MD:1985:11
- Ämnesord
- Vilseledande, Sanningsstridighet, Otillbörligt förfarande, Nödvändiga uppgifter, Temporärt förbud, Rättelse
- År för fallet
- 1985
- Meddelats
KO mot Oy Clicman Ab (svaranden). En handbrandsläckare uppfyllde inte de av inrikesministeriet uppställda fordringarna på handbrandsläckare. Den passar inte för användning vid de tillfällen, som angavs i marknadsföringen. I marknadsföringen hade det inte talats om att släckaren till följd av sin svaga släckningsförmåga inte var lämplig som enda släckare. I marknadsföringen hade det därför lämnats en osann och vilseledande bild av släckarens egenskaper och med hänsyn till konsumentens säkerhet väsentliga omständigheter hade utelämnats. Den importör, som marknadsförde släckaren, ålades ett med vite förstärkt förbud och skyldighet att vidtaga rättelse.
KSL_2_kap._1_§, 2_kap._2_§, 2_kap._7_§ och 2_kap._9_§
KONSUMENTOMBUDSMANNENS YRKANDE
KO har yrkat att Oy Clicman Ab med stöd av konsumentskyddslagen (KSL) 2 kap. 1 § 2 mom. samt 2 och 7 § vid vite förbjudes att vid marknadsföring av den enligt sprayprincipen fungerande, gasen halon 1211 innehållande brandsläckaren Ensisammutin (Ensisammutin = "Första släckare")
a) på släckarens sida eller i prospekt riktade till konsumenterna göra marknadsföringspåståendet: "Släckaren för varje plats"; samt lämna följande förteckning i ord eller bild: "användningsställen: bilen, husvagnen, eller båten: hemmet, stugan, arbetsplatsen eller garaget; i närheten av elcentraler, elapparater och motorer; pannrummet, spisstugan samt sådana ställen, där den kan behöva användas" samt på annat härmed jämställt sätt ge uppfattningen att Ensisammutin skulle passa konsumenterna som allmän brandsläckare och att den skulle kunna användas i stället för av inrikesministeriet godkänd brandsläckare;
b) underlåta att omtala att Ensisammutin inte är någon av inrikesministeriet godkänd brandsläckare och att den till följd av sin svaga släckningseffek inte är lämplig som enda brandsläckare.
De under punkt b nämnda uppgifterna bör svaranden åläggas att lämna i all reklam rörande släckaren i en ruta i omedelbar anslutning till bilden av apparaten. Rutan skall som rubrik ha ordet "viktigt" och måste vara avskild från övrig text antingen på så sätt att den tryckts med avvikkande färg eller genom att vara inramad. Rutan måste vara av tillräcklig storlek i förhållande till reklamens format.
De under punkt b nämnda uppgifterna bör svaranden vidare åläggas att lämna också på Ensisammutin på ett bestående sätt, som klart skiljer sig från annan text och bilder, genom en ruta med rubriken "viktigt" och med minimistorleken 5 x 10 cm.
Dessutom bör till återförsäljarna distribueras en affisch, som är minst av formatet 25 x 40 cm och som innehåller de uppgifter, som avses i punkt b. Som bilaga till affischen bör sändas en uppmaning att sätta upp affischen på synlig plats i omedelbar anslutning till det ställa, där släckaren försäljes.
KO har med stöd av KSL 2 kap. 9 § yrkat att svaranden utöver förbudet ålägges att
a) inom tio dagar från det han fått kännedom om beslutet i Helsingin Sanomat införa en minst tvåspaltig annons med meddelande att marknadsdomstolen har förbjudit marknadsföring av brandsläckaren utan angivande av de i punkt b nämnda uppgifterna samt att i samma tidning införa en annons med samma innehåll tre dagar efter det första införandet;
b) införa en annons med samma innehåll och samma format i tidskriften Tekniikan Maailma (Teknikens värld) i det första utkommande numret, där det är möjligt att få en annons införd efter marknadsdomstolens beslut;
c) inom fjorton dagar från det han fått kännedom om beslutet sända samtliga återförsäljare av Ensisammutin ett brev, där det informeras om domstolens beslut och där återförsäljarna uppmanas att sätta upp med följande text försedda affischer på för konsumenterna lätt synlig plats: "Viktigt meddelande till dem, som köpt Ensisammutin. Ensisammutin är inte någon av inrikesministeriet godkänd brandsläckare; Ensisammutin duger inte som enda brandsläckare till följd av sin svaga släckningseffekt." Affischen bör ha minimiformatet 25 x 40 cm och texten bör vara röd på gul botten och affischen bör skickas till återförsäljarna i så många exemplar som bedömes motsvara behovet.
KO har dessutom med stöd av KSL 2 kap. 8 § yrkat att temporärt förbud utfärdas för den tid rättegången pågår.
Bolaget har under våren och sommaren 1985 importerat och marknadsfört halon-brandsläckaren Ensisammutin. Släckaren fungerar enligt spray-principen. Den innehåller 750 ml halon 1211-gas. På själva släckaren finns följande uppgifter om densamma tryckta: "Fördelaktig brandsläckare för alla platser"; "fylld med halon, smutsar inte ner som pulversläckare"; "lätt att sätta fast på den plats man önskar med hjälp av den medföljande ställningen": "skaffa den för Din familjs och egendoms trygghet". Under denna text finns bilder av bil- och husvagnskombination, segelbåt, egnahemshus, strykjärn och lägereld. På släckarens andra sida lämnas noggrannare bruksanvisning, exempelvis så här: "Placera släckaren på ett lätt åtkomligt ställe"; "tveka inte att använda släckaren, det är brandens första ögonblick, som är mest avgörande", "kontrollera släckarens funktion regelbundet".
Det har varit meningen att tillsammans med släckaren distribuera ett prospekt om densamma. I prospektet förekommer samma bilder som på släckarens sida. Dessutom visas släckarens användningsmöjligheter bl.a. i bilens motorutrymme, husvagnens spis eller kylskåp, vätskebrand i garaget eller verkstaden, kortslutning i elmätartavlan eller en elektrisk apparat. På prospektets baksida fastslås att nackdelar med vanliga skum- och pulverbrandsläckare har varit deras stora format samt den till följd av klumpbildningen dåliga hållbarheten. Vidare anföres att en besvärlig sida har varit det höga trycket i släckaren, "varför det erfordras en stark och tung flaska, som å sin sida är dyr i framställning". Vidare nämnes "också efter en kort användning stort efterständningsarbete". Beträffande Ensisammutins egenskaper berättas att halon 1121 i praktiken har visat sig ha synnerligen effektiva brandsläckningsegenskaper och att man därmed tryggt kan släcka såväl elektriska som vätskebränder. Då det är en gas tränger halon 1211 in i de trånga utrymmen, det smutsar inte ner och föranleder därför inte någon stor efterstädning. Såsom speciella användningsobjekt uppräknas "bil, husvagn och båt; hem, stuga, arbetsutrymmen och garage; elcentraler, elanläggningar och motorer; pannrum, spisstuga samt utrymmen, där det i allmänhet är möjligt att den kan behövas". Slutligen anges under rubriken "viktigt": "Ensisammutin är avsedd för släckning av mindre brandhärdar (som är början på större bränder). För större släckningsobjekt behövs det släckare av den storlek, som myndigheterna fordrar."
Ensisammutin har under sommaren 1985 varit till salu i cirka 80 affärer. Huvuddelen av affärerna är bil- eller biltillbehörsaffärer men Ensisammutin har också varit till salu i City-varuhusens sport- och friluftslivsavdelningar. Ovan refererade prospekt har konsumenterna inte kunnat få i anslutning till släckarna - i varje fall inte vid alla försäljningsställen.
Inrikesministeriet har med stöd av lagen om brand- och räddningsväsendet givit bestämmelser rörande handbrandsläckare (16.4.1978, ändr. 21.4.1981 och 7.6.1983). Enligt bestämmelsen skall det i sådana utrymmen, platser eller trafikmedel, som fordras vara utrustade med handsläckare, användas av inrikesministeriet godkända handsläckare, såvida inte inrikesministeriet av särskilda skäl beslutar annorledes. För att inrikesministeriet skall godkänna en handsläckare, måste den uppfylla i bestämmelserna närmare angivna släcknings- och sprutningsfordringar.
Eftersom inrikesministeriet inte har godkänt Ensisammutin kan den inte användas som enda brandsläckare på sådana platser, där myndigheterna förutsätter att det skall finnas en släckare. Av denna anledning kan konsumenten inte skaffa sig Ensisammutin för att använda den som enda släckare i en husvagn eller i en registreringspliktig motorbåt.
I Sverige har marknadsdomstolen där i sitt beslut 1984:2 behandlat marknadsföringen av halon 1211 spraysläckaren Tello. Ifrågavarande släckare hade en nettovolym på 700 g (den större modellen 1 300 g), varför Ensisammutin ganska exakt motsvarar halon 1211-släckaren Tello. Vid rättegången i Sverige blev ifrågavarande Tello halon 1211 - släckarens egenskaper vid användning utredda. Vid släckningsförsök fastsälldes att ifrågavarande släckare inte hade märkbar släckningseffekt. Släckaren kritiserades förutom till följd av den dåliga släckningseffekten också på grundval av olika säkerhets- och användningssynpunkter.
I ett annat mål, som behandlats av marknadsdomstolen i Sverige (1984:24) fastsälldes att halon-släckare inte passar för släckning av bränder i fibermaterial. Branden kan i sådana fall lätt pyra.
Den svenska marknadsdomstolen förbjöd försäljning av halon-släckare till konsumenter. Som grund för sitt beslut använde marknadsdomstolen i Sverige de där för handsläckare fastställda standarderna. Dessa standarder motsvarar de bestämmelser, som inrikesministeriet i Finland har utfärdat.
Med anledning av en anmälan till KO inbjöds bolagets representant till en överläggning, dit även en representant för inrikesministeriets räddningsavdelning hade ombetts att komma. Överläggningen ägde rum 19.6.1985 på KO:s byrå. Vid detta tillfälle fick bolagets representant en redogörelse för de undersökningar man i Sverige gjort beträffande halon-släckare samt för de båda ovan refererade avgörandena av marknadsdomstolen där. Inrikesministeriets representant ansåg att de svenska resultaten som sådana äro tillämpliga på Ensisammutin. Med hänvisning till egna erfarenheter tillade han att han inte kunde säga att Ensisammutin skulle passa ens för släckning av el- och vätskebränder. Inrikesministeriets representant berättade vidare att halon-gas inte passar för att släcka bränder i pyrande material. Dessutom är fyllnadsvolymen i Ensisammutin liten och dess släckningseffekt av denna orsak ganska tvivelaktig. Halonsläckare har hittills godkänts av inrikesministeriet för släckning av bränder i vätskor av första klass, men dessa släckare är med avseende på volymen betydligt större än den, varom nu är fråga.
Vid bedömning av Ensisammutin - handsläckarens marknadsföring på grundval av marknadsföringsreglerna i konsumentskyddslagen måste uppmärksamheten fästas vid följande omständigheter:
Bolaget har lämnat konsumenterna uppgifter om Ensisammutin dels på släckarens sida och dels i ett medföljande prospekt. Marknadsföringen av produkten har i praktiken närmast gått till på så sätt att Ensisammutin har varit utställd synlig för konsumenterna i återförsäljarnas lokaler, antingen på hyllor eller i försäljningsställ. Man kan fastslå att Ensisammutin har sålts på grundval av den produktinformation, som finns på produkten och som lämnats vid försäljningssamtalet. Försäljningspersonalen har inte erhållit någon särskild information rörande släckarens användning utan försäljarna har fått förlita sig på de uppgifter, som finns på produkten och det därmed följande prospektet. På denna grund är bolaget ansvarigt för den till konsumenterna lämnade informationen och har marknadsfört Ensisammutin direkt till konsumenterna. Text och bilder på släckarens sida anger som användningsområde också sådana objekt, för vilka myndigheterna förutsätter handsläckare. Om konsumenten för sådana objekt förlitar sig enbart på Ensisammutin bryter han mot myndigheternas bestämmelser.
Enligt de av inrikesministeriets representant lämnade uppgifterna passar Ensisammutin till följd av sitt begränsade användningsområde och dåliga släckningseffekt inte för bruk som enda allmän brandsläckare.
Till följd av de brister, som finns i de vid marknadsföringen av Ensisammutin lämnade uppgifterna, är det osannolikt att en konsument, som saknar släckare och skaffar sig Ensisammutin, samtidigt skulle skaffa sig en handsläckare med bättre effekt. Konsumenten litar på att marknadsföringsuppgifterna är riktiga och kan då han skaffat sig Ensisammutin invagga sig i en känsla av säkerhet, som saknar grund i verkligheten. Ur prospektet får man avgjort uppfattningen att Ensisammutin ersätter de gamla tunga och dyra brandsläckarna. Reservationen rörande släckning av mindre eldhärdar uppfattar konsumenterna på så sätt att släckaren passar utmärkt för släckning av eldsvådor i hushållen och att man behöver använda de av myndigheterna godkända brandsläckarna enbart vid släckning av större brandhärdar, exempelvis i offentliga byggnader. Denna uppfattning skingras ej utan snarare stärkes genom den i prospektet med rubriken Viktigt försedda upplysningen att Ensisammutin är avsedd för släckning av mindre brandhärdar.
Med hänsyn till de beträffande Ensisammutins användningsändamål lämnade vilseledande uppgifterna och släckarens verkliga användningsegenskaper är marknadsföringen stridande mot reglerna i KSL 2 kap. 1 § 2 mom. och 2 §.
Bolagets representant meddelade vid den överläggning, som ägde rum på KO:s byrå den 19.6.1985, att bolaget vore berett att ändra marknadsföringen av släckaren så att den skulle uppfylla konsumentskyddslagens fordringar. Bolagets representant förklarade att ett meddelande om ändringar i marknadsföringen sändes 24.6.1985 till återförsäljarna. Efter detta uppsättes en synlig affisch med korrigeringar såväl på återförsäljningsffärernas annonseringstavlor som i de avdelningar, där släckaren har varit till salu. En etikett sättes på släckarna så att det efter 28.6.1985 inte längre förekommer några släckare, som kan ge en vilseledande bild av släckarens användningsmöjligheter. Följande text på etiketten och affischen överenskoms: Viktigt, Ensisammutin uppfyller inte de fordringar, som av inrikesministeriet uppställts på handbrandsläckare; Ensisammutin lämpar sig inte som enda släckare. Emellertid kom en modell till rättelseetikett till KO:s byrå först den 8.7.1985. Etiketten överensstämde inte med ovan beskrivna överenskommelse. Etiketterna måste därför tryckas på nytt. Nya etiketter och rättelser sändes till KO:s byrå 23.7.1985. Vid telefonsamtal 24.7.1985 överenskoms att etiketterna skulle vara på plats på släckarna 2.8.1985 och affischerna i affärerna 9.8.1985. Bolaget handlade dock inte på detta sätt. I flera återförsäljarbutiker påträffades vid företagna kontrollbesök inte en enda etikett och ej heller några affischer.
Vid telefonsamtal 26.8.1985 berättade bolagets representant att anledningen till det ovan angivna vore att återförsäljarna inte brytt sig om korrigeringsmaterialet. Vid telefonsamtal 29.8.1985 meddelade representanten att han för varje enskild försäljningsrepresentant skulle undersöka anledningen till att marknadsföringsmaterialet bibehållits oförändrat. En redogörelse för resultatet av denna undersökning utlovades till KO:s byrå 30.8.1985. Någon sådan redogörelse eller förklaring har emellertid inte kommit till byrån.
Vid överläggningen 19.6.1985 meddelade bolagets representant att det sålts ungeför 1 500- 2 000 exemplar av Ensisammutin. Det är uppenbart att försäljningen fortsatt efter detta. Som ovan fastslagits leder anskaffning av Ensisammutin till att konsumenten anser sig ha uppfyllt de säkerhetsåtgärder, som fordringarna på brandsäkerhet ger anledning till. Ur konsumentens synpunkt måste ett tillstånd, där han förlitar sig på en brandsläckare med svag effekt, anses vara mycket bekymmersamt. Detta tillstånd förvärras då det blir fråga om sådana tillfällen, där myndigheterna förutsätter att det finns en släckare. Med hänsyn till konsumenternas säkerhet är det viktigt att de konsumenter, som överväger att köpa sig en brandsläckare, får riktiga och tillräckliga informationer om de släckare, som erbjudas. Dessutom är det viktigt att de konsumenter, som köper Ensisammutin informeras om att denna släckare inte uppfyller inrikesministeriets fordringar samt att enbart denna släckare inte ger tillräckligt brandskydd, så att de kan komplettera brandsäkerhetsberedskapen.
För att korrigera den felaktiga marknadsföringen bör en rättelse publiceras i en dagstidning med stor spridning samt i en tidskrift, som vänder sig till konsumenter intresserade av bilar och båtsport. Det är nämligen ganska osannolikt att enbart sådana rättelser, som finns framsatta i återförsäljarnas lokaler skulle nå alla konsumenter, som köpt Ensisammutin. För att rättelsen skall få tillräcklig "täckning" bör det också exponeras en rättelse i minutaffärerna. Det är också viktigt att marknadsdomstolen bestämmer på vilket sätt rättelsen bör ske, så att inte dess utförande lämnas till bolagets avgörande. I ljuset av ovan refererade erfarenheter vore det ingen god lösning att låta innehållet i rättelsen bli beroende av förhandlingar mellan KO och bolaget.
KO har 10.9.1985 för bolaget utfärdat temporärt förbud med samma innehåll som det ovan angivna förbudsyrkandet. Det temporära förbudet har förstärkts med ett vitesföreläggande på 100 000 mark.
OY CLICMAN AB:S BEMÖTANDE
Bolaget har accepterat KO:s förbudsyrkande evad det avser punkt a. Bolaget har motsatt sig punkt b i KO:s förbudsyrkande i den form det framställts. Bolaget har dessutom motsatt sig yrkandena på rättelser i sin helhet.
Bolaget har marknadsfört släckare på det sätt KO anger i sin ansökan. Totalt har det köpts omkring 950 - 1 000 släckare. Släckaren har de egenskaper, som KO angett i sin ansökan. Försäljningen av släckaren har upphört.
Yrkandena på korrigering av släckarens yttre och reklamprospekten är berättigade.
Bolaget erhöll av KO anvisningar rörande den rättelseetikett, som skulle fästas på släckarna. Bolaget iordningställde först en etikett med vita bokstäver på röd botten i formatet cirka 2 x 8 cm och med texten: "Viktigt: Ensisammutin uppfyller inte inr. min:ts fordringar på handbrandsläckare. I de fall, då myndigheterna fordrar en brandsläckare, duger inte Ensisammutin som enda släckare." KO godkände inte denna etikett. Därefter tryckte bolaget en etikett av samma storlek med svarta bokstäver på vit botten och texten: "Viktigt: Ensisammutin uppfyller inte de fordringar inr.min. uppställer på handbrandsläckare. Ensisammutin duger inte som enda brandsläckare." Nämnda etikett med vit botten är vad beträffar utförande och text tillräcklig för att duga som ersättning för den i KO:s förbudsyrkande punkt b fordrade etiketten. Den storlek, som KO fordrat för den etikett, som skall fästas på släckaren, är alltför stor med hänsyn till släckarens storlek.
I affärer och på bensinstationer finns litet hyllutrymme. Knappast någon handlande skulle hålla släckaren till salu, om han skulle vara tvungen att exponera den affisch, som KO yrkar på. Yrkandet är för affischens del oskäligt. För det beträffande kommande reklam i punkt b gjorda yrkandets del har bolaget inga invändningar.
Sedan KO ingripit mot släckarens marknadsföring har det funnits artiklar om saken i omkring 20 tidningar i närheten av huvudsidorna. Saken har också behandlats på en hel sida i tidningen Caravan. Dessa artiklar är redan fullt tillräckliga. Saken har redan kommit mycket väl till folks kännedom, eftersom folk returnerat släckare. Bolaget är ej heller ansvarigt för information rörande släckare. Det har redan under två års tid förekommit en motsvarande släckare på marknaden i Finland. Denna har sålts två - tre gånger mera än bolagets Ensisammutin. Det vore effektivast att inrikesministeriet eller KO droge försorg om den information, som lämnas om ifrågavarande släckare. Sådan information observeras mycket bättre än en liten betald annons. KO:s yrkande på rättelse är för annonsernas del oskälig gentemot bolaget.
Det brev, som skall sändas till återförsäljarna med information om det beslut marknadsdomstolen fattat i ärendet kan för övrigt godkännas utom för affischernas del. Affischerna borde vara av standardstorlek (cirka 20 x 30 cm) och ha gul botten utan den röda ram, som KO fordrar. Affischerna borde ha samma text som de av bolaget tryckta etiketterna med vit botten. Bolaget har redan tryckt sådana affischer.
BEVISNING
Vid marknadsdomstolens sammanträde 16.9.1985 har KO lämnat Statens tekniska forskningscentrals (VTT) brandtekniska laboratoriums undersökningsrapport rörande Ensisammutin. KO har vid samma sammanträde som vittne låtit höra byråingenjören Antero Puukka vid inrikesministeriet. Puukka har vid marknadsdomstolens sammanträde bl.a. redogjort för ett videoband, som VTT gjort om brandsläckningsförsök.
TEMPORÄRT FÖRBUD
I sitt den 16.9.1985 publicerade beslut har marknadsdomstolen med stöd av KSL 2 kap. 1 § 2 mom. samt 2, 7 och 8 § vid 100 000 marks vite förbjudit bolaget temporärt, tills slutligt beslut fattats i ärendet, att göra reklam för brandsläckaren Ensisammutin, som innehåller halon 1211-gas och fungerar enligt spray-principen, utan att därvid tala om att Ensisammutin inte duger som enda släckare till följd av sin svaga släckningseffekt och att marknadsföra Ensisammutin, om på denna finns texten: "Släckaren för varje plats" eller det genom avbildningar framställes bil, husvagn, båt eller hus som användningsobjekt.
Det temporära förbudet skulle iakttagas genast.
MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVÖGRANDE
Oy Clicman Ab har under våren och sommaren 1985 marknadsfört den av företaget importerade aerosolhandbrandsläckaren Ensisammutin, som innhåller 750 ml halon 1211-gas. Släckaren har funnits till salu bl.a. på servicestationer, biltillbehörsaffärer och varuhus.
På släckarens sida finns bl.a. texten: "Släckaren för varje plats". Under texten finns bilder av bil-husvagns-kombination, segelbåt, småhus, strykjärn och lägereld. I ett för konsumenterna avsett reklamprospekt finns samma bilder som på släckarens sida. Dessutom har i prospektet som användningsobjekt särskilt nämnts bl.a. bil, husvagn, båt, hem, stuga, arbetsplatser, garage, pannrum, spisstuga och platser, där den möjligen kan behövas. I prospektet har det angivits att gasen halon 1211 i praktiken visat sig ha synnerligen effektiva släckningsegenskaper och att man därmed tryggt kan släcka även el- och vätskebränder.
Inrikesministeriet har med stöd av lagen om brand- och räddningsväsendet den 16.4.1978 givit beslut rörande handbrandsläckare. Enligt detta beslut skall det i utrymmen, på platser eller trafikmedel, som enligt myndigheternas bestämmelser skall vara utrustade med handbrandsläckare, användas av ministeriet godkända släckare, såvida ministeriet inte av särskilda skäl annorlunda beslutar. Sådana bestämmelser har meddelats bl.a. för med gasolanläggningar försedda husvagnars och registreringspliktiga båtars del och kan även förekomma i villkor, som uppställts av byggnadsmyndigheterna. På godkända handsläckare skall anges att godkännande har gjorts och gokännandets nummer.
VTT har företagit släckningsförsök med Ensisammutin och s.k. brinnande träd, vätskebrand, en liten lägereld och en liten vätskebrand. Endast släckningen av den lilla lägerelden lyckades. Enligt VTT:s undersökning "uppfyller Ensisammutin inte de av inrikesministeriet på handbrandsläckare uppställda fordringarna" och passar ej heller för användning i husvagnar eller båtar. I undersökningen uttalas att Ensisammutin till följd av sin svaga släckningseffekt passar dåligt för att släcka bränder, som uppstår i bostadslägenheter.
I marknadsföringen av Ensisammutin har det bl.a. genom att nämna "Släckare för varje plats" lämnats den bilden att Ensisammutin skulle passa som allmänsläckare. På släckaren och dess prospekt har det i text och bild visats användningsobjekt, som enligt myndigheternas bestämmelser fordrar en godkänd, effektivare släckare. Där har också visats allmänna användningsobjekt, där Ensisammutin inte duger på grund av sin svaga släckningseffekt. Bolaget har därför i sin marknadsföring givit en osann och vilseledande bild av Ensisammutins egenskaper.
Några täckande stadganden eller av myndigheter utfärdade bestämmelser rörande brandsläckares egenskaper föreligger inte. Konsumenterna känner i allmänhet inte till släckarnas egenskaper och konsumenterna kan ej heller bedöma den utan den information, som marknadsföraren lämnar. En konsument, som anser sig behöva en handsläckare, kan därför komma att skaffa sig en för sitt ändamål alltför svag släckare. Sålunda förorsakar man konsumenten en trygghetsrisk. Då det i marknadsföringen inte omtalats att Ensisammutin till följd av sin svaga släckningseffekt inte lämpar sig som enda släckare har bolaget, med hänsyn till den svaga släckningseffekten hos Ensisammutin, som framgår av VTT:s undersökning, underlåtit att lämna med tanke på konsumentens trygghet viktiga uppgifter.
Vid marknadsföringen av Ensisammutin är det med hänsyn till konsumenterna tillräckligt att uppgifter om Ensisammutins svaga släckningseffekt klart och entydigt framgår av släckaren och reklamen för densamma.
Enligt KSL 2 kap. 9 § kan näringsidkare, som meddelats i samma kap. 7 § avsett förbud, vid vite åläggas att inom utsatt tid korrigera marknadsföringsåtgärd, om detta bör anses behövligt på grund av de uppenbara olägenheter, som förorsakas konsumenterna.
En risk beträffande brandsäkerheten representerar för konsumenten en avsevärd fara för hälsa och egendom. Till följd av farans allvarliga karaktär är det nödvändigt att också de konsumenter, som redan besitter en släckare, får information om dess svaga släckningseffekt. Bolaget bör därför korrigera sin marknadsföringsåtgärd. Det har sålts ungefär 1 000 Ensisammutin. Marknadsföringen av släckaren har skett huvudsakligen på servicestationer, i biltillbehörsaffärer samt varuhusens frilufts- och sportavdelningar. Det har redan i vidsträckt omfattning publicerats uppgifter om Ensisammutins egenskaper. Det är därför tillräckligt om rättelse vidtages genom annonsering en gång i en dagstidning med stor spridning, exempelvis Helsingin Sanomat, samt i en närmast för av bil- och båtsport intresserade konsumenter avsedd tidskrift, exempelvis Tekniikan Maailma.
MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE
Marknadsdomstolen finner rättvist att med stöd av KSL 2 kap. 1 § 2 mom. samt 2 och 7 § vid etthundratusen (100 000) mark vite av förbjuda Oy Clicman Ab att vid marknadsföring av aerosolhandsläckaren Ensisammutin, som innehåller 750 ml halon 1211 gas
1) på släckaren eller dess reklamprospekt ange uttrycket: "Släckaren för varje plats" eller något härmed jämförbart allmänt uttryck, som hänvisar till att släckaren skulle passa för att släcka eldsvådor av alla slag samt att i bild eller text som användningsobjekt allmänt ange bilar samt husvagnar, båtar eller byggnader eller andra större brandobjekt samt
2) underlåta att meddela att Ensisammutin inte duger som enda brandsläckare med anledning av dess svaga släckningseffekt.
Den under punkt 2 nämnda informationen skall lämnas i all reklam för släckarna i omedelbar anslutning till bilden av apparaten i en ruta med rubriken "viktigt" och som avviker från annan text antingen på så sätt att den är tryckt med annan färg eller på så sätt att den är inramad. Rutan skall vara av tillräcklig storlek i förhållande till reklamens storlek.
Nämnda information skall därtill lämnas i en på Ensisammutin på varaktigt sätt fastsatt ruta, som tydligt avviker från annan text och avbildningar och som har rubriken "viktigt" och minimiformatet 5 x 10 cm.
Vidarde finner marknadsdomstolen rättvist att med stöd av KSL 2 kap. 9 § vid femtiotusen (50 000) marks vite ålägga Oy Clicman Ab att i Helsingin Sanomat och Tekniikan Maailma införa en åtminstone tvåspaltig annons, vari meddelas att marknadsdomstolen har förbjudit marknadsföring av Ensisammutin om det inte anges att Ensisammutin inte duger som enda brandsläckare till följd av sin svaga släckningseffekt. Annonserna skall införas i Helsingin Sanomat inom tio dagar från det bolaget fått kännedom om marknadsdomstolens beslut och i Tekniikan Maailma i det första nummer, där det möjligt efter detta beslut givits.
Förbuden skall iakttagas omedelbart
KO:s yrkanden i vidare utsträckning förkastas.
Närvarande: Huttunen, ordförande, Pekkanen, Wilhelmsson, Henriksson, Jääsalo, Aaltonen, Ollikainen, Pallari och Mustonen.