7.3.1984

KONSUMENTOMBUDSMANNENS YRKANDE

KO har med stöd av konsumentskyddslagen (KSL) 2 kap. 4 och 7 § yrkat att Koko Kansan Kirjakerho Oy vid vite förbjudes att erbjuda konsumenterna två eller flera böcker till ett sammanlagt pris, såvida det inte på grund av ämnesområdet eller författarna föreligger ett uppenbart sakligt samband böckerna emellan.

Bolaget har i januari 1983 sänt direktreklam till konsumenterna, vilken innehöll följande delar: en broschyr, vari konsumenten uppmanas att beställa bolagets bokklubbs introduktionspaket samt klubbens verksamhetsid‚ förklaras, ett prospekt i form av ett brev, vari klubbens verksamhetsmodell jämföres med andra bokklubbars och konsumenten uppmanas att gå med i bolagets bokklubb, beställningskort och svarskuvert. Ur broschyren framgår att de böcker bolaget erbjuder tillsändes konsumenterna med posten och på så sätt att det alltid ingår tre böcker i försändelsen och att konsumenten måste returnera hela försändelsen om den inte behagar honom. I broschyren klargöres att konsumenten inte har någon på reglerna grundad rättighet att returnera enskilda böcker ur försändelsen.

Bolagets erbjudande avser trenne böcker, av vilka en är ett uppslags eller bildverk och de båda andra romander. Introduktionspaketet består av: 1) 13. bandet av Stora Världshistorien i 15 delar, 2) Kalle Päätalo: Tammerkosken sillalla, 3) Glover Wright: Soihtu. Böckerna karakteriseras på följande sätt: 1) "Stora Världshistorien är en läsupplevelse och en prydnad för Din bokhylla." 2) "Kriget närmar sig sitt slut och mellanfreden randas. Kalle står inför ett viktigt steg i livet: att gifta sig med sin brevvän... Nu börjar en ny följd i romanserien: Tammerfors och återuppbyggnadsperioden. Handlingens flyttande till Tammerfors ger Päätalo nya läsare också från städerna." 3) "Soihtu (facklan): en verklig delikatess för den moderna spänningens vänner. En diamanthård thriller, vars ämne är som direkt från våra dagars tidningsrubriker och utförandet en mästares arbete."

Den av bolaget utgivna medlemstidningen fungerar som presentation av nästa bokförsändelse och som marknadsföringsmaterial. I tidningens första nummer presenteras följande bokpaket bl.a. sålunda: "I nästa bokpaket får Du dessa goda böcker: 1) Stellan Andersson och Rolf Svensson: Villi Suomi, 2) Eeva Tikka: Jyrkanparras, 3) Irvin Shaw: Ihmeidentekijä." Dessa verk karakteriseras bl.a. på följande sätt: 1) "Ett praktfullt och färgrikt verk, som presenterar vår lands vilda djur i tekst och känsliga akvareller." 2) "Den flera gånger prisbelönade författarens betagande och intensiva berättelse om några dagar vid midsommartid: tre generationer, män och kvinnor, om människans ensamhet och fruktan." 3) "Den amerikanske succ‚författarens fartfyllda roman om en vanlig familj, vars liv förändras av en enormt rik och inflytelserik man." Ur den del av tidningen, som presenterar bokklubbens regler, framgår det att försändelsen måste köpas eller returneras odelad.

Introduktionspaketet säljes till konsumenterna för 19 mark och den andra försändelsen kostar 114 mark. I marknadsföringsmaterialet anges att riktminutpriset i bokhandeln för introduktionspaketet skulle vara 393 mark och att motsvarande priser för böckerna i den andra försändelsen är 1) 196 mark, 2) 79 mark och 3) 106 mark.

Bolaget har liksom bok- och skivklubbar i allmänhet utformat sin verksamhet på så sätt att konsumenten, då han går med i klubben, godkänner att bolaget skickar i detta fall sex bokförsändelser om året, som konsumenten returnerar för den händelse han inte vill köpa böckerna i försändelsen. Enligt bolagets avtalsvillkor är returneringstiden tio dagar.

Bolaget förutsätter enligt sina avtalsvillkor, med avvikelse från vanliga bokklubbar, att konsumenten köper bokförsändelsen, som består av trenne böcker, i sin helhet eller också returnerar hela försändelsen.

Ett av huvudsyftena med KSL är att förhindra osaklig påverkan, som riktar sig mot konsumenterna. Man strävar mot detta mål bl.a. genom stadganden beträffande s.k. kombinerade anbud. Det har ansetts att man genom att erbjuda skilda nyttigheter "på köpet" lockar konsumenterna att göra oöverlagda inköp. Således försvåras konsumenternas möjligheter att jämföra priser på olika nyttigheter och göra det ur egen synpunkt förståndigaste köpbeslutet samt ökas lockelsen att köpa på ett oskäligt sätt om olika nyttigheter kombineras och försäljas till ett gemensamt pris. Av denna anledning har det ansetts ändamålsenligt att förbjuda användning av s.k. kombinerade anbud och tilläggsförmåner. Förbudet är dock försett med ett förbehåll: i vissa fall kan det anses att användning av anbuden i fråga kan vara förmånligt ur konsumenternas synvinkel. Så säges det i förbudsstadgandet i KSL 2 kap. 4 § att man inte vid marknadsföring får göra ett anbud, enligt vilket konsumtionsnyttighet säljes tillsammans med annan nyttighet för ett gemensamt pris eller som förutsätter, att vid köp av en konsumtionsnyttighet annan konsumtionsnyttighet erhålles utan vederlag eller till nedsatt pris, såvida det inte föreligger något uppenbart sakligt samband de utbjudna konsumtionsnyttigheterna emellan. I regeringens proposition till riksdagen rörande konsumentskyddslagstiftning (RP 8/1977) fastslås det att man i praktiken bör ställa stränga krav på ett sådant uppenbart sakligt samband. Vidare säges det följande: "Därför skulle inte enbart den omständigheten, att två varor eller tjänsten ofta användes tillsammans i och för sig vara en tillräcklig grund för ett kombinerat erbjudande. Ett uppenbart sakligt samband mellan huvudnyttigheten och den som tilläggsförmån utbjudna nyttigheten föreligger till exempel när näringsidkaren erbjuder sig att tillhandahålla service för såld vara. Däremot föreligger inte ett uppenbart sakligt samband ifall tilläggsnyttigheten används på ett alldeles annat område än huvudnyttigheten. Inte heller den omständigheten, att tilläggsnyttigheten används samtidigt som huvudnyttigheten, till exempel en stol när man ser på TV, utgör ett tillräckligt belägg för ett sakligt samband mellan nyttigheterna. Den kan inte heller anses vara självklart, att ett gemensamt syfte, såsom skönhetsvård, med användningen av vardera nyttigheten i och för sig skulle utvisa, att ett sakligt samband föreligger."

Det anbud, varom nu är fråga, avser alltid tre böcker och dessa böcker kan man inte köpa för sig. Enligt marknadsföringsmaterialet ingår alltid en uppslagsbok eller bildbok och två romaner i bokförsändelsen. I reklammaterialet nämnes riktminutpriserna i bokhandeln och priset för hela det gjorda erbjudandet. Erbjudandet uppfyller ostridigt kriteriet i KSL 2 kap. 4 § (kombinerat anbud). Därför återstår det att bedöma huruvida det mellan de tre böckerna råder ett sådant uppenbart sakligt samband, som förutsättes i lagen.

Såsom ovan har beskrivits ingår det i alla bolagets bokpaket tre av olika författare skrivna och till sitt innehåll såväl beträffande ämnesområde som skrivsätt helt skilda böcker. Paketet är så sammansatt att dess olika delar lockar olika läsargrupper. Vid sammanställningen av dessa har man eftersträvat en helhet, som fungerar enligt pricipen "någonting åt alla". Genom sammanställningen och prissättningen åstadkommer man att konsumenterna kommer i en valsituation, där någon bok särskilt tilltalar honom, och att, fastän priset för hela paketet kanske överstiger priset för denna bok i bokhandeln, han dock således får två böcker "nästan gratis". De enda gemensamma dragen hos de böcker, som ingår i bokpaketet är: det är i alla fall fråga om böcker, d.v.s. det är nyttigheter, som framställts med samma tillverkningsförfarande och man drar nytta av dem alla med användning av samma förfarande, nämligen genom att läsa dem. Man kan inte ens med fantasi i detta falla hitta på några andra gemensamma drag produkterna emellan. I jämförelse med de exempel, som lämnats i förarbetena till KSL och teoretiskt gjorda slutledningar är dessa gemensamma drag ohjälpligt otillräckliga.

Bolaget har påstått att bokpaketet utgör en vara. Denna utgångspunkt grundas på påståendet att varor ofta framställes av olika delar och att man genom att sammansätta dem kan göra en nyt produkt, som tillfredsställer sådana behov, som en enskild del inte förmår uppfylla. Bokförsändelsens delar är därtill packade tillsammans och de utgör då de finns i paketet ett föremål som helhet.

De förebragda synpunkterna är emellertid inte övertygande. Varje bok för sig är en självständig vara och det uppstår ingen ny produkt genom att trenne böcker ställas tillsammans. Enbart förpackningen förenar inte och tillför i detta läge inte heller något väsentligt nytt.

Bolaget har också påstått att det skulle vara fråga om ett erbjudande med mängdrabatt. Mängdrabatt tar sig emellertid närmast sådant uttryck att den, som köper en viss mängd produkter, får t.ex. 10 % rabatt eller på så sätt att om man köper fyra nyttigheter får man dem för samma pris som tre. Det är fråga om identiska produkter och som rabatt får man produkten eller ersättning i pengar. Bolagets erbjudande är konstruerat på så sätt att det utgör ett slutet helt. Böckernas bokhandelspriser adderas och genom det sammanlagda priset ger man en sådan förmån, som inte är någon mängdrabatt utan som man kan bevilja därför att böckerna säljes och marknadsföres rationellt och i stora partier.

Vid postförsäljning förutsätter näringsidkarna i praktiken ofta att konsumenten köper varor för ett visst minimibelopp i mark räknat för att det köpta skall levereras. Detta begränsar emellertid inte konsumentens lagstadgade returrätt. Det erbjudande som nu behandlas kan således inte jämföras med detta vid postförsäljning allmänt använda villkor.

Det saknas uppenbart sakligt samband mellan de böcker, som ingår i bolagets erbjudande, och erbjudandet strider därför mot KSL 2 kap. 4 §.

KOKO KANSAN KIRJAKERHO OY:S BEMÖTANDE

Bolaget har ansett att KO:s ansökan i sin helhet är utan grund och yrkat att ansökan förkastas.

Konsumenten har fullständig frihet att välja om han vill gå med i bolagets bokklubb eller inte. Då han beställt introduktionspaketet får konsumenten det till påseende under tio dagar utan att ha förbundit sig att köpa. Om konsumenten vill skicka paketet tillbaka är saken därmed klar. I paketet finns ett särskilt returneringskort för återförsändelsen, varför det är utan besvär och helt avgiftsfritt för konsumenterna att skicka paketet tillbaka. Om konsumenten önskar behålla paketet går han därmed med i bokklubben. Detta binder inte konsumenten till några som helst fortsatta inköp.

Bolagets klubbtidning är koncentrerad på presentation av det kommande paketet och därur får man i förväg en klar bild av de erbjudna böckernas innehåll och utseende. Konsumenten har därför möjlighet att bestämma om han vill ha paketet eller inte. Såvida konsumenten inte per telefon eller brev på förhand avbeställer nästa paket, skickas det till honom till påseende under tio dagar. Sedan han mottagit paketet har konsumenten fri möjlighet att under tio dagar skicka paketet tillbaka utan några som helst åtaganden. En medlem har inte skyldighet att under den tid han är med i klubben beställa ett enda paket och han kan gå ur klubben när som helst.

Bokklubbarnas verksamhet är väsentligen förbunden med beviljande av mängdrabatt till medlemmar, som koncentrerar sina bokköp till bokklubben.

Paketbokklubben är en verksamhetsform, som redan vunnit stadga i Finland. En till sitt verksamhetssätt likadan bokklubb som bolagets har verkat i Finland redan i elva års tid. I Sverige har en likadan bokklubb verkat sedan 1965. Det är alltså inte fråga om någon ny företeelse.

Då bolagets bokklubb började sin verksamhet var bolagets utgångspunkt att paketbokklubben är ett i Finland allmänt godkänt sätt att göra affärer. Böcker har traditionellt sålts med kombinerade anbud och åt dem, som beställt flera böcker, har det varit tillåtet att erbjuda mängdrabatt såväl vid bokklubbsverksamhet som vid anbudsförsäljning av böcker och försäljning av stora verk. Det har från konsumenthåll inte förekommit något enda klagomål på bolagets bokklubbs verksamhetsprinciper.

De böcker, som ingår i bolagets erbjudande, är alla högklassiga, eget sätt försäljningsframgångar och de motsvarar konsumenternas genomsnittliga litteraturönskemål. Det är alltså inte fråga om en kanal, genom vilken man försöker att till konsumenterna utbjuda restupplagor eller produkter, som eljest går dåligt åt. Syftet är att alla böckerna i paketet skall erbjuda konsumenterna fullödig läsning.

Syftet är inte att locka konsumenterna med osakliga medel och bolagets erbjudande leder ej heller konsumenterna till några orationella beslutsfattanden. Det kommande paketets innehåll är synnerligen objektivt och klart presenterat i klubbtidningen. Det är fråga om ren produktinformation.

Ur konsumenternas synpunkt är en bok alltid en bok. En person, som ägnar sig åt att läsa, behöver alltid nya böcker. Att han redan har en bok gör det inte grundlöst att köpa en ny bok. Ett förståndigt köpbeslut är just att köpa flera produkter, d.v.s. flera böcker samtidigt till förmånliga villkor. Böckerna kompletterar varann genom att ge kunskaper från olika områden och belysa livets företeelser från olika sidor. Litteratur av olika slag, såsom t.ex. romaner, uppslgasböcker, kokböcker och barnböcker utgör en helhet, hemmets bibliotek.

Ifrågavarande anbud omfattar en sådan helhet böcker, där de olika böckerna kompletterar varann. Böckerna i paketet väl motsvarar läsvanorna i en familj och ger läsarna skilda läseerfarenheter.

Böckerna har som sådana uppenbart sakligt samband sinsemellan i den meningen att man kan bevilja den konsument, som köper flera böcker samtidigt, en mängdrabatt. Böckerna är alla böcker, de är av samma slag och således bör man i samband med köp av dem bevilja en mängdrabatt.

I motiveringarna för KSL 2 kap. 4 § konstateras det att den nämnda reglen inte gäller mängdrabatter, där den som anskaffar ett större parti varor eller tjänster erhåller vara eller tjänst till ett förmånligare pris än vanligt. Att bevilja en mängdrabatt skall alltså anses vara förenligt med konsumentens fördel, ett tillåtet kombinerat erbjudande.

I alla bokklubbars verksamhet ingår som en väsentlig del att mängdrabatt beviljas medlemmarna, som köper flera av klubbens böcker. Detta gör det möjligt för konsumenterna att göra förmånliga bokinköp. Ur konsumentens synpunkt är det självklart att han skall kunna få mängdrabatt då han köper flera böcker, liksom han kan få mängdrabatt då han köper andra produkter. Det är inte förenligt med konsumenternas intresse att en sådan rabatt förbjudes.

KO har fäst särskild uppmärksamhet vid att bolaget inte säljer böckerna i paketet var för sig. Bolagets förmånliga priser grundar sig emellertid väsentligt på mängdrabatten. Konsumenterna har dock möjlighet att köpa bolagets böcker var för sig - i bokhandeln. Alla böckerna i bolagets bokklubb finns till salu också i bokhandeln och konsumenterna har fullständig valfrihet beträffande huruvida de vill köpa de tre böckerna i bokpaketet till ett förmånligt pris genom bolagets boklubb eller blott en enstaka bok i bokhandeln. Bolaget skulle kunna gå med på en partiell returrätt på så sätt att böckernas pris skulle bli detsamma som riktminuthandelspriset. Det är omöjligt att dela upp det pris, som grundar sig på mängdrabatten.

I KO:s ansökan yrkas det på förbud mot marknadsföring av tre böcker till gemensamt pris "såvida det inte på grund av ämnesområdet eller författarna föreligger ett uppenbart sakligt samband böckerna emellan". Förbudsyrkandet är till sitt innehåll sådant, att det i hög grad lämnar rum för tolkning. Om förbudet skulle utfärdas som sådant skulle det leda till ändlösa tolkningsproblem. Näringsidkarnas möjligheter att på förhand bedöma sin marknadsförings lagenlighet skulle vara obefintliga.

Att uppställa sådana teoretiska gränser för utbudet av böcker hotar en fri bokförmedling, begränsar produktsortimentet och kan till och med få bokklubbsverksamheten, som i ett glesbefolkat land är en nödvändig kanal för att underhålla läse- och kulturintresset, att upphöra. Det finns flera konsumentgrupper, som bokhandeln inte kan betjäna, och som för sitt läseintresse är beroende av att bokklubbsverksamheten kan fritt forstätta. Då det är fråga om att sprida kulturen bör man förhålla sig synnerligen kritisk till att begränsa den på teoretiska grunder.

I förevarande fall är det fråga om ett med vite föstärkt förbud. Förbudet måste då vara entydigt och lätt att tillämpa. Förbudet måste riktas mot en enskild åtgärd, som är klart preciserad. KO:s ansökan riktar sig inte alls mot något enskilt fall utan mot en allmän vittgående principiell fråga, när det föreligger ett uppenbart sakligt samband böcker emellan. Yrkandet är inte som sådant preciserat så att dess tillämpning vore möjlig i praktiken.

MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Koko Kansan Kirjakerho Oy har i januari 1983 sänt en direktmarknadsföringsförsändelse till konsumenterna, i vilken konsumenterna uppmanas att gå med i bolagets bokklubb genom att beställa klubbens introduktionspaket. Till introduktionspaketet hörde trenn böcker: Kalle Päätalos "Tammerkosken sillalla", Glover Wright "Soihtu" och det trettonde bandet av "Suuri Maailmanhistoria" i 15 delar. Såvida konsumenten inte returnerade det ifrågavarande paketet inom tio dagar, gick han med som medlem i klubben. Sedan medlem gått med i klubben sänder bolaget sex gånger om året ett bokpaket med tre böcker till medlemmarna för inköp. Det bokpaket, som följde på introduktionspaketet, har innehållit Stellan Anderssons och Rolf Svenssons "Villi Suomi", Eeva Tikkas "Jyrkänparras" och Irvin Shaws "Ihmeidentekijä".

Enligt KSL 2 kap. 4 § får man inte göra ett erbjudande, enligt vilket en konsumtionsnyttighet säljes tillsammans med en annan nyttighet för ett gemensamt pris, såvida det inte föreligger ett uppenbart sakligt samband de utbjudna konsumtionsnyttigheterna emellan.

Av de till de ifrågavarande paketen rörande böckerna tillhör Kalle Päätalos "Tammerkosken sillalla", Glover Wrights "Soihtu", Eeva Tikkas "Jyrkänparras" och Irvin Shaws "Ihmeidentekijä" skönlitteraturen. "Suuri Maailmanhistoria" och "Villi Suomi" kan inte klart klassificeras som skönlitteratur. De tillhör populärvetenskaplig historia och zoologi. De kan inte heller anses vara uppslagsverk eller yrkes- eller vetenskaplig litteratur. De är emellertid till sin karaktär snarare att jämställa med skönlitteratur.

Skönlitteratur eller därmed jämställd litteratur kan inte entydigt klassificeras på grundval av ämnesområdet. Att olika böcker har samma författare konstituerar inte nödvändigtvis ett sakligt samband själva böckerna emellan.

Finländarnas läsintresse är ofta mångsidigt och inte begränsat till någon viss typ av litteratur. De med läsintresset förbundna böckerna kan ha inbördes användningssamband. Lästa böcker kan enligt läsintresset komplettera varandra.

På ovan angivna grunder och med hänsyn också till böckers speciella karaktär som konsumtionsnyttighet kan man inte anse att verken i de bokpaket bolaget erbjuder skulle sakna uppenbart sakligt samband. Erbjudandena har därför inte varit stridande mot KSL 2 kap. 4 §.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner rättvist förkasta KO:s yrkande.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Valkonen, viceordförande, Wilhelmsson, Aaltonen, Heiniö, Henriksson, Mustonen, Ollikainen och Tammilehto.

Avgörande efter omröstning

Ledamoten Wilhelmsson, i vars yttrande ledamöterna Aaltonen, Mustonen och Ollikainen instämde, yttrade:

Jag anser, liksom marknadsdomstolens majoritet, på de grunder, som framgår ur marknadsdomstolens beslut, att det mellan de som skönlitteratur klassificerade verken föreligger ett uppenbart sakligt samband. De Koko Kansan Kirjakerho Oy:s introduktionspaket, som varit föremål för rättegången, innehåller inte enbart sådan litteratur, som kan klassificeras som skönlitteratur, även om man ger begreppet en vidsträckt betydelse. Det trettonde bandet av verket "Suuri Maailmanhistoria" i femton delar samt "Villi Suomi", ett slags illustrerat uppslags- och kunskapsverk tillhör klart inte gruppen skönlitteratur. Mellan nämnda verk och skönlitteraturen föreligger inte sådant användnings- och anskaffningssamband, som marknadsdomstolen i allmänhet har förutsatt, för att det skall vara tillåtet enligt KSL 2 kap. 4 § att utbjuda en konsumtionsnyttighet tillsammans med en annan nyttighet för ett gemensamt pris. Jag förbjuder därför vid 200 000 marks vite Koko Kansan Kirjakerho Oy att erbjuda konsumenterna skönlitteratur och delar av "Suuri Maailmanhistoria" eller "Villi Suomi" eller med dessa jämställda verk. Med hänsyn till innehållet i konsumentombudsmannens förbudsyrkande utsträckes förbudet inte att gälla i det fall att det mellan de i erbjudandet ingående skönlitterära verken och övriga verk föreligger ett uppenbart sakligt samband på grundval av ämnesområdet eller författarna verken emellan.