9.10.1987

KONSUMENTOMBUDSMANNENS YRKANDE

a) KO har yrkat att det för Alehdet Oy (Atidningarna) till förstärkande av ett av marknadsdomstolen genom beslut 1983:4 med stöd av konsumentskyddslagen (KSL) 2 kap. 1 och 7 § den 31.5.1983 utfärdat och 1.9.1983 ikraftträtt förbud utsatta vitet på tvåhundratusen (200 000) mark utdömes till betalning.

Dessutom har KO yrkat att bolaget med stöd av KSL 2 kap. 1 och 7 § vid vite förbjudes att

b) till konsumenterna marknadsföra produkter på så sätt att försäljningsfrömjande lotterier och uppmaningar att deltaga i dessa dominerar marknadsföringsåtgärderna i stället för produkten och presentationen av denna och

c) i marknadsföringen för främjande av sina produkters försäljning anordna lotterier, där den konsument, som beställer produkten kan deltaga genom att returnera ett svarskort, som skickats honom med marknadsföringsmaterialet och är färdigt tryckt och innehåller blott redogörelser för hur man deltager i lotteriet och hur man prenumererar, såvida inte en konsument, som inte prenumererar, beredes möjlighet att deltaga i lotteriet genom att returnera ett till samma material hörande färdigt tryckt svarskort, som blott innehåller en anteckning om deltagande i lotteriet, vilket kort till sin storlek och utformning är likadant som det svarskort, som även avser prenumeration.

Bolaget marknadsförde i juli 1982 prenumerationer på tidningen Apu till konsumenter genom bl.a. direktreklamförsändelser. Direktreklamförsändelsen innehöll ett omslagskuvert, en "värdecheck", som berättigade till deltagande i utlottning av 115 000 mark, ett prospekt, som presenterade lotterivinsterna, ett annat sådant, som beskrev, hur man ansluter sig till "Apu-klubben" och vinsterna i de inom klubben anordnade lotterierna, ett brev till försändelsens mottagare samt KANSKE- och NEJ-svarskuvert.

Direktreklamförsändelsens omslagskuvert dominerades av texten "skyndsamhetsklassificering A" och "innehåller en på Ert namn utskriven VÄRDECHECK". Överst i försändelsen fanns "värdechecken", på vilken fanns konsumentens namn samt med stora siffror huvudvinsten i lotteriet, 115 000 mark. För att presentera vinsterna fanns det ett särskilt prospekt i direktreklamförsändelsen. Det prospekt, som uppmanade till anslutning till "Apu-klubben" beskrev huvudsakligen "Apu-klubbens" lotterier och dess vinster. Också i det till mottagaren adresserade brevet presenterades huvudsakligen lotterierna och vinsterna. Presentationen av tidningen Apu var i direktreklamförsändelsen närmast begränsad till tidningens affärsmärke (logo) och ett omnämnande av "jubileumsåret" då tidningen fyllde 50 år.

Marknadsdomstolen ansåg att presentationen av lotteriet och vinsterna i lotteriet på grund av sin mängd och karaktär samt presentationssättet dominerade direktreklamförsändelsen. Genom sitt beslut 31-5-1983 (1983:4) förbjöd marknadsdomstolen bolaget vid 200 000 marks vite att använda lotterier som säljfrämjande åtgärd på ett sådant sätt att lotterivinsten och uppmaningarna att deltaga i lotteriet dominerade reklamen eller marknadsföringsåtgärden.

Bolaget har i mars 1987 skickat konsumenterna ett brev med erbjudande av tidningen Katso. Materialet består av följane delar:

1) omslagskuvert, som på överdelen har texten "Katsos filmråd" (Katso = se, TV- och radioprogramtidning), ovanför adressfönstret texten "Filmrådets kallade medlem" samt dessutom texten "Rösta på alla tiders film och vinn en resa för två till filmstaden". På omslagskuvertets baksida finns texterna "Svara genast! De 500 snabbaste får en reseradio" och "Vilken är din favoritfilm? Kom med i omröstningen! Över 1 120 priser. Hollywood väntar";

2) säljbrev med rubriken "Vilken är alla tiders film". På brevets framsida berättas det bl.a. om möjligheten att i A-tidningarnas stora lotteri vinna 70 000 mark skattefritt eller en semesterresa till Rhodos. Dessutom redogöres det på brevets framsida speciellt för det speciallotteri, som anordnas för röstande i Filmrådet och där man kan vinna en resa för två till Los Angeles samt ett av de 20 frikort till bio, som lottas ut som tilläggsvinster av Filmrådet. På brevets framsida finns vidare i övre hörnet omgivet av rött nämnt att de 500 snabbaste svarandena får en reseradio, värd 130 mark. På brevets baksida presenteras i centrum tidningen Katso och berättas om möjligheten att prenumerera på tidningen för fem månader för 3 x 49 mark, alltså tillsammans 147 mark, knappt 6.70 mark i veckan. Härefter övergår säljbrevet till att ge anvisningar för hur svaret skall sändas in och konstateras att omröstningen kommer att bli spännande. I slutet av brevet förklaras hurusom därtill de 500 snabbaste röstande får en reseradio som pris.

3) en broschyr, på vars framsida det redogöres för ett lotteri, där man kan deltaga genom att vid röstningen ange sina egna favoritfilmer, samt vinsterna vid utlottningen, en enveckas resa för två personer till Los Angeles samt 20 frikort till bio. Dessutom berättas om deltagande i A-tidningarnas stora lotteri på våren. På broschyrens baksida presenteras tidningen Katso och i nedre marginalen nämnes prenumerationsanbudet "blott 7,75 mark per vecka";

4) ett som röstsedel rubricerat och som svarskort fungerande ark, som består av trenne delar: röstsedel, rese- och snabbkupong. På röstsedelsdelen nämnes bl.a. "den röstberättigades namn och adress" och frågas om förslag till alla tiders film. På resekupongen omtalas bl.a. vem som anordnar resan, resmålet och resans värde samt redogöres för andra vinster i lotteriet. På snabbkupongen omtalas bland annat att man med denna kan vinna huvudvinsten i vårens stora lotteri, 70 000 mark, samt nämnes om andra utlottningar, där kupongen deltager. På snabbkupongen är det också nämnt om möjligheten att förmånligt lära känna tidningen Katso samt texten "Sätt bara ett kryss för det fall att du inte vill använda dig av förmånen att lära känna tidningen". På arkets framsida finns också två omnämnanden av den vinst, som de 500 snabbaste får. På arkets baksida redogöres för röstningsanvisningar, röstningspriserna samt de officiella reglerna för utlottningen.

5) filmlista, där det förtecknats namn på inhemska och utländska filmer. I listans nedre del finns en kupong, mot vilken man under mars månad 1987 får två biobiljetter för en biljetts pris vid alla Finnkino Oy:s biografer.

6) ett litet prospekt med bild av två reseradioapparater med rubriken "de 500 snabbaste röstande får pris". I porspektet talas det om att endast sådana röster, som kommit med posten, tages med i tävlingen om de snabbaste röstande och om det samtidigt kommer flera svar än vad det finns priser kommer vinnarna att utses genom lottning;

7) röstningskuvert för returnering av svarskortet.

I bolagets marknadsföringsmaterial för tidningen Katso finns det inget speciellt nej-kort. Det kort, som rubricerats som röstsedel fungerar som svarskort och i dess nedre del finns det en ruta, där den konsument, som inte vill prenumerera på tidningen, men vill deltaga i utlottningen, kan sätta ett kryss. Bredvid rutan finns texten: "Markera med kryss endast i den händelse Du inte vill utnyttja förmånen att lära känna tidningen". Något annat omnämnande om att det är möjligt att deltaga i utlottningen utan att prenumerera på tidningen finns inte i hela marknadsföringsmaterialet.

a) i marknadsdomstolens beslut 1983:4 har ett förfarande, där vinster och uppmaningar att deltaga dominerar marknadsföringsmaterialet, fastställts vara otillbörligt. I motiveringarna ansåg marknadsdomstolen att man då man bedömer marknadsföringslotteriers elle -tävlingars dominans bör ägna uppmärksamheten bl.a. åt mängden och arten av det material i ord och bild, som använts vid presentationen av erbjudandet samt hur materialet i sin helhet presenteras i erbjudandet. Det avgörande bör anses vara det intryck, som erbjudandet gör på en genomsnittskonsument, som tar del av det.

På omslagskuvertet för materialet i tidningen Katsos marknadsföringskampanj finns det inget som helst omnämnande av att kuvertet innehåller ett prenumerationserbjudande. Den enda passus, som hänvisrar till tidningen är texten "Katsos filmråd", vilket dock inte röjer att det skulle vara fråga om ett erbjudande av prenumeration på tidningen Katso. På kuvertet nämnes det om en möjlighet att vinna en resa för två personer till filmstaden. På säljbrevets frånsida presenteras på ungefär en halvsida tidningen Katso och prenumerationserbjudandet. I övrigt framtäder i säljbrevet med betoning bolagets storlotteri samt det speciallotteri, som anordnas för dem i Filmrådet, som avlämnar röst, samt vinsterna i lotterierna. I säljbrevet gives därtill anvisningar beträffande hur man skall deltaga i lotteriet, visserligen inte hur man deltager utan att prenumerera. I prospektet omtalas Filmrådets lotteri samt lotterivinsterna. På prospektets andra sida presenteras tidningen Katso. På det ark, som rubricerats som röstsedel, omnämnes prenumerationserbjudandet i största korthet, lotterierna och vinsterna dominerar fullständigt röstsedelns innehåll. På filmförteckningen och den därtill hörande kupongen nämnes prenumerationserbjudandet på Katso inte alls, liksom ej heller i det lilla prospektet eller röstkuvertet.

Texten i säljbrevet, "Lär samtidigt känna satellittidens förnyade Katso" liksom texten på röstsedeln "Som medlem i Katsos filmråd kan Du också lära känna tidningen Katso exceptionellt billigt: från 1. 4 5 månader blott 3 x 49 mk (tillsammans 147 mk)", ger också det intrycket att huvudinnehållet i det marknadsföringsmaterial, som riktar sig till konsumenterna, är deltagandet i tidningen Katsos speciallotteri och A-tidningarnas stora konsumenten kan prenumerera på Katso för fem månader.

I marknadsföringsmaterialet framhäves också mycket starkt de priser, som utdelas till de 500, som svarar snabbast. Också detta är ägnat att avvända konsumenternas uppmärksamhet från själva dem erbjudna produkten och på så sätt påverka deras beslutsfattande.

Bolagets marknadsföringskampanj för tidningen Katso strider mot marknadsdomstolens 31.5.1983 utfärdade och 1.9.1983 ikraftträdda förbud.

Bolaget har också i maj 1987 distribuerat marknadsföringsmaterial för tidningen Apu till konsumenterna. Detta material omfattar omslagskuvert, prospekt rörande tidningen Apu, ett prospekt kallat nyhets-Apu, ett snabbvinstprospekt samt ja- och nej-kuvert. Också i detta marknadsföringsmaterial betonas just lotterier och vinster. På kuvertet talas det om förmåner för den, som svarar snabbt. Konsumenten kan inte inverka på möjligheten att få dessa, de lottas tydligen ur. Nyhets-Apu innehåller huvudsakligen en presentation av lotterier och pristävlingar. Där meddelas bl.a. prissummorna. Erbjudandet av tidningen Apu är blott ett litet konstaterande i tvenne punkter. Prospektet rörande tidningen Apu, snabbvinstprospektet samt ja- och nej-svarskuverten skildrar likaledes lotterierna och dess vinster. För detta materials del har bolaget brutit mot det av marknadsdomstolen utfärdade förbudet på samma grunder som för Katso-kampanjens del: presentationen av lotterierna och vinsterna dominerar marknadsföringsmaterialet på produktens bekostnad.

b) Motiveringarna för marknadsdomstolens beslut 1983:4 är fortfarande aktuella, varför det finns anledning att hålla det bolaget meddelade förbudet i kraft. Förbudet ordalydelse borde emellertid ses över, så att det bättre motsvarar praktikens fordringar. Bolagets marknadsföringsförfaranden under det gångna året visar att bolaget även eljest än vid marknadsföring av tidningen Katso handlat i strid med det ovan nämnda av marknadsdomstolen för bolaget utfärdade förbudet. Marknadsdomstolen har också i sitt beslut 1987:4 ansett sådant tillvägagångssätt vara otillbörligt, då det i marknadsföringsmaterialet talats föga om tidningen, under det att material, som avser lotterierna förekommit avsevärt mera. I detta beslut har marknadsdomstolen också fastslagit att det är i enighet med konsumenternas intressen att vid marknadsföring av nyttigheter huvudbudskapet i marknadsföringsmaterialet avser den erbjudna produkten och presentationen av denna.

Också i de av Förbundets för direktmarknadsföring i Finland medlemmar godkända Reglerna För Rent Spel fastslås i punkt 4.10. att då konsumenterna erbjudes en tilläggsförmån eller att deltaga ei en reklamtävling eller lotteri skall marknadsföringsmaterialet utformas så att själva erbjudandet, alltså den erbjudna produkten, dominerar. Ett nytt förbud bör meddelas bolaget, utformat så att det bygger på samma grund som den princip, som kommer till uttryck i motiveringarna för marknadsdomstolens beslut 1987:4 och som klart tar ställning till varuupplysningarnas presentation i marknadsföringsmaterialet.

c) KSL:s regler beträffande marknadsföringen förbjuder att i marknadsföringen användes sådana pristävlingar, lotterier och därmed jämställda förfaranden, där man kan deltaga i pristävlingen eller utlottningen endast mot särskilt vederlag. I lotterier, som anordnats i samband med marknadsföring av tidskriftsprenumerationer, skall man därför kunna deltaga utan att prenumerera på tidningen. Denna möjlighet skall klart komma fram i marknadsföringsmaterialet.

Marknadsdomstolen har i sitt beslut 1981:16 förbjudit Yhtyneet Kuvalehdet Oy (Förenade Bildtidningarna Ab) att i sin marknadsföring för att främja försäljningen av sina produkter anordna sådana lotterier, där den konsument, som beställer produkten, kan deltaga genom att returnera ett med marknadsföringsmaterialet honom tillsänt färdigtryckt svarskort, som innehåller upplysningar enbart om deltagande i lotteriet och beställning av produkten, såvida inte den konsument, som inte gör någon beställning beredes tillfälle att deltaga i lotteriet genom att returnera ett till samma material hörande färdigtryckt svarskort, som endast har uppgifter om deltagande i lotteriet och till storlek och utformning är likadant som det svarskort, som även berör prenumeration.

I bolagets marknadsföringskampanj för tidningen Katso innehåller marknadsföringsmaterialet inte något särskilt nejkort, utan det svarskort, som kallas röstsedel och som gäller såväl prenumeration som deltagande i utlottningen, fungerar också som nej-kort under förutsättning av att konsumenten sätter ett kryss på ett ställe, varigenom han meddelar, att han inte önskar prenumerera. Då själva tidningen och prenumerationen i marknadsföringsmaterialet i sin helhet är föremål för synnerligen ringa reklam och ej heller möjligheten att deltaga i lotteriet utan att prenumerera eljest alls nämnes i marknadsföringsmaterialet, är det möjligt att konsumenten kommer att ovetande prenumerera på tidningen. Att uttrycket "Katsos filmråd" användes i marknadsföringen är ytterligare ägnat att påverka i denna riktning, varvid den omständigheten att det är fråga om en prenumerationskampanj för tidningen kommer i skymundan. Då konsumenten ovetande prenumererar på tidningen föreligger ett sådant tillstånd, som man försökt förebygga genom stadgandet i KSL 2 kap. 5 § (RP 8/1977 sid. 28). Bolgets marknadsföring är också i denna del otillbörlig och stridande mot KSL 2 kap. 1 §.

Bolagets marknadsföring uppvisar likgiltighet gentemot marknadsdomstolens beslut. Det vite, som bör utsättas för bolaget, bör därför sättas tillräckligt högt, så att bolaget inte förnyar förbjudna förfaranden eller upprepat bryter mot av marknadsdomstolen meddelade förbud.

A-LEHDET OY:S BEMÖTANDE

Bolaget har bestridit att det brutit mot av marknadsdomstolen meddelade förbud och yrkat att det framställda yrkandet på att det utsatta vitet skall utdömas till betalning förkastas, eller om vite dock utdömes till betalning, detta skulle göras skäligare. Bolaget har också bestridit att dess marknadsföring skulle vara otillbörlig och yrkat att förbudsyrkandena skulle förkastas.

Marknadsdomstolen undersöker å tjänstens vägnar huruvida, sedan målet anhängiggjorts, KO:s ansökan beträffande tidningen Apus marknadsföringsmaterial behandlas i detta mål.

a)Bolaget har inte brutit mot det beslut om förbud, som marknadsdomstolen meddelat 31.5.1983. Sagda beslut om förbud avsåg lotterier, som ägde run via den s.k. "Apuklubben", vilka ansågs dominera tidningen Apus marknadsföring och därför vara otillbörliga. I det fall, som avses i förhandenvarande ansökan, har lotteriet i huvudsak inte alls varit inriktat på tidningens marknadsföring utan på att skaffa redaktionellt material.

Genom en omröstning bland allmänheten, som anordnades i samarbete med Finlands Filmkammare r.f., önskade man kartlägga vilka filmer, som var mest omtyckta av den finländska allmänheten samt försöka aktivera filmallmänheten att gå på bio (fribiljetter). För detta ändamål anordnades det en omröstningstävling, varvid man ville försäkra sig om deltagande genom att lotta ut vinster. Hur röstningstävlingen anordnades framgår av nu förhandenvarande material, som hör samman med "alla tiders film". De insamlade resultaten var det meningen att senare utnyttja i tidningen, något som också skett. Just ovan nämnda redaktionella material - alla tiders film - dominerar materialet.

Som framgår redan av omslagskuvertet deltager de röstande i utlottningen av huvudvinsten, en resa för två till Los Angeles. Samma sak framträder accentuerat såväl i följebrevet ("i den specialutlottning, som ordnas särskilt för filmrådets röstande kan Du vinna en resa för två till Los Angeles!") som i säljbrevet på flera punkter.

Till den del som utlottningarna berör röstandet var dettas mening att aktivera mottagarna att uttrycka sin mening om den bästa filmen. Under dessa förhållanden var det i denna del ingalunda fråga om någon marknadsföringsåtgärd, utan en gallup bland allmänheten. Ur materialet framgår att endast de, som röstade, deltog i de utlottningar, som hade en resa för två till Los Angeles (alternativt 15 000 mark i pengar) som huvudvinst och som tilläggsvinster 20 frikort till bio. Likaså fanns det 500 transistorradioapparater att fördela endast mellan de röstande.

Lotterna i det s.k. storlotteriet var däremot en del av det marknadsföringsmaterial, med vilket tidningen i samma sammanhang såldes. Dessa dominerade emellertid inte marknadsföringsmaterialet, som hade följande innehåll:

1) presentationsbrev, som presenterade tidningen och i korthet storlotteriet, men ävenledes till stor del berättade om ovan nämnda filmomröstning (tävlingen för allmänheten);

2) prospekt, vars ena del i sin helhet presenterade tidningen Katso och lära-känna erbjudandet och vars andra del, med undantag för fyra rader, som presenterade storlotteriet, uteslutande omröstningen för allmänheten;

3) snabbkupong, som likaledes fungerade som beställningskupong, men med vilken såväl röstande som icke-röstande, prenumeranter som icke-prenumeranter kunde deltaga i storlotteriet.

Av det egentliga marknadsföringsmaterialet utgjorde alltså blott en ringa del annat än sådant, som presenterade produkten. Förevarande marknadsföring var inte likadan som den, som var föremål för förbudet. Marknadsföringsmaterialet doiminerades av marknadsföring av själva tidningen, inte av lotterierna. Lotterierna upptog ett sakligt förhållande av tidningens marknadsföringsmaterial. Presentationen av själva tidningen har inte blivit (alltför) lite beaktad. Den vid samma tillfälle genomförda tävlingens för allmänheten röstningslotterimaterial kan inte anses som tidningens marknadsföringsmaterial.

b) KO:s andra yrkande har direkt orsak-verkan sammanhang med yrkandet i föregående avsnitt. Enligt lagen kan marknadsdomstolen förbjuda endast sådan marknadsföringsåtgärd, som redan vidtagits. Då det inte föreligger förutsättningar för att döma ut något vite, så som framgått av det ovanstående, är det ej heller möjligt att meddela nytt förbud eller utsätta nytt vite. Med hänsyn till rättspraxis och rättssäkerhet kan det ej heller finnas grunder för att tuvidga förbudets ordalydelse.

c) Yrkandet grundar sig i materiellt hänseende på regeln i KSL 2 kap. 5 §, enligt vilken det "vid marknadsföring ej får utlovas slumpartad förmån, vars erhållande förutsätter vederlag, köp av konsumtionsnyttighet eller avgivande av anbud om köp". Den del av materialet, som innefattade allmänhetens röstning, utgjorde inte något marknadsföringsmaterial och kan därför inte bliva föremål för någon materiell granskning. I denna del kan därför KSL överhuvud taget inte bli tillämplig utom på sin höjd lagens 2 kap. 5 § 2 mom.

Endast de, som deltog i gallupen för allmänheten, deltog alltså i utlottningen av Los Angeles-resan mm. Detta förutsatte under inga omständigheter någon prenumeration på tidningen. Å andra sidan deltog en prenumerant, som inte röstat, inte i utlottningen. Det är därför klart att det åtminstone i detta avseende inte skett något bott mot 5 §.

Den omständigheten, att det i materialet inte fanns något speciellt nej-kort, kan inte i och för sig konstituera ett läge, som skulle vara otillbörligt sett ur konsumentens synvinkel. Snabbkupongen i materialet innehöll samma möjligheter som särskilda ja- eller nej-kort: om man inte vill prenumerera sätter man ett kryss i rutan, eljest inte. Det ligger inget otillbörligt eller vilseledande i ett sådant förfarande. Alla, såväl prenumeranter som ej-prenumeranter deltager på samma sätt i lotteriet och de behandlas jämlikt vid dragningen, på samma sätt. Det uppstår ej heller någon felaktig uppfattning hos konsumenten beträffande skyldighet att i samband med lotteriet prenumerera på tidningen.

Rörande marknadsföringsmaterialet bör det observeras att ej heller deltagande i storlotteriet förutsatte prenumeration på tidningen. (Prov)prenumeration på tidningen skedde ju med "snabbkupongen" varvid man också kom med i storlotteriet såväl deå man prenumererade som då man inte tog någon prenumeration. I sanbbkupongens nederkant fanns en ruta, där man skulle rita ett kryss, om man inte önskade prenumerera. Också i så fall deltog man i lotteriet. Deltagande i lotteriet förutsatte alltså ej heller i detta fall någon prenumeration. Av det anförda framgår att ej-prenumeranten deltog på samma villkor som prenumeranten i alla dessa utlottningar. Ej heller i denna del har det skett något brott mot KSL 2 kap. 5 §.

Materialet beträffande den nya Apu-tidningen bestod huvudsakligen av tvenne dominerande delar, ett reklamprospekt, som presenterar den erbjudna produkten och ett prospekt, som presenterar lotterierna. Ifrågavande marknadsföringskampanj är till sitt innehåll praktiskt taget identisk med en på hösten 1986 genomförd marknadsdöringskampanj, mot vilken KO inte har funnit skäl att ingripa.

Det reklamprospekt, som utformats för den erbjudna produkten, tidningen Apu, är ett iögonenfallande fyrfärgsprospekt, som berättar om Apu och dess innehåll. Det är till sitt väsen, typografiska dräkt och format liknande den "riktiga" Apu. Logon är densamma som för tidningen Apu och prospektet är vikt för att öppnas som en tidning. Detta prospekt innehåller inget material om lotteri.

"Specialnyhetsapu" presenterar lotterierna framträdande på ett stort pappersark. Tidningen Apus slagord (slogan) dominerar emellertid detta material såväl i rubriken som texten i övrigt. I det till konsumenten riktade brevet med inbjudan att deltaga i lotteriet, som finns med i detta prospekt, är det klart med versaler presenterat ett kraftigt prenumerationsanbud gällande tidningen Apu, varefter det kommer en klar anvisning beträffande hur man skall använda sig av nej-svarskuvertet för det fall mottagaren inte vill prenumerera på Apu. På ja-svarskuvertet redogöres det tydligt för specialerbjudandet rörande tidningen Apu och på nej-svarskuvertet noteras samma sak.

Ifrågavarande direktreklamförsändelse är uppbyggd sålunda att lotterierna och med dem sammanhängande material är klart skilda från presentationen av själva produkten. Detta har gjorts för att det skall bli klart för konsumenten att man här marknadsför tidningen Apu vid sidan av lotterierna. För att aktivera konsumenten har det varit nödvändigt att i kampanjen taga med de i och för sig tillåtna lotterierna. Kampanjen är klar och konsumenten kan inte uppleva den som otillbörlig eller vilseledande. Presentationen av lotterierna och vinsterna har gjorts för sig och skilda från presentationen av själva produkten just av den anledningen, att konsumenten skall klart uppfatta att lotterierna och prenumerationen är två skilda saker. Att Nyhets-Apu har ett större format än prospektet rörande själva produkten beror på att man velat göra det förra i samma format som själva Apu-tidningen. Detta medför emellertid ingalunda att presentationen av lotterierna kommer att dominera på bekostnad av själva produkten.

Vid bedömning av huruvida presentationen av lotterierna dominerar eller inte är det klart att detta i sista hand avgöres av det personliga irrationella intryck, som det hela åstadkommit. Då detta bedömes bör centimetrarna inte vara avgörande. I betraktande av att marknadsföringslotterier som sådana är tillåtna, bör domstolen in dubio förkasta yrkandet.

MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

a) Marknadsdomstolen har i sitt avgörande 1983:4 vid 200 000 marks vite förbjudit A-lehdet Oy att i sin marknadsföring använda sig av lotterier som försäljningsfrämjande medel på sådant sätt att lotterivinsterna och uppmaningar att deltaga i lotteriet dominerar reklamen eller marknadsföringsåtgärderna.

I motiveringarna för det nämnda avgörandet hänvisade marknadsdomstolen till motiveringarna för sitt avgörande 1982:20 sålunda: "Vid bedömning av frågan när presentationen av marknadsföringslotterierna eller -tävlingarna dominerar erbjudandet, måste man taga hänsyn till bland annat det vid erbjudandet använda bild- och textmaterialets mängd och karaktär samt det sätt på vilket hela materialet presenteras i

erbjudandet. --- Det avgörande är vilket intryck som erbjudandet i sin helhet ger genomsnittskonsumenten".

A-lehdet Oy har i mars 1987 till konsumenterna marknadsfört tidningen Katso genom direktreklamförsändelse. Direktreklamförsändelsen omfattade omslagskuvert, ett i tre delar vikt svarskort, där delarna kallades "röstsedel", "resekupong" och "snabbkupong", ett brev, två prospekt, filmförteckning samt "röstningskuvert", på vilket det stod "Katsos filmråd".

På det tredelade svarskortets nedre del, "snabbkupongen" fanns en liten ruta och invid denna texten "markera med ett kryss endast för det fall du inte vill utnyttja lära-känna förmånen".

I tidningen Katsos marknadsföringsmaterial har det redogjorts för en "röstningstävling" beträffande filmer och vinsterna i tävlingen samt skett uppmaning till konsumenterna att deltaga i tävlingen. I materialet har konsumenten kallats för "medlem i Katsos filmråd". Uppmaningar att deltaga samt presentation av "röstningstävlingen" och vinsterna finns i materialet.

Tidningen Katso har presenterats på andra sidan av det prospekt, som berättar om röstningen och prisresan. Också på brevets andra sida har den erbjudna tidningen och "lärakänna erbjudandet" i korthet presenterats.

Katso-tidningens marknadsföringsmaterial innehåller material i anslutning till "röstningstävlingen" rörande filmer till och med till den grad att marknadsföringsförsändelsen är ägnad att inge uppfattningen att det är fråga om endast "röstningstävlingen". "Röstningstävlingen" är emmellertid anordnad på så sätt att den, som deltager i tävlingen, samtidigt prenumererar på Katso, såvida han inte sätter ett kryss i en liten ruta i det tredelade varskortets nedersta del. Ifrågavarande marknadsföringsförsändelse bör därför i sin helhet anses utgöra marknadsföring av tidningen Katso.

Marknadsdomstolen anser att "röstningstävlingen" och dess vinster och uppmaningarna att deltaga dominerar ifrågavarande direktreklamförsändelse rörande prenumeration på Katso.

KO har till stöd för sitt ursprungliga yrkande vid den muntliga förberedelsen i målet inlämnat också ett direktreklammaterial, med vilket bolaget i maj 1987 till konsumenterna marknadsfört prenumeration på tidningen Apu. Direktreklamförsändelsen innehöll omslagskuvert, ett prospekt, kallat "Nyhetsapu", vinstprospekt, ett prospekt om Apu samt ja- och nej-svarskuvert. I marknadsföringsförsändelsen har det använts marknadsföringslotterier som försäljningsfrämjande medel. Nämnda material har för kännedom överlämnats till A-lehdet Oy i samband med protokollet från förberedelsen och bolaget har beretts tillfälle att lämna ytterligare bemötande med anledning av detsamma.

Den "Nyhetsapu", som finns med i tidningen Apus marknadsföringsmaterial innehåller en presentation av marknadsföringslotterierna och uppmaningar att deltaga. I prospektet rörande priserna finns endast presentation av priserna och uppmaningar att deltaga. På omslagskuvertet finns uppmaningar att deltaga. På svarskuvertet har vinsterna presenterats. Också på sista sidan av prospektet, som rör tidningen Apu, är lotterierna och priserna presenterade.

För tidningen Apu finns det en redogörelse blott i det prospekt, som rör tidningen. I "Nyhetsapu" har det i korthet berättats om "lära-känna erbjudandet" på tidningen Apu.

Marknadsdomstolen anser att lotterivinsterna och uppmaningarna att deltaga dominerar direktreklamförsändelsen beträffande tidningen Apu.

Bolaget har därför genom att sända de nämnda direktreklamförsändelserna till konsumenterna brutit mot det förbud, som marknadsdomstolen meddelat i sitt beslut 1983:4.

b) Det ligger i konsumentens intresse att vid marknadsföring av nyttigheter den erbjudna produkten och dess presentation utgör huvudbudskapet i marknadsföringsmaterialet.

I det marknadsföringsmaterial för tidningen Apu, för vilket ovan redogjorts, har det berättats föga om tidningen. Material som hänför sig till tävlingen och lotterier förekommer avsevärt mera. Lotterierna och uppmaningarna att deltaga har därtill framförts på ett sådant sätt att erbjudandet beträffande prenumeration på Katso blir svårbegripligt för konsumenten.

På ovan angivna grunder anser marknadsdomstolen att bolaget förfarit otillbörligt genom att sända nämnda direktreklamförsändelse till konsumenterna.

c) Det skall vara möjligt att deltaga i sådana pristävlingar och lotterie, som anordnas i marknadsföringen, utan att köpa de erbjudna produkterna. Möjligheten att deltaga i tävlingen utan att köpa produkten skall klart framgå ur marknadsdöringsmaterialet. Konsumenter, som köper produkten, får ej heller vid tävlingen sättas i bättre läge än övriga tävlingsdeltagare.

Marknadsdomstolen har i sitt beslut 1981:16 förbjudit ett bolag att i sin marknadsföring anordna sådana lotterier, där den konsument, som beställer produkten, kan deltaga genom att returnera ett med marknadsföringsmaterialet honom tillsänt färdigtryckt svarskort, som innehåller upplysningar enbart om deltagande i lotteriet och beställning av produkten, såvida inte den konsument, som inte gör någon beställning beredes tillfälle att deltaga i lotteriet genom ett returnera ett till samma material hörande färdigtryckt svarskort, som endast har uppgifter om deltagande i lotteriet och till storlek och utformning är likadant som det svarskort, som berör prenmeration.

I motiveringarna för det nämnda beslutet 1981:16 uttalade marknadsdomstolen: "Marknadsdomstolen anser att det sätt på vilket bolaget anordnat marknadsföringslotteriet, enligt vilket möjligheterna för konsumenter som prenumererat och inte prenumererat att deltaga i lotteriet har varit på ovan anfört sätt klart olika, varit ägnat att hos en betydande andel av konsumenterna framkalla den uppfattningen, att de konsumenter som prenumererat och icke prenumererat inte vid lottdragningen behandlas på samma sätt och leda till att man för att få deltaga i lotteriet prenumererar på tidningen, alltså anskaffar en konsumtionsförnödenhet".

Bolagets marknadsföringsmaterial för prenumerationer på Katso innehåller inget särskilt nej-kort. Det tredelade svarskort, varigenom man prenumererar och deltager i utlottningen, där delarna kallas "röstsedel", "resekupong" och "snabbkupong", fungerar också som nej-kort, såvida konsumenten ritar ett kryss på ett ställe, där det står "markera med ett kryss endast för det fall du inte vill utnyttja lära-känna förmånen". Möjligheten att deltaga vid utlottningarna utan att prenumerera nämnes inte på något annat ställe i marknadsföringsmaterialet. I materialet finns det ej heller något speciellt nej-svarskort.

Marknadsföringsmaterialet för tidningen Katso domineras av "röstningstävlingen" beträffande filmer och presentationen av priserna. Det förhållandet att det rör sig om ett prenumerationserbjudande förblir oklart för konsumenten. Konsumenten kan till och med komma att prenumerera i tron att han blott deltar i tävlingen och lotteriet.

På ovan angivna grunder anser marknadsdomstolen att bolaget förfarit otillbörligt vid marknadsföring av tidningen Katso.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

a) Marknadsdomstolen finner rättvist att utdöma det i marknadsdomstolens 31.5.1983 givna beslut 1983:4 till förstärkande av ett A-lehdet Oy meddelat förbud förelagda vitet på tvåhundatusen (200 000) mark till betalning.

Dessutom finner marknadsdomstolen det rättvist att med stöd av KSL 2 kap. 1 och 7 § vid fyrahundratusen (400 000) marks vite förbjuda bolaget att i sin marknadsföring

b) använda sig av lotterier som försäljningsfrämjande medel så att lotterivinster och uppmaningar att deltaga dominerar reklamen eller marknadsföringsåtgärden i stället för den erbjudna produkten och

c) anordna lotterier, där den konsument som beställer produkten kan deltaga genom att returnera ett med marknadsföringsmaterialet honom tillsänt färdigtryckt svarskort, som innehåller upplysningar enbar om deltagande i lotteriet och beställning av produkten, såvida inte den konsument, som inte gör någon beställning, beredes tillfälle att deltaga i lotteriet genom att returnera ett till samma material hörande färdigtryckt svarskort, som endast har uppgifter om deltagande i lotteriet och till storlek och utformning är likadant som det svarskort som även berör beställning.

Förbuden skall iakttagas genast.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Valkonen, viceordförande, Tala, Aaltonen, Antila, Maijala, Mustonen, Ollikainen och Vatanen.

Besvärshänvisning