svarar en telefonsvarare. Med undantag av några fall har bolaget inte lämnat svar på de klagomål, som kommit till konsumentklagonämnden. Då det inte har lyckats att sända begäran om svar med mottagningsbevis till bolaget har konsumentklagonämnden inte kunnat lämna förslag till lösning av tvisten i de flesta av de klagomål, som avsett Nordiska språkinstitutet.

På KO:s begäran har polisen hösten 1986 försökt taga reda på bolagets verkliga gatuadress. Polisen har inte förmått klara ut adressen. Det är emellertid känt att firmans innehavare Christianos Colijeff är finsk medborgare, skriven i Åbo ortodoxa församling och för närvarande bosatt i USA. Med anledning av KO:s förfrågan hösten 1986 rörande bolagets gatuadress lämnades uppgiften att denna adress är: The American Know How Publications, 19 West 44th Street, Suite 1610, New York, NY 10036, USA. Bolaget representeras i Finland vad beträffar relationerna till konsumentmyndigheterna av professorn, jur. dr. Hannu Tapani Klami, adress Oxdrivarestigen 3 B 15, 20210 Åbo.

4) På anmälningsblanketten kallas kurserna garantikurser. Nordiska språkinstitutet lämnar på "mot laudatur"-kurserna en garanti, som i bolagets broschyrer presenteras som tre olika alternativ: a) för den händelse eleven, efter att i 10 dagar ha studerat "mot laudatur"-kursen, inte har blivit helt övertygad om att det inte finns några bättre kurser än dessa och att kurserna till alla delar är de bästa, som står att få, får eleven returnera kursen, varvid bolaget utan att ställa några vidare frågor återbetalar alla pengar, b) pengarna tillbaka om eleven inte klarar av villkor eller underbetyg eller om han inte i studentskrivningen får höjt betyg jämfört med sitt tidigare, vad det nu än må vara, c) prisgaranti: priset på studieavsnitten höjes inte under kursens gång, hur lång tid studierna än må taga.

Den ovan under a nämnda garantin lämnas åt de elever, till vilka hela kursmaterialet levereras på en gång. Garantin enligt punkt b hör till kursen i de fall då eleven vid kursens början får antingen alla 12 kursavsnitten eller de första sex. Prisgarantin enligt punkt c hänför sig till de fall, då eleven själv bestämmer den takt, i vilken kursmaterialet levereras.

Nordiska språkinstitutet garanterar alltså att det av institutet marknadsförda kursmaterialet är så bra att den, som gått igenom kursen, klarar av sitt villkor eller får höjt sitt betyg. Skulle emellertid inte så ske lovar bolaget att återbetala vad eleven erlagt. I ett till KO sänt garantibrev utlovas återbetalning av dubbla det erlagda beloppet. I det följande anföres direkt ur broschyren: "Bättre finns inte. Bättre står inte att finna. Kursen är enligt erfarenhet och garanterat bättre än vilken annan kurs som helst, då det gäller att höja betygen i språk, bättre än privatlektioner för den bästa lärare och bättre än ett år som utbytesstudent eller vilken annan språkresa som helst och bättre än vilken annan metod det än må vara fråga om. När Du skaffat Dig dessa ledande kurser i branschen behöver Du aldrig någonsin mera några andra kurser för att uppnå Ditt mål och utomordentliga framgångar i språk. Kurserna innehåller allt, som en elev behöver veta för att lyckas väl. Kursen leder säkert till goda resultat om Du blott iakttager studieanvisningarna. Du kommer alldeles säkert att lära Dig och lyckas väl. Kursen erbjuder så många möjligheter till övning att Du helt enkelt är tvungen att lära Dig och på så sätt lyckas".

1) Enligt KSL 6 kap. 1 § har konsumenten vid postförsäljning rätt att inom de i samma kapitel 6 § nämnda sju dagarna återkalla sitt erbjudande att köpa varan. I regeringens proposition till konsumentskyddslagstiftning (RP 8/77, sid. 55) fastslås det att rätten att återkalla inte sträcker sig till avtalsförhållanden, som gäller konsumenttjänster. För varje särskilt fall måste det övervägas när den nyttighet, som erbjudits konsumenten, skall betraktas som vara och när som tjänst.

I KSL finns det inga bestämmelser rörande uppdelning på varor och tjänster. I konsumenttjänstkommitt‚ns betänkande år 1982 (1982:50 sid. 3) har denna skillnad något skisserats genom att det fastslagits bl.a. att ett utförande av en tjänst kan omfatta också materiella ting, varvid dock arbetet, färdigheten och andra drag, som hänger samman med en tjänst, utgör den centrala delen i prestationen. Engligt betänkandet (sid. 5) utgör ett för tjänsterna utmärkande drag det, att det i fall av tjänst är fråga om en framtida prestation. Den nyttighet, varom det är fråga, finns ännu inte i det ögonblick, då avtalet ingås, utan uppstår först senare.

I förslaget till konsumentskyddslagstiftning (justitieministeriets lagstiftningsavdelnings publikation 12/1974, sid. 175) nämnes beträffande begreppet vara/tjänst försäljning av språkkurser som en avtalstyp, som beror på tolkning. Enligt förslaget är det möjligt att karakterisera avtalet som gällande överlåtelse av vara såvida enskilda tjänsterna i samband med kursen, exempelvis rättning av övningsuppgifter, är ringa i jämförelse med övrigt skriftligt och liknande material.

Också i förslaget till konsumentskyddslagstiftning har man alltså utgått ifrån att avtalsförhållanden beträffande språkkurser i regel är avtal om tjänster. Det betonas emellertid att avtalet i så fall är förenat med mera individuella drag än obetydligt. Som alternativ till en individualiserad prestation kan man se nyttigheten som en massartikel, då alla beställare tillsändes en nyttighet med samma innehåll.

Då undervisnings- och kursverksamhet vanligen anses utgöra tjänst är utgångspunkten för denna uppfattning den personliga insats, som läraren gör vid undervisningstillfället. Till undervisningen hör regelmässigt en växelverkan läraren och eleven emellan. Vid fjärrundervisning sker denna växelverkan valigtvis på så sätt att de uppgifter, som eleven löst därhemma, sändas till en av undervisningsanstalten angiven lärare för korrigering eller bedömning. Eleven får anvisningar och råd beträffande sina fortsatta studier på basis av övningsuppgifterna. Vid kurser, som grundar sig på fjärrundervisning, anordnas det ofta också repetitionstillfällen. Studieresultaten kontrolleras ofta i form av prövningar.

Den nyttighet, som marknadsföres av Nordiska språkinstitutet, är däremot en redan i det skede, då avtal slutes, slutgiltig helhet. Kursmaterialet har utformats på så sätt att eleven kan studera kursen utan ytterligare insatser från kursanordnarens sida. Alla studieanvisningar finns med i materialet. Det har inte anordnats någon som helst uppföljning av hur studierna framskrider. Materialet utgör en helhet, som lika gärna kunde vara till salu exempelvis i en bokhandel. I själva verket är det inte fråga om någon kurs utan om ett skriftligt material, som har utarbetats med självstudieverksamhet för ögonen, vilket material lika gärna skulle kunna kallas lärobok eller häftes-serie. På ovan anförda grunder är den av Nordiska språkinstitutet marknadsförda nyttigheten klart och tydligt en konsumtionsvara och på dess postförsäljning kan man därför tillämpa KSL 6 kap.

I förslaget till konsumentskyddslagstiftning (12/1974 s. 176) har man för hemförsäljningens del omfattat den åsikten, att rätten att frånträda köpet måste bringas till konsumentens kännedom, för att denna rättighet skall få någon praktisk betydelse. För hemförsäljningens del har lagstiftaren försäkrat sig om att denna upplysning kommer till köparens kännedom genom att förutsätta att köparen erhåller en särskild hemköpshandling. För postförsäljningens del har det inte ansetts vara nödvändigt att fordra att näringsidkaren skall tillställa köparen en särskild handling, där köparens rättigheter förklaras. I regeringens proposition om konsumentskyddslagstiftning (sid. 57) har detta motiverats med att det med stöd av stadgandena i 2 kap. uppenbarligen är möjligt att i tillräcklig utsträckning påverka innehållet i de uppgifter, som lämnas köparen vid postförsäljning.

Stadgandena i KSL 2 kap. berör marknadsföring av konsumtionsnyttigheter. Lagstiftaren har alltså utgått ifrån att konsumenterna redan i marknadsföringsskedet blir upplysta om rätten att vid postförsäljning returnera varan.

2) Ett centralt syftemål med marknadsföringsreglerna i KSL är att tillförsäkra konsumenterna tillräcklig information då de planerar och beslutar om anskaffning av konsumtionsnyttigheter. Enligt regeringens proposition har konsumenten svårt att handla på ett sätt, som motsvarar hans ekonomiska trygghet, såvida han inte har tillräckliga kunskaper om de för avgörandet centrala omständigheterna. I propositionen fastslås vidare (sid. 27) att det alldeles speciellt vid hem-, telefon- och postförsäljning måste säkerställas att minimi-informationen lämnas till konsumenterna.

Enligt de internationella grundreglerna för direktreklam och postförsäljning, första artikeln, skall villkoren i ett anbud vara så tydliga att konsumenten korrekt förstår dess innebörd och vad han genom en beställning förbinder sig till. Enligt 9 artikeln skall man alltid, då så är möjligt, i reklammaterialet klart presentera en sammanfattning av de väsentliga villkoren i erbjudandet. För att konsumenten skall klart förstå anbudet bör det undvikas att placera de väsentliga villkoren här och där i reklammaterialet.

Med hänsyn till konsumentens ekonomiska trygghet är det viktigt att han får kännedom om avtalsvillkoren på ett sätt, som är lätt att förstå. Nordiska språkinstitutets broschyr uppfyller inte detta krav. Broschyren är mångordig och detaljerad. Texten är utomordentligt tät. Att rätt förstå innebörden av anbudet försvåras genom att informationen om erbjudandet har presenterats på olika håll i broschyren inblandad i reklamtexten. Mot broschyrens gula bottenfärg finns med rött framhävt de punkter, som den, som utarbetat broschyren, har velat betona. Mycket av det sålunda överstreckade har emellertid karaktär av reklamtext och de är inte nödvändigtvis till hjälp då det gäller att få innehållet i anbudet klart för sig.

Broschyrens detaljrikedom, den tättryckta texten och upprepningarna försvårar möjligheten att få reda i uppgifterna om avtalsvillkoren. Det förblir oklart vad konsumenten åtager sig genom att returnera beställningsblanketten.

3) I KSL 2 kap. 1 § förbjudes det att i marknadsföringen använda förfarande, som är otillbörligt mot konsumenterna. Enligt stadgandets andra moment skall marknadsföring, vari ej ingår uppgifter, som är behövliga för konsumenternas ekonomiska trygghet, alltid anses vara otillbörlig.

Kännedom om säljarens firmas besöksadress är vid postförsäljning av första rangens vikt med hänsyn till postförsäljningskundens ekonomiska trygghet. Om köparen inte, då han vid postförsäljning erhåller varan, har kännedom om säljarens verksamhetsställe är hans ekonomiska trygghet tvivelaktig.

Marknadsdomstolen har i sitt avgörande 1981:3 beträffande KO:s yrkande om angivande av gatuadress vid postförsäljningsannonsering fastslagit att konsumenten har behov av att vid postförsäljning kunna vända sig till säljaren närmast då köparen vill använda sig av honom vid postförsäljning tillkommande rätt att frånträda köpet. Behov av att vända sig till säljaren föreligger enligt avgörandet även då säljarens prestation är avtalsstridig, exempelvis om den genom postförsäljning sålda nyttigheten är felaktig. I dessa fall är det emellertid enligt beslutet tillräckligt att han får kännedom om säljarens verksamhetsställes adress, för det fall att han behöver ta kontakt, senast då nyttigheten levereras.

Marknadsdomstolen förkastade KO:s i målet framställda yrkande på att gatuadressen skulle anges i postförsäljningsannonsen och motiverade sitt avslag med att det inte var visat i målet att postförsäljningsföretagen inte i samband med leveransen av den försålda nyttigheten lämnat uppgift om säljarens firmas adress eller eljest på annat ändamålsenligt sätt säkerställt möjligheten för den, som genom postförsäljningsköp skaffat en nyttighet från bolaget, att utnyttja sina rättigheter.

Marknadsdomstolen har alltså i detta avgörande ansett att konsumentens möjligheter att utnyttja sina i lag stadgade möjligheter skall säkerställas genom säljarens försorg. Det ansågs vara med hänsyn till konsumentens ekonomiska trygghet tillräckligt att uppgifter om postförsäljningsföretagets verksamhetsställes adress lämnas först i samband med nyttighetens leverans.

Postförsäljningsföretagen kan i Finland, genom att använda sig av postbox, verka så att konsumenten inte har några möjligheter att framställa yrkanden gentemot bolaget. Detta har framgått speciellt beträffande svarandebolaget. Såvida bolaget inte med anledning av polisens resultatlösa undersökning hade på eget initiativ meddelat KO uppgifter om hur kontakt erhålles med dess representant, hade KO inte haft möjlighet att inleda överläggningar med bolaget.

I regeringens proposition rörande konsumentskyddslagstiftning (sid. 57) har man utgått ifrån att en vara, som köpts genom postförsäljning kan returneras till säljaren förutom per post också personligen. Det måste därför förutsättas att det också är möjligt att personligen återlämna varan. Ett i Finland verksamt postförsäljningsföretags besöksadress till verksamhetsstället i Finland skall vara tillgänglig för konsumenterna. För den händelse näringsidkaren verkar från utlandet är också denna uppgift viktig med hänsyn till konsumentens köpbeslut.

4) Ovan har under punkt 1 visats att den av Nordiska språkinstitutet marknadsförda nyttigheten är en konsumtionsvara, på vilken stadgandena i KSL 6 kap. skall tillämpas.

a) Innehållet i det under punkt 4 a i ansökan nämnda Nordiska språkinstitutets garantivillkor sammanfaller med den i lag stadgade rätten för konsumenten att frånträda köpet. Att bolaget ger en returneringsfrist på 10 dagar i stället för de lagen angivna 7, ändrar inte på åtagandets natur. Att konsumentens rätt att frånträda köpet utsträckes till 10 eller till och med 14 dagar är nuförtiden rätt vedertaget inom postförsäljningen. Det står i enlighet med allmänt bruk inom branschen.

Enligt motiveringarna för marknadsdomstolens avgörande 1980:7 förutsätter konsumenten vanligen att en garanti för honom medför någon fördel, som utan garantin inte skulle tillkomma honom. Tilläggsförmånen skall till konsumentens förmån avvika från de rättigheter köparen är tillförsäkrad genom KSL eller allmän praxis inom branschen.

Att kalla rättigheter, som tillkommer konsumenten direkt med stöd av lagen, för garanti, ger konsumenten en felaktig bild av honom enligt lag tillkommande rättigheter och användning av termen i detta sammanhang är ur konsumentens synpunkt otillbörligt.

b) En naturlig strävan hos den, som anordnar en språkkurs är att eleverna lär sig språk. Det tillkommer emellertid inte den, som utarbetar materialet eller råder över marknadsföringen, att garantera att den, som studerar ett visst material, också lär sig språket. Människorna tillägnar sig saker individuellt. Vid ett tentamenstillfälle inkverkar också andra omständigheter än den, hur bra eleven behärskar det material, som är föremål för tentamen.

Den av Nordiska språkinstitutet lämnade garantin utgöres i själva verket av ett löfte att eleven klarar sina villkor, därför att kursmaterialet är högklassigt. Då inlärning och därigenom bättre betyg ingalunda kan säkerställas på förhand, måste en garanti, som lämnas i samband med studierna, anses vara otillbörlig.

I KSL 5 kap. 5 § finns en regel om s.k. kvalitetsgaranti. Stadgandet behandlar sådant fall, då säljaren eller någon annan för hans räkning genom att lämna en garanti eller eljest förbundit sig att svara för varans kvalitet. Om varan i så fall avviker från vad som uppgivits i utfästelsen, anses fel i vara föreligga. Till följd av felet får konsumenten de i 5 kap. 2 § nämnda rättigheterna, av vilka vid bedömning av Nordiska språkinstitutets kvalitetsgaranti köparens rätt att frånträda köpet är relevant, såvida annan påföljd med hänsyn till omständigheterna inte kan anses vara ur dennes synpunkt skälig.

Den under punkt 4 b nämnda Nordiska språkinstitutets garanti är en typisk kvalitetsgaranti. Säljaren försäkrar där att studiematerialet är av sådan kvalitet att var och en med dess hjälp får sitt betyg höjt eller klarar av sitt villkor. En för utsättning för att garantin skall gälla är att den elev, som inte fått höjt betyg eller klarat av sitt villkor, inom två dagar från det att ha fått veta resultatet av prövningen returnerar de uppgiftsserier, som hör till kursen, och övningshäften till garantiutfärdaren för granskning. Syftet med villkoret är att kontrollera att eleven under sina studier har handlat enligt de givna detaljerade anvisningarna. Såvida eleven returnerar de på vederbörligt sätt ifyllda arbetshäften har garantivillkoren uppfyllts, varvid varans avvikelse från vad som är avtalat, m.a.o. fel, inte kan föranledas av någon omständighet, varöver köparen råder.

I stadgandet om kvalitetsgaranti i KSL 5 kap. 5 § har som förutsättning för fel i vara uppställts att säljaren inte kan visa att detta beror på omständighet, som bör tillräknas köparen. Näringsidkaren skall visa att köparen har förfarit i strid med anvisningarna eller eljest kulpöst. Nordiska språkinstitutet fordrar att eleven visar att han handlat enligt givna anvisningar, d.v.s. felet har funnits då köpet gjordes. Det är alltså här inte fråga om någon "tilläggsförmån" i förhållande till KSL 5 kap. 2 §.

Som följd av vad ovan fastslagits kan man konstatera att innehållet i det under punkt 4 b nämnda Nordiska språkinstitutets garantivillkor är för konsumenten likadant som den rätt att frånträda köpet, som han har enligt KSL 5 kap. 2 §. Genom att kalla en konsumenten på lag grundad rättighet för garanti har konsumenten ingivits en vilseledande bild av sin rättsliga ställning. Att lämna en kvalitetsgaranti i anslutning till utbildningen måste anses vara otillbörligt gentemot konsumenterna.

c) Enligt avtalslagens regler anses ett bindande avtal ha ingåtts då ett accepterande svar har lämnats på ett gjort erbjudande. Att avtalet är bindande innebär bl. a. att säljaren inte sedan avtal ingåtts kan ensidigt ändra avtalets innehåll. Nordiska språkinstitutets prisgaranti, enligt vilken kursens pris inte ändras under studietiden, hur länge studierna än må pågå, är således betydelselös ur juridisk synvinkel.

Bolaget lovar i form av en garanti att materialets pris skall förbli detsamma oberoende av studietidens längd. Då det emellertid vid kursens början har gjorts ett avtal med kunden, enligt vilket priset har bestämts till 12 x 49,20 mark, d.v.s. tillsammans 590,40 mark, har bolaget inte rätt att ensidigt höja det avtalade priset. Mot laudatur-kursen är en helhet, som det vore möjligt att i sin helhet sända kunden genast efter det att avtal slutits. Det är ej heller fråga om något kontinuerligt avtalsförhållande, där varans pris under en lång avtalsperiods gång kan utsättas för prishöjningstryck till följd av omständigheter, varöver säljaren inte råder.

En garanti i denna form innehåller därför inte någon fördel jämfört med vad konsumenten i varje fall är berättigad till genom direkt stöd i lag. Den är tvärtom ägnad att inge konsumenten en felaktig bild av de rättigheter, som tillkommer honom enligt lag.

CHRISTIANOS COLIJEFFS BEMÖTANDE

Svaranden, fil dr. Christianos Colijeff, innehavare av firman Pohjoismainen kieliopisto - Nordiska språkinstitutet, har bestridit att hans marknadsföring skulle vara otillbörlig och yrkat att käromålet skulle förkastas. För den händelse förbud dock skulle i någon utsträckning utfärdas har svaranden anhållit om att det inte skulle förstärkas med vitesföreläggande.

Svaranden är vad gäller de viktigaste sakfrågorna av helt samma mening som KO. Problemet ligger emellertid i tolkningen. De av KO framförda yrkandena är tillsynes precisa, men vid närmare granskning visar det sig att ett utfärdande av de av KO yrkande förbuden, tillämpade på detta fall, ingalunda kommer att avgöra de punkter, där man har olika uppfattning.

Svaranden verkar som en del av en internationell företagskedja, som har sitt huvudsäte i USA. Företagskedjan producerar språk- och andra kurser i olika länder samt ägnar sig åt sociologisk och pedagogisk forskning. En ledande id‚ är - på grundval av synnerligen noggranna forskningsresultat - att eleven förmår att själv, med hjälp av omsorgsfullt utformat studiematerial, rätta sina fel så att kontakten med "läraren" minimeras. Detta är inte i första hand en fråga om kostnadsinbesparing utan om en pedagogisk grundid‚.

KO vill härur draga den slutsatsen att det vid marknadsföring av sådana kurser är fråga om postförsäljning av en vara, varigenom alla KSL:s regler om postförsäljning såsom sådana skulle bli tillämpliga.

Svaranden motsätter sig ingalunda i och för sig att de vid postförsäljning till konsumentens skydd givna rättigheterna tillämpas på detta fall. Vid överläggningarna med KO har det inte gått att komma till en klar tolkning av hur de nämnda normerna skulle tillämpas på kursen. KO utgår från att kursmaterialet skulle kunna levereras till beställaren på en gång och att det skulle kunna säljas i bokhandeln i form av en bok. Ehuru materialet i undantagsfall kan sändas som paket till beställaren är det regel att beställaren får kurshäftena i den takt han önskar. Då beställaren är en skolelevs målsman och den, som använder materialet, är eleven, har detta tillvägagånssätt en viktig pedagogisk bakgrund. Det är alldeles för lätt att glömma bort material, som kommit en gång. Då det med vissa mellanrum kommer ett nytt studiehäfte, aktiverar detta för sin del till att arbeta med detsamma. Svaranden har ägnat sig åt kursverksamhet i branschen i nära 20 år och vet vad det är fråga om.

Svaranden utgår från den juridiska ståndpunkten att en beställd kurs är en helhet, ehuru de enskilda kurshäftena vanligtvis levereras var för sig med bestämda mellanrum. Kursen får inte avbrytas i strid med beställningsförbindelsen. En annan sak är att svaranden ger beställaren mycket vidsträcktare rätt att få sina pengar tillbaka än vad som lagen fordrar. Denna konsumentens rätt, som grundar sig på tilläggsförmåner, som svaranden ger, kallar svaranden enligt egen uppfattning med rätta för garanti.

I KO:s ansökan talas det kontinuerligt om reklam och broschyrer. Det väsentliga i detta sammanhang är emellertid att svaranden inte genom reklamen eller broschyren strävar till att få någon avtalsförbindelse till stånd. I detta avseende är läget helt annorlunda än vad som i allmänhet gäller vid postförsäljning. Därför är yrkandet på att de normer, som vid postförsäljning skyddar konsumenten, skall tillämpas på svarandens broschyrmaterial på sitt sätt en halvsanning - eller delvislögn.

Med svarandens broschyr strävar man i princip inte till annat än att väcka ett sådant intresse att beställaren (elevens målsman) begär att utan förbindelse få det första läropaketet. Om det intresserar honom kan han göra en bindande beställning av de senare läropaketen. I samband med det första läropaketet berättas det noggrant vad beställningen betyder.

Då den första beställningen för att lära känna det första häftet är helt utan förbindelsen är det oskäligt att fordra att det i detta sammanhang redan i presentationsmaterialet skulle samlat och preciserat framgå allt, som lagen stadgar om postförsäljning och vad som är villkoren för kursen i dess helhet. Då KO undrar vad svaranden gör om den, som har fått det första lärohäftet, inte beställer kursen och ej heller returnerar häftet, är svaret helt enkelt: inget alls. Svaranden har ingen användning för eventuellt med fett fläckade kurshäften. Å andra sidan är det också förståeligt att svaranden inte kan utlova obegränsad rätt att avbryta kursen, varken av pedagogiska eller ekonomiska skäl. Använda kurshäften kan svaranden ej heller längre använda.

Svaranden utgår för sin del från att kursvillkoren blir klargjorda i samband med det material, som levereras med det första lärohäftet och beställningsförbindelsen. I denna del är läget väsentligt annorlunda än vid postförsäljning i allmänhet.

Om eleven har beställt hela kursen på en gång framgår det av materialet att han har rätt att returnera materialet inom en tid, som för svarandens del är längre än vad lagen fordrar och svaranden håller inte fast ens vid den av honom själv fastställda fristen. Svaranden har inte en enda gång under de nära 20 gångna åren skridit till utmätning och kommer ej heller att göra så. Svaranden har inte skaffat något enda betalningsföreläggande, icke någon enda talan har väckts till följd av obetalda kursavgifter. Svaranden håller i princip på sina rättigheter - men denna princip gäller pedagogiskt i elevernas intresses namn. Svaranden har aldrig juridiskt hänvisat härtill och kommer ej heller att göra så. Detta är en väsentlig omständighet då det gäller att förstå svarandens verksamhet. Den bakom svaranden stående internationella koncernen strävar inte efter vinst utan använder rörelsens avkastning för forskningsverksamhet.

Om eleven däremot har utan förbindelse beställt det första lärohäftet (i fråga om mindrerågiga med målsmans samtycke) föreligger inte tillnärmelsevis samma behov av skydd för konsumenten som om han på basen av blott en annons eller broschyr får den beställda varan. Det är här fråga om "köp på basen av prov". Men också då sker den egentliga beställningen med stöd av de slutsatser beställaren kan draga av det första kurshäftet, med vilket det kommer detaljerade anvisningar för beställningen och förklaringar därtill. Man kan ej av svaranden fordra att han i reklam- eller broschyrmaterial skall förklara förhållanden, vilka förklaras i samband med leveransen av kursmaterialets första skede, då detta första skedes provmaterial sändes till beställaren utan förbindelse.

På denna grund anser svaranden att KO:s yrkanden (1) och (2) saknar grund så som de äro utformade. Om utformningen är den att det skall informeras om returneringsrätten och om avtalets innebörd antingen i broschyrerna eller på dessas grund översända oförbindliga prov, har svaranden helt samma uppfattning som KO: förvisso skall människorna få klar information om vad de åtager sig. Men, som sagt, det åtagande, som konsumenten tar på sig, har för svaranden en pedagogiskpsykologisk och inte någon juridisk betydelse.

I KO:s skrivelse har det hänvisats till svårigheter att få kontakt med svaranden och till att svaranden inte har svarat på vissa till konsumentklagonämnden riktade yrkanden.

I svarandens tjänst fanns en person, vilken till följd av psykisk sjukdom då och då var arbetsoförmögen, vilket det var omöjligt att känna till i USA. Han svarade inte på alla förfrågningar. Han är ej längre i svarandens tjänst. Detta har svaranden bringat till KO:s kännedom. Å andra sidan fäste han inte avseende vid sådana klagomål från konsumenter, där man fordrade att få avbryta en redan påbörjad kurs. Han hade ju fått direktiv om att man inte fick skrida till tvångsmedel. Han missförstod saken på så sätt att man genom klagomålet fordrade något, där klagandens fordran var i överensstämmelse med svarandens principiella inställning och därför med hänsyn till de av honom erhållna anvisningarna var fullständigt onödiga. Varför skulle man fordra att få sluta en kurs - då svaranden i varje fall inte skulle skrida till att indriva något, trots den lämnade förbindelsen. Förhållandena är nu i detta avseende i ordning och den sista konsumentens klagomål avlägsnades från listan då svaranden meddelade att man i ingen händelse skulle skrida till inkassoåtgärder.

Svaranden kan lova att meddela både gatuadress och telefonnummer. Svaranden kan emellertid inte förstå vilken betydelse detta kan ha för kunderna, såvida han inte samtidigt förbinder sig att ha bestämda jourtiden. Att konsumenten får sticka in sitt budskap i brevspringan i stället för att ringa eller skriva ett brev utgör en obefintlig besparing för honom för den händelse han kommer till den uppgivna adressen då ingen är på plats eller om det på det angivna telefonnumret svarar en telefonsvarare.

Svarandens verksamhet är av den naturen att eleven får, då han skriftligen framför sitt ärende och så önskar, personliga anvisningar beträffande oklara punkter. Ett väl planerat material gör emellertid vanligtvis sådana kontakter onödiga. Svaranden är alltså inte något brevlådeföretag, ehuru dess verksamhet är uppbyggd på så sätt att det inte behöver någon stor på tjänstetid arbetande organisation med ett kontor o. dyl.

Var och en förstår att svaranden inte kan garantera eleven ett positivt studieresultat. Ingen kan göra detta och det har svaranden ej heller påstått. Den enda garanti, som svaranden i detta avseende lämnar, är att en elev, som använt materialet enligt anvisningarna, får sina pengar tillbaka, om han inte uppnår sitt mål (avklarade villkor, underbetyget höjt till godkänt, höjt betyg). I vissa fall har svaranden till och med lovat dubbla det erlagda beloppet tillbaka. Svaranden litar nämligen på sitt material och att döma av att det kommit mycket få anspråk på återbetalning, saknar denna tillit inte grund.

I KO:s ansökan framföres spetsfundigheten att det måste anses vara otillbörligt att förbinda en garanti med studierna och att svarandens garantivillkor skulle överensstämma med den konsumenten tillkommande rätten att frånträda köpet.

En skrivmaskinstillverkare ger exempelvis inte någon garanti att maskinen återtages om köparen inte med dess hjälp får en tryckbar roman till stånd. Det är inget fel på skrivmaskinen, ehuru det kan så vara på skrivaren.

Svaranden garanterar att eleven får pengarna tillbaka med vissa aktivitetsvillkor (där svaranden i praktiken inte så strängt håller på att de uppfylles), såvida kursen inte har positivt inverkat på hans strävanden.

Även en rätt ung elev - för att inte tala om målsman - förstår att svaranden inte kan utlova någon laudatur, att villkor klaras av och ej heller andra resultat. Det enda, som svaranden kan garantera, är (1) kursmaterialets höga och på internationellt forskningsarbete grundade nivå och (2) rätt att få pengarna tillbaka med samma blopp eller t. o. m. duppla beloppet. Detta går vida över den i lagen givna rätten att frånträda, då ej ens KO har påstått att det skulle vara något "fel" på svarandens kurser.

Beträffande prisgarantin visar KO:s yrkande inte på kännedom om praxis inom branschen. I dess ljus skulle man nämligen ha kunnat slå fast att prisförhöjningar under en lång kurs' gång enligt avtalsvillkoren är regel och inte undantag. Svarandens villkor är visserligen inte i denna del av speciell garantinatur, men det använda uttrycket "garanti" bör granskas som en helhet, med hänsyn tagen till de olika förmåner, som svaranden ger jämfört med vad konsumenten eljest enligt lag och praxis tillkommer.

Ordet "garanti" har i dagligt tal en viss betydelse, som ej får uteslutas med juristeri: en utlovad förmån, som sträcker sig utöver i lagen fastställda, bestämda villkor. Det väsentliga är att svaranden inte i någon del har lett konsumenterna vilse och ej heller har strikt hållit sig till de angivna villkoren. Svaranden har sett dem helt annorlunda än KO, som ett medel att främja konsumentens intresse i det speciella läge, som svarandens verksamhet avser, där eleverna till följd av sin omogenhet inte inser vad deras egen fördel fordrar. Då svarandens material uppfyller alla de högsta internationella kriterierna, har svaranden grund för att hålla fast vid sina rättigheter, ehuru han i verkligheten ger efter, hela tiden mera med elevens intresse än egen ekonomisk vinst för ögonen.

Svaranden motsätter sig att förbud utfärdas i den form som KO påyrkat. Av yrkandena skulle punkt 1) förutsätta att det i annonser och broschyrer informerades om rätten att frånträda köpet, där sådan mera preciserad information kan ges i samband med materialet i första kurshäftet, vilket lämnas utan någon som helst förbindelse och punkt 2) förutsätta att man åter i det material, som utan förbindelse och för kännedom marknadsföres, tar upp förhållanden, som är nödvändiga först då den egentliga beställningen göres. Härförutom ger såväl punkt 1) som 2) anledning till tolkningsproblem: vilken rätt finns det att med stöd av stadgandena om postförsäljning avbryta en kurs och vad är enligt någons uppfattning en tillräckligt informativ broschyr. Vitesföreläggande bör inte utfärdas på grundval av oklara kriterier.

Vad beträffar punkt 3) är svaranden beredd att i och för sig meddela sin gatuadress, men anser det vara onödigt att utfärda ett vitesföreläggande för ett sådant åläggandes skull, såvida det inte samtidigt fordras att det skall vara någon, som träffas på denna adress under jourtider, för vilket det inte torde finnas laglig grund.

Vad beträffar punk 4) går KO, i likhet med i några tidigare mål, till strid mot allmänt språkbruk, där bregreppet garanti har en vidare betydelse än i juridiskt språk. I svarandens fall är läget emellertid annorlunda än vad KO låter förstå och garantin är i detta avseende helt verklig samt grundad och svarandens marknadsföringssed motiverad.

MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Svaranden, fil dr. Christianos Colijeff, innehavare av firman Pohjoismainen kieliopisto - Nordiska språkinstitutet, marknadsför för gymnasister avsedda "mot laudatur" brevkurser i engelska och svenska. Pohjoismainen kieliopisto - Nordiska språkinstitutet hör till den i USA verksamma företagskedjan American Language Center.

De av svaranden marknadsförda kurserna är uppdelade på 12 häftesdelar, "studieavsnitt". Varje häfte innehåller bl. a. språklära med morfologiövningar, skriftliga övningar, översättningar och textförståelseuppgifter med flervalsfrågor och lösningar. I vart och ett av häftena finns också modellsvar i anslutning till alla övningar och studieanvisningar.

Svarandens marknadsföring sker på så sätt att broschyrer om kurserna utdelas till eleverna i skolorna genom lärares förmedling. I broschyrerna erbjudes konsumenten tre alternativa sätt att beställa kursen. I en beställningskupong i en broschyr kan elevens målsman göra en oförbindlig "för kännedom-beställning". Till den konsument, som beställt, sändes med posten som "för kännedom-beställning" det första häftet, med vilket följer marknadsföringsmaterial, beställningsblankett och "garantibok". Med beställningskupongen i en annan broschyr kan man beställa kursernas 12 häften som en helhet. Med kupongen i en tredje broschyr kan man beställa kursen antingen som en helhet eller som två leveranser   sex häften.

1. Svaranden säljer de nämnda kurserna per post. Till kurserna hör inte någon senare meddelad undervisning såsom exempelvis rättning av övningsuppgifter, repetitionsövningar och ej heller prov. Alla till kursen hörande studieanvisningar finns med i det försålda skriftliga kursmaterialet.

De av svaranden marknadsförda kurserna är slutgiltiga, enhetliga helheter redan vid marknadsföringstillfället. Svaranden har inte anordnat någon uppföljning av hur studierna framskrider och till kurserna hör ej heller andra drag, som hänföres till den enskilde konsumenten.

De av svaranden marknadsförda kurserna måste därför anses vara konsumtionsvaror och på dem skall stadgandena om postförsäljning i KSL 6 kap. tillämpas.

Enligt KSL 6 kap. 6 § har köparen vid postförsäljning rätt att frånträda sitt erbjudande att köpa varan eller sitt positiva svar på säljarens försäljningserbjudande inom sju dagar från mottagandet av varan eller det första varupartiet.

Vid postförsäljning är det inte nödvändigt att i samband med leverans av nyttigheten till kunden överlämna en särskild handling beträffande rätten att frånträda. Alla konsumenter känner inte till att de vid postförsäljning har en på lag grundad oinskränkt rätt att inom viss tid frånträda köpet. Marknadsdomstolen anser att konsumenten skall informeras om rätten att vid postförsäljning frånträda köpet och om tidsfristen härför senast i samband med varans eller det första varupartiets leverans.

De av svaranden marknadsförda kurserna erbjudas per post enligt tre olika alternativ. Endast i den broschyr, där hela kursen erbjudes som en helhet, har det lämnats tillräcklig information om rätten att frånträda köpet.

I den broschyr, där alla de till kursen hörande 12 "studieavsnitten" på en gång eller alternativt de sex första "studieavsnitten" nämnes följande: "Alla de 12 studieavsnitten i de olika kurserna är avsedda att och kan skickas på samma gång (då Du bäst kan göra Din egen tidtabell) mot postförskott, men också i två poster (6+6) om Du så önskar ---". I broschyren är det inte nämnt att man får inom viss tid annullera den beställda försändelsen. Svaranden har ej heller förebragt utredning, som visar att det i samband med leveransen av kursmaterialet har lämnats information om rätten att frånträda köpet.

I den broschyr, där det erbjudes en "lär känna-beställning" av det första "studieavsnittet" nämnes bl. a. följande: "Det lönar sig att lära känna och det kan Du göra helt gratis och utan förbindelse" samt "Bekanta Dig utan förbindelse. Du kan alltså returnera den första försändelsen om Du inte vill deltaga i undervisningen." I broschyren är det inte nämnt inom vilken tid en eventuell returnering skall ske.

I det material, som hör till "lära känna-beställningen" finns det i bilagan "allmänna anvisningar" en redogörelse för hur en eventuell returnering skall ske och till vem försändelsen skall returneras. I materialet finns emellertid inte nämnt inom vilken tid returneringen skall göras.

Genom att i sin marknadsföring ha underlåtit att informera konsumenterna om den lagenliga rätten att frånträda köpet och om den tid, inom vilken returneringen skall ske, har svaranden i sin marknadsföring förfarit otillbörligt.

2. Svarandens broschyrer innehåller riklig text. Broschyrtexten är nästan i sin helhet reklamtext. Så finns exempelvis i den broschyr, där kursen erbjudes som ett "paket" eller i två poster, under punkten "totalpris och prisjämförelse" två spalter   31 rader med reklamtext, vari kort finns omnämnt priset på den av svaranden erbjudna kursen. På en annan sida i broschyren nämnes priset på ett "studieavsnitt" inblandat i reklamtexten. I den broschyr, där det första "studieavsnittet" erbjudes som "lära känna-beställning" är priset för ett "studieavsnitt" nämnt två gånger inne i reklamtexten.

I synnerhet vid postförsäljning, då konsumenten inte har möjlighet att före beställningen direkt lära känna den erbjudna nyttigheten, utan måste göra sin beställning enbart på grundval av broschyrmaterialet, måste konsumenterna i marknadsföringen erhålla tillräcklig information om för köpbeslutet viktiga omständigheter. Sådana omständigheter är de med erbjudandet förenade villkoren, d.v.s. exempelvis den erbjudna nyttighetens pris och leveransvillkor. Presentationen av avtalsvillkoren skall ske klart i marknadsföringsmaterialet och på en sådan plats i broschyrer och annat marknadsföringsmaterial att konsumenten lätt kan finna de angivna avtalsvillkoren.

Svarandens broschyrer är mångordiga och innehåller rikligt med detaljer. Avtalsvillkoren i samband med erbjudandet, t. ex. pris och betalningsvillkor, finns i broschyrerna utspridda inblandade i reklamtexten. Svarandens avtalsvillkor är svåra att hitta.

Genom att i sin marknadsföring inte redogöra för de presenterade avtalsvillkoren på sätt, som avviker från reklammaterialet, har svaranden i sin marknadsföring förfarit otillbörligt.

3. På de beställningskuponger, som finns i svarandens broschyrer, där kursen erbjudes som ett "paket" eller i två poster har som beställningsadress angivits "Garantikurser, PB 766, 00101 Helsingfors" och "Garantikurser, PB 204, 00101 Helsingfors". I den broschyr, med vars beställningskupong man kan beställa det första "studieavsnittet", finns på motsvarande sätt angivet: "Fjärrundervisningsavdelningen, beställningsadress: PB 204, 00101 Helsingfors". Svaranden har också haft verksamhetsställe i Helsingfors på Nylandsgatan 34. Denna gatuadress har emmellertid inte angivits i broschyrerna.

I det marknadsföringsmaterial, som hör till "lära känna-beställningen" återfinnes bl. a. följande: "Av eleven skriftligen gjorda frågor besvaras året runt utan avgift. På så sätt blir eventuella oklarheter uppklarade." och "Om Du under Dina studiers gång har något, vad som helst, att meddela är det rätta sättet att skriftligen taga kontakt med vår institution, adress: PB 204, 00101 Helsingfors, --- Lägg särskilt märke till att vi sköter alla ärenden, som hör till vår fjärrundervisning, endast skriftligen per post, inte alls per telefon ---". I marginalen på "garantiboken" står det: "Läs alla punkter i garantiboken! Eventuella tilläggsfrågor till kurssekreteraren tel. (90) 662772". Svaranden har uppgivit att det inte på det i broschyren och "garantiboken" angivna telefonnumret finns någon jourpassning.

Konsumenterna har vid postförsäljning behov av att vända sig till säljaren bl. a. då de önskar utnyttja den dem vid postförsäljning tillkommande rätten att frånträda köpet. Om näringsidkaren har ett verksamhetsställe, där denne eller någon annan för hans räkning är verksam, kan konsumenten lättare träffa näringsidkaren om gatuadressen är angiven i marknadsföringsmaterialet. Om näringsidkaren har ett verksamhetsställe skall konsumenten också kunna returnera varan direkt till verksamhetsstället.

Svaranden har genom att underlåta att senast vid leveransen av studiematerialet eller dess första del meddela konsumenterna sitt verksamhetsställes gatuadress förfarit otillbörligt.

4. a) I svarandens broschyr, där kursen erbjudes som ett "paket" står det: "Garanti: --- Om Du inte efter att i 10 (tio) dagar ha studerat mot laudatur-textkursen har blivit helt övertygad om att det inte finns några bättre kurser än dessa och att innehållet i kurserna till alla delar är det bästa, som står att få, returnerar Du kurserna, varvid vi utan att fråga återbetalar alla Dina pengar. ---"

Marknadsdomstolen har i sina motiveringar för beslutet 1980:7 slagit fast: "Konsumenten förutsätter allmänt att en garanti för honom innebär någon fördel, som han inte skulle erhålla garantin förutan. Också i KSL har det förutsatts att en garanti är ett tilläggsåtagande."

Inom postförsäljningshandeln är det vanligt att man ger konsumenten returrätt inom 10 eller t. o. m. 14 dagar i stället för de sju i lagen angivna. Den returrätt, som svaranden beviljar vid postförsäljning, avviker inte från den praxis, som råder inom branschen. Ehuru den rätt att frånträda köpet, som svaranden medger, vad tiden beträffar är något längre än konsumentens rätt enligt lagen, kan det av svaranden för garanti kallade villkoret jämställas med den i KSL 6 kap. förutsatta rätten att frånträda köpet.

Svaranden har kallat en rätt att frånträda köpet, som är att jämställa med den konsumenten enligt lag tillkommande rätten att frånträda, för garanti. Förfaringssättet har varit otillbörligt.

b) I den broschyr, där kursen erbjudes som ett "paket" eller i två poster, finnes följande angivet: "Garanti --- Om eleven efter att ha genomfört mot laudatur-kursen helt enligt anvisningarna --- inte skulle klara av sitt villkor under sommarens lopp eller inte blir godkänd vid höstens studentskrivningar i det ämne han studerar eller inte vid studentskrivningarna skulle få ett högre betyg än tidigare, får han omedelbart alla erlagda avgifter tillbaka. ---"

1 den "garantibok", som kommer till konsumenten med det första till "lära känna-beställningen" hörande läromedelspaketet står det: "Tillägg till garantiboken, ny garanti: pengarna dubbelt tillbaka. --- Alla den bifogade garantibokens klara och entydiga garantivillkor är till alla delar i kraft, förutom att vi nu ger en ny, ännu mera enastående garanti än tidigare: pengarna dubbelt tillbaka om Du inte efter att ha studerat mot laudatur-garantikursen enligt anvisningarna och använt läromedlen lyckas = inte får Din tidigare underkända studentskrivning godkänd eller inte får höjt betyg jämfört med Din tidigare studentskrivning, må det sedan vara vilket som helst, eller inte klarar av Ditt villkor i gymnasiet. ---"

Garantivillkoren är i garantiboken förklarade bl. a. så här: --- Villkor för garantin är att eleven genomför alla kursens övningar fullständigt och till alla delar enligt anvisningarna med användning av de i anvisningarna angivna medlen och att eleven har alla bredvidböcker enligt anvisningarna (= grammatik och ordböcker enligt anvisningarna). --- Om eleven inte lyckas klara av sitt villkor eller sin studentskrivning skall han till oss insända sina studieprestationer (= arbetshäften; studieavsnitten skall returneras först sedan arbetsprestationen granskats) för kontroll och tillförlitliga intyg rörande 1) deltagande i de båda villkorsförhören eller höstens student skrivning och 2) det slutliga resultatet av proven. I fall av misslyckande skall arbetsprestationerna skickas inom TVÅ DAGAR (observera tiden!) från det att resultaten tillkännagavs och kom till elevens kännedom. Adress: PB 766, 00101 Helsingfors 10."

Svarandens löften "pengarna tillbaka" eller "pengarna dubbelt tillbaka" om konsumenten inte klarar av villkoret, klarar studentskrivningen eller får höjt betyg i studentskrivningen är en tilläggsförmån för konsumenten, som svaranden utlovar utöver vad som enligt lag tillkommer konsumenterna.

Om konsumenten inte klarar av sina villkor eller klarar av studentskrivningen eller inte får sitt studentskrivningsbetyg höjt, skall han få de enligt "garantin" utlovade pengarna tillbaka sedan han visat att han har utfört alla till kursen hörande uppgifter helt enligt de erhållna anvisningarna och bl. a. skicka svaranden sin studieprestation inom två dagar från det att resultatet tillkännagavs. Villkoren för den utlovade återbetalningen av avgiften, som svaranden kallar garanti, är sådana att den utlovade tilläggsförmånen ofta i praktiken blir blott skenbar för konsumenten.

Den av svaranden lämnade tilläggsförmånen kan därför inte vara en i KSL avsedd garanti. Genom att kalla den nämnda tilläggsförmånen för garanti har svaranden förfarit otillbörligt.

c) I den svarandens broschyr, med vars beställningskupong man kan beställa det första läropaketet med "lära känna-beställning" finns följande angivet på beställningskupongen: "Prisgaranti: grundpriset för läröavsnitten stiger inte under den tid Din kurs pågår, må Du hålla på hur länge som helst."

Även vid postförsäljning anses ett bindande avtal om köp ha träffats då ett accepterande svar lämnats på gjort anbud. Att avtalet är bindande betyder bl. a. att säljaren inte kan efter det att avtal träffats ensidigt ändra avtalets innehåll, exempelvis priset.

Det pris för de av svaranden marknadsförda kurserna, som skall anses vara avtalat, är det, som nämnts i svarandens erbjudande, såvida konsumenten har accepterat och beställt kursen. En senare prishöjning skulle ha förutsatt att konsumenten skulle ha godkänt en ändring av avtalets villkor rörande priset.

Svaranden har kallat det förhållandet att priset på en erbjuden nyttighet inte höjes för de posters del, som senare levereras, för garanti. Förfarandet har varit otillbörligt.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner rättvist att med stöd av KSL 2 kap. 1 och 7 § vid vite av etthundratusen (100 000) mark förbjuda Christianos Colijeff, innehavare av firman Pohjoismainen kieliopisto - Nordiska språkinstitutet att vid marknadsföring av för konsumenter avsedda språkkurser

1. erbjuda språkkursmaterial per post, såvida inte konsumenten senast i samband med leverans av studiematerialet eller dess första del informeras om konsumentens rätt att frånträda köpet och inom vilken tid frånträdandet skall ske,

2. erbjuda språkkursmaterial, såvida inte i broschyren angivna avtalsvillkor presenteras på ett från reklammaterialet avvikande sätt,

3. erbjuda språkkursmaterial per post, såvida inte konsumenterna senast i samband med leverans av studiematerialet eller dess första del informeras om svarandens verksamhetsställes gatuadress,

4. a) kalla en med den i lag stadgade rätten att vid postförsäljning frånträda köpet jämställbar rätt att frånträda för garanti,

4. b) kalla ett i praktiken skenbart löfte om återbetalning av priset för garanti och

4. c) kalla en utfästelse att språkkursens pris inte skall höjas under den tid kurshäftena levereras för garanti.

Förbuden skall iakttagas från 1.9.1989.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Valkonen, viceordförande, Wilhelmsson, Aaltonen, Jääsalo, Mustonen, Ollikainen, Pohtola och Vasara